Depression och dikt!
And wake when night is chilly Beneath the comfortless cold moon; A fool to pluck my rose too soon, A fool to snap my lily. My garden-plot I have not kept; Faded and all-forsaken, I weep as I have never wept: Oh it was summer when I slept, It's winter now I waken. Talk what you please of future spring And sun-warm'd sweet to-morrow:-- Stripp'd bare of hope and everything, No more to laugh, no more to sing, I sit alone with sorrow.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
31 januari
kl. 18:26
Jag skäms för att jag är den jag är, ofta önskar jag att jag inte levde! Jag gråter varenda dag och allt känns skit. Jag känner sällan glädje och är fast i ett negativt mönster.
Jag hittade den här dikten för många år sen och känner igen mig i den:
A fool I was to sleep at noon,
(Christina Rossetti-A daughter of Eve)
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/att_leva_med_aspergers/entry/depression_och_dikt
Kommentarer:
Skriv en kommentar:

