Under 2007 bantade jag bort en tredjedel av mig själv, började springa, från noll ork till 44 km. Och på den vägen är det Jag har bantat alltså finns jag
« september 2014
tiontofr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
     
       
Idag

Sidvisningar idag: 157


RSS
Möt mig i acaibärshimlen
23 mars kl. 12:37

Tänkte bjuda på en bloggning som kanske skulle roa er. Ni som minns mina lite skojfriska bloggningar kring krämen Trimgel har fått en uppföljare nu när jag på min wordpressblogg skiver om att rippa sig på 2 eller 4 veckor med hjälp av acaibär och tarmtömningspiller.

Vi är nog rätt så många som sett de lite konstiga hemsidorna som utlovar allt möjligt med hjälp av ett par tre kosttillskott, med bilder på yngre killar som rippar sig på 2-4 veckor från lönnfeta till magrutor, eller kvinnor som fött barn och fortfarande har kvar hängbuk och som på fyra veckor tappar 16 kilon.

Allting bygger på tjuvade förändringsbilder, samma bilder återfinns till olika personer på olika hemsidor. För snubbar brukar sidorna heta något med Hollywood Workout, eller Hollywood Träning - och då är det Johan, Tom, Kevin eller nån annan av brödraskaran som visar upp samma förändringsbilder. Med lite kul javascript som spårar IP nummer blir det även så att det säger sig vara från den ort du kommer.

Erbjudandet är gratis, eller nästan gratis - i 14, 15 eller 30 dagar. Det enda du behöver göra är att lämna ditt kontonummer så får du kosttillskotten hem på posten. Och efter gratisperioden då börjar det kosta, i regel kring 99 Euro per försändelse, i erbjudandet ligger en finstilt skriven prenumeration. Och det verkar som de kommer titt som tätt till de som gått på bluffen. Och med lite otur så kan det ta tid att komma ur den cirkusen och stoppa det hela.

Kosttillskotten har lite olika namn. Men i princip går det ut på att ett av tillskotten har allt undergörande som acaibär har (rent trams, givetvis, men när det är bär som kommer långtifrån så måste de vara bättre än alla andra bär, och måste dessutom vara magiska. Eller?) och så ett tillskott som brukar heta något som man förstår är nån form av stolpiller (bajspiller, rövrensare, tarmtömmare). Men ingen vet ens om innehållet i dessa piller/pulver du får hem ens innehåller några underbär. Med lite tur så kanske stolpillrena fungerar, då går du åtminstone ner något.

Namnen är många på kosttillskotten från de här luringarna; Absolut Acai, Pro Cleanse, TopGrade Acai Berry, Extreme Therom Cleanse, Colon Cleanse, Acai Berry, Acai Extreme, Lean Muscle X Nitro Muscle, Natracut, ParaSlim Force osv.

Mer om det i min bloggning; http://badgear.wordpress.com/2010/03/19/acai-bar-som-lurendrejeri-och-bluff-topgrade-acai-berry-extreme-thermo-cleanse-colon-cleanse/




Postat i: Bloggar, webben och sånt  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Tre år har det gått
14 januari kl. 12:36

Usch ja, det har inte blivit många hugg på den här bloggen sista halvåret. Jag hade nog lovat mig själv att göra något litet kilskriftliknande sladder vid tillfälle.

Jag bloggar vidare på min wordpressblogg, länk här; badgear på wordpress. Välkomna.

En kondenserad version av mitt liv har varit att jag sprang som en duktig iller hela sommaren och hösten, och lyckades fredagen den 13e november fall omkull och vricka fotleden rejält. Det blev röntgen. Inga skador så, men det var rejält svullet och gå var knappast att tänka på de närmaste dagarna. Men jag är väl gjort av segt virke, sjutton dygn senare sprang jag igen.

Sedan dess har det rullat på med springandet.

Och sedan är det så att det blev 3 års firande den 11/1 - det var på dagen tre år sedan jag började banta, och vilket också betyder att jag enligt olika mätmodeller anses som normalviktig sedan 2,5 år tillbaka. Mitt projekt efter själva bantningen var att hålla vikten i fem år. Studier tydet på att människor som håller sin vikt i fem år brukar kunna fortsätta med det.

Bra material finns i världens största databas i ämnet finns hos National Weight Control Registry.

Eftersom många viktintresserade fortfarande hittar till denna blogg så kan jag berätta att den 11/1-2010 så var vikten 76,6 kilo. Vilket är gott och väl under de 80 kilo som jag satt som övre gräns (och som var min första målvikt).




Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [1]  
 
Eddie Izzard och hans 43 maratonlopp, 14 kilo på 14 veckor och annat.
19 september kl. 00:05

Eftersom en viss slöhet finns vad gäller den här bloggen så ville jag bara berätta att allt är bra och att jag gjort några bloggningar på sistone. Men det är på min wordpressblogg det.

En av dessa är om komikern Eddie Izzard som gjorde en insamlingsgrej genom att springa över 1800 kilometer genom de brittiska öarna. En häftig prestation eftersom han inte tränat särskilt mycket innan de här 51 dagarna kom, då han sprang/gick 43 maratonlopp. Kanske inte snabbast i världen, men han gjorde det. Bloggningen om Eddie Izzard hittar ni här. Och visst påminner det lite om vad Robert Aschberg och Gert Fylking gjorde tidigare i år med sin Ystad-Haparanda promenad. Eddie Izzards fotresa är av en helt annan magnitud, betydligt hårdare. Brutalare.

En annan bloggning är den om Fredrik Stattin & Jörgen Sundqvist som skrivit boken 14 kilo på 14 veckor. En viktresa och fatbattle de gjorde 2006, de som läste bloggen får nu läsa boken, och som enligt min mening tillhör hörnstenarna i den svenska bantningslitteraturen. Full av humor, och som visar att bantning visst kan göras kul. Här handlar det om snubbar som bantat ner kilona, och behållt den nya vikten. Vilket kan vara som trevlig omväxling i dessa tider då tjockisar som bantar skriver böcker om sitt bantande men är år ifrån sitt mål, eller sådana som inbillar sig vara smala, men fortfarande är tjockisar, och som skriver bantningsböcker om att bli smal. Allt för egot och plånboken. Fredrik & Jörgen har till skillnad från en del gjort hela jobbet. Därför kan det finnas anledning att ratta in deras kanal och köpa deras bok. Min bloggning hittar ni här.

Vid sidan av detta har jag skrivit en del om Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about Running och tre bloggningar kring Erik Bengtsons bok Marathon, om öl och marathon och så en om Erik Östbye ur Bengtssons bok.

Och kom ihåg, min blogg har inga konstgjorda smaker eller färgämnen, bara gott om nyttigheter. haha. Löve you all!

 




Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [0]  
 
SVININFLUENSAN FICK IDAG ETT ANSIKTE I DAGSPRESSEN
30 augusti kl. 17:48

 

Med min kost får man absolut ingen människoinfluensa.



Postat i: Nöje  Permalink   Kommentarer [4]  
 
När livet cyklar vidare
24 augusti kl. 14:20

 

Det är inte helt utan stolthet som jag ser mig själv som en av passagens slöaste bloggare, det händer inte så mycket. Som tur är så forsätter livet vidare på min alldeles egna vingliga cykelväg. Och helt utan bloggande är jag inte, ni som hittat till min http://badgear.wordpress.com vet ju att jag fortsätter att finnas till.

Egentligen skulle jag ha skrivit en genomgång av vad mitt kropps- och fysikprojekt resulterade till första juli. 100 dagar av fåfängt jagande av sätta dit lite magrutor och sånt. Inspirationen att skriva om det kom aldrig, och mest för att inspirationen till projektet rann ut i sanden efter de första åtta veckorna. De första åtta veckorna gick fantastiskt bra. Viktmål var uppnått, löpningen började fungera igen, och styrketräningen hade jag hållt vid. Allt var bra. Men så finns latmasken i mig.

