Jag har bantat alltså finns jag 
Eftersom detta med bantning är ett av mina intressen, i den mån att jag själv bantat bort en tredjedel av mig själv, ändrat min livsstil och fortsatt intressera mig för den här sortens frågor. Och jag har vid några tillfällen följt några meningar om bantningspillret som heter Alli när det tillverkas av GlaxoSmithKline, Xenical när det kommer från Roche. Orlistat är samlingsnamnet, eller tetrahydrolipstatin.
Det går ju att ha åsikter om huruvida det är ok att sälja Alli receptfritt eftersom där finns en del bieffekter. Eller för den delen hur det kan missbrukas. Personligen tycker jag det är helt ok att den säljs rakt över disk, helt enkelt för att det finns en del människor som använder amfetamin för att gå ner i vikt, därför att det har varit lättare att få tag på än Xencial. Om nu några amfetaminanvändare kan tänka sig att gå in på apoteket och börja med Alli istället amfetamin (eller för den Efedrin) så känns det i mitt tänk som en bra lösning.
Fast bäst vore om folk lärde sig förstå hur mat och dryck påverkar deras kroppar, liv, lust och leverne.
"Kritik mot receptfria bantningspiller"
"Bloggvärlden som Bantarpillren".
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [7]
Jag har nog sett tre av Skippers program. Den första jag såg med Anna Skipper var ett småroligt och charmigt program i buskisstil med den då 140 kilo tunga fotbollstränaren Peter Antoine. Ett annat program jag såg gick väl att se på, men en tredje blev jag mest deprimerad av. Annars är det ju ganska roligt att följa människors kroppsförändringar. Jag brukar då och då kolla lite filmklipp på nätet från bla The Biggest Losers. Det är lagom uppåt för min smak.
På något vis så fick jag positiva vibbar inför kvällens program, och är det så att jag kommer ihåg det så ska jag nog slänga ett getöga på Alexanders förvandling. TV3 ikväll, klockan 20.00. Alexander menar i tidningen att förvandlingen var lätt att göra, när man bestämt sig. Och så är det ju.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [2]
Hanna Friden ger sig in i en kamp om bantningsromantiken, tydligen har några av de svenska bloggdrottningarna tampats i ärendet. Jag har givetvis missat det hela, men jag vet att Blondinbella, Isabella Löwengrip, ett tag testade lågkolhydratdiet efter att hon träffat dr Annika Dahlqvist på en bloggträff. Carolina Gynning och Katrin Zytomierska har jag ingen aning om. Men tydligen är de tre i luven på varandra. Hanna Fridén vet jag sedan tidigare har skrivit en del om ätstörningar utifrån sig själv.
Och det är nog så stort problem för den enskilda individen, precis som för många av oss som behövt komma ner i vikt.
På tal om sumobrottarna, nu är dom här igen. Den här gången är det någon som kallar sig för "finelady" i kommentarerna som är expert i viktuppgång och skriver "Finns bara ett tips,börja äta kolhydrater och sluta äta fett så går du upp i vikt. Nåt annat finns inte att göra...spelar ingen roll vad läkarna säger,det är kolhydrater som gör att man går upp i vikt,titta bara på hur sumobrottare äter, de skyr fett och hur stora är inte dom!!"
Skippa fettet och äta kolhydrater. För så gör sumobrottarna och blir stora! Tjingeling, dingelidong, bankelibonk. Kokobollen hallå, jag är från Jupiter, nu ska jag lifta med ett UFO! Om Tarahumaraindianerna käkar bortåt 80% kolhydrater (mer än sumobrottarna), varför är inte de fetare än sumobrottarna... finns det något annat trick som gör att folk blir fetare, kan det vara kalorier kanske.. kan det trots allt finnas nån liten poäng med hur mycket man äter?
En jättefet kolhydratätande sumobrottare - usch och fy!
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [0]
Jag såg precis i Aftonbladet att de skrivit om David Smith, som gick ner 166 kilo och äntligen fått kyssa en tjej. Så det var nog lika bra att göra en liten kortbloggning om honom
Det är ganska exakt ett år sedan jag skrev om David Smith och Chris Powell, min bloggning här, och det skadar inte att ta upp det hela en gång till nu när David Smith uppmärksammats i en svensk tidning. Min bloggning då var inriktad på vikten av ha vänner som pushar på, en mentor, en coach - någon som kanske gjort samma resa själv. Läs gärna den bloggningen.
Chris Powell & David Smith.
Om ni vill se en intervju med David och Chris när jobbet var mer eller mindre avklarad så hittar ni den här på Youtube med David Smith. En riktigt glädjespridare. Missa inte den.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [2]
- "Dr Fredrick Banting (insulinets upptäckare) om hälskontroll i Panama 1924 – där han fann tecken på diabetes i urinen hos endast två män. ”Hans egna obeservationer tydde på att naturligt socker är en lämplig föda, medan det raffinerade sockret är ett gift.” skriver Cannon, och citerar Banting;
”Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som en hög procent av arbetarna var hemmahörande på Dominica där dieten nästan huvudsakligen från det barnen är avvanda tills de dör äter de sockerrör. Det finns också förmögna i Panama som äter stora kvantiteter raffinerat socker. Mycket av deras föda kokas i sockerlag. Förekomsten av diabetes inom den klassen är förvånansvärt hög."
Jag var inne och kluddade på kommentarerna hos bloggkamraten liberum-weto och skrävlade om den här boken, därför att den innehåller så mycket rolig vetskap kring kost och bantning. Jag försökte gräva fram den ur boklådorna, men gav upp och gick ner till biblioteket och lånade den. Letade sedan reda på de noteringar jag gjort då jag läste den. Och det är väl dags att sätta min bokrecension, eller snarare omtalan. Alla citat är hämtade från boken.
