Avlasta

Hejsan, nu har vi varit på rådgivning, igår, jag orkade inte skriva då, kom hem vid halv nio.

Det började inget vidare, vi kom i rätt tid men ingen terapeut, jag ringer och får reda på att hon är i en annan stad ca 5 mil bort(kan vara längre). Den som bokade hade glömt att skriva i vilken stad vi skulle vara i och hon hade dessutom ingen bil. Jag föreslog att vi kunde åka på en gång så vi får det gjort och så blev det. Hon var trevlig och då det var en miss från deras sida slapp vi betala 200:- som det annars kostar.

Jag började i samtalet, det var lättare att prata med en tredje person om vad jag kände var problemen, jag han inte säga allt men kanske ca 2% av vad jag känner är fel. Det som kändes skönt är att hon nästan omedelbart verkade se vart problemet var. Ca 75% av samtalet riktades mot frun, varför hon inte vill prata med mig, vad hon känner, vad som kan ligga till grund mm. rådgivaren nämnde att hon har som en bubbla omkring sig som hon antagligen inte släpper in någon i förutom barnen och att det lätt skadar ett förhållande, hon sa till mig att jag gör för mycket hemma och att jag inte ska göra så mycket (vi jämförde litegran).  Under samtalet var jag mest tyst för att inte avbryta utan jag lät rådgivaren styra, kände det brände bakom ögonen då och då och när hon pratade med frun så lyssnade jag och stirrade in i väggen. Frugan log i stort sett hela samtalet men hon grät även i leendet. Leendet satt även tyckte jag när jag talade om att detta var sista halmstrået och att funkar inte detta så är det slut. Jag orkar inte mer. Mycket vart sagt, jag tar inte allt här.

Frun fick en hemläxa att tala med mig när det är något. Jag….skulle inte göra så mycket. Det en vän till mig sa, kom jag att grunna på under samtalet, att jag inte tar up med frun direkt när jag känner att något är fel.

I bilen på vägen hem kom vi överens om att vi skulle göra baugetter med räkor som hon skulle skala och tina medan jag körde hem barnvakten, det tar lite mer än en timme. När vi kom hem så hade han gjort pannkakor och våfflor, vilken kille, jag är så glad att han är min kompis. Innan vi åkte sa jag till frun att jag vill trotts allt ha baugett efter, jag brukar bli hungrig ofta. När jag sedan kommer hem är inget gjort……………………… Jag frågar

-varför har du inte gjort något?

-Jag har inte hunnit, sa hon

-vad har du gjort i mer än en timme som gjort att du inte har hunnit?

-lagt lillsonen och plockat undan.

-han hade inte dött av att vänta de 5 minuterna det tar att plocka fram räkorna ut frysen, vi skulle ju ha det kom vi ju överens om.

-ja du har rätt.

-det var ju det här vi pratade om på rådgivningen bland annat.

-ja jag ska aldrig mer missa detta.

-nu har du ju dissat mig OCH dig själv igen.

-ja.

Det var med samma början som vid tidigare tillfällen som vi har pratat vid utan rådgivare. Hon viker sig som ett rö i vinden. Men denna gång slapp hon inte undan. Jag kommer att gå på henne varje gång jag känner att det är fel. Det kanske inte kommer att hjälpa ett dugg, kanske bara skälpa, men jag har inget att tjäna på att hålla tyst, jag kommer att må bättre. Vi får se hur hon mår. Hon verkar må bättre även om inget är ändrat för mig, inget nytt kom upp som jag inte har tagit med frun tidigare, hon har gråtit över dessa saker tidigare och det har blivit korta förbättringar tidigare. Skillnaden var en tredje person. Usch så negig jag låter men det känns som samma melodi men med ny text.

Jag skulle vilja skriva mycket mer men jag orkar inte för tillfället.

Gonatt bloggers