Därefter tog löpningen överhand. Min lust för att bara springa omkring så mycket kroppen tål är stor. Och när jag springer massor så försvinner orken/lusten för styrketräningen. Och vad som hände var att jag mot slutet av maj började slarva med styrketräningen, i juni försökte jag komma igång för ett sista ryck till den första juli, och lyckades med att få ont i vänster axel när jag körde olika former av chins under midsommarhelgen. Och eftersom det gjorde ont, så var det en god anledning till att styrketräna mindre och fortsätta att springa. Samma axel slog jag ur led för fyra år sedan, och det är faktiskt först nu, två månader efter midsommarhelgens chins som jag känner att jag kan ta i för fullt igen. Det knakar och rister ljudligt i axeln. Men jag känner ingen smärta längre, så då är ok.

Löpmässigt har det varit riktigt bra, jag är nöjd, det är nu nästan fyra månader som jag kunnat springa på som det behagar mig. Inga extrema mängder, men jag gör ungefär 20-30 mil i månaden.

Styrketräningen är tyvärr saligen avsomnad. Jag säger tyvärr, för även om jag inget gör sedan ett par månader tillbaka, så tycker jag det vore bra med ett par tre pass i veckan. Och som det känns idag så kommer jag troligen att göra ett nytt ryck under hösten.

Vikten. Den har givetvis vänt uppåt, och speciellt nu sista två veckona då jag fått besök av en förkylning. Vikten ligger klart norr om önskat mål, 72 kilo, vikten har varierat sedan 1a juli till idag mellan 73,9 och 77,8. Morgonens vikt var 76,3. Målet är fortfarande att bli vid 72 kilosnivån, men ingen medveten planering för att jaga ner några kilon finns idag. Det som komma skall, det kommer i alla fall. Fokus är lagd på att få springa av mig.

Kosten. Ja för tusan, jag äter för att orka. Inga inplanerade kostexperiment, mest för att jag inte vill ta stryk i onödan. Problemen kring och efter den cykliska lågkolhydratdieten jag försökte mig på i januari fick efterverkningar under så lång tid. Och det var en tung tid, som jag inte vill vara med om en gång till.

Motivationen. För projektet magrutor. Den började försvinna ifrån mig så snart jag kunde springa på normalt. Alltså, jag har hur mycket motivation som helst för att springa. Och motivationen för andra projekt försvinner då. När jag inte kunde springa, då var det gott om motivation för styrketräning och jakten på magrutor (genom styrketräning och en kontrollerad diet). Så om man frågar mig om hur motiverad jag är till att springa så är det hundra procent. Men om någon frågar mig hur motiverad jag är till att träna och äta mig till magrutor, så säger jag att det tar jag nån annan gång.

Och närmaste tiden, framöver - den blir helt enkelt så att jag fortsätter att planlöst springa på som det behagar mig, vare sig mer eller mindre. Jag önskar jag hade en liten gnutta av all den energi som Liss har på sin blogg http://lissfit.com/. I alla fall till styrketräningen och magruteprojektet. Kör hårt Liss!



Postat i: MARK IV  Permalink   Kommentarer [16]  
 
Nattgodis med Sezen Aksu
3 augusti kl. 00:56

 Bir eski resim duvarda
Belki Beti belki Pola
Markiz'de oturmuþ sakin
Seyrediyor zamaný gözlerinde tozlarla

Günlerden güz mevsim sepya
Bir tüy kalemle çizilmiþ bekler
Bir hayat daha olmalý der gibi
Kahverengi tonlarda uykularda

Ah bu ne sevgi bu ne ýstýrap
Bu þarkýyla gönlüm ne harap
Al al olmuþ gül yanaklarýnýz
Bu mahçup nazlý bu eda bu hal
Bir mýsra gibi aðzýnýz
Dillenmemiþ dinlenmemiþ bakire aþklarda



Postat i: Nöje  Permalink   Kommentarer [5]  
 
Alli eller Amfetamin som bantning
31 juli kl. 00:03

Eftersom detta med bantning är ett av mina intressen, i den mån att jag själv bantat bort en tredjedel av mig själv, ändrat min livsstil och fortsatt intressera mig för den här sortens frågor. Och jag har vid några tillfällen följt några meningar om bantningspillret som heter Alli när det tillverkas av GlaxoSmithKline, Xenical när det kommer från Roche. Orlistat är samlingsnamnet, eller tetrahydrolipstatin.

Det går ju att ha åsikter om huruvida det är ok att sälja Alli receptfritt eftersom där finns en del bieffekter. Eller för den delen hur det kan missbrukas. Personligen tycker jag det är helt ok att den säljs rakt över disk, helt enkelt för att det finns en del människor som använder amfetamin för att gå ner i vikt, därför att det har varit lättare att få tag på än Xencial. Om nu några amfetaminanvändare kan tänka sig att gå in på apoteket och börja med Alli istället amfetamin (eller för den Efedrin) så känns det i mitt tänk som en bra lösning.

Fast bäst vore om folk lärde sig förstå hur mat och dryck påverkar deras kroppar, liv, lust och leverne.

"Kritik mot receptfria bantningspiller"

"Bloggvärlden som Bantarpillren".



Postat i: Bantning  Permalink   Kommentarer [7]  
 
Och så var det gjort - träffade en annan bloggare för första gången
30 juli kl. 10:24

Igår blev det bloggarträff, för första gången så träffade jag en annan bloggare, en bloggare som jag inte kände sedan tidigare. Fatlies och jag träffades över ett fikabord på klassiska cafét Ritorno på Odengatan i Stockholm. Fatlies körde med stort med räkor och vatten, själv valde jag kaffe och dammsugare. Vi lever i olika världar trots vår gemensamma förkärlek till ägg som livsmedel..hehe

Hursomhelst, det var mycket trevligt även om vi hoppade förvirrat i samtalsämnena, mest för att jag tror det bubblade så mycket i oss om sånt som vi ville prata om. Livsstilsförändringar var trots allt huvudtemat i detta rundabordssamtal. Och kanske nånstans längre fram så träffas vi igen, för att fortsätta samtalet.

 



Postat i: Bloggar, webben och sånt  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Madonna goes Iggy Pop
29 juli kl. 09:01

När Iggy Pop ser ut att vara gjord av ben, senor och muskler så är det inga mentalt gamla tanter i dagstidningarna som skriver negativa krönikor om det. Men om en kvinna, typ Madonna på nån bild ser ut att på det minsta vis påminna med en och annan arm om Iggy Pop - då går kärringgnället, då spritter det i de svenska kärringarnas ibookar och ut kommer personligt gnisslande i form av "Madonnas armar skriker sjukdom".

Avundsjukan har personnamn i dagspressen, det är ett som är helt säkert.

En bild av den gode Iggy Pop, ingen idé att köra med en bild av Madonna eftersom nån gnällig 30årig kärring på Aftonbladet kan ta illa vid sig.



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [4]  
 
Du ska, och nu genast!
23 juli kl. 17:05
Jag fick ett litet brev i postlådan där det stod "Du ditt feta svin, om du inte sätter igång och bloggar så svetten lackar över din piskade nacke så ska vi fejka upp antalet sidvisningar på din blogg. Då om inte annat, så får du så dåligt samvete att du börjar blogga igen! Med mindre vänlig hälsning Passagenräddaktionen"

Postat i: Nöje  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Under min egen skugga 898e dagen - dagarna rullar på
10 juli kl. 13:37

 

Nyehusen, skåne.

Dagarna har för mig hit. Saker och ting i livet slirar omkring, det personliga fysprojektet slirar också. Men det är inget jag grämer mig över. Var sak har sin tid. Det är inget som fallit igenom totalt - utan det känns mest som en tid för avspark mot att köra på igen, ganska snart. Inspiration och perspiration, lust och mer lust.