Geoffrey Cannon & Hetty Einzig – DU BLIR FET AV ATT BANTA.
Originalet copyright 1983 & 1984; Dieting Makes You Fat.
Hammarström & Åberg 1985. 251 sidor.
Geoffrey Cannon;”Bantning är bara deprimerande för en peson som lider av fetma. Vi behöver mer luft, Den aerobiska motionen gör att vi kan äta mer på samma gång som vi blir av med fett. Utövad med måtta skapar den energibalans i kroppen på en naturlig nivå, högre än hos en inaktiv person, så att ordentligt med mat kan tillföra kroppen tillräckligt med näring. Den aerobiska motionen stimulerar matsmältningsapparaten och stärker hjärt/kärlsystemet. Den är vägen till hälsa genom god kondition.
Det här är en av de bättre böckerna kring bantning som finns, inte för bantningens skull utanför att den innehåller så himla mycket fakta och vetskap. Boken är sprängfylld med stoff från studier och undersökningar. Liknar få andra böcker i ämnet.
R O Neumann
”En frisk människa kan äta extra mycket och förbruka det genom en förhöjd förbränningstakt”
Bokens styrka är att den handlar om kroppens dynamik vad gäller ämnesomsättning. Om att äta ren och oförfalskad mat gjord på naturliga råvaror istället för processat och raffinerat skit. Dess styrka är också att förstå att den som bantat måste ha en långsiktigare strategi än bara att gå ner i vikt.
Men det är ingen bra bantningsguide i sig för den som bara vill sparka igång sin förändring. Jag tycker den här passar mer vid sidan av som läsning.
Geoffrey Cannon
”Insulinet gör av med blodsockret genom en process som först och främst omvandlar blodsockret till lipoprotein av låg täthet, den typ av blodfett som föreligger vid hjärtsjukdomar, och överför detta fett som finns fritt i blodet till inlagring i fettvävnaderna.”
Vad som är kul med denna bok är att Geoffrey Cannon skriver om sådant som det yras om i dagens bantningsböcker som om det vore ny kunskap. Hypoglykemi, om insulinets roll vid fettbildning, lågkolhydratkost osv.
Fördelen med DU BLIR FET AV ATT BANTA är den att det inte känns så evangeliemässigt som många andra bantarböcker gör. Där författare ser sig själva som uppfinnare och upptäckare till allt. Trots att det mesta eller allt är lånegods från andra.
Hetty Enzig;
”Bantningen antar religionens former: kyrkor, profeter, biskopar, präster, bekännelser, hängivelse, frälsning och konfirmation som firas inte med bröd och vin, symboler för en urgammal måltid, utan med kemikalier.”
Geoffrey Cannon argument för att skaffa sig en god hälsa och troligen också en bra viktnedgång, och något jag håller med om, är att avstå så långt det bara går ifrån processad och sockrad mat, som ofta är ganska befriad från näringsämnen. Att man i första hand ska välja mat från så naturliga råvaror som möjligt, oavsett kostinriktning man väljer.
Cannon har också förstått att det är ett problem med kaloriräkningen, att det är något som ställer till det vid bantningen för vissa, att ämnesomsättningen minskar. Och att de som äter mer har högre ämnesomsättning än de som äter lite. Och att det hos vissa människor verkar ämnesomsättningen komma lättare i obalans. Det är en viktig kunskap att ta med sig när man bantar och äter för lite och inte får några resultat. Ämnesomsättningshastigheten återkommer han till vid några tillfällen. Om kroppens anpassningsförmåga, om kroppens dynamik osv. Tyvärr är det många moståndare till kaloriräknandet som inte verkar vilja ta till sig det här med kroppens dynamik. Skulle man förstå detta så skulle man också förstå att räkna kalorier inte är helt nonsens.
Ancel Keys
”Det förefaller som om vävnadsförlusten och förändringarna i ämnesomsättningshastigheten hos levern och andra organ med hög omsättning är synnerligen betydelsefulla när det gäller att förklara förändringarna i den allmäna ämnesomsättningen under svält och ransonering.” Geoffrey Cannon skriver "Keyes beräknar att 80% av minskningen i sureupptagningen hos hans patienter kan tillskrivas en havlering av det syre som förbrukas av lever och de organ den samverkar med."
Geoffrey Cannons egen bakgrund var åtskilliga lyckade viktnedgångar sedan sextiotalets mitt, men som alltid slutade med en återgång till ursprungsvikten eller mer. Han provade en rad för sin tid populära metoder, lyckades alltid kortsiktigt med sin viktnedgång. Men som sagt, kortsiktigt. Han började jogga 1978 – men det hände inget med vikten. Sommaren 1979 hade han gett upp bantningen, åkte till Grekland en månad och vid hemkomsten visade det sig att han gått ner 4,5 kilo. Och han menade att han hade god aptit där, så det förvånade att vikten hade vikt nedåt. Något med kosten måste ha fått igång hans ämnesomsättning.
Han noterar att dr Robert Atkins i sin bok Super-Energy Diet har ett kapitel som handlar om de som inte får några resultat med Atkins lågkolhydratdiet. Och ger ett förslag som låter som ett av de mest vansinniga ”Av någon underlig anledning, hittills outredd, tycks det som om en resa till Europa alltid hjälper när man vill gå ner i vikt. Det kanske är någonting i marken... De bästa resultaten tycks uppnås i Medelhavsländerna Spanien, Grekland, Italien eller södra Frankrike.”
