- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
30 mar kl 00:39, 2009
Min katt sedan 15 år är nu död, i fredags så gick det inte längre, hon kunde inte resa sig då, bakbenen bara vinglade, dagen innan så kunde hon gå i trappan och hoppa ner från en stol, men nu var det slut, frugan ringde veterinären medans jag började jobba, jag åkte hem när det var dags för vår tid till veterinären, kl 13.00. Vi åt det vi kunde till lunch med kissen liggande på golvet, hon jamade ibland men verkade lugn, när jag inte kunde äta längre så satte jag mig på golvet med kisse i knät, hon spann. Jag grät förtvivlat och lillsonen verkade också förstå vad som var på gång så han grät också. Kisse kissade på sig och hon såg förtvivlad ut, hon har aldrig gjort det förut, jag tvättade henne och torkade henne. När det var dags så lade jag in henne i buren och vi gick in i bilen, vi hämtade storsonen som var på väg från skolan, han kom springade glad i hågen, minen vart ledsen när han insåg vart vi var på väg. Inne hos veterinären så behövde vi inte vänta länge, en tjej kom och tog in oss på ett rum och hon förklarade processen, alla var med jag barnen och frun. Hon skulle få en spruta med lugnande och sedan efter ca 10 min en överdos med sömnmedel. Jag och ungarna kunde inte hålla tillbaka tårarna, efter lite pappersarbete så fick kisse sin första spruta och vi vart lämnade att ta farväl, vi sa åt barnen att de kunde ta farväl ordentligt, vi storgrät alla tre och hulkade, tom frugan fick en tår i ögat. Kisse låg i mitt knä och bara en liten stund efter sprutan så slappnade hon av totalt, jag undrade om hon inte dog då, men barnen och jag klappade och kelade med kisse så det var svårt att se, stilla klappar, smekande. Även frun klappade med tårar i ögonen. När veterinären kom in igen så fick jag lägga kisse på bordet, hon var helt slapp med öppna ögon och hade inte blinkat på ett tag. Hon fick sprutan och då såg jag att hon var borta, tjejen kollade med stetoskop och bekräftade min misstanke. Hon frågade hur vi ville göra med kisse om vi ville ta henne med eller ha askan mm. Vi hade beslutat att vi ska ha ett minnesmärke i trädgården, men vi behövde inte askan. Hon lämnade oss och vi fick säga adjö till kisse och sedan skulle vi bara gå. Åhh vad jag grät och barnen. Hon var ju min kisse, min förtrogna, min kompis, den som jag var själv med i min ungdom i min lägenhet, hon var ju mer än bara min lilla kisse. Minnen kom och gick. Till sist sa vi farväl och lämnade henne, kommer aldrig att glömma bilden av min katt när jag stängde dörren för sista gången. Min äldsta son summerade det hela sedan "Jag har aldrig varit så här ledsen i hela mitt liv, jag kommer aldrig mer att bli glad igen" nåja han blev glad sedan men man ser när minnet kommer åter och hakan darrar på honom.
Nu bölar jag för fullt, orkar inte skriva mer just nu.
Ha dä bloggers.
Upphovsrättskyddad © 2008 Avlasta. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
du kommer att se henne på hennes älsklingsplats många gånger än, och höra henne prata med dej....se det som att hon hälsar på ibland, och att hon inte har ont längre utan är lycklig.
Skrivet av eulalia 1 den 30 mars, 2009 kl. 07:00 #
o gud vad jag lipar när jag läser detta... vi som precis har utökat vår familj med en liten kisse. En herre på 1,5 år från ett jourhem som hller på att bo in sig.. Jag har ju själv haft hundar som jag behövt göra mig av med och jag tror inte man fattar hur ledsen man kan bli för ett husdjur om man inte varit där själv.
Som eulalia skriver, hon har inte ont nu längre iaf. Och hon fick ett par fina sista timmar med så mycket kärlek och omtanke.
Tänk på att det finns många katter därute som skulle behöva ett så fint och kärleksfullt hem som erat och när sorgen lagt sig kanske ni kan öppna dörren för en av dem.
massor av kramar :-)
Skrivet av weronica den 30 mars, 2009 kl. 09:16 #
Jag också bölar för fullt!! Men Kisse har det bra nu!
Skrivet av Veronica den 30 mars, 2009 kl. 09:25 #
Man får lov att vara ledsen och sörja, även en katt!
Döden är ledsam men ändå helt naturlig och "besvärsfri" om man jämför med andra sorger tycker jag...
Du får en stor kram och hoppas tentan klarade sig!
Skrivet av viola den 30 mars, 2009 kl. 11:23 #
eulalia 1: Hej och välkommen hit. Har redan sett henne i ögonvrån ett antal gånger, hennes rutiner har saknats mm. Men som du säger, det var dags och hon har inte fått lida.
Weronica: Ja det går inte att fatta vidden av sorg när ett kärt djur går bort. Ibland värre än när en människa avlider faktiskt. Det kommer att dröja innan vi skaffar ny katt(er) dels för att vi läste om vingelsjukan som hon kanske hade att då behöver man ha ett uppehåll för att ev virus ska hinna försvinna och dels behöver vi hämta oss lite samt åka någonstans utan kattvakt mm.
Veronica: Jag hoppas med att hon har det bra där hon är. Går inte en dag utan att jag bölar jag med. än.
Viola: Sörja är skönt, något fler borde hålla på med, det är ett sätt att komma till avslut med något. Tack för uppmuntran.
Kram och tack till er alla.