 

Nyehusen, sandstrandslivet

Jag är sedan en tid tillbaka i en annan landsända, en landsända belägrad av kvinnor som pratar som män, renar och isbjörnar strövar runt på gatorna, regnet står som spön i backen och inte utan att jag längtar tillbaka till det riktiga livet längre söderut. Fast ute på motionsspåret stöter jag på en och annan äkta krigare, oftast kvinnfolk som har lusten (eller tjurigheten) att ge sig iväg även när hela spåret mest liknar gröt och sjöar, och himlen öppnat sig stort. Heder åt dessa människor.

 

Nyehusen, Helge å utlopp.

Det har blivit ganska korta springrundor på sistone, och ganska få. Lugnare perioder gör bara gott för kroppen. Vad jag däremot slarvat totalt med är styrketräningen - den dog helt under andra halvan av juni. Bristande motivation, bristande disciplin. Kosten har varit långt ifrån min brakänsla för mat, det har blivit för mycket grillaftnar och enorma portioner, dagarna i ända. Stora portioner av mat gör mig trög i kroppen. Och slutligen det mentala som är det viktigaste, så är jag ganska lugn, trots debackel med både mat och styrketräning. Känslan är mer som paus. Och pausknappen får stå på så länge jag är AWOL.

Mellbystrand, kilometervis av stränder men rena myrstacken med folk

Innan jag landade i Stockholm så åkte jag omkring en del i Skåneland och njöt av kusterna. En blåsig dag landade jag i Åhustrakten, sökte mig söderut efter Helgeåns utlopp ner till Nyehusen och landade bakom några sanddyner. En annan dag fann jag plats i Mellbystrand - Det blev en halvtimme med barfotalöpning och så mycket sol att jag liknade mest en kokt kräfta. Och det är nog bekant hur man känner sig efter en sådan dag. Och när kroppen brinner, så känns det ihop med träningen som om kroppen går igenom en flunsa.

En annan dag ramlade jag runt i inlandet och besökte Hagstad, där författarparet Artur Lundkvist och Maria Wine fått ett museum. Några bilder blev det.

 

 

 

Jag får återkomma i dagarna med liter fler bloggningar, nu när jag bott in mig, och fått ordning på rutinerna med arbetsuppgifterna. För att inte tala om rutinerna med att lubba - det är en del MAF liknande löpningar i sällskap just nu, som är trevliga att göra. Lubba is life!



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [14]  
 
Under min egen skugga 867e dagen - en blogg är en blogg eller...
9 juni kl. 14:25

Hej gott folk, hoppas solen lyser på er, och gör den inte det så hoppas jag regnet smeker er trädgård med den livgivande fukten.

Jag är nogsådär lagom fundersam över denna blogg. Ibland är det kul att fortsätta att hacka ner ord här, ibland inte. Och snart har bloggen funnits i två år. Vilket inte är så illa. Och eftersom jag har ett slags piska efter mig om att en lyckad bantning är lyckad först när jag lyckats leva fem år utan att få tillbaka min ursprungliga vikt. Fem år. Five years mr Bowie, five years. På något vis ska jag göra nedslag här i tre år till. För det är ungefär vid den här tiden för två år sedan min vikt oftast var under 80 kilo än över, även om jag i sig fortsatte till mitten av september. Men 80 kilo var min målvikt från början. Och så länger jag ligger under 80 kilo så är det ok.

Men jag är inte helt utan bloggande. Jag har ju min wordpressblogg som är mer inriktad på löpning och träning. Den har i och för sig varit tyst länge nu. Men ett par bloggningar har jag lyckats genomföra senaste dagarna. Och fler blir det nog. Så den som önskar läsa mitt tjat kan gå vidare till nån av dessa bloggningar på dessa två länkar;

"En fot före en annan".

"Jakten mot nollpunkten - eller sub45"

Ha det gott så länge!



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [12]  
 
Träning och motion för viktnedgång och bantning
4 juni kl. 16:41

Att gå ner i vikt med hjälp av motion och träning.

Är det möjligt eller är det omöjligt att gå ner i vikt genom motion och träning? Det finns de som hävdar att kroppen vill ha mer mat så snart man börjar träna och att man därför inte kommer att gå ner i vikt. Läs gärna Gary Taubes humoristiska artikel "The Science and the Stairmaster" – samt att det blivit ramsa hos en viss grupp svenska bantare som inte kan tänka själva utanför sin låda. Är man rädd för förändringar så är det bra att ta till den artikeln. Å andra sidan verkar de flesta som citerar artikeln glömma slutklämmen "But maybe the causality is reversed here too. Maybe it’s because we eat foods that fatten us that the workout becomes a necessity, the best we can do in the battle against our own fat tissue."

Jag skulle vilja hävda ytterliggare två saker när det gäller vikten kombinerat med träning och motion.

1.    1) Det är inga som helst problem med att gå upp i vikt när man börjar träna även om målet var att gå ner i vikt. Gör man fel så får man en viktuppgång.

2.   2) Det är inga som helst problem med att gå ner i vikt med hjälp av motion och träning. Så länge man gör det på rätt sätt.

Jag har med tre kurvor, som visar lite siffror vecka 1-22 i år för min del, och som visar klart och tydligt att jag gått ner i vikt under 8 veckors tid med hjälp av träning.

Samtliga kurvor bygger på att jag räknat samman varje kalenderveckas dagar och sedan delat på 7. Jag har gjort detta med mitt intag i kcal, min dagsvikt och så antal träningsminuter.

Den första kurvan visar mitt dagliga intag i kcal.
Den andra kurvan visar min medelvikt för varje vecka.
Den tredje kurvan visar träningsminuter i snitt per dag
.

De visar att jag vecka 13-16 åt mindre, då jag var mer kontrollerad och tänkte igenom vad jag skulle äta, innan jag åt (planera maten och ät inget som inte är planerat, utom vid riktig hunger). Den första kurvan visar också hur jag ökat intaget och att jag vecka 19-20 åt mer än tidigare under året. Trots det fortsatte viktnedgången. Träna mer, ät mer och gå ner i vikt.

Det är inte svårt att begripa att den drivande kraften för viktnedgången är själva träningen – likaså går det att se ett samband mellan ökat ätande och ökad träningsmängd, men att viktnedgången fortsätter i en mycket jämn takt hela vägen.

Klart och tydligt blir det att de sista två veckorna då jag minskar träningsmängden drastiskt – där jag går från 150 minuters träning per dag till 40 minuters träning, samtidigt som kcalintaget är högt. Då stiger vikten, men i första hand troligen för att kroppen återigen samlar på sig en högre andel vätska än när jag tränade mycket.

När det gäller mitt dagliga intag, så kan man studera kurvorna vecka 6-10. Det är ett ganska stabilt medelätande kring 3050 kcal/dygn, medelvikten rör sig kring 77,5-78,3. Träningen varierar kraftigt – jag har problem bla med ryggskott under perioden, men ett dagssnitt är kring 46 minuter på dessa fem veckor. Och det går att se perioden trots allt är ganska stabil i det stora hela.

Här ser jag att kring 3000 kcal/dygn, 45 minuters motion/träning per dag så är jag ganska viktstabil. I min vardag så är jag stillasittande.

Här är det heller inte svårt att se om jag bara börjar måltidsplanera så kan jag kapa en hel del onödiga kalorier och få ett underskott om minst 500 kcal per dag.

det är precis det jag gör, jag planerar mitt ätande bättre och landar första veckan kring 2300 kcal/dygn och därefter landar jag kring 2600 kcal/dygnde närmaste tre veckorna. Under tiden ökar jag bit för bit mängden av träning. Första veckan ligger jag kring 78 minuter per dag i snitt och ökar sedan. Ökningen är mer än 30 minuter per dag från start.

