BlackBird...
Är det jag själv som visat vägen?
Ibland kan vägen fram vara väldigt krokig......
Det finns backar... Uppför och nedför....
Hur lång är uppförsbacken?
Nånstans där framme finns nåt.......
Vill jag titta eller vill jag blunda......
Det finns stunder då jag tänker mer på vad som sägs/skrivs, försöker få fram vad han egentligen vill.
Har jag ledsnat, har jag tröttnat....
Har han ledsnat, har han tröttnat.....
Ingen säger, ingen frågar....
Varför säger han inte, det han vill och känner och vill ha sagt?
Är vi fortfarande tvillingsjälar?
Löften..... Är löften till för att brytas?
Kan man lova något, bara för att ha något att säga?
Kan man säga... "Jag älskar dig"... Utan att egentligen mena det?
Alla frågor har inte alltid något svar.......
Jag har något som jag vill säga till honom.....
Det går inte....
Varför kan jag inte bara säga det?
Det borde ju inte vara så svårt.
Jag ska kanske säga det.....
Ska ta mod till mig och berätta, vill inte skriva, det blir inte rätt i text.
Nästa gång jag pratar med honom, då ska jag säga det.......
Ja, nu är min dator ljudlös igen.....
Min älskade Vatea kom till mig i helgen.
Jag fick ett telefonsamtal från honom, han berättade att han åkte från xxxxxxx och skulle vara framme hos mig några timmar senare.
Äntligen!! Det var drygt fyra månader sedan vi sågs senast.
Mycket vatten har runnit under broarna.......
Jag blev faktiskt lite nervös inför vår träff, det var ju så längesen. Vi har inte haft mycket kontakt, varken på MSN eller SMS.... Njae, vi messar lite sporadiskt, men absolut inte som förut.
Det har varit en jättebra helg, men vi var lite försiktiga.....
Jag fick lyssna på Baby Blue tillsammans med Vatea, vi stod och höll om varandra nära, nära, jag fick se in i hans ögon. Det var en viktig stund för mig.
Vatea har åkt tillbaka hem, jag blev lämnad ensam med en jättesaknad efter honom.
Fick aldrig sagt de där tre orden, jag messade dem till honom när han satt i sin bil, men det är ju inte riktigt samma sak, förlåt Vatea.
Tror att vi var ganska osäkra på varandra, vågade inte riktigt blotta mina känslor, det var ju så längesen sist vi sågs.
Jag vet att jag vill ha min Vatea på riktigt, för alltid.......
Det gör så ont att bara låna honom för att sedan skiljas från honom....
Till Vatea: Lyssnade du på "Till min kära?"
Min älskade Vatea kom till mig i helgen.
Jag fick ett telefonsamtal från honom, han berättade att han åkte från xxxxxxx och skulle vara framme hos mig några timmar senare.
Äntligen!! Det var drygt fyra månader sedan vi sågs senast.
Mycket vatten har runnit under broarna.......
Jag blev faktiskt lite nervös inför vår träff, det var ju så längesen. Vi har inte haft mycket kontakt, varken på MSN eller SMS.... Njae, vi messar lite sporadiskt, men absolut inte som förut.
Det har varit en jättebra helg, men vi var lite försiktiga.....
Jag fick lyssna på Baby Blue tillsammans med Vatea, vi stod och höll om varandra nära, nära, jag fick se in i hans ögon. Det var en viktig stund för mig.
Vatea har åkt tillbaka hem, jag blev lämnad ensam med en jättesaknad efter honom.
Fick aldrig sagt de där tre orden, jag messade dem till honom när han satt i sin bil, men det är ju inte riktigt samma sak, förlåt Vatea.
Tror att vi var ganska osäkra på varandra, vågade inte riktigt blotta mina känslor, det var ju så längesen sist vi sågs.
Jag vet att jag vill ha min Vatea på riktigt, för alltid.......
Det gör så ont att bara låna honom för att sedan skiljas från honom....
Till Vatea: Lyssnade du på "Till min kära?"
Satt igår kväll och läste alla mail jag fått från Vatea.
Det är nu sex år sedan jag tog första kontakt, med honom. Sex år är inte lite.
Vatea har ju alltid funnits nånstans inom mig, mer eller mindre.
Minns att jag googlade på hans namn. Ja, där hittade jag honom. Skickade ett litet oskyldigt SMS till honom, undrade om han mindes mig. Jodå, han mindes mig.
Hände inte mycket mer än så, just då. Skickade aldrig SMS från min mobil, hade nån mail då, som man kunde skicka SMS från.
Med tiden öppnade vi varsin Hotmail. Nåt mail i månaden kanske, helt oskyldiga.
Plötsligt hände nåt, vi ändrade innehåll, blev lite mer känslor, vi blev lite mer nyfikna på varandra, började prata om våra "jobbiga förhållande".