Skrivet av Avlasta den 30 mars, 2009 kl. 13:42 #
Förstår stt det måste vara fruktansvärt att ta farväl av sitt älskade husdjur. En tår rinner nerför kinden och jag fasar för när det kommer bli tid för min lilla kisse på snart 8 år att gå över till den andra sidan. De blir familjemedlemmar och lämnar en ofattbar tomhet efter sig...
Skrivet av Elin den 30 mars, 2009 kl. 13:55 #
Elin: Ja det är verkligen fruktansvärt. Men om man får välja mellan sorgen efter ett husdjur och att inte ha husdjur så väljer jag trots allt att ha ett husdjur (katt :) för det är så givande och man kan lära sig så mycket om man är beredd att lyssna på vad de har att framföra. Det är tomt och även här på jobbet så känner jag att det bränner till bakom ögonen som oftast men här bekämpar jag tårarna och visar inte så mycket, tar det hemma eller i bilen istället.
Kram till dig.
Skrivet av Avlasta den 30 mars, 2009 kl. 16:30 #
Förstår att det är tomt och ledsamt. Bra att ni kunde vara med och ta farväl allihop. Måste vara extra tufft för dig som haft henne så länge.
Kramarom dig!
Skrivet av Mellantjejen den 30 mars, 2009 kl. 17:43 #
Hade haft min älskade Nisse i 14 år när han plötsligt blev sjuk. Var till veterinär som gav penicillin. Hjälpte inte och tillbringade en nyårsafton ensam med honom(för han var så jättedålig). Miste honom en timme in på nya året.Och jag var där.
Många svårt förstå sorgen efter ett djur.
STOR KRAM
Skrivet av Fuschia den 30 mars, 2009 kl. 23:32 #
Jag tror, med alla de förmågor katter har, att hon både finns kvar hos er, OCH driver St.Per till vansinne vid Pärleporten. Där just katter får komma och gå för att de är just... katter, de har den rätten, och tar sig den. Hon kommer hälsa på dig ofta. Kram till dig.
Skrivet av JenJen den 31 mars, 2009 kl. 02:13 #
Mellantjejen: Ja det kändes tufft, ungarna verkar ok nu men jag ser henne fortfarande i ögonvrån och det hugger till.
Fuschia: Det var skönt att vara där när hon somnade in, hon verkade trygg med oss där. Var det länge sedan med Nisse?
Jenjen: Hon känns i närheten :)
Kramar till er.
Skrivet av Avlasta den 31 mars, 2009 kl. 11:33 #
Katter är bra på att meddela sig från andra sidan, det är precis som att de går in och ut, in och ut i huset, hela tiden.
Kolla länken så fattar du vad jag menar. :)
Skrivet av JenJen den 31 mars, 2009 kl. 13:55 #
Oroliga själar de små, (läste i länken) såg att det fannas kattlucka med dels magnet, infraröd avläsning och med ett inopererat chip. Nu börjar det bli avancerat att ha katt minsan.
Kram.
Skrivet av Avlasta den 31 mars, 2009 kl. 16:44 #
Godmorgon Avlasta!
Några år sedan jag miste Nisse men glömmer honom aldrig.Han var speciell med sina egenheter. Ja,du vet vad jag menar.
Hoppas det känns lite bättre nu.
Önskar dig en fin Torsdag!
Kram/Suss
Skrivet av fuschia den 02 april, 2009 kl. 09:00 #
Än så är det en bra torsdag och det känns bättre. Man glömmer inte kissar så snabbt, hade en katt hemma i 19 år så de överlappade varandra lite, de gick inte ihop utan var i luven på varandra (utan att skadas dock). Så detta är första gången jag är utan katt sedan 1981.
Hoppas du också får en bra torsdag och kram på dig.
Skrivet av Avlasta den 02 april, 2009 kl. 09:44 #
Usch va tråkigt. Lider verkligen med er. Djuren är det vackraste och trognaste vi har så nog känns det!! Jag har en hund som är 14 år gammal och även här känns det som om man går och väntar på det oundvikliga...så fort hon visar minsta lilla tecken på nåt fel så får jag panik.
Hoppas ni mår bättre nu och minns allt det fina som ni upplevt tillsammans, Hon är med er.
Kramarom!
Skrivet av ZOUL den 04 april, 2009 kl. 10:29 #
Zoul: Ja det är verkliten tråkigt, hund på 14 är väl rätt bra för hund, hoppas det kommer att gå bra när det väl blir dags (långt, långt framöver). Känner ett styng när jag tänker på min kisse och jag har hennes bild här på jobbet.
Kram.
Skrivet av Avlasta den 08 april, 2009 kl. 10:04 #
Jag har varit dålig på att skriva, men det är som om något tar emot och jag orkar inte, har inte slutat dock.
Hej.
Skrivet av Avlasta den 09 april, 2009 kl. 09:32 #
Vi får snart kattungar :)
Kanske du ska planera in en tur till klippor och skär framåt sommaren ;)
Vi saknar dig ska du veta och kikar här varje dag om du kommit dig för att knappa på tangenterna!
Glad påsk, hoppas du får till en massa god mat som du brukar
Kram
Skrivet av viola den 09 april, 2009 kl. 10:07 #
Ta den tid du behöver, orden kommer när du har lite balans...djuren berikar och fördjupar våra liv...ser vårat innersta. Hoppas du får lite sol och energi i påsk.
Skrivet av drutten den 09 april, 2009 kl. 16:15 #
Viola: Åhh, mysigt med kattungar, men vi har beslutat att vänta i ett par år med kissar för att se hur det känns, storgrabben ska ju skaffa möss och öva på har han tänkt så vi får se.
Drutten: Tack, kan vända snart, hoppas det, har fått en del sol mm.
Kramar.
Skrivet av Avlasta den 11 april, 2009 kl. 00:55 #