Mitt grundtänk vad gäller ätandet är många måltider per dag, jag har ätit mellan 6-12 gånger per dag. Ätandet måste gå hand i hand med träningen. Jag har en eller två tillfällen per vecka ätit mycket stora mängder (pubbkvällar, födelsedagsfester, pizzeriabesök och annat). Efter halva perioden, vecka 17, försvann måltidsplaneringen, men jag fortsatte att äta många mål om dagen, detta istället för några få och stora.

När det gäller träning, eftersom jag hade problem med vaden så fick det bli mycket gång och styrketräning till att börja med. Sista veckorna sprang jag mer och mer då vaden blivit bättre. De flesta träningspassen har varit kortare; 15-40 minuter, på det viset har jag orkat genomföra både 2 och 3 pass om dagen. Jag har även lagt vikt i vilken nivå träningen ska vara på, utifrån den uppmätta maxpuls på 191 som jag har. Jag anser att det är viktigt att ligga tillräckligt högt, jag har satt min nedre gräns till 60-65%. Vilket kan vara nog så svårt att nå med gåing när konditionen förbättras. Backig terräng brukar vara till bra hjälp.

Men det är farligt gränsland – det gäller verkligen att känna sina begränsningar och inte gå över gränsen och hamna i överträningsträsket. Där man börjar gå sönder, inte bara kroppsligen utan mentalt. Jag har den fördelen att jag i snart 2 och ett halvt år har följt mig själv ganska noga, ätandet, tränandet och varandet och har ganska bra koll på var mina gränser går, och därmed också hur hårt jag kan köra på, och när jag ska backa.

Problemet är bara att när det går bra, så är det svårt att lyssna på signalerna om att man är på väg över gränsen.

Jag tror kombinationen med att äta ofta & träna ofta sparkar igång förbränningen i kroppen, in ett slags turboläge. Poängen som jag tänker mig är att träningen både öppnar och sätter igång blodomloppet, som i sin tur tar med sig näringsämnen in kroppens alla skrymslen, och att ett ätande som sker ofta pumpar ut näringsämnen konstant till en kropp som är aktiverad och som har möjlighet att ta hand om alla näringsämnen man stoppar i sig. Och av ovanstående resonemang är det inte svårt att förstå att jag tycker att träning på tom mage är kontraproduktivt, och rent av korkat.

 Alltså – träna ofta, korta pass och ät mindre mål, men ofta. 

Mat är bränsle (energi och näringsämen som håller igång kroppen), mat är lustfyllt och gott, mat är medicin (reparerar, lagar och underhåller kroppen).

Träning stärker hjärtat och blodomloppet och nybildar kapillärer så att näringsämnen når och när vartenda skrymsle i din kropp, och slutligen; träningen sätter fart på lymfsystemet.

Kurvorna ovan visar tydligt samband mellan ökad träning och sjunkande vikt. Jag tror inte jag behöver säga mer. Det finns folk som pratar om "statistiskt signifikativt" vid såna här lägen, men eftersom sådana omskrivningar av verkligheten används mest av folk som medvetet ljuger, så säger jag bara; använd era egna ögon och tänk själva.

Och hur jag äter och tränar går att se nedan. En av många dagar kan se ut på följande vis;

 DEN PERFEKTA DAGEN;

07.00 - 2 koppar kaffe, socker+mjölk+wienerbröd på fik = 500 kcal

07.30 - 20-30 min styrkepass - hårt.

8.      08.00 - 2 kokta ägg och 2hkt keso = 400 kcal

10.00 – 2 hekto 10% youghurt + 20 g flytande honung = 300 kcal

12.00 -12.30 – Rask Gåing ca 20-40 min, 4km för min del. 60-65% av maxpuls i medel.

      12.30 –13.00 Lunch – 200 gram ungsbakad pinklax (vildfångad), 150 gram grönsaker och 200 gram kokt bulgur, potatis, ris. = 650 kcal.

15.00 - Fetaost (50g) skivad med tomat (100 g) = 150 kcal

17.00 -1800 Middag – stekt potatis 200g, kyckling200g, grönsaker100g och sås 100kcal. = 600-700 kcal.

20.00 – 2-3 Kiwi = 100 kcal

20.00 – Löpning 30-60 minuter, 75% av maxpuls eller mer. Variera efter behov

21.00 – 2 kokta ägg med kaviar/majonnäs/grekisk youghurt = 300-400 kcal

23.00 - sovdags

Den här dagen ger ca 3000 kcal. Den ger tillräckligt med de livsnödvändiga byggstenarna proteiner och fett för att de flesta ska leva gott, och så några stänk kolhydrater för smakens skull. Jag vet med mig själv sedan tidigare att en nivå under 150-200 gram kolhydrater per dag gör mig orkeslös. Andra har andra nivåer.

Jag är ingen motståndare till nån av de stora energigivarna Protein, Kolhydrater, Fett eller Alkohol. Utan äter och dricker av hjärtats lust. Jag är också motståndare till att gå omkring hungrig när man vill gå ner i vikt eller tränar. Det är både dumt och kontraproduktivt. Hitta den maten som ger bra mättnadskänsla och håll koll på kalorierna, variera och prova lite nytt då och då.

Min matsäck i det långa loppet verkar ligga i området Protein 20%, Kolhydrater 40% & Fett 40% i energifördelning. Alkoholen, för jag dricker både öl, vin, cider och smaskar i mig caipirinhas när tillfälle ges, men jag räknar in alkoholen under kolhydrater. På 3000 kcal/dygn ger det 150 gram protein, 400 gram kolhydrater och  bortåt 150 gram fett per dag.

3 träningstillfällen på denna dag – totalt om 70-130 minuter per dag. Och givetvis varierar jag detta efter ork och lust. Men ett kort raskt gångpass eller styrkepass på 10-20 minuter kan man alltid hitta tid till. Hur hittar man tid till detta? Jo, man slutar blogga.

Och ovanstående är bara en dag, träning och ätning både kan och ska varieras efter känsla och behov med vilodagar och ätartillfällen. Lär dig lyssna på kroppen, så talar den om för dig vad du behöver.

AVSLUTNINGSVIS;

Att gå ner i vikt med hjälp av träning går alldeles utmärkt, även som jag som var normalviktig enligt BMI (180 cm och 78,4 kg) när jag började. Men det gäller att göra det rätt, det gäller att på ett genomtänkt sätt matcha tränandet, ätandet och vad kroppen klarar av.

Jag valde att börja med måltidsplanering så att jag visste att jag skulle ligga under den mängd som krävs för att jag ska vara viktstabil (ca 2800 kcal/dygn) och därifrån ändra efter behov, jag ökade träningsmängden rejält och med tiden, liksom intesiteten (mer löpning sista veckorna). Och så givetvis allt efter grunddevisen; ät & träna ofta.  

Det är svårt att säga exakt på hektot hur mycket viktnedgång jag fick under perioden, från dag till dag på 8 veckor var det 8 kilo jämt. Men ser man till medelvikten från vecka 12, 78.4 kilo, (veckan innan start) och medelvikten denna vecka så ser det ut att landa på ungefär 73,5 kilo. Då betyder ca 5 kilo i viktnedgång. Och det är troligen fem kilo fett som är väck, om eller hur mycket muskelmassa jag fått under tiden vågar jag inte gissa mig till. Kanske inget, kanske något. Svagare är jag i alla fall inte idag än vecka 12. Snarare tvärtom. Men det behöver inte betyda att det skett nån muskeltillväxt, utan bara det att musklerna och det centrala nervsystemet spelar bättre boll tillsammans.

PSGary Taube lär ha fått ett sexsiffrigt arvode i dollar för att skriva sin bok. Vem skulle på fullaste allvar tro att det inte har någon som helst betydelse för att han skulle fortsätta söka endast de svar (studier) som passar in i bokens budskap.



