Min värld känns alltid så liten. Eller så är det så att jag känner mig liten. Där jag bor nästgårds en relativt stor stad, även med svenska mått mätt, händer det bara små saker även om det någon gång vart 10:e år ger rubriker som ekar över hela Sverige. Här är idolerna Frölunda, Änglarna och i viss mån även de ungdomar som tenderar att gängrelatera sig i diverse fraktioner av mer olaglig form än den idrottsliga.

Här trivs jag, vågar slå mig ner jämte var och en som sitter på spårvagnar och bussar, vågar ännu gå ut på kvällarna och handla men så känner jag även av en snäv syn på omvärlden, smått inskränkt, brist på perspektiv. Inte bara hos andra men även hos mig själv och självkritiken kan ibland vara hård. Tidningsrubrikerna överöser mig med saker jag borde lägga själsvånda och energi på men så tar jag fasta på ett jobbcitat Vem äger problemet och så kan man snabbt och lätt döda sitt samvete och låta livet löpa på i samma banor. Upp klockan halv 7, jobba 8-16:30 hem och laga middag, tv eller bok, sedermera sänggående och så börjar varje dag om igen.

Så rullar världen på och jag med den.

Självmordsbombare dödar ett 10-30 tal personer och skapar en liten rubrik, personer har suttit i fängelse utan rättegång i många år, flyktingar behandlas värre än djur och djur får sina fjädrar avryckta och behandlas sämre än människor...

Så får jag syn på att Efterlyst kör igång. Ett lagom engagemang även om en onsdagkväll framför tv:n inte alltsom oftast tillhör vanligheterna. Tittar för en gångs skull på hela onsdagsprogrammet. Tittar egentligen inte på detta program för att jag tror att jag har något att tillföra brottsstatistiken utan för att jag är en stor fan av Leif GW Persson. Jo han är helt outstanding, fast jag vill inte säga det ordet men i brist på mer helsköna svenska uttryck kör jag med det.

GW är helt outstanding. He is remarkable. Totally fucking ... och här tar mina engelska uttryck slut. Han är ett unikum kort och gott.

Så får jag ikväll även se honom på Aktuellt, i samband med Rosengårds-angelägenheter av någon outgrundlig andledning,  och nu går engagemangsfaktorn igång.

Ja mitt engagemang går igång bara jag ser karln. Jag går verkligen igång på GW. Inte för hans engagemang utan för hans totalt sakliga, torra, dra upp glasögonen över skalpen, smått disträ och sist men inte minst hans fruktansvärt självklara sätt att säga sanningar utan att slå in spiken i någons dödskista. I dagens samhälle är det vanliga att man ihop med en sanningsförklaring samtidigt passar på att skicka en kniv i ryggen på någon som inte bekänner sig till denna sanning och gärna ska man (nopps jag skrev inte skall här) skicka en känga till någon som inte bekänner sig till detta.

GW är för mig en person som står för lite tråkig statistik, presenterad i halvflummig stil med jeans, skinnväst och rutig skjorta, parad med svåra frågor och oftast i utkant av lagens tassemarker. Svåra tassemarker. Pedofili, invandrarfientlighet, kvinnomisshandel och andra frågor som - om du frågar vem som helst i din omgivning - vi nog var till mans har våra förutfattade meningar om.

Han bara relaterar till statistik och han gör det så fruktansvärt bra. Hans sanningar och självklarheter (och jag är medveten om att inte alla ser detta som självklarheter) är för mig så förlösande. Han är en pärla i att förklara mänskliga företeelser relaterade till brottsstatistik, förklarandes de höga invandrarrelaterade siffrorna i denna statistik, socialproblematik, förortsrelaterad brottslighet, fördomar skjuts i sank, högljudhet har inget säte i hans språk och jag satt och njöt idag när han på sitt så oefterhärmliga sätt, utan att gå till personangrepp, sköt ett gäng kravallpoliser i sank genom sina uttalanden under en svår kravallsituation i Rosengård.

Vad poliserna sa tänker jag inte ens tänka högt än mindre skriva ner.

Man bör fråga dem, när och om de är vid sina fulla sinnens bruk, om de verkligen tycker detta och om så är fallet bör de nog inte arbeta som poliser (viss reservation för lite felskrivning här)  och sedan tystnade han. Ja det räckte. Det räckte nog helt och fullt. Varför säga mer än man behöver?

Me like Leif GW Persson.

/Jackan, med idol i tankar om än inte i affischform