Plötsligt hände det....... Vi bestämde oss för att träffas. Vi träffades en gång, två gånger....Nu har det blivit ett antal gånger. Första träffen skedde år 2007.
Att det kunde bli såhär....
En ungdomskärlek, som jag aldrig har kunnat släppa...... Kommer aldrig att släppa honom.....
Vatea påpekade i dag, att jag har mycket saknad i min blogg och det stämmer, jag skriver ju som jag känner.
Saknar ju honom......
Det är nu sex år sedan jag tog första kontakt, med honom. Sex år är inte lite.
Vatea har ju alltid funnits nånstans inom mig, mer eller mindre.
Minns att jag googlade på hans namn. Ja, där hittade jag honom. Skickade ett litet oskyldigt SMS till honom, undrade om han mindes mig. Jodå, han mindes mig.
Hände inte mycket mer än så, just då. Skickade aldrig SMS från min mobil, hade nån mail då, som man kunde skicka SMS från.
Med tiden öppnade vi varsin Hotmail. Nåt mail i månaden kanske, helt oskyldiga.
Plötsligt hände nåt, vi ändrade innehåll, blev lite mer känslor, vi blev lite mer nyfikna på varandra, började prata om våra "jobbiga förhållande".
Plötsligt hände det....... Vi bestämde oss för att träffas. Vi träffades en gång, två gånger....Nu har det blivit ett antal gånger. Första träffen skedde år 2007.
Att det kunde bli såhär....
En ungdomskärlek, som jag aldrig har kunnat släppa...... Kommer aldrig att släppa honom.....
Vatea påpekade i dag, att jag har mycket saknad i min blogg och det stämmer, jag skriver ju som jag känner.
Saknar ju honom......
Fick ett SMS från Vatea, alldeles nyss.
Han skriver att han saknar mig, att han saknar dagarna då han var hos mig i maj.
Jag svarade ganska snabbt.
Jag blir ju påmind varje, varje dag.
Åker förbi pizzerian som vi var och åt på, varje morgon och varje kväll.
Tittar på uteserveringen, där satt Vatea och jag.
Minns du Vatea?
Igår var jag ute på långpromenad i skogen, jag gick på samma stig som vi gjorde.
Vatea är med mig precis överallt.
Minns när Vatea skulle visa vägen ut ur skogen, gick inte så bra i början, men vi kom ut.
Det var samma dag som vi skulle skiljas, efter våra dygn tillsamman.
Minns du Vatea?
Saknaden gör så himla ont.
Kan ju inte bara sträcka ut en hand och känna på honom.
Tänk om Vatea bara kunde komma några timmar, så att jag får se och känna på honom.
Några dagar hade jag inte sagt nej till :-)
Till Vatea: Vill du, jag vill.......
Han skriver att han saknar mig, att han saknar dagarna då han var hos mig i maj.
Jag svarade ganska snabbt.
Jag blir ju påmind varje, varje dag.
Åker förbi pizzerian som vi var och åt på, varje morgon och varje kväll.
Tittar på uteserveringen, där satt Vatea och jag.
Minns du Vatea?
Igår var jag ute på långpromenad i skogen, jag gick på samma stig som vi gjorde.
Vatea är med mig precis överallt.
Minns när Vatea skulle visa vägen ut ur skogen, gick inte så bra i början, men vi kom ut.
Det var samma dag som vi skulle skiljas, efter våra dygn tillsamman.
Minns du Vatea?
Saknaden gör så himla ont.
Kan ju inte bara sträcka ut en hand och känna på honom.
Tänk om Vatea bara kunde komma några timmar, så att jag får se och känna på honom.
Några dagar hade jag inte sagt nej till :-)
Till Vatea: Vill du, jag vill.......
Till min kärlek.....
Have I told you yet.....
How much you mean to me....
Have I told you yet......
About all the happiness you bring!
Have I told you yet.....
That you mean the world to me!
Just in case I haven´t....
I want you to know that....
You´re the best thing
that´s ever happened to me!
I love you!
(Jag älskar dig!)
Minns du Vatea, jag översatte denna till dig......
Jag använde min egen text, den skulle ju passa in på dig och mig och vårt förhållande.
Har väl egentligen aldrig tyckt nåt speciellt om låten tidigare, men nu lyssnar jag gärna på den, för den innehåller också minnen från våra dygn tillsammans.
Aleandro Baldi e Francesca Alotta - Non Amarmi
Gammal kärlek rostar aldrig.
Gammal kärlek kan få nytt liv.
Vi fick så många nya minnen tillsammans, efter våra intensiva dygn med varandra.
Brukar säga att man ska se framåt och inte titta tillbaka.
Just nu går jag tillbaka mycket, plockar fram alla de där sakerna som Vatea och jag var med om.
