och alla tankar kretsade kring honom och vad han hade gjort.

Hon visste att detta var inte bra för henne själv och inte heller för sonen. men just då gick det inte att tänka på något annat.

I nästan två år hade de levt sitt liv, hon och sonen, med fasta rutiner och ett inrutat liv så man slapp tänka för mycket. Hon öste kärlek över sonen som behövde den. Kanske blev det för mycket. Kanske höll hon sin hand lite för mycket över allt han gjorde.

Medicinen gjorde också att hon mådde sämre i början. Det visste hon men förnuftet var som bortblåst. Allt hon visste var smärtan hon kände.

Den kvällen kom. Kvällen då hon kände att hon inte orkade mer.Livslusten ville inte visa sig. Vad fanns det kvar att kämpa för.

Allt blev bara kaos och det slutade med att pappan till sonen var där.

Till slut helt utmattad somnade hon men vaknade abrubt.  När hon tittade upp stod exet bredvid sängen och det var kletigt överallt.

Det här är vad du är värd ditt jävla äckel.