Postat i: MARK IV  Permalink   Kommentarer [8]  
 
Under min egen skugga 860e dagen - ett stopp i Malmö
2 juni kl. 14:18

Min wanderlust har fört mig till Malmö. Café Selma stannade jag till vid, där har jag förr ätit en och annan macka. Idag blev det en stund i solen tillsammans med ett par koppar kaffe och ett wienerbröd.

Vädret som varit så fint i skåne sedan första april har fortsatt vara på gott humör, nu är det sommar på riktigt. I söndags var jag till Åhus, besökte glassbåten innan det blev bad i Äspet. Riktigt fina sandstränder, men mycket tång och tångflugor. Vattnet var kallt, men inte så kallt så det avskräckte. Helgen innan var jag på tur mellan Smygehuk och Kivik - landade då för en stund på Sandhammaren, varifrån en del av mina bilder är tagna från ett besök tidigare i år. Det är verkligen en vidunderlig strand, det känns som världens ände - en enda lång vit sandstrand som går i en båge och en klar dag så kan man se Bornholm långt ute till havs. 

Mitt projekt med mig själv har gått in i den sista månaden nu. Första 8 veckor med lite hårdkörning inriktad på vikten, och så 2 veckor med omställning och nu är det en månad för att försöka putsa till en del med mitt fysiska varande.

Omställningsveckorna blev inte alls vad jag förväntade mig. När jag ställde om styrketräningen och körde en rad explosiva squats fick jag så förbannat mycket träningsvärk i flera dagar. Och jag är inte mycket för träningsvärk. Jag är en sån som tappar lust när träningsvärken tar överhand. Sedan blev det en del bilåkande och kostslarv, och vikten hoppade ända upp till 76,5 kilo på några dagar. Så snart jag började träna igen efter träningsvärken så drev vikten ner till 74nivån. Senaste två dagarna ligger det på stabila 73,5 kilo. 1,5 kilo över mitt mål, men helt godkänt.

Anledingen till att de två omställningsveckorna blev en fel var att jag inte hade en riktigt bra plan som jag följde. Det var mest en bild i huvudet att si och så skulle jag göra, men så snart jag stötte på den minsta lilla patrull (träningsvärk) så tog jag en annan väg.

Men som idag så känns det bra - igår kväll gjorde jag lite maf-löpning som uppvärmning innan det var dags för lite backintervaller. Och i morse så körde jag ett styrkepass inriktat på bål och överkropp. Ikväll bär det nog iväg för lite löpning på Bulltofta.

LÖPNINGEN - det som förr var min lust, blev tung och jobbig detta året. En cyklisk lågkolhydratdiet som inte fungerade ihop med löpningen, slutade med utmattning, kass mage och slutligen även höftproblem och ryggskott (utmattningen gjorde att jag sprang usel hållning som gav det ena och det andra). När jag sedan började komma igen så fick jag problem med vaden. Det var som knivhugg i höger vad - gubbvad eller kompartment symtom. Där försvann 5-6 veckor av löpträning.

Och det under en tid när jag kunde avundsjukt se andra människor komma ur sina vinterhålor och börja springa. Fy så surt det kändes. Att inte själv kunna få flyta på mina egna fötter steg för steg.

Men den 28e april kunde jag göra en helt smärtfri löpning, och sedan dessa har jag kunnat fortsätta. Om än något försiktigt. Men det finns ett stort MEN i det hela. Jag har nästan inte vid något tillfälle, trots att jag sedan slutet av april sprungit mer än 250 km, inte känt den där flowet eller flytet i löpningen. Det har nästan alltid varit ett kämpande och slitande. Och tvingas jag bara kämpa och slita så börjar det tära på lusten. Och eftersom jag är luststyrd, då börjar jag undra vad jag ska med detta till.

Givetvis är inte orken detsamma som i december. De där långa lubben avstår jag ifrån, och jämfört med mig själv har jag känt mig oerhört långsam nu på sista tiden. Jag har undrat hur jädrans långsam jag egentligen är (i och för sig har jag varit långsamt hela tiden, men det beror på vem man jämför med). Jag provade att springa en mil för ett par veckor sedan, kom runt på 57 minuter. Och tänkte att sub55 minuter ska nog precis gå att orka med.

I lördags så valde jag att våga prova, lite orolig för att smärtan i vaden återkommer om jag springer på för fullt. Jag tänkte att jag ska ta min 5050 meters runda så raskt jag tyar sprätta med benen. 23:34 var tiden från 2a januari. Det var en tid jag inte har en chans på. Jag hoppades på en tid kring 25 minuter. Fast jag hoppades inte så mycket. Och så var det iväg, det ena benet efter det andra - efter en kilometer kände jag att takten var för hög så det var bara att släppa på takten. Jobba jobba jobba. Trampa trampa trampa. Flåsa flåsa flåsa. Och så en spurt på sista 100, och klockan stannade på 23:49. Jösses!

Helt plötsligt så kände jag mig för första gången glad med löpningen, det var länge sedan sist. Jag var trots allt inte så usel jämfört med mig själv, inte så usel som jag trodde. Målet att klara 5k under 22:30, dvs sub4:30 tempo är inte så långt ifrån. Om inget går sönder, då lär jag ta detta till den 1/7 som jag planerat. Magrutorna då? Åja, det är ett helt annat kapitel.

Så är läget i detta nu, ett steg i taget, en dag i sänder. Framtiden är min.

Sandhammaren, skåne - 2a april 2009



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [4]  
 
Under min egen skugga 848e dagen - Han flyger inte, men springer...
21 maj kl. 17:32

Då är börjar allt komma tillbaka där jag påbörjade året. I ett springande fläng. Benen börjar bära mig igen. Förra veckan gjorde jag nästan 140km till fots, varav 80,5km springandes. Det är ju ganska bra av en gammal iller som nyligen hade vadsmärtor.

Fast mina 8 veckor av hårdkörning med ökande träningsmängd och intensitet har kostat på kropp och ben. Det märkte jag. Söndagens 3 x 10k löpning satt i kropp och ben. I måndags när jag rekordviktade på 71,4 kilo så kändes det rätt så bra, mentalt var det otroligt fint att sätta detta målet. Och sedan veta att nu kan jag ta det lugnare. Det blev en rask 4k promenad på måndagen. Det var allt.

tisdagskvällen var det dags att ta en milarunda på motionsspåret. Jag kom iväg, men kände snart att det var inte min dag. Det kändes hårt och jobbigt, milen gick på strax över 61 minuter. Och det kändes i kroppen. Onsdagen blev en lugn dag träningsmässigt, men med stort sug efter mat, dryck och gotter. Suget fortsatte i morse då jag åt en rejäl frukost med äggröra, bacon, knäcke, räksallad & kaffe. Men det fanns sug kvar där. Hittade en flaska fruktsoda och slog upp ett glas, men jag blev än mer sugen på sött och då slank det ner ett par pinnglassar.

Sedan låg jag och läste en smula om människans förhistoria och somnade in en timme. Vaknade yr i bollen vid 12. Efter ett par timmars yrande vid datorn, chattade lite med bantningsmentor Ingemar och vaknade till liv, och blev full av springsug i benen.

med springgrejerna och så gick jag raskt ner till motionsspåret. Jag började lufsa iväg, och lufsade på och det kändes bra. Lugnt och fint i kroppen och benen. Inte alls som i tisdags. 71min och 15sek senare avslutades rundorna som tillsammans blev 11,5k. Det fina här var att det var med snittpuls på 139, och tempot blev 6:12 minuter per km. Det är faktiskt riktigt bra tempo till den pulsen, speciellt när det är i småbackig terräng.

