Usch ja, det har inte blivit många hugg på den här bloggen sista halvåret. Jag hade nog lovat mig själv att göra något litet kilskriftliknande sladder vid tillfälle.

Jag bloggar vidare på min wordpressblogg, länk här; badgear på wordpress. Välkomna.

En kondenserad version av mitt liv har varit att jag sprang som en duktig iller hela sommaren och hösten, och lyckades fredagen den 13e november fall omkull och vricka fotleden rejält. Det blev röntgen. Inga skador så, men det var rejält svullet och gå var knappast att tänka på de närmaste dagarna. Men jag är väl gjort av segt virke, sjutton dygn senare sprang jag igen.

Sedan dess har det rullat på med springandet.

Och sedan är det så att det blev 3 års firande den 11/1 - det var på dagen tre år sedan jag började banta, och vilket också betyder att jag enligt olika mätmodeller anses som normalviktig sedan 2,5 år tillbaka. Mitt projekt efter själva bantningen var att hålla vikten i fem år. Studier tydet på att människor som håller sin vikt i fem år brukar kunna fortsätta med det.

Bra material finns i världens största databas i ämnet finns hos National Weight Control Registry.

Eftersom många viktintresserade fortfarande hittar till denna blogg så kan jag berätta att den 11/1-2010 så var vikten 76,6 kilo. Vilket är gott och väl under de 80 kilo som jag satt som övre gräns (och som var min första målvikt).

 

Nyehusen, skåne.

Dagarna har för mig hit. Saker och ting i livet slirar omkring, det personliga fysprojektet slirar också. Men det är inget jag grämer mig över. Var sak har sin tid. Det är inget som fallit igenom totalt - utan det känns mest som en tid för avspark mot att köra på igen, ganska snart. Inspiration och perspiration, lust och mer lust.

Nyehusen, sandstrandslivet

Jag är sedan en tid tillbaka i en annan landsända, en landsända belägrad av kvinnor som pratar som män, renar och isbjörnar strövar runt på gatorna, regnet står som spön i backen och inte utan att jag längtar tillbaka till det riktiga livet längre söderut. Fast ute på motionsspåret stöter jag på en och annan äkta krigare, oftast kvinnfolk som har lusten (eller tjurigheten) att ge sig iväg även när hela spåret mest liknar gröt och sjöar, och himlen öppnat sig stort. Heder åt dessa människor.

Nyehusen, Helge å utlopp.

Det har blivit ganska korta springrundor på sistone, och ganska få. Lugnare perioder gör bara gott för kroppen. Vad jag däremot slarvat totalt med är styrketräningen - den dog helt under andra halvan av juni. Bristande motivation, bristande disciplin. Kosten har varit långt ifrån min brakänsla för mat, det har blivit för mycket grillaftnar och enorma portioner, dagarna i ända. Stora portioner av mat gör mig trög i kroppen. Och slutligen det mentala som är det viktigaste, så är jag ganska lugn, trots debackel med både mat och styrketräning. Känslan är mer som paus. Och pausknappen får stå på så länge jag är AWOL.

Mellbystrand, kilometervis av stränder men rena myrstacken med folk

Innan jag landade i Stockholm så åkte jag omkring en del i Skåneland och njöt av kusterna. En blåsig dag landade jag i Åhustrakten, sökte mig söderut efter Helgeåns utlopp ner till Nyehusen och landade bakom några sanddyner. En annan dag fann jag plats i Mellbystrand - Det blev en halvtimme med barfotalöpning och så mycket sol att jag liknade mest en kokt kräfta. Och det är nog bekant hur man känner sig efter en sådan dag. Och när kroppen brinner, så känns det ihop med träningen som om kroppen går igenom en flunsa.

En annan dag ramlade jag runt i inlandet och besökte Hagstad, där författarparet Artur Lundkvist och Maria Wine fått ett museum. Några bilder blev det.

Jag får återkomma i dagarna med liter fler bloggningar, nu när jag bott in mig, och fått ordning på rutinerna med arbetsuppgifterna. För att inte tala om rutinerna med att lubba - det är en del MAF liknande löpningar i sällskap just nu, som är trevliga att göra. Lubba is life!

Hej gott folk, hoppas solen lyser på er, och gör den inte det så hoppas jag regnet smeker er trädgård med den livgivande fukten.

Jag är nogsådär lagom fundersam över denna blogg. Ibland är det kul att fortsätta att hacka ner ord här, ibland inte. Och snart har bloggen funnits i två år. Vilket inte är så illa. Och eftersom jag har ett slags piska efter mig om att en lyckad bantning är lyckad först när jag lyckats leva fem år utan att få tillbaka min ursprungliga vikt. Fem år. Five years mr Bowie, five years. På något vis ska jag göra nedslag här i tre år till. För det är ungefär vid den här tiden för två år sedan min vikt oftast var under 80 kilo än över, även om jag i sig fortsatte till mitten av september. Men 80 kilo var min målvikt från början. Och så länger jag ligger under 80 kilo så är det ok.

Men jag är inte helt utan bloggande. Jag har ju min wordpressblogg som är mer inriktad på löpning och träning. Den har i och för sig varit tyst länge nu. Men ett par bloggningar har jag lyckats genomföra senaste dagarna. Och fler blir det nog. Så den som önskar läsa mitt tjat kan gå vidare till nån av dessa bloggningar på dessa två länkar;

"En fot före en annan".

"Jakten mot nollpunkten - eller sub45"

Ha det gott så länge!

Min wanderlust har fört mig till Malmö. Café Selma stannade jag till vid, där har jag förr ätit en och annan macka. Idag blev det en stund i solen tillsammans med ett par koppar kaffe och ett wienerbröd.

Vädret som varit så fint i skåne sedan första april har fortsatt vara på gott humör, nu är det sommar på riktigt. I söndags var jag till Åhus, besökte glassbåten innan det blev bad i Äspet. Riktigt fina sandstränder, men mycket tång och tångflugor. Vattnet var kallt, men inte så kallt så det avskräckte. Helgen innan var jag på tur mellan Smygehuk och Kivik - landade då för en stund på Sandhammaren, varifrån en del av mina bilder är tagna från ett besök tidigare i år. Det är verkligen en vidunderlig strand, det känns som världens ände - en enda lång vit sandstrand som går i en båge och en klar dag så kan man se Bornholm långt ute till havs. 

Mitt projekt med mig själv har gått in i den sista månaden nu. Första 8 veckor med lite hårdkörning inriktad på vikten, och så 2 veckor med omställning och nu är det en månad för att försöka putsa till en del med mitt fysiska varande.

Omställningsveckorna blev inte alls vad jag förväntade mig. När jag ställde om styrketräningen och körde en rad explosiva squats fick jag så förbannat mycket träningsvärk i flera dagar. Och jag är inte mycket för träningsvärk. Jag är en sån som tappar lust när träningsvärken tar överhand. Sedan blev det en del bilåkande och kostslarv, och vikten hoppade ända upp till 76,5 kilo på några dagar. Så snart jag började träna igen efter träningsvärken så drev vikten ner till 74nivån. Senaste två dagarna ligger det på stabila 73,5 kilo. 1,5 kilo över mitt mål, men helt godkänt.

