Funderar en hel del, ja det är väl rätt så naturligt.
Tänker på mycket av det Vatea skriver till mig, han ställer ungefär samma fråga om och om igen.

Om jag är redo?
Om jag är beredd?
Om jag tycker att det går för fort?

Vilket svar vill han ha?

Ibland får jag känslan av att han berättar sånt som han tror att jag vill höra.
Tänk om det inte alls är så som han säger.
Jag har ju berättat för honom, att det ibland är bättre att undanhålla sanningen, än att såra den andra.
Är det så han gör?

Inte konstigt egentligen, att jag tänker såhär, jag vet ju ingenting om vad han gör och tänker. Jag får bara höra och tro på hans ord.

Om de nu ska bli särbo, ja, det är det senaste, först skulle de ju skiljas.
Vet nån i deras omgivning någonting?

Just nu är jag så himla osäker på allt som rör Vatea.

Ja, nån gång faller väl pusselbitarna på plats......

Till Vatea: Snälla vännen, du har ju sagt att du aldrig ljuger för mig, hoppas att det inte är så nu heller. Jag har ju väntat i så många, många år.
Du tog mitt hjärta för 33 år sedan. Nu vill jag ha dig.....