Cannon själv har gått igenom hela raden med Proteindieter (en del med samma innehåll som LCHF, som i sig är ett lånegods från Atkinsdieten), eftersom han är engelsman så handlar det mycket om hur marknaden, dieter och sådant såg ut i England. Cannon bantade i olika omgångar mellan 1964-1976, testade olika dieter och fick alltid ett bra resultat. Han provade själv den första proteindieten 1970 och gick ner 18 kilo på 12 veckor. 1974 körde han Stillmans diet. En annan egen diet var apelsin och tomatdiet som han använde sig av 1967 och gick ner 19 kilo på tre månader.
Geoffrey Cannon
”Ju större en persons syreupptagningsförmåga är, desto snabbare arbetar den personens ämnesomsättning. Ju mer syre som tillförs, desto mer föda kan kroppen förbränna. För att vara mer exakt så föreligger ett samband mellan människas syreintag och den volym föda som han eller hon behöver för att vara i god energibalans. Ju mer bränsle, desto större eld.”
Cannon själv använde sig av UNIT EATING GUDIE som var ett system för att kontrollera kolhydratenheter när han åt lågkolhydratkost, och som gavs ut av avmagringsmedlet Ponderax.
Hetty Enzig skriver två kapitel speciellt riktade kvinnor, varav det ena handlar om motion och är delvis en historik över kvinnor och löpning under 1900-talet.
Cannon skriver att tidningen Vogue lanserade en populär lågkolhydratdiet 1960. Och 1966 lanserade de jordnötsbantningen. Och det som är ett absolut måste med den här boken, är den mängd information han har med. Och som också får en att förstå att historien med dieter går i cirklar, bara med nya dietnamn och nya som får gurustatus på gammalt lånegods.
Per Olof Åstrand och Kaare Rodahl
”Eftersom förmågan att utnyttja fett som bränsle beror på syretransportförmågan så beror den arbetande muskelns val av bränse på arbetsbelastningen i förhållande till individens maximala syreupptagningsförmåga. Ju större den maximala syreupptagningsförmågan är, desto större blir fettets procentuella bidrag till energiomsättningen vid en given arbetsbelastning. Eftersom träning ökar den maximala syreupptagningen ökar den också förmågan att utnyttja fett som källa till muskelenergi.”
Cannon bad även att Per-Olof Åstrand, Bengt Saltin & John Garrow göra en uppskattning på glygokeninnehållet i kroppen. Och fick en siffra på 3,5 kg glykogenlösning (förhållandet mellan glykogen och vatten är 1:2,7).
Han beskriver Dr Denis Burkitt potatis diet, med tio ungsbakade potatisar om dagen (gav ca 1000 kcal/dygn).
Och en lång rad författare och böcker refereras det till. Främst är det Dr Irwin Stillman (Doctor´s quick weight loss diet), dr Herman Tarnower (Gå ner i vikt med Scarsdalemetoden), dr Allan Cotts The Ultimate Diet, Shirley Ross The Super Diet, Judy Mazel Beverly Hills-diet, John Yudkin The Slimming Business och som är en lågkoldhydratdiet som Consumers Association rekommenderar i Which? Way to Slim. John Yudkin – PURE, WHITE AND DEADLY. Audrey Eyton F-Plan. Dr Anrold Fox The Beverly Hills Medical Diet (BHMD) som år en kolhydratdiet. Dr William Bennet & Joel Gurin THE DIETER´S DILEMMA (om inställningsteorin). Robert Linn THE LAST CHANCE DIET. Susie Orbach FETMA – en kvinnofråga. Donald McLaren – NUTRITION AND ITS DISORDERS. TL Cleave THE SACCHARINE DISEASE (Cannon har tagit starkt intryck av denna). Weston Price NUTRITION AND PHYSCILA DEGENERATION. Rickard Mackarness – EAT FAT AND GROW SLIM (miljonsäljare från 1958). VOGUE BOOK OCH DIETS AND EXERCISE (1980) räknar upp olika kolhydatfattiga viktminskningsprogram. Robert McCarrison – NUTRION AND HEALTH. Kenneth C Cooper - AEROBICS
Här finns en artikel om William Leith THE HUNGRY YEARS och Geoffrey Cannon. Och artikeln A BIG FAT LIE om Geoffrey Cannon och hans attack mot bantningsindustrin.
Och Här finns en artikel/studie som Geoffrey Cannon & Claus Leitzmann skrivit; The New Nutrition Science Project.
Och så Sylvester Stein som skrivit en bloggning om hur han själv följt Cannons dietråd, efter en hjärtattack nitton år tidigare.
Geoffrey Cannon har fått en andra bok utgiven på svenska; Från rund till sund - Ät bättre, Må bättre, Håll dig smärt från Hammarström & Åberg 1988. Limhäftad. 168 sid.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [3]
Efter att ha läst ett sedvanligt utbrott om sumobrottare och kost, så surfade jag runt lite på de olika bloggar som skrivit om Lars Eriks Litsfeldts artikel i Aftonbladet.
Men ingen ställer den frågan som jag tycker är mest relevant, den enda frågan som intresserar mig.
Vem tror ni har lägst fett%; en genomsnittlig sumobrottare eller Lars Erik Litsfeldt?
Ps; En av de största sumobrottarna som funnits skrivs det följande om; "Musashimaru’s body fat percentage at his heaviest, for instance, was around 20%"
Ett par av dessa FETA kolhydratätare; "Kotooshu became the first European to win the prestigious Emperor's Cup when he won the Summer Grand Sumo Tournament on Saturday"
Följande har bloggat i ämnet; nisseflygare, kostdoktorn, dr annika dahlquist, Zac, andromeda, Zvammel, Mysco, Åsa, Fitness för mammor, Tomaskarls, Gilivsstil, Dessi, sandra gustafsson, witchbitch, Ister, MiaMäkila. Och ingen ställer sig frågan "Varför är sumobrottare så feta, så feta att de troligen har en lägre fettprocent än normalsvensken?"