Anledingen till att de två omställningsveckorna blev en fel var att jag inte hade en riktigt bra plan som jag följde. Det var mest en bild i huvudet att si och så skulle jag göra, men så snart jag stötte på den minsta lilla patrull (träningsvärk) så tog jag en annan väg.

Men som idag så känns det bra - igår kväll gjorde jag lite maf-löpning som uppvärmning innan det var dags för lite backintervaller. Och i morse så körde jag ett styrkepass inriktat på bål och överkropp. Ikväll bär det nog iväg för lite löpning på Bulltofta.

LÖPNINGEN - det som förr var min lust, blev tung och jobbig detta året. En cyklisk lågkolhydratdiet som inte fungerade ihop med löpningen, slutade med utmattning, kass mage och slutligen även höftproblem och ryggskott (utmattningen gjorde att jag sprang usel hållning som gav det ena och det andra). När jag sedan började komma igen så fick jag problem med vaden. Det var som knivhugg i höger vad - gubbvad eller kompartment symtom. Där försvann 5-6 veckor av löpträning.

Och det under en tid när jag kunde avundsjukt se andra människor komma ur sina vinterhålor och börja springa. Fy så surt det kändes. Att inte själv kunna få flyta på mina egna fötter steg för steg.

Men den 28e april kunde jag göra en helt smärtfri löpning, och sedan dessa har jag kunnat fortsätta. Om än något försiktigt. Men det finns ett stort MEN i det hela. Jag har nästan inte vid något tillfälle, trots att jag sedan slutet av april sprungit mer än 250 km, inte känt den där flowet eller flytet i löpningen. Det har nästan alltid varit ett kämpande och slitande. Och tvingas jag bara kämpa och slita så börjar det tära på lusten. Och eftersom jag är luststyrd, då börjar jag undra vad jag ska med detta till.

Givetvis är inte orken detsamma som i december. De där långa lubben avstår jag ifrån, och jämfört med mig själv har jag känt mig oerhört långsam nu på sista tiden. Jag har undrat hur jädrans långsam jag egentligen är (i och för sig har jag varit långsamt hela tiden, men det beror på vem man jämför med). Jag provade att springa en mil för ett par veckor sedan, kom runt på 57 minuter. Och tänkte att sub55 minuter ska nog precis gå att orka med.

I lördags så valde jag att våga prova, lite orolig för att smärtan i vaden återkommer om jag springer på för fullt. Jag tänkte att jag ska ta min 5050 meters runda så raskt jag tyar sprätta med benen. 23:34 var tiden från 2a januari. Det var en tid jag inte har en chans på. Jag hoppades på en tid kring 25 minuter. Fast jag hoppades inte så mycket. Och så var det iväg, det ena benet efter det andra - efter en kilometer kände jag att takten var för hög så det var bara att släppa på takten. Jobba jobba jobba. Trampa trampa trampa. Flåsa flåsa flåsa. Och så en spurt på sista 100, och klockan stannade på 23:49. Jösses!

Helt plötsligt så kände jag mig för första gången glad med löpningen, det var länge sedan sist. Jag var trots allt inte så usel jämfört med mig själv, inte så usel som jag trodde. Målet att klara 5k under 22:30, dvs sub4:30 tempo är inte så långt ifrån. Om inget går sönder, då lär jag ta detta till den 1/7 som jag planerat. Magrutorna då? Åja, det är ett helt annat kapitel.

Så är läget i detta nu, ett steg i taget, en dag i sänder. Framtiden är min.

Sandhammaren, skåne - 2a april 2009

Då är börjar allt komma tillbaka där jag påbörjade året. I ett springande fläng. Benen börjar bära mig igen. Förra veckan gjorde jag nästan 140km till fots, varav 80,5km springandes. Det är ju ganska bra av en gammal iller som nyligen hade vadsmärtor.

Fast mina 8 veckor av hårdkörning med ökande träningsmängd och intensitet har kostat på kropp och ben. Det märkte jag. Söndagens 3 x 10k löpning satt i kropp och ben. I måndags när jag rekordviktade på 71,4 kilo så kändes det rätt så bra, mentalt var det otroligt fint att sätta detta målet. Och sedan veta att nu kan jag ta det lugnare. Det blev en rask 4k promenad på måndagen. Det var allt.

På tisdagskvällen var det dags att ta en milarunda på motionsspåret. Jag kom iväg, men kände snart att det var inte min dag. Det kändes hårt och jobbigt, milen gick på strax över 61 minuter. Och det kändes i kroppen. Onsdagen blev en lugn dag träningsmässigt, men med stort sug efter mat, dryck och gotter. Suget fortsatte i morse då jag åt en rejäl frukost med äggröra, bacon, knäcke, räksallad & kaffe. Men det fanns sug kvar där. Hittade en flaska fruktsoda och slog upp ett glas, men jag blev än mer sugen på sött och då slank det ner ett par pinnglassar.

Sedan låg jag och läste en smula om människans förhistoria och somnade in en timme. Vaknade yr i bollen vid 12. Efter ett par timmars yrande vid datorn, chattade lite med bantningsmentor Ingemar och vaknade till liv, och blev full av springsug i benen.

På med springgrejerna och så gick jag raskt ner till motionsspåret. Jag började lufsa iväg, och lufsade på och det kändes bra. Lugnt och fint i kroppen och benen. Inte alls som i tisdags. 71min och 15sek senare avslutades rundorna som tillsammans blev 11,5k. Det fina här var att det var med snittpuls på 139, och tempot blev 6:12 minuter per km. Det är faktiskt riktigt bra tempo till den pulsen, speciellt när det är i småbackig terräng.

Det här blir den sista torsdagrapporten. Jag känner att det behövs lite förnyelse i detta. Vad och hur det blir återstår att se. Mycket har varit fokuserat på mat, träning och resultat de sista åtta veckorna, och en smula sliten är jag. Nu ska på ett snyggt sätt ta till mig resultaten och hålla kvar det jag uppnått.

Mentalt; Är jag nöjd för den här perioden som varit, jag orkat att gå på hela vägen. Kosten; Kanske inte de bästa valen i alla lägen, men val nog för att jag ska orka ända fram. Löpningen; Jag är tillbaka, jäkligt skönt. Styrketräningen; Här är jag missnöjd med veckan som varit.

Sista torsdagrapporten; njut av livet!    

Sandhammaren, Skåne 2a april 2009

Motion 14-20/5; 62,5 km löpning och 35 km gång sedan förra torsdagen + 1 styrkepass

Torsdagens vikt: 73,9 kg.
701,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Det här med att sänka måndagsvikten med 1 kilo per vecka var en kul och bra grej att försöka följa. Att klara av att sänka måndagsvikten visar disciplin, och det behövs. Söndags- och måndagsvikterna har oftast varit höga, och det bästa sättet att få lite ordning och reda i kroppen är att göra något åt de dagarna.

Eftersom jag valde att sätta viktmål på måndagarna, och därmed ta kontroll, så har det hjälpt på vägen. De två senaste måndagarna har jag legat några hekto över målet, så det var bara att kavla upp ärmarna och jobba på under förra veckan för att fixa slutmålet och få en fin Grand Finale - skulle jag hinna justera detta så att det skulle bli 8 kilo på 8 veckor. Från 79,4 till 71,4.