Det här blir den sista torsdagrapporten. Jag känner att det behövs lite förnyelse i detta. Vad och hur det blir återstår att se. Mycket har varit fokuserat på mat, träning och resultat de sista åtta veckorna, och en smula sliten är jag. Nu ska på ett snyggt sätt ta till mig resultaten och hålla kvar det jag uppnått.

Mentalt; Är jag nöjd för den här perioden som varit, jag orkat att gå på hela vägen. Kosten; Kanske inte de bästa valen i alla lägen, men val nog för att jag ska orka ända fram. Löpningen; Jag är tillbaka, jäkligt skönt. Styrketräningen; Här är jag missnöjd med veckan som varit.

Sista torsdagrapporten; njut av livet!    

Sandhammaren, Skåne 2a april 2009

Motion 14-20/5; 62,5 km löpning och 35 km gång sedan förra torsdagen + 1 styrkepass

Torsdagens vikt: 73,9 kg.
701,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [8]  
 
Diagramundrens tid är inte förbi
20 maj kl. 15:45

Projektet skulle inte vara komplett ifall jag inte tog med lite Open Office diagram. Jag har fört bok över dagsvikten, mängd mat jag ätit (kilokalorier) samt mängd träningsmängd.

Att bara se en viktkurva säger inget om vad eller varför. Tar man med mat- och träningsmängd så säger det mycket mer. Det blir lite mer helhet av det hela.

I det stora hela så är det följande resultat som syns;
1) Vikten har stadigt gått söderut, med 5-10 hekto i veckan.
2) Mängden kalorier in, minskades till vecka 13, men har sedan dess ökat stadigt - från ca 2400 till 3500 kcal/dygn i snitt.
3) Mängden träning har ökat konstant, liksom intensiteten.

Diagram kan visas på flera sätt. Jag börjar med veckosnittsdiagramen. Medelvikten på en vecka (addera veckans sju dagar och dela det med 7 så får man ut ett bra medel, vad det än gäller), medelintaget i kcal och så träningsmängden. Veckomedel/snitt är en bra indikator på vad man gör och vad som händer.

Notera att jag har med siffror from vecka 8 och framåt, den gamla regimen. Vecka 12 är den sista veckan i den gamla regimen, och det är den som är utgångsveckan. Det är vecka 12 jag jämför utvecklingen med. Vecka 13 var startveckan.

Nu är det säkert någon som är intresserade av att veta hur snittfördelningen protein, kolhydrater och fett varit. Det har varierat ganska kraftigt. Sista veckorna har jag pga träningsmängden upplevt ett stort sötsug och ätit därefter. Jag är inte den som säger nej till fika och wienerbröd, godis eller glass, tvärtom så har det tillhört min dagliga spis. Men i det stora hela så har energifördelningen under denna period varit på denna nivå; Protein 20%, Kolhydrater 40% och Fett 40%.

Medelvikten på en vecka pendlade mellan 77,5 och 78,4 kilo vecka 8-12, därefter har vikten stadigt åkt söderut. Som en effekt av all träning jag jobbat mig igenom.

Veckorna innan låg jag och betade i mig kring 3200 kcal/dygn. Vecka 13 var med den nya regimen och därefter har jag justerat uppåt efter behov. Och idag är ätandet lika stort eller större än innan viktnedgången började.

Träningen tom vecka 12 låg kring 60 minuter per dygn i snitt. Därefter skruvade jag upp mängden, även om intensiteten sjönk. Löpningen försvann helt pga vadproblemen, men det problemet försvann och förra veckan var jag ute och sprang +80 km. Mot slutet har det varit både mängd och intensitet.

Och så finns det fler diagram att visa

För att göra lite färggrannare och trevligare det hela, så har jag med diagram som visar morgonvikten dag för dag.

 

Efter vecka 12 så blir det en ganska trevlig och jämn färd söderut med dagsvikterna. Jag hade själv satt målvikter till varje måndag. Dagsvikten skulle vara 1 kilo lägre för varje måndag med start på 79,4 kilo måndagen vecka 13. Och det gick vägen.

Det viktiga framöver är att bli kvar där jag nu landat, kring 72,0 kilo. Målet på 71,4 kilo till senaste måndagen avklarades.

 

När det gäller mitt ätande så satte jag först en nivå på 2100 kcal/dygn. Jag vet sedan tidigare att jag varit ganska viktstabil kring 2800 kcal/dygn. Tänkte lite på att om jag höll mig till 2100 så skulle jag kunna beta ner vikten med bortåt 1 kilo i veckan. Men jag klarade inte av att planera ätandet på det viset. Vikten vek sig ändå, och när träningen var igång visade sig att jag kunde äta mer och mer, och att vikten fortsatte att vika sig ner i den takt jag önskade. Man måste äta för att kroppen ska våga bränna på för fullt.

Sista två veckorna har jag legat kring 3400 kcal/dygn och ändå fortsatt gå ner i vikt. Att kcalintaget stigit så rejält beror på ett ganska intensivt och hårt tränande ger mig ett sötsakssug - och jag är inte den som spottar i tallriken, utan äter på och äter det jag vill.

Hur jag gör framöver avgör orken och hungern. Men eftersom träningsmängden kommer att minska stort så antar jag att jag kommer att äta mindre. Framför allt mindre med godsaker. Och att jag därför kommer att äta "renare" framöver. Vilket är ett av mina mål.

Egentligen skulle det finnas med en uppdelning på när jag gått, när jag sprungit och hur mycket styrketräning jag kört. De första veckorna var det mycket styrketräning och massor av mkt rask gående (illerwalkar). Efter nån vecka började jag kunna springa igen, och ju mer jag sprang desto mindre styrketräning har det blivit.  

Framöver blir det mycket mindre  med träning, jag tror på en trängsmängd kring 6-8 timmar i veckan är ganska lagom. Jag ska öka styrketräningen igen, och försöka hålla mig till 3 löpträningstillfällen i veckan. På så vis ska jag orka med, utan att stoppa handen i alla godispåsar jag ser.

Avslutningsvis; Det här var en ganska bra tid, ofta har jag känt att jag orkat med allt på ett bra sätt, det har givetvis varit några tröttdagar. I det stora hela har gått väldigt bra. Och resultatet talar för sig självt. Och det stora jobbet har börjat nu, det är att bli kvar där jag är nu, och fortsätta jobba vidare mot de mål jag har.



Postat i: MARK IV  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Under min egen skugga 845e dagen - 8 kilo på 8 veckor
18 maj kl. 14:37

Det här med att sänka måndagsvikten med 1 kilo per vecka var en kul och bra grej att försöka följa. Att klara av att sänka måndagsvikten visar disciplin, och det behövs. Söndags- och måndagsvikterna har oftast varit höga, och det bästa sättet att få lite ordning och reda i kroppen är att göra något åt de dagarna.

Eftersom jag valde att sätta viktmål på måndagarna, och därmed ta kontroll, så har det hjälpt på vägen. De två senaste måndagarna har jag legat några hekto över målet, så det var bara att kavla upp ärmarna och jobba på under förra veckan för att fixa slutmålet och få en fin Grand Finale - skulle jag hinna justera detta så att det skulle bli 8 kilo på 8 veckor. Från 79,4 till 71,4.

Jag fortsatte därför att köra hårt med träningen under sista veckan för att få resultat. Fredagens 72,0 visade att det skulle vara möjligt att nå målet 71,4 på måndagen.

Fredagskvällen blev pubbuffé med öl. Det var tänkt som veckans vattenhål. Jag hade glömt bort den grekiska festen jag skulle landa på under lördagen. Nåja, jag överlever nog det också, tänkte jag. Det blev öl, mat, öl, mat och än mer öl och mat. Inte ett öga torrt. Och jag vaknade på söndagsmorgonen med en våg som skrev 75,1 kilo. Tyst med dig vågjävel, muttrade jag.