Lördagmorgon steg jag upp före Vatea, vet egentligen inte riktigt varför jag klev ur sängen, Vatea sov.
Plockade fram CD:n som vår låt finns med på.
Letade fram just vår låt...... Baby Blue....
Gick tillbaka in till Vatea, kröp ner bredvid honom......Lyssnade och gosade med varandra........
Vi har nog spelat Baby Blue varje gång vi träffats. Bara få krama om honom, just till den låten, den betyder så himla mycket.
Detta var bara en liten episod från våra dygn tillsammans......
Det finns fler.....
Hittade nå't som passar utmärkt för mina känslor för Dig, när jag letade efter ett par låttexter:
Det vackraste jag vet
är att se dej när du sover
där råder stilla frid
och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid
och jag känner hur du andas
att älskas utav dej
är det vackraste för mej
Kysser ömt
Tack Vatea.....
Det vackraste jag vet
är att se dej när du sover
där råder stilla frid
och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid
och jag känner hur du andas
att älskas utav dej
är det vackraste för mej
Kysser ömt
Tack Vatea.....
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva mina känslor just nu.
Tänker mycket på förra helgen......
Fick ju tillbringa hela helgen med den jag älskar.
Trodde ju aldrig att jag skulle känna sån tomhet när han försvann.
Vatea tog något med sig......
Han lämnade något till mig.......
Every time you go away. Paul Young
Nu har jag allt bakom mig.
Vi fick några mysiga dagar tillsammans.
Jag visste att söndagen skulle komma, tänkte på den dagen redan när jag träffade Vatea.
Fy, vad tomt och jobbigt det blev.
Så mycket bus och skratt....
Så mycket närhet.....
Så mycket ömhet....
Så mycket kärlek.....
När får jag dig igen, Vatea
När får jag känna med mina fingrar igen, Vatea
När får jag somna nära, nära dig igen
När får jag höra dig säga....Vänta
Visste att dessa dagar vi fick tillsammans skulle kännas.
Du Vatea, finns vissa spår av dig i datorn.
Minns du att du ändrade färgen?
Minns du att du skrev din E-post adress?
Det finns kvar :-)
Du finns med mig överallt......
Till Vatea: Du fick det jag lovade, de tre orden :-)
Vi fick några mysiga dagar tillsammans.
Jag visste att söndagen skulle komma, tänkte på den dagen redan när jag träffade Vatea.
Fy, vad tomt och jobbigt det blev.
Så mycket bus och skratt....
Så mycket närhet.....
Så mycket ömhet....
Så mycket kärlek.....
När får jag dig igen, Vatea
När får jag känna med mina fingrar igen, Vatea
När får jag somna nära, nära dig igen
När får jag höra dig säga....Vänta
Visste att dessa dagar vi fick tillsammans skulle kännas.
Du Vatea, finns vissa spår av dig i datorn.
Minns du att du ändrade färgen?
Minns du att du skrev din E-post adress?
Det finns kvar :-)
Du finns med mig överallt......
Till Vatea: Du fick det jag lovade, de tre orden :-)
Fick ett SMS från Vatea i fredags, där han förklarar att det inte är lång tid kvar, kvar tills vi får vara med varandra igen.
Helgen går fort och på måndag, så träffas vi i övermorgon, skrev han.
Nu är det måndag och nu är det snart i övermorgon.
Ja, han hade rätt, nu är det nära, nära.......
Nu får vi vara med varandra under flera dagar.
Jag känner redan nu att det kommer att bli ett tufft avsked på söndag.
Helgen går fort och på måndag, så träffas vi i övermorgon, skrev han.
Nu är det måndag och nu är det snart i övermorgon.
Ja, han hade rätt, nu är det nära, nära.......
Nu får vi vara med varandra under flera dagar.
Jag känner redan nu att det kommer att bli ett tufft avsked på söndag.
Har precis läst min blogg från allra första inlägget......
Det är drygt ett år sedan jag började skriva om Atea och Vatea.
Det har verkligen varit en brokig resa, Berg- och dalbana.
Lägger ut de första inläggen.......
Slutet?......Ja, hur slutar denna historia?
En början på en lång historia......
Skrivet: 10 januari kl. 23:14
Klockan är sent och jag har precis börjat mitt nya liv på Bloggen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Det är snart 32 år sedan min historia började.
Året var 1976. Jag var drygt 15 år.
Hela familjen skulle, som alla andra sportlov åka till Österrike.
Löftet till min pojvän.......
Skrivet: 15 januari kl. 23:52
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.
Jag har loggat in på bloggen ett antal gånger
och då har allt bara stannat av.
Det jag vill skriva om, hände ju för 32 år sedan.