Jag fortsatte därför att köra hårt med träningen under sista veckan för att få resultat. Fredagens 72,0 visade att det skulle vara möjligt att nå målet 71,4 på måndagen.

Fredagskvällen blev pubbuffé med öl. Det var tänkt som veckans vattenhål. Jag hade glömt bort den grekiska festen jag skulle landa på under lördagen. Nåja, jag överlever nog det också, tänkte jag. Det blev öl, mat, öl, mat och än mer öl och mat. Inte ett öga torrt. Och jag vaknade på söndagsmorgonen med en våg som skrev 75,1 kilo. Tyst med dig vågjävel, muttrade jag.

Inte utan att jag gav upp. Jag såg bilden av inte klara min målvikt till på måndagen. Det skulle aldrig gå att landa på 71,4 till nästa morgon. Det handlade trots allt om 3,7 kilo. Förvisso var det mesta bukfyllnad och vätska. Men jag skulle ner på en lägre nivå än vad jag tidigare varit på.

Det var bara att se misslyckandet i vitögat. Eller? Men jag kände mig pigg och kry. Faktiskt lite laddad. All öl och mat från gårnatten var kanske rätt sorts energi i detta läget. Och dagsmålet med träningen var ett långlubb på 20,5k. Men jag visste med mig att det skulle inte räcka till. Jo, om jag lät bli att äta och dricka under dagen. Men jag vill ju både äta och dricka.

Jag bestämde mig för att ge det hela en match. Jag skulle inte ge upp utan kamp.

Om jag istället för att springa 20,5k till kvällen valde att göra 3 stycken 10k lubb så fanns möjligheten att bryta ner vikten tillräckligt. 10k på fm, 10k på em och 10k till kvällen.

Det är mindre hårt för kroppen att köra fler kortare turer än en lång. Planen kändes ok. Så det är bara att köra på och se hur långt det räcker.

Efter en frukost på youghurt och honung så bar det iväg på den första 10k rundan. Jag mig kände mig i ganska fin form efter rundan. Det var en lugn motionsspårsrunda som tog 63 minuter. Som belöning åt jag en stor Ottoglassvåffla till lunch och en timme senare kändes både kropp och ben helt återhämtade.

På eftermiddagen blev det en andra runda, nu på asfalt. En 5k runda jag ritat upp på googles kartfunktion. Det första varvet tog 28:45 och det andra 28:15. Totalt 57 minuter. Och det kändes fortsatt fint. Inte var det snabbt, men det snabbaste jag sprungit milen på månader. Höger vad som krånglat så mycket kändes helt frisk. Och det känns verkligen som att jag är på gång, än en gång.

Resten av dagen gick till vila, kaffe och kaka på kafé. Middag på fisk och wokgrönsaker samt lite Plopp och Coco till gottegrisen i mig. Kvällen kom och jag bytte om en tredje gång och drog iväg på motionsspåret igen. Att ge sig iväg på kvällen för att träna är bra för vikten. Då fastnar man inte framför TV:n och internet med halva handen i nån form av kakburk. Fysisk aktivitet är en bra ersättning, ifall man vill ha resultat.

Elljusen på spåret hade tänts där jag lunkade fram i maklig takt. Backe upp och backe ner, rådjur hit och rådjur dit och min andhämtning ringde i öronen. Det började kännas av i kropp och ben. 64 minuter senare var dagens uppdrag avklarat. Jag hade gjort allt efter planen, och om det skulle räcka till skulle det visa sig på morgonen.

Väl hemma så var jag trött, jag var trött som en gnu. Lyckades lägga ner några minuters läsning i Georg von Wendt bok MAGRA ELLER FETMA - en studie av våra födoämnens inverkan på kroppsvikten. 1923 års svenska behandlande aptitreglering och avmagringsdieter sövde mig snabbt. Godnatt.

Nästa morgon vaknade jag. På riktigt. Med stela ben tog jag till badrummet, tog fram vågen, dagstidningen och hämtade kameran. Ställde mig på vågen och fick se de magiska 71,4 kilo. Varken mer eller mindre. Det var som fan! Exakt vad jag var ute efter. Och det som igårmorse kändes nära på omöjligt. Det blev på riktigt, och fastnade på bild. En bild att ha med sig i minnenas arkiv.

8 kilo på 8 veckor - avklarat. Det är kanske inte så många kilo att hänga i julgranen. 8 kilo kan väl vem som helst ta sig ner på kort tid. Fast i det här fallet handlar det ändå om någon som jag som vid start räknas som normalviktig enligt BMI.

Nu är det dags för att ta nästa steg i projektet. Det är att bli kvar på 72 kilos nivån. Under de närmaste två veckona ska jag bevaka detta, och göra de nödvändiga åtgärderna, och förhoppningsvis slippa springa 3x10k var och varannan dag, för att bli kvar.

Och efter dessa två veckor börjar en månads finputsning för att se ifall det finns några synliga magrutor som vill visa sig lagom till 1a juli.

Lite jämförelsematerial har jag, i augusti-september 2007 gjorde jag en dagsviktresa från 80,4 till 71,5 på 53 dagar. Då var målet att nå 72 kilo, precis som nu. Jag hårdlandade den gången, men var sliten efter en hårdkörning som jag tog stryk av. Jag sprang på i 6-7 veckor efter det, vikten gick upp nåt kilo, men oftast låg jag under 75. Men så snart jag sprungit mig trött så stack vikten iväg. Den som är intresserad av det kan söka på bland mina bloggningar här, från mitten av augusti 2007 och framåt.

Lite pippibördspår, Sandhammaren 2a april 2009

Ett av mina mål med den här tiden var att kickstarta min ämnesomsättning. Det verkar jag har lyckats fint med en mix av träning och ätning. Jag visste sedan tidigare att jag ligger i hygglig viktbalans kring 2800 kcal/dygn (ca 35 kcal per kilo kroppsvikt och dygn). Förra veckan låg jag över 3300 kcal/dygn, och fortsatte att gå ner i vikt. Det är aldrig riktigt säkert att säga hur mycket verklig fettviktminskningen är. Men i min värld, och mitt sätt att följa upp så handlar det om minst 5-10 hekto i veckan (varierar givetvis). Och förra veckan var inget undantag. Och den här veckan ser inte heller ut att vara det trots ganska rejält ätande.

Träningen har blivit omfattande i tid, en mix av gång och löpning, och sliter rätt så bra på lårmusklerna. Men jag har hittat en bra återhämtningsmetod med ett riktigt varmt bad efter löpning och sedan masserar jag in benen med Radital Liniment. Vissa dagar blir det två pass. Mycket effektiv vad gäller viktminskning. Om man gör det på rätt nivå (pulsnivå) och i rätt mängd (inte för lite, inte för mycket).

