Han sökte jobb där hon bodde men fick det inte.

Det finns en mening med det sade hon. Vi flyttar upp till dig istället. Vi trivs ju så bra där.

Hon åkte upp för att kolla upp med skola. Det passade ju bra att flytta lagom till att sonen skulle börja ettan. En liten mysig skola.

Hon fixade även jobb till sig själv. Flytta en lördag och börja jobba på måndag. Samma jobb som hon hade haft i nio år och som hon var innerligt less på. Men ett jobb är man ju tvungen att ha.

Hon älskade staden från första stund. Det var ett annat lugn. Nära naturen och vattnet. Hon var sådan att hon gärna hämtade kraft från just naturen. Det är ju liv...

De kunde gå ut och ta en promenad och på vägen passera badplatsen då sonen bara slängde av sig kläderna för att ta ett bad i kallingarna. Något sådant hade varit omöjligt i den stad de kom från.

Hon hade lämnat jobb, vänner och sin familj och det är klart att det kom stunder emellanåt då hon undrade vad hon gjort egentligen. Flykt? Flykt från alla minnen. Allt som varit jobbigt.

Hon såg det som en nystart i livet.

Hon jobbade ett par veckor och det var då hon blev mer medveten om hur annorlunda människorna var i den lilla residensstaden. Jo, det var viktigt för den äldre generationen att det var just en residensstad. Männikorna bjöd liksom inte på sig själva som hon var van vid. hade hon kört sin stil på jobbet där som innan så hade de väl svimmat de gamla strama damerna.

För det är just lite "strama" som de är. Man ler inte eller tilltalar folk hur som helst. Och man skämtar då rakt inte.

Sonen som ibörjan varit så glad blev olycklig. hon hade fått färre timmar att arbeta vilket förde med sig att han fick inte så många fritidstimmar. Han behövde det. Han behövde lära känna sina klasskompisar. Skaffa vänner. Dessutom bodde de med gator runt hela huset vilket han inte var van vid då de hade bott mer skyddat innan. Här kunde han inte gå ut till någon lekplats.

Bedrövad såg hon hur sonen mådde allt sämre för att en dag vilja slänga sig från fönstret på tredje våningen.

Hon kontaktade skolan och annan personal inom bup och fick efter ihärdigt springande på besök med olika människor plats för sonen på fritids igen.

Lyckades också få en lägenhet som var mer som ett radhusområde där det fanns gott om barn. Alltså bodde de bara i den första lägenheten knappt ett halvår.

Sonen mådde bra igen. Hade fullt upp hela tiden. Många kompisar.

Men sambon. Han visade en helt annan sida än den hon sett förut.

En mörk sida som förde med sig lögner och svek.