Som jag skrev tidigare så skulle vi åka till Österrike,
hade väl inga större förväntningar på resan, hade ju pojkvän här hemme, så det skulle ju inte bli nån flirt där inte.
Hade ju lovat Micke att INTE hitta nån ny kärlek.
Vi hade en lång resa framför oss, en buss full med ungdomar.
Det var ett livat och glatt gäng. Jag hade ju lovat Micke att inte bry mig om andra,
men så var där ju den där Danne med på bussen, honom hade jag ju varit tillsammans med tidigare, vi tittade lite på varandra, men inget mer, just för tillfället.
Jo, det hände, det som inte fick hända, vi blev ett par.
Hela bussresan till Österrike var vi med varandra, jag hade ju lovat.......
Det fanns en hel del dricka med i bilden,
kanske just därför jag inte kunde hålla mitt löfte till min stackars pojkvän där hemma.
Äntligen kom vi fram till Österrike och Krimml. Vi hade åkt buss NonStop.
Det var här, här i Krimml som jag mötte min stora kärlek.
Framme i Österrike och Krimml....
Skrivet: 17 januari kl. 13:04
Jag tror att det redan var första kvällen som jag träffade honom.
Min kompis och jag gick ner till en bar "Kuhstallet", där var alla samlade.
Han stod vid bardisken, ryggen vänd åt mitt håll.
Nån gång måste han ha vänt sig om.
Den killen vill jag ha, tänkte jag. Tur att jag hade förfestat en del,
annars hade jag nog aldrig "vågat" gå fram.
Minnet sviker mig lite, men jag ska försöka leta fram de rätta minnen...
Detta var början, till vad som händer i dag, 32 år senare.
Vatea och jag blev ett par efter den kvällen, varje dag, hela veckan....
Vad som hände dag för dag minns jag inte, bara vissa episoder.
Vi fick en låt tillsammans "Baby Blue" med George Baker,
den har funnits med ända fram till nuet.....
Han blev min första riktig stora kärlek, varför det blev så, ja det kan jag inte besvara.
She wrote me today
That she won't come back to stay
That she'd only comes to pick up her clothes
She wrote I must not cry
That her love for me has died
But she'd found sombody else, I suppose
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
I know I must forget
All the good times we had
But I'll know that I can't forget you
You're still on my mind
And I know I can find
Such a girl as my sweet Baby Blue
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
She wrote me today
That she won't come back to stay
That she'd only comes to pick up her clothes
She wrote I must not cry
That her love for me has died
But she'd found sombody else, I suppose
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
Jag fortsätter att berätta mer sen....det är tufft att sitta och skriva om det gamla, många minnen och tankar dyker upp....
En vecka som tog slut.....
Skrivet: 17 januari kl. 18:55
Under en hel vecka var jag tillsammans med den killen som i dag är min förbjudna kärlek.
Vi var unga, jag var 15 år och han 17 år, vad trodde och tänkte vi om framtiden just då. Inte kunde jag tro att det skulle bli som det blev.
Vad som gjorde att han blev så speciell för mig, det vet jag inte.
Tonårskärlek hade jag ju varit med om många, många gånger, men dennagången var jag helt "såld".
Vi lovade ju så klart att vi skulle hålla kontakt när vi kommit hem igen,men det rann ut i sanden........
Avståndet mellan oss var ju inte till vår fördel, 23 mil och det är långt närman är ung och kär.....Jag vet att Vatea söker efter denna blogg, jag har berättat för honom att jag håller på att skriva om vår relation, men jag har inte berättat för honom var jag har min blogg eller vad jag heter här.
Våra namn har jag skyddat p.g.a. vi båda två lever i relationer, han är gift hartvå söner och jag är sambo och har två döttrar.
Hemma igen....Han där och jag här.....
Skrivet: 18 januari kl. 13:30
Ja, då var jag hemma igen.
Tänkte ju fortfarande mycket på min kärlek, undrar om han tänkte lika mycket på mig?
Jag var väl den som försökte hålla kontakten, skickade en del brev till honom, men svaren dröjde. Han skickade faktskt julkort och påskkort varje år, även när han var på utlandssemester.
Jag vet att jag fick ett brev från honom, där han skriver mycket om en tjej som han hade träffat, hur spännande var det för mig att läsa?
Det blev många fler inlägg.
Hade inte tänkt att jag skulle fortsätta skriva.........
Senaste kommentarer
- Tack Vatea, för att du...
- Hej Atea! Jag har för...
- Älskade Atea! Om Du...
- Det var ännu en mysig...
- Tack själv Vatea. Viss...
- Nästan fem dagar tillsamm...
- Skrev på hyreskontraktet...
- En tanke och en stor kram...
- Min älskade, underbara,...
- Ja du Johanna, visst...
Senaste inläggen
Navigering
Sidvisningar idag: 1