OBS - jag har skrivit tidigare om detta med sumobrottare, dieter, japaners kost osv i denna bloggning - där finns en rad länkar till studier och artiklar för den intresserade. Träningslärabloggen tog lite hastigt upp Litsfeldts artikel, och även Medvetenskapsbloggen. Åtminstone ett par bloggar som funderar lite längre.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [12]
Ulf Lindgren - Jag skall gå ur 100-kilosklubben. Artograf Förlag 2001. 192 sidor
ISBN 91-86360-52-3
Jag har sett boken vid några tillfällen, men har inte tagit mig tid till att bläddra i den förens nu på senare tid. Boken handlar om Ulf som under många år besvärats av en ökande vikt och bla sömnapné, åren gick och sedan kom dagen då han valde att gå ur 100-kilosklubben.
Ulf och jag är födda samma år, skillnaden oss emellan var att han valde att göra en livsstilsförändring vid fyllda 40, några år före mig. Vad mer som går igen i våra metoder att banta var det här med att lägga oss på en viss kalorinivå, lustigt nog så var det 1500 kcal som gällde för Ulf också. Och för att fylla våra bukar så var urvalet ganska likvärdigt. Något som liknande tallriksmodellen. En klassisk väg som går ut på att måltidsplanera. Ta bort snasket från vardagen, ordnade matvanor, göra maten från grunden själv och slutligen; att börja röra på sig.
Ulf berättar hela sin historia. Första delen av boken är tillbakablickar till varför det blev som det blev. Om hur tjocka män är stolta över att vara tjocka, och det där med att man funderat på att gå ner i vikt, men inte orkar bry sig. Varför kämpa emot naturens gång när riktiga män väger tresiffrigt...men en dag fick Ulf nog och tog beslutet. Han skriver mycket om motivationspunkter och beslut.
Den andra delen av boken innehåller en lång rad recept, och det är verkligen ingen tråkig mat; Persiljejärpar med kokottpotatis med murkel och champinjonsås, Laxfile och mycket annat. Problemet är alltså inte att det inte finns god mat, eller att det inte går att äta mycket bara för att man bantar och försöker hålla 1500 kcal. Det finns andra anledningar till återfallen med snask, snabbmat och sådant. Ulf beskriver vanans makt både i första och tredje delen av sin bok.
Den tredje delen är en slags dagbok över hans resa från lördagen den 4:e mars 2000 och framåt. Kunde ha varit en viktblogg. Många igenkännande händelser, när man går från att vara fet till överviktig enligt BMI skalan. Han skriver också; " Nu äter jag när jag hungrig, inte när jag är sugen.". Det är ganska intressant att skumma igenom den här sortens dagbok, uppfatta vissa förändringar i tanke, förstå hans upplägg och funderingar och varför han ibland väljer att ta ställa till det.
Ulf använde sig av en CPAP, snarkapparat, eftesom han led av sömnapné (andningsuppehåll) och som han blev fri ifrån under bantningens gång. Han skriver också "Faktum är att jag inte en gång, sedan jag för snart ett år sedan lade om matvanorna, har varit förkyld eller ens litet hängig. Det var jag flera gånger om året förr."
Och i Ulfs projekt, förutom boken, så startade en site som hette www.matchvikt.nu - den finns inte längre - men utan tvekan var det nog så att han tänkte sig göra "karriär" av detta; bok, hemsida och föreläsningar. Han hade möten med andra viktkämpar, han var och informerade Sjöbo kommuns Folkhälsoråd om sitt projekt, och en del annat. Men jag undrar hur det gick sedan? Har Ulf lyckats hålla den smala vägen?
Det var inte lång tid mellan hans uppnådda matchvikt och bokens tillkomst. Artikeln i Aftonbladet från november talar i alla fall om att han hållt vikten i ett halvår.
Men jag undrar hur det gick sedan? Har Ulf lyckats hålla den smala vägen? Vad hände sedan?
Aftonbladet hade artiklar med Ulf Lindgren vid tre tillfällen
Ulf Lindgren i aftonbladet - 2001-01-02
Ulfs egen historia
Om matchvikt.nu
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [4]
Övervikt är ingen lätt sak, en av världens tyngsta män Jorge Luis Garza har avlidit. Han finns med på listan över "Heaviest People" på Wikipedia. Aftonbladet kör med den charmiga rubriken "Världens fetaste man är död, vägde 448 kilo - dog av hjärtsvikt".
Jag såg en konstig svensk TV produktion häromkvällen som handlade om Garzas landsman Manuel Uribe, tidigare världens tyngsta man. Detta innan han började Zone Dieten och började gå ner i vikt. Det gick inte att mista sig på Manuels livsvilja mitt i allt som fått hans vikt att skena iväg och gjort honom sängbunden.
Jorge Luis Garza hade fått hjälp av Manuel Uribe med sin kost. Artikel om detta här.
AB om Jose Luis Garza.
DN om Jose Luis Garza.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [10]
Bland alla studier om fetma som presenteras i dagspressen finns den om fetma-genen. Idag var den på tapeten i Aftonbladet.
"Fetma-gen går att besegra". Det handlar om gener som sägs påverka ifall vi människor har lättare att bli överviktiga. Om jag inte är helt fel ute så handlar det om FTO och Arachidonate 5-Lipoxygenase (5-LO) vilket ger ett högre triglyceridvärde och ett lägre HDL värde.
