- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
02 jul kl 18:35, 2009
Hejsan bloggare, har inte orkat vara inne på ett tag, känns tungt just nu, det är inte bättre och jag har tyvärr en vana nu att reta mig på småsaker, kan inte rå för det. Tex när jag kom hem i förrgår hade hon fixat mat…….men inte till mig, så jag fick fixa själv medan de åt. Det är hett hemma 29° så igår öppnade jag sovrumsfönstret med myggnät framför för att det skulle svalka lite. När jag skulle lägga mig vid 23 så var det stängt och kvavt i sovrummet, jag tog en madrass och la mig i källaren, ledsen sur och fundersam, tankarna snurrade och jag hade svårt att sova, det var svalare så jag slapp svettas järnet, 23°.
Ser fram emot rådgivningen på tisdag, det är så mycket att gå igenom, känns som om det är omöjligt att komma åt det. Det är så stora förändringar som behöver genomföras snabbt för att det ska kunna fungera känns det som. Det är ju även inga okända saker, det finns inte en detalj som jag inte har diskuterat med henne innan, gensvaret är ju det som har varit frånvarande. Jag kan inte se i mitt sinne att en rådgivare kan hjälpa in oss på en bra väg, tyvärr. Dels så gör det mig jätteledsen och dels lättad, för barnen så känns det fördjävligt för mig, jag är ju den som bryter upp, kommer de att hata mig? Jag tror inte det men i mina värsta stunder så gruvar jag mig för det.
Sommaren har jag tillbringat med mina barn än så länge, vi har tältat, gått på bio, varit ute, badat, Frugan har inte varit med på något av dessa event, tältningen förstår jag, hon jobbade dagen efter och gillar inte att tälta så mycket och efter förra gången hon var med vill jag helst inte ha med henne i tält igen.
Tjena bloggers, se när jag orkar skriva nästa gång.
Upphovsrättskyddad © 2008 Avlasta. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
Får jag vara ärlig?
Jag fattar inte vad du väntar på. Inte kommer en rådgivare kunna hjälp er. Bryt upp nu, mycket dyrbar tid går till spillo! Barnen behöver du inte oroa dig för. Dels har väl dom märkt hur det är och sen är barn anpassningsbara. Kram!
Skrivet av Veronica den 02 juli, 2009 kl. 19:05 #
Får jag vara ärlig?
Jag fattar inte vad du väntar på. Inte kommer en rådgivare kunna hjälp er. Bryt upp nu, mycket dyrbar tid går till spillo! Barnen behöver du inte oroa dig för. Dels har väl dom märkt hur det är och sen är barn anpassningsbara. Kram!
Skrivet av Veronica den 02 juli, 2009 kl. 19:05 #
jag håller med veronica... hon har ju så fint namn;-) vad du måste vara beredd på om ni går till terapin är att det handlar om små pyttesteg hela tiden. Det har jag fått lära mig under de här månaderna jag o P har gått.. små små myrsteg som ibland är frustrerande små, men iaf steg framåt.. så att ha en förhoppning om att det ska gå snabt är nog tyvärr en förhoppning som kommer att grusas
Skrivet av weronica den 02 juli, 2009 kl. 19:40 #
ang om barnen kommer att hata dig, så tror jag knappast det.. Du verkar stå barnen närmare än hon gör, ni gör ju saker tillsammans hela tiden och hon ställer sig utanför så det tror jag inte. Du är ju såå olycklig som du är nu och blir du en lyckligare pappa så blir du också en ännu bättre pappa
Skrivet av weronica fortsätter den 02 juli, 2009 kl. 19:45 #
Avlasta!
Gör mig ont läsa hur ni har det. Vilken jobbig sommar.
Om din fru insåg vad hon håller på att mista...
Barn förstår och märker mer än vad man tror och är lojala sina föräldrar,oroa dig inte,men förstår hur du tänker.
Kramar från mig / Suss
Skrivet av fuschia den 02 juli, 2009 kl. 21:00 #
Det är olyckligt när man hamnar där att varje detalj blir en sak att fastna i.
Inte vet jag men det är kanske då som kärleken är på väg att svalna och om frun inte har någon vilja att kämpa så håller jag med WVeronicorna om att det finns inget att kämpa för:(
Det blir för tungt.
Jobbigt är det att ta sig ur en sådan vändning i förhållandet....jag vet....
Då har jag ändå fått tillbaka viljan något så otroligt starkt från att ha varit just precis i din sits!!
Fast från andra hållet, ju.
(Kanske inte en riktigt lika fantastisk make som du heller ;))
Kram på dig vännen
Skrivet av W&W den 03 juli, 2009 kl. 01:11 #
du behöver inte vara orolig för att dina barn ska hata dej om du bryter upp. absolut inte. du får en annan sorts relation med dem, och du får förbereda dej på att svara på alla deras frågor, men om du är ärlig mot dem så växer både du o barnen av detta. livet är kärlek.
Skrivet av eulalia 1 den 04 juli, 2009 kl. 09:37 #
Hur gick det för er igår?
Skrivet av W&W den 08 juli, 2009 kl. 13:38 #
Ursäkta att jag inte svarar er enskilt men jag orkar inte just nu, stort tack för era inlägg, det känns bra att få så fin feedback. Har lagt in rådgivningen nu i inlägget.
Jag är inte orolig att mina barn ska hata mig, jag är orolig att jag ska hata mig för att jag kanske gör detta mot mina barn. Det ÄR tungt, men jag känner att jag måste gå igenom detta för att förstå och i värsta fall för att det ska bli ett så bra avslut för samtliga som möjligt.
Många kramar till er och tack för erat stöd.
Skrivet av avlastningen den 09 juli, 2009 kl. 00:29 #
Jag beundrar dig för din kamp för dig, er o för familjen. Du verkar ge o ge o ge. Men vet du, för att dansa behöver man vara två.
Jag är uppväxt i en familj där föräldrarna bråkade hela tiden, jag önskade de skulle skilja sig. I mitt eget äktenskap var det tyst som i graven, med samma distans som hos dig, fast då tvärt om. För mig var skiljsmässa ett stort steg, en stor förlust och ett stort misslyckande. Så här tre år senare kan jag säga att det var det bästa jag kunnat göra för mig själv OCH barnen (som verkar vara lika gamla som dina ungefär)
Sluta inte lyssna till ditt hjärta och din intuition!!! Du vet innerst inne vad som är bäst för dig. Och det är oxå bäst för dina barn. Kanske kommer de vara tacksamma en dag. Det skulle jag varit när jag var liten.
Kram på dig, och våga Tro på dig själv, på att Livet kan bli bra, och att Kärleken finns.
Skrivet av SexyJeans den 10 juli, 2009 kl. 23:56 #