Ätningen är också en stor del till att aktivera kroppen och få igång metabolismen, ämnesomsättningen. Jag har under den här tiden gått helt över till att äta ofta, och oftast mindre mål (snittar nog 8 mål om dagen). Och aldrig träna utan att ha ätit något innan träning eller efter träning (och ibland mitt i träningen - beroende på hur träningen ser ut). Min filosofi här är att all träning öppnar blodkärlen och det betyder att alla näringsämnen som finns i blodet når de allra mörkaste platserna i kroppen. Och att därför ge sig till att träna tommagad efter en natts sömn är korkat. In med mat som får brytas ner precis före och under träningen och fylla på blodet med mer näringsämnen av olika slag.

Mat är näringsämnen, och näringsämnen är bränslet i kroppen - näringsämnen både bygger och läker kroppen. Mat ofta, och tillsammans med träning kickar in turboeffekten i ämnesomsättningen.

Och just nu ligger jag för andra dagen på mitt viktmål med medelvikten. Inga magrutor syns. Och jag börjar fundera över hur mycket mer i vikt måste jag gå ner för att hitta dom. Inget jag vill veta på riktigt, jag har tidigare skrivit att 68 kilo är nog inte en omöjlig vikt för min del. Men det skulle kännas som om Nils Ferlin skulle titta ut mellan mina revben i det läget. Och vad han skulle citera i det läget, det är inte svårt att förstå. 72 blir bra för min del, vid 68 är jag rädd för att jag kommer att se ut som ett torrt skinn.

Torsdagssiffrorna, för det är torsdag idag. Löpningen ökar i mängd, styrketräningen minskar - det är ett förhållande i det. Löpning i mängd och hårda styrkepass fungerar inte så bra för min del. Men detta är sista veckan jag kör hårt med mängd. Hårt och mycket med mängdträning (gång ca 60% av max eller slöfockslubbande) är utan tvekan i min värld detsamma som en säker viktminskning - snabbt och säkert på kort tid.

Jag vet att det finns nötter som påstår tvärtom - men de talar inte från egen erfarenhet, utan har läst igenom studier och tror att de har hela sanningen på ett bräde. Människor som inte kan "kill your darlings" har sina begränsningar. Vi som testar, vi vet att det finns många vägar - det är ungefär som det där med att alla vägar leder till Rom, om man bara kör åt rätt håll. Men väljer man att köra åt fel håll, jag då hamnar man verkligen inte i Rom.

Nu när jag ska bromsa in viktminskningen och hålla mig stabil kring 72 kilo (jag vägde igår 72,1 och idag 72,2) så drar jag ner mängden träning. Det blir två veckor med att säkra vikten, under tiden kör jag mer styrketräning (3 pass i veckan) och håller mig till intervallträning vad gäller löpning - kanske 2 pass på en vecka.

Jag är ute efter att lägga in nya träningsvanor under de här 2 veckorna för att sedan köra hårt i juni med 2 träningsbitar i sikte. 1) Bygga muskelmassa 2) Bli en snabbare löpare. Alltså blir det styrketräning och intervallträning - och som jag planerat det så kommer träningsmängden att minska avsevärt, från dagens 14-17timmar per vecka till hälften. Två mål här jag med detta 1) Magrutor tom 1/7 och så 2) Springa mitt snabbaste 5k, sikte på 22:30 i tid. (mitt raskaste 5k gjorde jag i början av januari i år, ca 23:40 eller nåe sånt)

Mentalt; Nöjd, trots  eller för att jag kört ganska hårt. Kosten; Nöjd trots hårdkörningen. Löpningen; Mer och mer - farligt farligt. Styrketräningen; Senaste riktiga passet i torsdags, sedan vila - mkt löpning och hårda styrkepass blir kontraproduktivt för mig. Nästa vecka nya tag.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!  

Sandhammaren, sanden och jag, Skåne 2a april 2009
Motion 7-13/5; 58 km löpning och 58 km gång sedan förra torsdagen + 1 styrkepass samt 2 gympass
Torsdagens vikt: 72,2 kg.
638,6 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Två trevliga saker har drabbat mig senaste veckan. Bra saker ska givetvis hällas över en, och det gäller att suga på den sortens karameller så långt det går.

1) Jag kan springa utan att känna smärta i vaden.
2) Jag har andra dagen på raken landat på 72kilosnivån.

Det här med att både kunna och våga springa igen är en enorm känsla. Den som kollar siffrorna längst ner ser att jag trampat iväg över 4 mil på en vecka. I söndags var jag iväg på en 11,5k runda som tog 71min29sek, och i tisdags var jag ute och provade 14,5k som tog 90min47sek. Inga raska rundor. Jag vågar inte springa snabbt för det sitter i bakhuvudet att jag kan få ont. Och den smärtan hugger som en kniv i vaden. Men jag har alltså sprungit i 1,5 timme och klarat mig från smärtan. Men det ska sägas; det kändes i benen och flåset var det lite si och så med.

Och mentalt är det riktigt trevligt att se 72nånting kilo på vågen. Det har ju trots allt varit en "vill ha vikt" för min del. Och det jag vill ha - det ska jag ha. Det är jag värd. Den här delen med att landa vikten på rätt kilon tar slut om 11 dagar. Därefter börjar finputsningen. Trimma det sista.

"Så mycket bränner du på 30 minuter" - Säger vem?, undrar jag. Jag själv räknar inte kalorier ut, det enda som är av intresse är det jag stoppar i mig, och kvalitén på det. "Så når du dina viktmål" - Hur gör man det? Förutom att ta tag i det man vill förändra, och ha en målbild och jobba mot det. Det gäller bara att hitta den tändande gnistan, så att man får fyr på lusten. Och så var det lite "Du är vad du äter" och "vad hände sedan" i AB. Ja, vad ska man säga. Jag har sett flera av programmen, det är blandat underhållningsvärde, inte det roligaste alltid, men har lite fånig humor med lite knorr. Jag roas mer av Du är vad du äter än av Robinson, Idol, Schlagerfestivaler och sånt.

Torsdagssiffrorna, för det är torsdag idag. Jag kan inte vara mer än nöjd, allt går enligt The Grand Plan - åtminstone inbillar jag mig det.

Mentalt; Nöjd. Kosten; Nöjd. Löpningen; Glad. Styrketräningen; Färre pass än planerat, jag ser det som återhämtningsdagar.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!  

Sandhammaren, Skåne 2a april 2009
Motion 30/4-6/5; 41,5km löpning och ca 53km gång, 20km cykling sedan förra torsdagen + 2 styrkepass
Torsdagens vikt: 72,9 kg.
580,6 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Esketeske som den gamle polaren Plupp hade sagt. Jag har satt bloggandet på undantag. Tid och energi går till att få lite ordning på min kroppsfixering. Lite skoj ska man väl få ha... Det är inte bara size zero modeller och andra som ska få ha roligt. Koncentrationen är på mitt projekt, att få ordning på min vad och samtidigt ta en välbehövlig internet och bloggvila.

Det har tydligen varit lite rörigt kring det här med frukt. Tydligen har överläkaren Christer Enkvist menat att det kan vara problem med fruktos (den sockerart som finns mest i frukt) och att det kan göra fruktätaren fet. Läs här; "Frukten gör dig fet".