Det finns mycket. Och enligt denna studie som TT och Aftonbladet notera så verkar det finnas ett sätt att bemästra det hela; det är att röra sig mycket. Men artikeln avslutas med "Tyvärr har studien en stor brist: Forskarna har inte tagit reda på hur mycket eller vad personerna i studien åt. Det är oftast betydligt lättare att få i sig kalorier än att göra sig av med dem. Det hade varit intressant att se ett exempel på hur kost, motion och gener kan samspela".
Vilket antagligen är en rimlig fundering.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [7]
Ikväll skriver Dagens Nyheter att "Fetmaoperationer väntas öka kraftigt". Man skriver; "Enligt Gunnar Johansson på Folkhälsoinstitutet har
andelen personer med BMI över 30 ökat från 11 till 14 procent bara från
förra året."
Frågan är om det verkligen är sant med den ökningen. Jag blir lite förvånad att ökningen skulle vara så stor. Men det är klart, jag har inga andra siffror att komma med. Är det verkligen en så stor ökning? Såvitt jag förstår så går det ut en enkät till 10tusen personer, av dessa svarar ca 60%. Och utifrån detta så "hittar" man på siffrorna om ökningen av fetman för hela landet. Så känner jag det hela; Hitte-på-siffror.
Det hela handlar om ökningen av gastric bypass-operationer. Man räknar på att få göra 10tusen per år, jämfört med de 2tusen som görs idag. Vem blir lycklig av detta? Vem tjänar pengar på detta? Vilket skrå gnider händerna av förtjusning?
Operationen är inte på något vis riskfri, det finns en del misslyckade operationer med svåra komplikationer och dödsfall. Men för många har det också varit en väg till ett nytt liv. Jag tänker på bloggare som Stora Vackra Kvinnor och Phat Men Inte Dum - som är några av de som skrivit om livet kring en magoperation av det här slaget.
Enkät om Fetma, folkhälsoinstitutet. Här finns resultat 2004, 2005 & 2006.
Tillägg; ett klargörande om det här med hitte-på-siffrorna om ökningen. Det handlar 6000 som svarat på en enkät, 11% av dessa är 660 personer, 14% = 840 personer. Ökningen i gruppen med BMI +30 (fet) är med andra ord 180 personer. Troligen är det BMI överviktiga som blivit feta enligt BMI skalan. Och det kan då vara frågan om 180 personer gått upp 2-5 kilo. Om nu ökningen ens går statiskt att belägga.
Och att med dessa skakiga siffror så försöker man öka antalet magoperationer från 2000-2500 till 10000 verkar vara vansinne. Tänk er själva att det helt plötsligt kommer att finnas utrymme för 10tusen operationer per år, och att vården då av slentrian kommer att försöka flytta över patienter till operationen eftersom platserna ska eller kan fyllas. Det kan bli lite väl lättvindigt, framför allt för personer som är osäkra på vad viktminskning (och livsstilsförändring) kan handla om.
För att inte tala om barn som själva inte är mogna nog att välja; "Lilla vän, du är 12 år och fet, vill du alltid se åt sådär? Vi har en plats åt dig så att du kan se ut som en riktig människa, vad sägs?". Jag tycker det luktar skandal.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [4]
Fetsmart gjorde mig uppmärksam på Raw Food artikeln i Aftonbladet, artikeln som är mest reklam för en kommande bok i ämnet på svenska.
Det roliga med artikeln är att det står "I USA är raw food stort. Bara i Los Angeles finns tio olika raw food-restauranger.".
Och finns det tio Raw Food restauranger i Los Angeles så måste det verkligen vara stort i USA, det är dessutom tio olika restauranger :). Los Angeles storstadsområde har ungefär 13 miljoner invånare. Det är en 1,3 miljoner pers per restaurang. Och då är det stort. Jag antar att varje restaurang tar 1,3 miljoner gäster...
Nu var jag kanske lite sarkastisk här, men jag kunde inte låta bli.
Häromveckan ramlade jag faktiskt in på en svensk raw food blogg, som just heter http://blogg.rawfood.se. Den har haft en försiktig start, men kommer kanske igång med tiden.
Det är säkert helt ok sätt att käka på. Och många berättar om vilka hälsovinster de fått med dieten, och hur de gått ner i vikt. Så är man nyfiken så är det bara att testa. Jag har med en youtubare om Rawfood här nedan, handlar om en kvinna som gått ner nånstans i trakterna kring 70 kilo.
Vilket får mig att tänka på Upsala Nya Tidning som hade en ganska skön ledarlogg, den tog upp Salvador Dali-Dieten; "Det enda jag tycker om att äta är saker med klart avgränsad form, som intelligensen kan fatta. Jag avskyr spenat på grund av dess ytterligt amorfa karaktär till den grad att jag är bestämt övertygad om, och inte ett ögonblick tvekar att vidhålla, att det enda goda, ädla och ätbara som man kan finna i detta eländiga näringsmedel är sandkornen.". Man noterar att Dali blev 85 år gammal och var smal som en sticka. Så det borde fungera.
Ett inslag om Raw Food.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [0]
Nu har Aftonbladet uppmärksammat Nina Fredriksson som följde Viktväktarnas modell för att gå ner i vikt, och gick ner 61 kilo på mindre än ett år. Gosh Wow! Det är bara att uppmärksamma det hela och vara glad. En till inspiratör, som visar att det går.
"Nina gick ner 61 kilo på 11 månader" heter artikeln.
Sydsvenskan skrev om henne här "Nina har sagt hejdå till livet som tjockis". Jag bloggade om det när Sydsvenskan skrev om det, om ni är nyfikna så finns den bloggningen här.
Jag vet att Viktväktarna brukar välja fram årets Viktväktare - och unddrar givetvis om inte Nina ligger bra till... :) - jag bloggade, här hittar du den, förra hösten om en artikel i Aftonbladet som just handlade om årets Viktväktare. Tyvärr så hittar jag inte just någon länk till artikeln.
