Avlasta

Har hänt en del sedan sist.

Det positiva är att jag är klar med min kurs på 1.5 år, jobbig utbildning känns jättebra.

Det negativa är att jag vet inte om jag klarar att leva med min fru längre, jag känner mig utbränd på henne, jag har tappat sexlusten till henne (andra lever osäkert skämt åsido. Det är på så många punkter det känns hopplöst att jag drunknar i det negativa. Orkar inte aktivt leta positiva saker längre. Nu är jag en trist person att leva med, jag leker med ungarna renoverar, pluggade (inte så mycket nu), städar, ute och springer, håller mig undan så gott det går, inget sex sedan 18/4, dels för att jag inte är upplagd för det och hon har gjort ett försök som var så taffligt att den vägrade resa sig. Jag tar inte i henne, men hon har börjat ta i mig.....men jag känner inget, känner mig känslofull som en trädstam när det gäller henne och det gör mig sorgsen även det, när barnen tar i mig så känner jag glädje lycka mm. Hon är orolig och på sitt sätt så tycker hon om mig.... verkar det som, hon visar det inte så mycket, mer när vi är hemma hos någon men inte hemma. Är i en svår sits, har lovat Mellantjejen att vi ska till rådgivare innan jag gör något som är oåterkalleligt och det kan jag välan göra, bara det att förra gången vi samtalade så tog jag upp det och hon förehöll sig negativ.

Detta är lite av den känslostorm jag har inom mig just nu. Det som hindrar mig mest är mina barn, bara tanken på att meddela dem ett skillsmässobesked får det att svida i magen på mig och det blir som en negativ storm i hjärnan och jag blir bara ledsen.

Tjipp på er bloggers.