Det här är ett problem, det är alltid ett problem när matskrämda håller låda. T.o.m. Viktväktarna har i sitt program en begränsning på frukt. Nu är det så roligt det hela att jag under här perioden jag gått ner ungefär 6 kilo på dagsvikten äter mer frukt än vad jag normalt brukar göra, bra mycket mer. Dagligen dessutom. Häromdagen åt jag 700 gram frukt! Men ändå fortsätter jag att gå ner i vikt. Är jag ett mirakel? Ja, jag kan ju börja undra. Eller så har allt att göra med kroppens energibalans; äter man för mycket så går man upp, äter man mindre så går man ner. Ser man till att gå igång förbränningen och ämnesomsättningen utan att svulla så går man ner i vikt.

En annan som tycker det hela är trams är "Frukterian". Tord Lyseving, 66 år, har inte haft en sjukdag på 25 år sedan han började äta frukt, och sådana som bara äter frukt kallar sig tydligen för Frukterianer. Fruktat eller bara coolt? - Läs gärna kommentarerna som kommer, SixtenSnobb påstår att hjärnan behöver proteiner.. och? Det finns proteiner i frukt. Och hjärnan klarar sig fint på ketoner.

Ett kilo turkisk getost för 80:- och två kilo Kalamataoliver för 120:-.Vilken lycka!

Jag ser till min glädje att stålkvinnan Wanja Sjödin fått mer plats på sistone i Aftonbladet. "Så tränar Wanja" - allt som allt mycket bra råd för den som ska skynda lagom - och få en hållbar utveckling. Wanja Sjödin har även fått en adept i form av 46 årige Eva Lingvall. Jag skulle nog tro att Eva kommer att få bättre resultat både på vikten och formen än alla de konstiga och matskrämda bokstavskombinationer som finns till bantningsmetoder idag. "Så ska Wanja, 72, få Eva i form".

Och så har Aftonbladet gjort det enda rätta, en serie med filmer på Wanja när hon tränar. Jösses, hon kommer att bli vår tids Arne Tammer, om det här fortsätter - lika känd och en ikon. En bok om eller av Wanja vore perfekt. Det förlag som inte erbjuder henne en ny jaguarcab för bokrättigheterna är dumma i huvudet.

Wanja film 1: "Träna med Wanja 72".
Wanja film 2 "Wanja - Drottning av armhävningar".
Wanja film 3 "Stålmormor briljerar i ryggövningar".

Och så var det Sofia som lyckades gå ner halva sin vikt, 70 kilo, med hjälp av Xenical. "Sofia halverade sin kroppsvikt på ett år". Det är trots allt imponerande. De som är matskrämda kommer i vanligt ordning att gnälla.

Torsdagssiffrorna, för det är torsdag idag. Här funderar jag om jag ska bromsa in viktnedgången som skenar iväg lite för bra. Lagom är bäst. Det var den 23:e mars jag satte seriös rullning på det hela, och idag var det hela 6,3 kilo lägre på dagsvikten. Och enligt The Hackers Diet så är min trendvikt, medelvikt, ner med 3,5 kilo. Det är ganska bra för nån som klassas som normalviktig.

Träningen är varierad men har sin grund i allt gångande, vilket är himla trevligt med det fina vädret som varat så länge. Men det finns en träning jag inte är så förtjust i, det är den biten som är riktad mot uthållighet - en tre timmars tur på 22 km som sliter för hårt. Jag tyckte den träningen var bra eftersom den riktade till att hålla igång långspringandet (tid och sträcka). Men då det känns som jag tar för mycket stryk så skippar jag nog den. Ev. kanske att jag gör långgånging, fast i ett lägre tempo.

Mentalt; En bra tid, vädret är rätt och det lyfter själen. Kosten; Fungerar bara bra, jag är i alla fall nöjd. Löpningen; Sista lubbet gick bra, ta i trä - långsamt men säkert, 55 min för 8,5k. Styrketräningen; Färre än pass än planerat, jag ser det som återhämtningsdagar.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!

Sandhammaren, Skåne mars/april 2009
Motion 23-29/4; 8,5km löpning och ca 72km gång, 22km cykling sedan förra torsdagen + 2 styrkepass
Torsdagens vikt: 73,1 kg.
539,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Förra veckan var en veritabel vårexplosion - magnoliorna började blomma, maskrosorna lyste gulare än något annat, japanska körsbärsträden blommade ut, boken och björken började sin gröna bana. Hela april har varit en otroligt fin månad, och jag har bara en sak i huvudet; det är få vara ute så mycket som möjligt, och njuta.

Men i morse satt jag läste Norra Skåne. Där stod det bla "Till helgen kommer sommaren och grönskan på kärt återseende" och om svalorna som redan börjat synas "De brukar komma samtidigt som björkarna men de lär slå ut nästa vecka". Men hallå! har ni inte varit ute, eller sitter ni bara framför datorn och studerar naturen? Sicken vimsegubbe, har han inte varit utomhus på över en vecka? Sedan läste jag att den där Arne Gustavsson var före detta ordförande i Göingebygdens Biologiska Förening. Och det förklarar allt, är man en FÖRE DETTA så är man nog en aning vimsig och har taskig koll på verkligheten.

Och så är det lite torsdagssiffror, det har nog blivit ett stående inslag att ta med torsdagsvikten. Idag var det rekordlågt. Inte sedan förra sommaren har jag varit på denna nivå.

Det var den 23e mars jag påbörjade en mer kontrollerad tillvaro, framför allt på det jag stoppar i mig. Jag skrev om det i förra bloggningen. Och exakt på en månadsdagen så fick jag en dagsviktnedgång på exakt 5 kilo, från 79,4 till 74,4 kilo. Trendvikten enligt The Hackers Diet säger att jag gått från 78,4 till 75,8 = 2,6 kg. Hitintills har det varit riktigt lyckat att mest köra efter gammalt beprövat recept.

Mentalt; Mkt trevligt just nu förutom dumma vaden som stoppar långa lustfyllda löpningar. Kosten; Mkt nöjd. Löpningen; Jag kan springa, men får ont varannan gång och får halta omkring en eller två dagar. Styrketräningen; Nu blir det nog 3 pass framöver istället för 5 - jag känner mig sliten i axlar.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!

Motion 16-22/4; 15,5km löpning och ca 68km gång sedan förra torsdagen + 3 styrkepass
Torsdagens vikt: 74,4 kg.
530,6 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Idag har det gått fyra veckor sedan jag tog mig själv en fundering över min väg i kroppsförbättringen. Det var slut med springandet, springandet som var min musa och min lust. Och jag tänkte som så att då får jag gå en lite annan väg för att ha något att göra under tiden min vad strejkar.

Vikten hade stangerat kring 78 kilo (det verkar som jag är fastnaglad i området 76-80 kilo). Inget fel i det, helt ok. Men för att få magrutor på en vikt av 78 kilo skulle det ta en halv miljon år kändes det som. Och i mitt grundprojekt för året var att landa på ca 72 kilo till 1a juli i år, och att styrketräna 3 gånger i veckan och förhoppningsvis där och då hitta magrutorna. 3 månader in projekttiden så var vikten ungefär detsamma som vid starten. Jag har säkert blivit av med en del fett och fått några fler gram muskler, men det räcker inte. Och jag insåg att jag måste ta magruteprojektet på litet större allvar, om jag ska ro hem projektet till 1a juli.