Men Aftonbladet gjorde en trevlig genomgång av fem bantare, fyra olika metoder. Den artikeln är från 1999 och heter "så lyckades vi gå ner i vikt". Daniel Persson blev årets viktväktare då, han gick ner 61 kilo. Helena Stålberg gick ner 40 kilo med samma metod. Stig Åke Vestberg som gick ner med samma gammaldags metod som jag; kost och motion, gjorde 36 kilo. Han fick tydligen diabetes och fick genomgå en insulinbehandling, valde sedan en vegetarisk diet och cyklade tusen mil som motion. Och blev frisk.
En gick vägen över Överviktsenheten och en femte använde sig av Nutrilett.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [0]
När jag satt och funderade över mitt varande om bantningen, om träningen och om tiden efter bantningen för att hålla vikten. Jag har har stora viktvariationer av flera anledningar, jag har skrivit om dessa förr men orkar inte dra upp dom igen, men ni som är intresserade kan läsa mitt försök att redan ut problematiken här på denna bloggning Ödem, svullnader och annat elände.
Jag har rört mig mellan 71,5 kilo och 82,2 kilo sedan jag aktivt slutade banta. Och misstänker att jag även framöver kommer att ha stora viktvariationer, senaste halvåret har botten legat på 73,2 och toppen på 80.0.
I början blev jag förfärad över de stora skillnanderna, det var knäckande att gå upp 4-5 kilo på några få dagar (vid något tillfälle mer än 7 kilo på en vecka). Men jag visste ju varför det var så, men när man vill ha ett snyggt diagram och snygga tabeller så är det för jävligt :) - Och då tänker jag på alla som blir halvförstörda över att de går upp 1 kilo eller så. Välkommen till min klubb där +5 kilo är vardagsmat.
Och det finns många som säger att deras viktvariation inte är större än kanske 1 kilo under en längre period. Hur tusan gör man? Och är det egentligen så viktigt att vara så still i sin vikt? Jag hade en period på 3 veckor i december då jag pendlade mellan 79,6-80,3. Men det hör till ovanligheterna. Å andra sidan var träningen nerlagd under december, en enda 7k lubbarrunda var det jag fick tid och lust till.
Jag startade på en bit över 100 kilo den 11e januari, och hade som första mål att landa nånstans i trakterna kring 78 kilo. Och i början av juni var jag oftare under 80 än över. I Mitten av juni var jag definitivt en 78 kilos snubbe. Det första målet var uppnåt. Och jag kan väl påstå att jag nånstans där egentligen var klar och skulle lära mig att hålla vikten. Även om jag fortsatte att slita ner vikten till andra halvan september, så var det var i mitten av juni 07 som var nere på första målvikten. Och kanske egentligen kan säga att jag sedan dess mer eller mindre varit i hålla-vikten-fasen.
Åtminstone är det 13 månader sedan jag landade vid min första målvikt. Och det känns ju ganska schysst.
Månad för månad såg snittintaget ut på följande vis;
Månad 1; Snittintag 1356 kcal/dygn.
Månad 2; Snittintag 1413 kcal/dygn.
Månad 3; Snittintag 1898 kcal/dygn
Månad 4; Snittintag 2163 kcal/dygn
Månad 5; Snittintag 2582 kcal/dygn
Hela listan med diagram och annat hittar ni på denna bloggning.
Viktminskningen de tre första månaderna var 19 kilo, det går att se att snittintaget var ungefär 1556 kcal/dygn den perioden.
Nästa två månaderna ökade intaget kraftigt, jag var många kilo lättare (medelvikt nånstans kring 81 kilo). Jag lyckades ändå gå ner ytterliggare 6 kilo de två månaderna på ett snittintag om 2374 kcal/dygn.
Jag motionerade som en illbatting, så det var nog huvudorsaken att viktnedgången fortsatte. Dessutom började styrketräningen från Nautilus ge effekt - det syntes på kroppsformen. Styrketräning stramar definitivt upp magen, muskler ger "snyggare" linjer, det går inte att komma ifrån det.
Ser man till min första målvikt på 78 kilo (och så givetvis plus minus några kilo från detta värde) så har jag hållit mig i trakterna i mer än 13 månader. Det känns betryggande nu när jag slutat föra bok på allt. Men jag fortsätter att väga mig på nästan daglig basis. Så jag är inte helt ute ur det. För den nyfikne som undrar, så var morgonens vikt 75,7 kilo - helt ok efterhelgvikt.
Är det nån mer därute som har stora viktvariationer och som känner igen sig, så läsa gärna min bloggning om ödem. Och känner ni igen er, eller ni kanske upplever er vikthållning helt annorlunda, så skriv gärna några rader..
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [18]
Tom Venuto som tillhör de naturliga kroppsbyggarna och intresserat sig stort för kost och träning, både vad gäller att gå ner i vikt och bygga kropp, skrivit några eböcker i ämnet och har precis sagt sitt i frågan om studien Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterrranean, or Low-Fat Dieti och med denna bloggning.
Han sänkte studien ganska rejält mycket mer än vad jag gjorde. Han börjar lite försiktigt med att skriva följande;
"All three groups lost weight. The low carb group lost 5.5 kilos, the Mediterranean group lost 4.6 kilos and the low fat group lost 3.3 kilograms…. IN TWO YEARS! Whoopee! :-)"
"My conclusion would be that the results were similar and that none of the diets worked very well over the long term!"
Och sedan fortsätter han att bryta ner studien bit för bit, och i princip kallar det för ett fåneri eftersom det mesta mätande, vägande och uppföljande inte kan kan stämma eller ens vara korrekt för fem cent. När "lekmän" kan göra detta, så blir det intressant när läkare på bloggar tar studien på stort allvar bara för att den bevisar var de vill själva tro på.
