Första semesterveckan håller på att plana ut och för första gången har jag brytt mig om sniglar. Jag är ju inte någon trädgårdsfantast utan har genom alla år en trädgård funnits i min ägo snällt låtit det mesta växa fritt och då även sniglarna, så det är desto konstigare att just sniglar kommer på tapeten, när man nu har blivit av med trädgården och bara innehar en balkong av generösa mått.

I veckan när jag kom hem efter att ha inhandlat mat till tre hungriga småjackor fick jag meddelande om att en kille hade sökt mig  Efter diverse utfrågningar stod jag fortfarande som ett fån. Lilljackan kände inte igen honom, så det var ingen från bekantskapskretsen och han hade inte varit så välklädd, så Jehovas Vittnen torde vara uteslutet. Det återstod dock möjligheten att det kunde vara någon representant från det lokala bostadsföretaget men eftersom klockan var en bit över normal kontorstid och denne kille hade lovat att återkomma kändes det heller inte som ett bra alternativ. Då huvudbry över saker som inte går att göra något åt inte är min melodi återupptog jag min bokliga vistelse på balkongen och så småningom ringde dörrklockan och där stod killen.  (Lilljackan betonade faktiskt killen just på det viset)

Han presenterade sig med både namn och legitimation och sa att han kom från Radiotjänst i Kiruna och frågade mig om jag möjligen var nyinflyttad och om jag innehade en tv. Svaret blev ja på båda frågorna, fast jag sa att nyinflyttad möjligen var att ta i då jag bott här sedan november månad. Då fick jag en sån där flashback om hur man på tv för några år sedan fick höra vad barn tyckte man skulle göra med alla de som inte betalt sin tv-licens och i bakhuvudet dök meningen upp - Snigel på ögat - och jag kände hur jag började flina lite lätt. Jag har nämligen alltid betalt min tv-licens. Men just när flinet skulle övergå i lite lätt skadeglatt leende så insåg jag att jag nog inte betalt någon tv-licens sedan jag flyttade från huset. Möjligen någon eftersänd räkning och om jag mindes rätt så stod nog Experten på den räkningen och när frågan slutligen dök upp om jag möjligen hade missat att betala så nickade jag skamset. Killen sa att det händer ofta att det blir misstag med eftersändning och dylikt och sedan kom ju frågan hur länge jag låtit bli att betala.

Efter lite dividerande hit och dit så sa jag att jag nog inte betalat sedan hösten 2007 och såg framför mig hur hela semesterkassan skulle gå åt för att slippa snigeln på ögat  men så med ett leende så skrev killen istället två veckor tillbaka i tiden och jag kunde andas ut. Jag slapp sniglen på ögat, en sjujäklans massa straffavgifter och är nu åter en laglydig tv-licensbetalande medborgare i detta vårt avlånga rike.

Jag är nämligen en sådan person. När jag inte glömmer mig

/Jackan, sniglar sig fram på semestern