Fyra veckor senare så är dagsvikten 4,0 kg lägre (start 79,4 kg och dagsvikten idag 75,4 kg) och trendvikten enligt The Hackers Diet har gått från 78,4 kilo till 76,1 kilo. Eftersom dagsvikten är som den är, så finns det andra sätt att räkna på, och min egen räknemetod säger att jag landar ca 7 hekto söderöver per vecka. Det är en bra takt med tanke på hur bra jag känner mig, hur lust och ork hänger med.

Precis som med mycket annat kring kropp, hälsa och träning så handlar det om att hitta lust och motivation någonstans. Min egen motivation är egentligen är en långsiktig plan jag har, som sträcker sig flera år framåt. Och så min vilja att ALDRIG MER hamna där jag var för lite mer än två år sedan. Det handlar inte om att kämpa, utan om lust, för det är så att det är ett intressant och roligt nöje till stora delar - och jag lär mig så mycket om mig själv. Njut av resan.

Tom Venuto har precis skrivit en bloggning kring motivation som inte är helt ointressant i det här läget för den som vill sätta sig själv i ett system för att komma vidare, och så handlar det om en tävling för den som vill lägga ut sig på nätet på en 84 dagars (12 veckors) förändringsturné. "The Most Effective Motivational Force". Jag läser dessutom om hans bok THE FAT SOLUTION. En bok jag rekommenderar.

Den som läst min blogg vet också om min förtjusning för Ägg som livsmedel. Eva Kullenberg har på sin blogg under april skrivit flera äggbloggningar, och eftersom hon själv har ett gäng av dessa äggandet djur så blir det bra vetskap att bära med sig när man själv hanterar sina ägg.

Reprisbild från den gamla goda tiden :) - jag är inte helt säker, men tror ändå att jag idag mest liknar den som är på den sista bilden (längst till höger...)

Jösses, det blev nästan en veckas frånvaro från bloggen. Riktigt så frånvarande hade jag inte tänkt att vara. Men det blir vad det blir. Det viktiga är att hinna med det riktiga livet, det där som pågår IRL.

Under tiden jag försöker byta ut magbulan mot magrutor så kommer nästa larmområde; The Rumpa! The Forgotten Röv. "Så får du snyggare häck" står det i AB. Och det gäller också män, precis en sådan som mig. Men för tusan, ska jag behöva bekymra mig om min mörka sida, den sida jag ändå aldrig ser...Så får du snyggare häck än grannen. Jag får hoppas att grannen har en ovanligt ful häck så behöver jag inte bry mig.

Bland frågor jag fått så är det Peter som undrar hur jag kör styrkepassen. Så enkelt och hårt som möjligt. Eftersom jag försöker göra det enkelt så kör jag i hälften av övningarna med kroppen som motvikt, och hälften med hantlar. Jag har valt ut ett antal övningar som jag känner mig bekväm med och som jag troligen kommer att fortsätta med. Eftersom jag är lite lat vad gäller styrketräning så måste övningarna bli sådan som jag har med mig även om och när det blir trist.

Grunden är också att progressivt öka, om möjligt, vid varje träningstillfälle eller åtminstone varje vecka. Eftersom jag inte sysslar med byta vikter så blir det antal repetitioner som får gälla - och ett stort antal reps ger styrka och uthållighet. Vilket duger för mig.

Jag har funderat en hel del över 5set 5rep och 80% av max. Men det blir komplicerat för då måste jag ha en massa vikter och sånt. Så jag har valt att öka repsen istället. Lite cirkelträningstanke har jag. 

Nu på sistone har det blivit så att jag går ut och tar mig en rask promenad på 4k (35min), kommer hem med en förhöjd puls och går direkt in i styrkepasset. Jag kör lite uppvärming som tar 4 minuter med bålrotation, sidböj och squats - allt utan vikter. Det finns en rad andra övningar jag provat men just nu har jag fastnat för de här tre som en uppvärmning. Här har antalet repetioner varit statiskt, samma antal hela tiden.

Efter det köra jag omväxlande armhävningar och crunches. 3 set av varje med olika antal rep. Och här har jag i stort sett ökat antal rep vid varje pass jag kör, med 1 per gång eller per vecka. Det gäller samtliga övningar utom uppvärmningen. Jag varierar också vad gäller armhävningar, det kan vara snabba explosiva eller långsamma, med bred fattning eller tät fattning osv. Crunches, där kör jag sidocrunches och raka. Jag varierar ibland med långsamma och lite raskare.

Igår så blev det först 69 armhävningar, 34 crunches åt vänster, 27 långsamma armh. och 34 crunches åt höger och så 53 explosiva armh. och avslutade denna del med 34 raka långsamma crunches. Liknar nästan ett cirkelträningspass eftersom det nästan går i ett.

Därefter går jag över till hantlarna. Här gäller samma sak med ökning av antal repetioner från träningstillfälle till träningstillfälle. Det blir betydligt mer vila mellan dessa övningar. Jag kör hantelcurls så långt tills jag storknar, därefter är det stående hantelpress, sedan liggande hantelpress och använder sedan hantlar till tricepsövning. Allt så nära max antal jag bara orkar. Sedan blir det närapå maxantal armhävningar med benen på stol och så avslutar jag med 30 squats med hantlar. Det tog ganska exakt 35 minuter igår.

Givetvis finns det en rad andra övningar jag har att jobba med. Och så förändrar jag övningarna vartefter för att de ska ta bättre. Tänker mycket på hållning, andning och form under träning. Ibland får jag minska antalet rep eftersom formen, rörelsen, blivit dålig.

Tidigare i år har jag tränat 3 gånger i veckan - då blir det 48-72 timmars vila mellan träningspassen. Senaste två veckorna har jag gjort 5 pass i veckan. Jag är nog lite road av att se ifall det gör nån skillnad.

Någon hulk har jag verkligen inte blivit. Mitt mål är den mer slanka, seniga och starka figuren än den muskulösa bulkiga typen.

På tal om magrutor, jag skrev för några veckor sedan om ett par AB medarbetare som var på jakt efter sina magrutor och anlitade PT Maria Ahlberg. De skulle ge sig ikast med jobbet att bryta ner fettprocenten i kroppen och bygga muskelmassa. Båda två var smala från början. Några magrutor blev det inte på fyra veckor. Men det det blev några vettiga artiklar i AB. "Helt över förväntan" är den sista delen, enligt Bod Pod så hade båda tappat fettvikt 2-4% på totala kroppsvikten. Del 2 i serien heter "Magrutorna syns inte om du har ett lager fett över". Och så finns damernas dagböcker över på Aftonbladet. Annas hittar ni här; "Det är en stor överraskning". Och Helenas hittar ni här; "Domedagen är här med chockresultat!". Eftersom de inte fick magrutor på fyra veckor så funderar de på en ny utmaning, en mil under 50 minuter. Hmm, jag hoppas de lägger ner mer än fyra veckor på det projektet. Fast dom är kanske snabba redan... Men trevlig läsning var det.