Jag har läst en rad bloggar (se min förra bloggning med den långa länklistan) som använt sig av Twingly och Bloggportalen för att få uppmärksamhet till sin blogg genom denna studie, och några fler besökare.
De flesta verkar inte ens begripa vad studien handlar om, de skriver några förvirrade ord om Atkins, lågkolhydrat eller "vad var det jag sa!" (jag tror inte ens de flesta själva vet vad de sagt) de flesta verkar inte ens begripa svenska, möjligen att de kan stava, sätta punkt och komma rätt och gå på toa - MEN att tänka själva verkar inte vara det som hör till de vanliga sysselsättningarna. Köp konserverad gröt, köp!
Vore det inte bättre om ni fortsatte att titta på Big Brother och fortsätta kommentera den på era bloggar?
Nu väntar jag bara på att Anthony Colpo ska skriva några rader om studien, han brukar vara ärlig och säga som det är, förutom att han vet vad han snackar om.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [8]
Läs min sammanfattning här på denna bloggning om studien.
Det är en sak som gör mig en smula förvirrad sedan min förra bloggning som ni kan läsa här. Det är viktnedgången för de olika kostmodellerna; den engelska sammanfattningen av studien säger 2,9 kilo för lågfettsgruppen, 4,4 för medelhavsdieten och 4,7 för lågkolhydratdieten. Och det är mindre än vad de svenska dagstidningarna anger.
Alltjämt skriver varenda svensk tidning om 3,3 kilo, 4,6 kilo och 5.5 kilo. Helsingsborgs Dagblad gör det under rubriken "Tallriksmodellen blidkar vågen minst", fast det är samma artikel som i Sydsvenska Dagbladet. Den artikeln i sig tar upp kontroversen idag mellan anhängare av lågkolhydratdieter och vad man kan kalla för det rådande etablissemanget.
Man det är tyvärr så illa nog, att stor del av min första tid som bantare, då jag tappade av 20 kilo på 3 månader så handlade det om vad vissa kallar för Tallriksmodellen, även om jag inte tänkte på den i sig. Jag var mest ute efter att fylla magen med stora portioner och hålla ner kalorierna till max 1500 per dygn, det var det som styrde. Och en stor av tallriken bestod av grönsaker, och så en skvätt ris och kött vid sidan av. Sedan får studierna av det här slaget säga vad det vill, och anhängarna också. Jag har min erfarenhet, och vet ganska exakt på grammet vad och när jag åt.
Nu när jag äter normalt, inte sätter begränsningar på mig själv så finns ingen likhet med tallriksmodellen på min tallrik. Jag är dålig på att äta grönsaker, tyvärr - så oftast blir det bara kött av något slag och kolhydrater av något slag (potatis, ris, pasta och nångång bröd). Och jag tror inte det skulle skada om jag åt mer grönsaker, det är bara det att vanans makt är stor.
Och ett ämne vid sidan av, och som handlar om ögonoperationer för att få bra syn igen, misslyckade sådana såg jag idag i Sydsvenska Dagbladet; "Allt blev sämre av laserbehandlingen". Usch vad ont det gjorde i ögat att läsa det där...
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [2]
Jag skrev tidigare idag om det här med att vara som en björn, en redig karl med rejäla armar och bröstkorg som en vintunna. Det kan nog ibland den överviktiga känna som en fördel, å andra sidan finns det betraktare som liknar det hela vid en Jättebebis. Framför allt när det kommer till den vaggande gången. Det där ligger i betraktarens ögon. Fast nog tycker jag att jag mest liknade Taz..
Jag hittade en helbild från mina tjockaste dagar, november 2006 och satte senaste tidens bild brevid och det var ju ganska roligt. Fast bilderna borde vara i profil för att det ska ge riktig rättvisa.
Nåja, jag såg precis i Aftonbladet att Björn Ulveaus bantade en gång i tiden med "en egenkomponerad diet med oxfilé och sallad, spetsad med vitlöksstinkande blue cheese–dressing. Agneta klagade bitterligen, men jag svälte mig under stort lidande ner från 78 till 65 kilo.". Ni hittar den artikeln här på Aftonbladet.
I mina ögon ser det ut som en hemkörd variant av Atkinsdieten.
I Expressen däremot har man skrivit en del om Mandoleanmetoden. Ät som vanligt och gå ner i vikt, heter det. Poängen här verkar vara att äta långsammare. Att man noterat att stora människor äter snabbare och därför också mer, mättnadskänslan hinner inte riktigt med. Stora människor äter i genomsnitt sin portion på 6 minuter, och smala på kanske 15-20 minuter.
Ärligt talat så ligger det något i detta, också. Jag själv är som en soptunna med sopskyffel.
Det finns en artikel med Jannice som sägs ha använt metoden och gått ner 45 kilo på ett år. Way to go! Läs här om Jannice.
Det enda som är säkert, det är att det verkar finnas nån metod för alla, och som kan fungera.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [10]
Jag såg precis Joannas glada nuna, hon som har gått ner en hel Zlatan Ibrahimovic i vikt, i Aftonbladet och kunde inte låta bli att göra en kort liten bloggning och länka till själva artikeln här "Så gick jag ner 80 kilo.
Jag har inte hängt med hennes resa mer än lite över ett år på hennes blogg, men har givetvis uppdaterat mig. Och vad jag tycker är coolt, det är själva tiden, även om antalet kilo är enormt mycket, så är det tiden som projektet tagit som fascinerar mig. Fyra år som Joanna stadigt kämpat mot ett mål. De flesta vill ju snabb-banta oavsett hur mycket eller lite övervikt man har.
