- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
08 jan kl 01:34, 2009
Har tagit mig för att tillslut konfrontera frun med mina tankar, tog tillomed upp om separation. Hon tog det inte så illa, inga tårar. Föreslog att kanske vara särbos ett tag, men hon ville inte hon älskar vår familj och vill inte vara ifrån, tog upp att hon stelnar till när jag tar i henne.
Hon har fått för sig att jag bara vill ha sex när jag tar i henne och hon gillar inte det (oavsett vart, underförstått) Hallå, jag har inte tagit i henne på 4 månader. OK, visst vill jag ha sex hela tiden, men det behöver inte betyda att jag kräver det, detta har jag gått igenom noga med henne vid ett flertal tillfällen, skillnaden är nu mer att nu vill jag inte så ofta med henne, snarare tvärt om och om hon inte gillar att jag tar i henne så kan väl hon ta upp det någon gång.
Det vart en del av samtalet, vi får se vart det leder, känner mig inte optimistisk med tanke på tidigare samtal, men nu är skillsmässa närmare än någonsin, har tillochmed tagit upp den i samtal, har inte hänt tidigare, och dessutom tryckt på att jag inte orkar hålla på på detta viset mer.
Nu behöver jag sova, godnatt bloggers.
Upphovsrättskyddad © 2008 Avlasta. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
debatter är bra!
de måste till för att få någon förändring, vilken sort det än blir
man kan inte leva i vakum
kramar till dig
som är en guldgosse
Skrivet av Viola den 08 januari, 2009 kl. 12:02 #
Jobbigt men som sagt som en vis man sa... Prata är bra. Hon kanske funderar lite själv också och sen kan du ett uppföljningssamtal med henne. Lät lite institutionsaktigt...
Skrivet av Veronica den 08 januari, 2009 kl. 14:14 #
OJJJ modigt. Prata är bra, det är bra att hon vet hur du känner och att hon vet vad du känner, men helt ärligt så känns det ju som ett taskigt utgångsläge (säger hon som fick vänta 7 månader på lite sex- men vi är ju iaf mer eller mindre överrens om att jobba på det).
Att hon älskar er familj är ju bra.. men älskar hon DIG som person och man och inte bara som en del i familjen.. för familj kommer ni ju fortsätta att vara även sedan ni skiljt er -om det nu kommer till det-
Det finns ju inget som säger att ifall ni går isär så kan ni ju fortsätta att umgås under vänskapliga former.
Jag är impad av dig att du äntligen öppnat påsen med funderingar, har man en gång tagit det där ordet "separation" och sagt det högt så brukar saker förändras, åt ena eller andra hållet.
Det viktiga NU är att ni båda börjar bli lyckliga, för inte fasen kan någon av er vara det i nuläget?
Skrivet av w den 08 januari, 2009 kl. 21:42 #
Jag tänker lite som W där, hon älskar er som familj men älskar hon dig? Kan man leva med en familj för familjens skull om man som vuxna inte gillar det som vuxna gör med varandra? Vad händer om ni fortsätter tillsammans den dagen barnen är utflugna? Fast man kan ju hitta tillbaka till varandra också om man jobbar på det.
Skrivet av Kaiza den 08 januari, 2009 kl. 22:05 #
Viola: Det har faktiskt gått rätt bra ännu, peppar peppar. Nu reagerar hon när jag kramar henne (positivt)
Veronica: Klart jag tar uppföljningssamtal och helt klart det är lite instutionsaktigt men ack så behövligt.
W: Tack för stöd och råd, du är helt klart inne på en viktig linje.
Kaiza: Har även de funderingarna själv, ska bli spännande att se hur närmsta tiden kommer att ta sig ut.
Kramar till er.
Skrivet av Avlasta den 09 januari, 2009 kl. 09:14 #
Hur långt fram har du bokat in samtalet? Vad är brukligt tycker du?
Skrivet av Veronica den 09 januari, 2009 kl. 09:52 #
Veronica: tänkte ca en månad, då kan man nog börja se vartåt det lutar.
Ps Det verkar lite bättre redan DS
Kraaammm
Skrivet av Avlasta den 10 januari, 2009 kl. 22:07 #
Vad bra. Lycka till!!
Skrivet av Veronica den 11 januari, 2009 kl. 10:57 #
Veronica: Tackom tackom. Det har även hållit i sig idag.
Skrivet av Avlasta den 11 januari, 2009 kl. 14:03 #