Mitt vadproblem fortsätter, jag tål inte särskilt många minuters spring innan det börjar spänna i vaden. Och efter att ha pratat telefonledes med en naprapat som har stor löparerfarenhet, trodde han att jag hade samma problem som han själv haft för många år sedan. Alltså ingen muskelbristning utan någon form av kompartment syndrom, där muskeln på det ena eller andra viset blir stryp av omkringliggande vävnad (typ "Kompartment syndrom pressar blodkärlen ihop vid kontraktion av muskeln och cirkulationen stryps". Och för honom tog det ett halvår att bli kvitt problemen efter ihärdigt stretchande. Och det betyder att jag måste vänja mig vid att stretcha. Stretcha sätesmuskler, hamstring och vad. Det lät jobbigt, jag som är så dålig på det.

Mentalt; Funkar bra, jag är ganska motiverad, dessutom fungerar det väldigt bra just nu med både träning och kost. Kosten; Nu har det blivit lite påskmiddagar, födelsedagsmiddag så det har blivit mycket mat - men jag har i stort sett avstått från alkohol, det blev en lättöl en kväll och en alkocider en annan kväll. Löpningen; Tre pass förra veckan, fick ont i vad igen, men tog ett nytt pass i tisdags men med känning. Tyvärr. Styrketräningen; 5 pass i veckan verkar det bli, känns bra.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!

Motion 9-15/4; 11km löpning och ca 46km gång sedan förra torsdagen + 5 styrkepass
Torsdagens vikt: 75,4 kg.
515,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Torsdag åter igen, tänk vad tiden går fort på våren. Jag är just nu i huset och pysslar, det är inte så ofta det blir tid till det. Jag får se hur det blir framöver, hade nog planerat in det mesta av maj här i trakterna. Men om det verkligen blir så, återstår att se.

Under .tiden blir det nog inte så mycket bloggande. Jag läser lite olika bloggar av och till. Men min egen får stå på tork tills en regnig dag. Men osvuret är bäst.

När det gäller mitt projekt med mig själv så går den sin gilla gång. Jag kör vidare med att gå så mycket jag hinner med. Minimikravet är en rask runda per dag, ca 4km och tar 35 minuter. Och så har jag börjat springa lite smått, det har blivit två 5km rundor på en motionsslinga i stan. Det stramar något i vaden men är smärtfritt. Styrketräningen går bra. Kosten funkar rätt så bra även om jag ligger högre än målet - speciellt då jag senaste helgen firade till det rejält så spräckte de hela budgeten för tre dagar. Men det var det värt.

Eftersom det här med löpningen fallit pga av muskelbristning i höger vad så valde jag vara mer på offensiven vad gäller kosten - vara i kontroll, så att jag äter det jag planerat att äta, och att jag äter så riktigt som jag kan tänka mig till de träningspass jag gör. Jag är också på offensiven vad gäller mina styrketräningspass - 5-7 gånger i veckan istället för 3. Och för att hålla igång benen så blir det dagliga raska promenader. Det hela har börjat ge resultat vad gäller vikten. Vikten är trots allt en stor del i detta med att hitta magrutorna. Jag har sedan starten sagt att jag behöver bryta ner min vikt till ungefär 72 kilo, från 78, samtidigt som jag sätter till några kilo muskler.

Vikttrenden visar klart söderut nu igen. Och till skillnad från försöket i januari i år med en cyklisk lågkolhydratdiet och förra sommarens äggdiet så har jag känt mig väldigt pigg och stark rakt igenom. Kosten är säkert en stor anledning till att det fungerar bättre, jag behöver nog mina 150-250 gram kolhydrater per dag för att inte falla igenom. Det andra är att jag inte sprungit, vilket sliter hårt på kroppen. Det jag gör nu påminner mer om mars-april 2007, 3-4 månaden i min bantning, och hade börjat träna ganska mycket. Då som nu var dieten kontrollerad i antal kalorier in, då tränade jag en hel del på gym och simmade mycket. Samt att jag gick och gick i ur och skur.

Så det är mycket Back to the Basics just nu.

Mentalt; Känns bra, jag är ganska nöjd med veckan som varit. Kosten; Är jag trots allt nöjd med, tanken är ju att jag ska orka och känna mig både mätt och nöjd med mitt ätande, ett stort födelsedagsparty slog hål i kaloribudgeten. Löpningen; Påbörjat återtåget till det hela, korta försiktiga tester - jag räknar med att få ta det piano i några veckor. Styrketräningen; Går bra, själv är jag löjligt nöjd eftersom jag inte ger upp - utan tycker det är ganska skönt, om än hårt.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet! Och ha en skön påsk!

Motion 3-8/4; 10km löpning, 120 min cykling och ca 57km gång sedan förra torsdagen + 5 styrkepass
Torsdagens vikt: 75,8 kg.
504,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Ett härligt vårväder lockar mig att vara på de flesta ställen utom vid datorn. Jag hoppas de flesta av känner ungefär på samma sätt, och följer med ut när tillfälle ges av vädret.

I lördags satt jag förundrad med tidningen. Det var en insändare i Norra Skåne som fick mig att dra på ögonbrynen. Det var ett nedslag om detta med kycklingar och glasbitar. Skribenten anklagade kycklinguppfödarna, att det är uppfödarna som matar kycklingar med glas. Och för att tala om hur onaturligt det är, jag citerar ur insändaren; "Att dryga ut maten med glas är inte naturligt. Det finns inte ett enda djur i Bibeln som naturligt äter glas". Och det är nog så sant som det är skrivet, att det inte finns ett enda djur i Bibeln som naturligt äter glas.

För att ta en annan del av kycklingarna, ägget, så har AB återigen skrivit en artikel om Ägg. Ägg är mitt favoritlivsmedel - det är det enskilt bästa livsmedel som finns, inte så konstigt med tanke på att liv skapas och föds fram ur ägg. Förutom alla nyttigheter i ägg så är det få livsmedel mättar så bra som ägg. "Nu kan du äta så mycket ägg du vill" heter dagens artikel.

Ale Stenar

Ibland är det tufft här i livet, kvinnan som gick på en graperfruktdiet för att gå ner i vikt höll på att bita i gräset. Grapefruktdiet, eller olika dieter med enskilda livsmedel är inte alls ovanligt. Det fina med sådana dieter är att de är enkla att följa, man behöver inte välja och ha sig. Ät bara grapefrukt, eller ät bara ägg eller något annat som gör att man ligger på underskott. Så är risken stor att man går ner i vikt. I den här kvinnas fall höll det på att gå illa för att hon åt mediciner samtidigt. "Läkemedelsverket avråder i dag bland annat personer som tar blodtrycksmedicin av typen kalciumhämmare (exempelvis Felodipin, Plendil och Adalat) från att dricka grapefruktjuice." skriver AB i notisen "Nästan amputerad efter grapediet". Hoppas nu att det var en grapefruktdiet, och inte en vindruvsdiet (grape....). Man kan aldrig vara så säker när man läser svenska artiklar i dagstidningar.

Och så handlar det om att gå och bränna fett. "Senaste trenden - gå som en masai". Det handlar om MBT (Masai Barefoot Technology) skorna, i princip handlar det som instabila skor som tvingar användaren att vara aktivare med kroppen vid rörelse och därmed förbrukar mer energi och tränar dessutom kroppen extra. Jag har fortfarande kommit till att prova den här sortens skor, trots att jag kikat på dom sedan förra hösten.