Inte utan att jag gav upp. Jag såg bilden av inte klara min målvikt till på måndagen. Det skulle aldrig gå att landa på 71,4 till nästa morgon. Det handlade trots allt om 3,7 kilo. Förvisso var det mesta bukfyllnad och vätska. Men jag skulle ner på en lägre nivå än vad jag tidigare varit på.

Det var bara att se misslyckandet i vitögat. Eller? Men jag kände mig pigg och kry. Faktiskt lite laddad. All öl och mat från gårnatten var kanske rätt sorts energi i detta läget. Och dagsmålet med träningen var ett långlubb på 20,5k. Men jag visste med mig att det skulle inte räcka till. Jo, om jag lät bli att äta och dricka under dagen. Men jag vill ju både äta och dricka.

Jag bestämde mig för att ge det hela en match. Jag skulle inte ge upp utan kamp.

Om jag istället för att springa 20,5k till kvällen valde att göra 3 stycken 10k lubb så fanns möjligheten att bryta ner vikten tillräckligt. 10k på fm, 10k på em och 10k till kvällen.

Det är mindre hårt för kroppen att köra fler kortare turer än en lång. Planen kändes ok. Så det är bara att köra på och se hur långt det räcker.

Efter en frukost på youghurt och honung så bar det iväg på den första 10k rundan. Jag mig kände mig i ganska fin form efter rundan. Det var en lugn motionsspårsrunda som tog 63 minuter. Som belöning åt jag en stor Ottoglassvåffla till lunch och en timme senare kändes både kropp och ben helt återhämtade.

eftermiddagen blev det en andra runda, nu på asfalt. En 5k runda jag ritat upp på googles kartfunktion. Det första varvet tog 28:45 och det andra 28:15. Totalt 57 minuter. Och det kändes fortsatt fint. Inte var det snabbt, men det snabbaste jag sprungit milen på månader. Höger vad som krånglat så mycket kändes helt frisk. Och det känns verkligen som att jag är på gång, än en gång.

Resten av dagen gick till vila, kaffe och kaka på kafé. Middag på fisk och wokgrönsaker samt lite Plopp och Coco till gottegrisen i mig. Kvällen kom och jag bytte om en tredje gång och drog iväg på motionsspåret igen. Att ge sig iväg på kvällen för att träna är bra för vikten. Då fastnar man inte framför TV:n och internet med halva handen i nån form av kakburk. Fysisk aktivitet är en bra ersättning, ifall man vill ha resultat.

Elljusen på spåret hade tänts där jag lunkade fram i maklig takt. Backe upp och backe ner, rådjur hit och rådjur dit och min andhämtning ringde i öronen. Det började kännas av i kropp och ben. 64 minuter senare var dagens uppdrag avklarat. Jag hade gjort allt efter planen, och om det skulle räcka till skulle det visa sig på morgonen.

Väl hemma så var jag trött, jag var trött som en gnu. Lyckades lägga ner några minuters läsning i Georg von Wendt bok MAGRA ELLER FETMA - en studie av våra födoämnens inverkan på kroppsvikten. 1923 års svenska behandlande aptitreglering och avmagringsdieter sövde mig snabbt. Godnatt.

Nästa morgon vaknade jag. På riktigt. Med stela ben tog jag till badrummet, tog fram vågen, dagstidningen och hämtade kameran. Ställde mig på vågen och fick se de magiska 71,4 kilo. Varken mer eller mindre. Det var som fan! Exakt vad jag var ute efter. Och det som igårmorse kändes nära på omöjligt. Det blev på riktigt, och fastnade på bild. En bild att ha med sig i minnenas arkiv.

8 kilo på 8 veckor - avklarat. Det är kanske inte så många kilo att hänga i julgranen. 8 kilo kan väl vem som helst ta sig ner på kort tid. Fast i det här fallet handlar det ändå om någon som jag som vid start räknas som normalviktig enligt BMI.

Nu är det dags för att ta nästa steg i projektet. Det är att bli kvar på 72 kilos nivån. Under de närmaste två veckona ska jag bevaka detta, och göra de nödvändiga åtgärderna, och förhoppningsvis slippa springa 3x10k var och varannan dag, för att bli kvar.

Och efter dessa två veckor börjar en månads finputsning för att se ifall det finns några synliga magrutor som vill visa sig lagom till 1a juli.

Lite jämförelsematerial har jag, i augusti-september 2007 gjorde jag en dagsviktresa från 80,4 till 71,5 på 53 dagar. Då var målet att nå 72 kilo, precis som nu. Jag hårdlandade den gången, men var sliten efter en hårdkörning som jag tog stryk av. Jag sprang på i 6-7 veckor efter det, vikten gick upp nåt kilo, men oftast låg jag under 75. Men så snart jag sprungit mig trött så stack vikten iväg. Den som är intresserad av det kan söka på bland mina bloggningar här, från mitten av augusti 2007 och framåt.

Lite pippibördspår, Sandhammaren 2a april 2009



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [8]  
 
Under min egen skugga 841a dagen - Nils Ferlin viskade i mitt öra
14 maj kl. 13:43

Ett av mina mål med den här tiden var att kickstarta min ämnesomsättning. Det verkar jag har lyckats fint med en mix av träning och ätning. Jag visste sedan tidigare att jag ligger i hygglig viktbalans kring 2800 kcal/dygn (ca 35 kcal per kilo kroppsvikt och dygn). Förra veckan låg jag över 3300 kcal/dygn, och fortsatte att gå ner i vikt. Det är aldrig riktigt säkert att säga hur mycket verklig fettviktminskningen är. Men i min värld, och mitt sätt att följa upp så handlar det om minst 5-10 hekto i veckan (varierar givetvis). Och förra veckan var inget undantag. Och den här veckan ser inte heller ut att vara det trots ganska rejält ätande.

Träningen har blivit omfattande i tid, en mix av gång och löpning, och sliter rätt så bra på lårmusklerna. Men jag har hittat en bra återhämtningsmetod med ett riktigt varmt bad efter löpning och sedan masserar jag in benen med Radital Liniment. Vissa dagar blir det två pass. Mycket effektiv vad gäller viktminskning. Om man gör det på rätt nivå (pulsnivå) och i rätt mängd (inte för lite, inte för mycket).

Ätningen är också en stor del till att aktivera kroppen och få igång metabolismen, ämnesomsättningen. Jag har under den här tiden gått helt över till att äta ofta, och oftast mindre mål (snittar nog 8 mål om dagen). Och aldrig träna utan att ha ätit något innan träning eller efter träning (och ibland mitt i träningen - beroende på hur träningen ser ut). Min filosofi här är att all träning öppnar blodkärlen och det betyder att alla näringsämnen som finns i blodet når de allra mörkaste platserna i kroppen. Och att därför ge sig till att träna tommagad efter en natts sömn är korkat. In med mat som får brytas ner precis före och under träningen och fylla på blodet med mer näringsämnen av olika slag.

Mat är näringsämnen, och näringsämnen är bränslet i kroppen - näringsämnen både bygger och läker kroppen. Mat ofta, och tillsammans med träning kickar in turboeffekten i ämnesomsättningen.

Och just nu ligger jag för andra dagen på mitt viktmål med medelvikten. Inga magrutor syns. Och jag börjar fundera över hur mycket mer i vikt måste jag gå ner för att hitta dom. Inget jag vill veta på riktigt, jag har tidigare skrivit att 68 kilo är nog inte en omöjlig vikt för min del. Men det skulle kännas som om Nils Ferlin skulle titta ut mellan mina revben i det läget. Och vad han skulle citera i det läget, det är inte svårt att förstå. 72 blir bra för min del, vid 68 är jag rädd för att jag kommer att se ut som ett torrt skinn.

