Har precis läst min blogg från allra första inlägget......
Det är drygt ett år sedan jag började skriva om Atea och Vatea.

Det har verkligen varit en brokig resa, Berg- och dalbana.

Lägger ut de första inläggen.......

Slutet?......Ja, hur slutar denna historia?


En början på en lång historia......
Skrivet:   10 januari kl. 23:14
Klockan är sent och jag har precis börjat mitt nya liv på Bloggen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Det är snart 32 år sedan min historia började.
Året var 1976. Jag var drygt 15 år.
Hela familjen skulle, som alla andra sportlov åka till Österrike.

Löftet till min pojvän.......
Skrivet:   15 januari kl. 23:52
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.
Jag har loggat in på bloggen ett antal gånger
och då har allt bara stannat av.
Det jag vill skriva om, hände ju för 32 år sedan.

Som jag skrev tidigare så skulle vi åka till Österrike,
hade väl inga större förväntningar på resan, hade ju pojkvän här hemme, så det skulle ju inte bli nån flirt där inte.
Hade ju lovat Micke att INTE hitta nån ny kärlek.
Vi hade en lång resa framför oss, en buss full med ungdomar.
Det var ett livat och glatt gäng. Jag hade ju lovat Micke att inte bry mig om andra,
men så var där ju den där Danne med på bussen, honom hade jag ju varit tillsammans med tidigare, vi tittade lite på varandra, men inget mer, just för tillfället.
Jo, det hände, det som inte fick hända, vi blev ett par.
Hela bussresan till Österrike var vi med varandra, jag hade ju lovat.......
Det fanns en hel del dricka med i bilden,
kanske just därför jag inte kunde hålla mitt löfte till min stackars pojkvän där hemma.

Äntligen kom vi fram till Österrike och Krimml. Vi hade åkt buss NonStop.

Det var här, här i Krimml som jag mötte min stora kärlek.

Framme i Österrike och Krimml....
Skrivet:   17 januari kl. 13:04
Jag tror att det redan var första kvällen som jag träffade honom.
Min kompis och jag gick ner till en bar "Kuhstallet", där var alla samlade.
Han stod vid bardisken, ryggen vänd åt mitt håll.
Nån gång måste han ha vänt sig om.
Den killen vill jag ha, tänkte jag. Tur att jag hade förfestat en del,
annars hade jag nog aldrig "vågat" gå fram.
Minnet sviker mig lite, men jag ska försöka leta fram de rätta minnen...

Detta var början, till vad som händer i dag, 32 år senare.

Vatea och jag blev ett par efter den kvällen, varje dag, hela veckan....  
Vad som hände dag för dag minns jag inte, bara vissa episoder.
Vi fick en låt tillsammans "Baby Blue" med George Baker,
den har funnits med ända fram till nuet.....
Han blev min första riktig stora kärlek, varför det blev så, ja det kan jag inte besvara.

She wrote me today
That she won't come back to stay
That she'd only comes to pick up her clothes
She wrote I must not cry
That her love for me has died
But she'd found sombody else, I suppose
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
I know I must forget
All the good times we had
But I'll know that I can't forget you
You're still on my mind
And I know I can find
Such a girl as my sweet Baby Blue
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue

Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue
She wrote me today
That she won't come back to stay
That she'd only comes to pick up her clothes
She wrote I must not cry
That her love for me has died
But she'd found sombody else, I suppose
Baby Blue, Baby Blue
Do you know that I'm still in love with you
Now I know that you won't be here no more
How I need you, how I want you Baby Blue

Jag fortsätter att berätta mer sen....det är tufft att sitta och skriva om det gamla, många minnen och tankar dyker upp....

En vecka som tog slut.....
Skrivet:   17 januari kl. 18:55
Under en hel vecka var jag tillsammans med den killen som i dag är min förbjudna kärlek.
Vi var unga, jag var 15 år och han 17 år, vad trodde och tänkte vi om framtiden just då. Inte kunde jag tro att det skulle bli som det blev.
Vad som gjorde att han blev så speciell för mig, det vet jag inte.
Tonårskärlek hade jag ju varit med om många, många gånger, men dennagången var jag helt "såld".
Vi lovade ju så klart att vi skulle hålla kontakt när vi kommit hem igen,men det rann ut i sanden........
Avståndet mellan oss var ju inte till vår fördel, 23 mil och det är långt närman är ung och kär.....Jag vet att Vatea söker efter denna blogg, jag har berättat för honom att jag håller på att skriva om vår relation, men jag har inte berättat för honom var jag har min blogg eller vad jag heter här.
Våra namn har jag skyddat p.g.a. vi båda två lever i relationer, han är gift hartvå söner och jag är sambo och har två döttrar.

Hemma igen....Han där och jag här.....
Skrivet:   18 januari kl. 13:30
Ja, då var jag hemma igen.
Tänkte ju fortfarande mycket på min kärlek, undrar om han tänkte lika mycket på mig?
Jag var väl den som försökte hålla kontakten, skickade en del brev till honom, men svaren dröjde. Han skickade faktskt julkort och påskkort varje år, även när han var på utlandssemester.
Jag vet att jag fick ett brev från honom, där han skriver mycket om en tjej som han hade träffat, hur spännande var det för mig att läsa?