Torsdag var det igår, men jag kom inte till att blogga igår och få ner lite torsdagssiffror och veckotyck. Ingen springning efter lördagens test då jag fick åter ont i vaden på en 5k runda. Nu håller jag mig till dagliga raska illerwalkar, de är på ca 4 km och tar 35 min. Ligger på ganska exakt 60% av min maxpuls. Det har blivit en cykeltur på 90 min och en lång illerwalk på 21,8k som tog 182 min. Och den sista visste vart den tog i benen. De korta turerna är till för att hålla igång rörelseapparaten, och de långa turerna med cykel eller gång är för att hålla kvar lite tålighet och distans i kropp och ben.

Under en period framöver så kommer jag att köra dagliga styrkepass, med en och annan återhämtningsdag. Detta för att pressa fram lite mer muskeltillväxt. Och sedan finns även en diet i botten, jag siktar mot 2100 kcal/dygn. Nu har jag nog legat kring 2300-2400 som snitt, en bit över. Men det är ingen fara i sig. Dieten är INTE någon cyklisk lågkolhydradiet denna gång - utan mer standard för min del med kanske en energifördelning kring P:20 K:35 F:45. Så ser det ut efter tio dagar. Jag kan väl redan nu säga att det fungerar kalas, ork och lust finns med. Och ser man till dagsvikten så har den sedan förra måndagsmorgonen till torsdagsmorgonen vandrat ned 3,0 kilo. I och för sig fusk eftersom jag började med hög dagsvikt. Men om vi säger som så, att normalt brukar jag ligga kring 77,0-77,5 på fredagarna, så var dagens fredagsvikt 76,1.

Mentalt; När det gäller mitt kroppsprojekt så är jag nöjd. Kosten; Kosthållning kring 2100 kcal fungerar bra, även om jag snittar kring 2300-2400. Löpningen; Fortsatt skit, men jag går och cyklar på. Styrketräningen; Dagliga pass och det känns fint.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!

Sandhammaren juli 2008
Motion 26/3-2/4; 5km löpning, 90 min cykling och ca 52km gång sedan förra torsdagen + 7 styrkepass
Torsdagens vikt: 76,4 kg.
494,1 km avklarade från Gibraltar hemåt av 3386 km

Vilken underbar dag det har varit idag. Det enda jag kan göra är att sucka av hänförelse. Det här har varit den första riktiga vårdagen. Jag har letat vår i år, och den har varit elusiv - blommor hit och blommor dit men ingen riktig värme, men till slut kom den. Idag, med citronfjärilar och värme. Kanske 15 grader. Och det blev glassköp - vid två tillfällen.

Vid 18tiden nu på kvällen så var jag ute på en långsam promenad i solen, utan någon jacka. Och lapade sol. Jag vill nu ha alla dagar på det här viset. Kan jag få det, snälla?

Och idag räknar jag in min åttahundrade dag sedan jag bestämde mig för att banta bort mitt överskott. Det är ju trevligt. Jag är övertygad om att man behöver speciella dagar, där man har rätt att fira sig själv med att påminna sig om vad man gjort. Man måste ha rätt att få vara glad för sin egen skull. Och idag är jag glad för att det är vår, och för att jag fortsätter att finnas till för att jag bantat.

Santorini, Grekland

Jag har nog inte så mycket att säga just nu. Dagarna flyter vidare och nu börjar det kännas som vår på riktigt. Kör efter min lilla plan som jag skrev om häromdagen. Och enligt planen skulle jag ut och springa igår, och så blev det. Men efter en 12-13 minuter så började det smärta i höger vad, och det blev ondare och ondare så det var bara att ge upp.

Det blir till att ändra lite i planerna, vad gäller träningen framöver. 12 dygns ickespringande hjälpte inte. Vad jag gör framöver är att cykla och gå som omväxling. Det håller igång rörelseapparaten, tills den dagen då jag kan börja springa igen.

Helgen är snart över, jag hoppas ni haft det bra, och att veckan som kommer blir riktigt fin.

Utsikt från Stenshuvud på Österlen.

Jag var i Malmö idag. Precis som torsdagen för två veckor sedan när jag tog ner tåget till Lund så var det strålande sol på dagen. Och i Lund för två veckor sedan kom det ett snöoväder precis när vi skulle ut springa i Sankt Hans Backar. Jag skojade igår om att det kommer säkert att snöa den här gången också, så jag låter bli springgrejerna. Tänk om jag vetat hur rätt jag skulle få, fast det skulle dröja. Men precis när jag skulle stiga på tåget så kom det snöflingor nersinglandes över oss som skulle kliva på tåget.

Torsdag idag och en dag för de vanliga bedömningarna. Det har ju varit lite si och så med framstegen på sistone. Ont i höger vad och vad det innebär. Det positiva igår var att jag provade ta några steg, och kände ingen smärta. Jag väntar ytterliggare nån dag innan jag tar springrunda. Jag kör nu dagliga raska promenader på ca 4 km - detta för att hålla igång benen och rörelseapparaten. Jag kör också dagliga styrkepass och så en något begränsad diet kring 2100 kcal/dygn. Kul med lite omväxling.

Mentalt; Eftersom vadproblemet verkar släppa, så ser det bra ut. Kosten; Slarv i helgen, men ny kosthållning sedan måndag. Löpningen; Vila, men jag har både cyklat och gått. Styrketräningen; Kör dagliga pass just nu - funkar bra.

Nästa torsdag en ny lägesrapport; njut av livet!

Conditori Ella, Sösdala

Och idag är vädret på ett strålande humör. Jösses. Den här dagen blir säkert mycket bra. Sol ute och sol i sinnet.

Häromdagen såg jag en bit av Anna Skippers hälsoprogram DU ÄR VAD DU ÄTER. Det kanske var repris, vad vet jag, men handlade om ett par som ville skaffa sig barn. Båda var 130-140 kilos klassen, och stora korvätare. Fast hur man i hela friden kan kalla Falukorv för korv förstår jag inte. En korv borde innehålla kött och inte stora mängder potatismjöl, spånplattor och filspån (eller vad nu är..).

Nå, de blev presenterade av Anna Skipper sitt nya ätande, det var ett bord fullt av läckerheter så att jag blev hungrig bara av att titta. Och de båda huvudpersonerna såg lite misstänksamma ut. Det var ju ingen falukorv och pulvermos... hur skulle de överleva utan riktigt mat? Programmet görs med glimten i ögat vid såna här tillfällen. Hursomhelst, efter att de följt Skippers råd i 8 veckor så hade paret tillsammans gått ner 45 kilo - ett helt fantastiskt resultat. Dom var inte lite så förändrade, om jag säger som så.

Ikväll ska det tydligen vara ett nytt avsnitt av Anna Skippers program. Nu ska det tydligen handla om en ung tjej som är storförbrukare av energidrycker. AB skriver om "Evelina blev beroende av energidryck". När jag var yngre som var det många som var Colafreaks, nuförtiden verkar många unga/barn köpa energidryck - jag brukar se dom köpa flak efter flak i butikerna. Varför det blivit så poppis har jag ingen aning, men det är väl mix av mode och vana. Barns köpvanor är de allra lättaste att styra. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.