Torsdagssiffrorna, för det är torsdag idag. Löpningen ökar i mängd, styrketräningen minskar - det är ett förhållande i det. Löpning i mängd och hårda styrkepass fungerar inte så bra för min del. Men detta är sista veckan jag kör hårt med mängd. Hårt och mycket med mängdträning (gång ca 60% av max eller slöfockslubbande) är utan tvekan i min värld detsamma som en säker viktminskning - snabbt och säkert på kort tid.

Jag vet att det finns nötter som påstår tvärtom - men de talar inte från egen erfarenhet, utan har läst igenom studier och tror att de har hela sanningen på ett bräde. Människor som inte kan "kill your darlings" har sina begränsningar. Vi som testar, vi vet att det finns många vägar - det är ungefär som det där med att alla vägar leder till Rom, om man bara kör åt rätt håll. Men väljer man att köra åt fel håll, jag då hamnar man verkligen inte i Rom.

Nu när jag ska bromsa in viktminskningen och hålla mig stabil kring 72 kilo (jag vägde igår 72,1 och idag 72,2) så drar jag ner mängden träning. Det blir två veckor med att säkra vikten, under tiden kör jag mer styrketräning (3 pass i veckan) och håller mig till intervallträning vad gäller löpning - kanske 2 pass på en vecka.

Jag är ute efter att lägga in nya träningsvanor under de här 2 veckorna för att sedan köra hårt i juni med 2 träningsbitar i sikte. 1) Bygga muskelmassa 2) Bli en snabbare löpare. Alltså blir det styrketräning och intervallträning - och som jag planerat det så kommer träningsmängden att minska avsevärt, från dagens 14-17timmar per vecka till hälften. Två mål här jag med detta 1) Magrutor tom 1/7 och så 2) Springa mitt snabbaste 5k, sikte på 22:30 i tid. (mitt raskaste 5k gjorde jag i början av januari i år, ca 23:40 eller nåe sånt)

Mentalt; Nöjd, trots  eller för att jag kört ganska hårt. Kosten; Nöjd trots hårdkörningen. Löpningen; Mer och mer - farligt farligt. Styrketräningen; Senaste riktiga passet i torsdags, sedan vila - mkt löpning och hårda styrkepass blir kontraproduktivt för mig. Nästa vecka nya tag.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!  

 

Sandhammaren, sanden och jag, Skåne 2a april 2009
Motion 7-13/5; 58 km löpning och 58 km gång sedan förra torsdagen + 1 styrkepass samt 2 gympass
Torsdagens vikt: 72,2 kg.
638,6 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [4]  
 
50 dagar pch halvvägs mot första juli
12 maj kl. 13:38

Idag är det den femtionde dagen - och då är jag halvvägs igenom de här 100 dagarna som var kvar till den första juli. På måndag ska den första delen vara klar, jag siktar mot målvikten 71,4 kilo - 8 kilo på 8 veckor. Igår missade jag målvikten för måndagen med 3 hekto. Men det är godkänt med 6,7 kilo på 7 veckor.

Jag kan inte vara annat än nöjd faktiskt. Det har gått som tåget hela tiden. Fast igår hade jag en märkligt seg dag i kropp och själ. Det var först när jag på sena eftermiddagen tog mig iväg och gå-löpte 12,5k som jag vaknade till liv. Först då blev jag mitt normalt pigga jag. Kanske satt söndagskvällens löpning i kroppen. Jag gjorde mitt längsta löp på evigheter, 17,5k som tog 1h49min. Och inte minsta vadbekymmer. Oj vad skönt. Men visst, ben och kropp är inte van vid den sortens utmaningar just nu.

Istället för att blogga så sysselsätter jag mig mest med att äta och träna. Det är mycket mängdträning med illerwalkar (ca 7km/h) och löpning som jag mixar. Ett och annat styrketräningspass hinner jag också med.

Och mat blir det i långa banor. Fast det är förbaskat gott med mat. Taktiken är många kortare träningspass och mat i tid och otid. Som i morse så började jag med ett kokt ägg med majonnäs. Direkt efter det gled jag ner till kafét och drack mina två koppar kaffe med två sockerbitar i varje kopp, samt ett wienerbröd. Och så raskt iväg på dagens första träningspass. Till lunch blev det en tallrik laddad med massor av spaghetti och några bitar cevapcici samt resterna av gårdagens sallad på tomat och rödlök. Ett mellanmål med två kiwi slank ner. Till middag tror jag det blir äggröra med bladspenat och andra grönsaker, samt bröd (naanbröd?). Till kvällen blir det en gigantisk portion med ananas, jordgubbar och kiwi. Fast, ska man inte bli fet av frukt? Jag har läst om folk som påstår det... oj vad fet jag kommer att vara...

50 dagar. Det känns bra. Femtio till, och så resten av livet. Härligt.

måndag tar viktjakten slut, sedan är det dags att fintrimma resten, och se om jag lyckas göra det på de återstående dagarna. Det det där med att trimma fram lite magrutor. Om inte annat så blir det dags att videoblogga den dagen. Om jag lyckas...

Mina andra bloggingar om detta projekt hittar du här; Projekt Badgear Mark 4.



Postat i: MARK IV  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Under min egen skugga 834e dagen - Endast skyn i pannan är gränsen
7 maj kl. 13:12

Två trevliga saker har drabbat mig senaste veckan. Bra saker ska givetvis hällas över en, och det gäller att suga på den sortens karameller så långt det går.

1) Jag kan springa utan att känna smärta i vaden.
2) Jag har andra dagen på raken landat på 72kilosnivån.

Det här med att både kunna och våga springa igen är en enorm känsla. Den som kollar siffrorna längst ner ser att jag trampat iväg över 4 mil på en vecka. I söndags var jag iväg på en 11,5k runda som tog 71min29sek, och i tisdags var jag ute och provade 14,5k som tog 90min47sek. Inga raska rundor. Jag vågar inte springa snabbt för det sitter i bakhuvudet att jag kan få ont. Och den smärtan hugger som en kniv i vaden. Men jag har alltså sprungit i 1,5 timme och klarat mig från smärtan. Men det ska sägas; det kändes i benen och flåset var det lite si och så med.

Och mentalt är det riktigt trevligt att se 72nånting kilo på vågen. Det har ju trots allt varit en "vill ha vikt" för min del. Och det jag vill ha - det ska jag ha. Det är jag värd. Den här delen med att landa vikten på rätt kilon tar slut om 11 dagar. Därefter börjar finputsningen. Trimma det sista.

"Så mycket bränner du på 30 minuter" - Säger vem?, undrar jag. Jag själv räknar inte kalorier ut, det enda som är av intresse är det jag stoppar i mig, och kvalitén på det. "Så når du dina viktmål" - Hur gör man det? Förutom att ta tag i det man vill förändra, och ha en målbild och jobba mot det. Det gäller bara att hitta den tändande gnistan, så att man får fyr på lusten. Och så var det lite "Du är vad du äter" och "vad hände sedan" i AB. Ja, vad ska man säga. Jag har sett flera av programmen, det är blandat underhållningsvärde, inte det roligaste alltid, men har lite fånig humor med lite knorr. Jag roas mer av Du är vad du äter än av Robinson, Idol, Schlagerfestivaler och sånt.

Torsdagssiffrorna, för det är torsdag idag. Jag kan inte vara mer än nöjd, allt går enligt The Grand Plan - åtminstone inbillar jag mig det.

Mentalt; Nöjd. Kosten; Nöjd. Löpningen; Glad. Styrketräningen; Färre pass än planerat, jag ser det som återhämtningsdagar.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!  

Sandhammaren, Skåne 2a april 2009
Motion 30/4-6/5; 41,5km löpning och ca 53km gång, 20km cykling sedan förra torsdagen + 2 styrkepass
Torsdagens vikt: 72,9 kg.
580,6 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km



Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd  Permalink   Kommentarer [6]