Så fyra år är enormt bra kämpat, och jag är övertygad om att det borgar för ett lättare liv framöver. Under så lång tid så sitter det nog i ryggmärgen på ett helt annat sätt. Grattis igen Joanna!
Bild stulen ur Aftonbladet, där det står bild av Sanna Sjöswärd.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [7]
Och hur gick det med Bart DeClercq? Han som har att göra med Trimgel, han stod ju anklagad för bla bedrägeri i härvan kring Equilac. I ensam majestät så att säga.
Jo, i januari 2008 så föll domen. Bart DeClercq fick 2 års fängelse, 10 års näringsförbud och böter. Han säger sig vara ångerfull och att en kompanjon övertagit driften av företaget, men att han själv fortsätter att arbeta med företaget Horsepower bvba, och som troligen håller på att byta namn till Ecopharma bvba.
Det hela är givetvis ytterst tragiskt för Bart De Clercq, men väcker frågan om det finns någon anledning att tro att det blir seriösare framöver, betänkt detta med Trimgel - och lögnerna i annonserna (succé i USA och att Oprah Winfrey ska ha något att göra med produkten, eller för den delen det realistiska att kunna gå ner 5 kilo eller mer på en vecka). Möjligen kan han nu skylla på sin kompanjon. Men det köper inte jag.
Låt mig hämta texten i från www.skepp.be. Jag har valt Googles översättning till engelska eftersom den svenska var fullkomligt obegriplig. Men är ni intresserade så sök på www.google.se efter www.skepp.be + equilac + bart så får ni fram artikeln, tryck på länken till översättning så får ni den svenska. Den engelska översättningen är lite smålustig, men fullt förståelig.
"A
prison sentence of two years and a fine of 5,500 euros, with postponement, and
a beroepsverbod of ten years. A strict
punishment for Bart Declercq (26), who, as the seller of paardenmelkcapsules
Equilac guilty of swindling.
At the age
of 21 worked Bart Declercq the idea for a mare to convert powder and pills to
make them. He started a private company and
the sale of the paardenmelkcapsules Equilac was an unexpected success. But because he had not eaten cheese accounts, he
still struck in financial difficulty. With
forged invoices he tried to keep head above water. 'But never has he defrauded
customers. The people who bought
Equilac-pots, which have always been ', underlined his lawyer Hans Rieder. That Bart Declercq in the period 2002-2003
completely lost the pedals, demonstrates the impressive range of twenty charges
including forgery, misappropriation of assets, fraud, abuse of confidence,
issuing cheques uncovered, production of medicines without registration and
breaches of the trade. Public Prosecutor
Bracke Baldwin described him as "a swindler and patented liar”. The defendant had asked for a labour but there
was not on the court. "The decision is tough, but the facts are quite
serious," Judge Audrey vermaande The Sloovere who also beroepsverbod
motivated.
"The court has no confidence that you are again a similar activity.". After his bankruptcy in 2003 resumed Bart Declercq because the sale of Equilac-pills. "I've had made mistakes and therefore I earn a penalty," Bart Declercq reacts to the verdict. "I am satisfied that the ultimate punishment with a postponement has become. The beroepsverbod I had expected, but that is no problem for the sale of the Equilac products to continue.. The beroepsverbod implies that I am not a director of the company may be and that is no longer the case. Because I had expected, a colleague for some time the managerial responsibility on the shoulders.' Now expired things as well it should. " However, Bart Declercq still the financial consequences of the bankruptcy have to bear. According to curator Ali Heerman, who are civil party claimed, he made a financial pit of 650,000 euros. The judge granted a provisional liquidator to the compensation of around 150,000 euros."
Samtliga artiklar kring Bart DeClerck och Equilac från www.skepp.be finns länkar till här nedan. Och ifrån Het Nieuwsblad Online.
Artikel 1) i www.skepp.be om rättegången mot Bart Declercq.
Artikel 2) i www.skepp.be om rättegången mot Bart DeClercq.
Artikel 3) i www.skepp.be om rättegången mot Bart DeClercq.
Artikel 4) i www.skepp.be om rättegången mot Bart DeClercq.
Het Nieuwsblad Online. Kortare notis om rättegången, domslut.
Cyklisten Bart Wellen och Bart Declercq visar upp burkar med Equilac.
Mina tidigare bloggningar i ämnet återfinns här;
Trimgel & Trimcaps.
Trimgel & Trimcaps & Bart De Clercq & Horsepower BVBA.
Och min första bloggning Trimgel - en dyr bluff eller.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [6]
Då är det dags att kavla upp ärmarna och göra de slutgiltiga två bloggningarna om Trimgel. Ni kanske undrar varför det blir en till, är det inte nog som det redan är. Nej, det är inte nog. Därför att den här historien är som en fantastisk såpa där jag förväntar mig att JR, Bobby, Pam och alla de andra från Dallas ska återuppstå.
I min första bloggning om trimgel så hade jag ställt mig frågan om varningen med 5 kilo i veckan, och det här med Oprah Winfrey och så slutligen den stora succén i USA.
Eftersom 5 kilo i veckan är ren skär bluff, det behöver man inte vara en Einstein för att begripa - såtillvida produkten inte består av extremt starkt urindrivande medel. Och det får jag väl ändå anta att den inte innehåller. Jag återkommer längre fram i denna bloggning om innehållet i Trimgel.
Jag kunde inte hitta nånstans på Oprahs hemsida om produkten, inte heller gick det att hitta något om Trimgel i USA. Produkten om den finns där, har verkligen inte gjort något väsen av sig.
Och det kan vara så enkelt att TRIMGEL överhuvudtaget aldrig kommer att våga visa sig i USA, i alla fall inte med den typen av reklamsnack som här i Europa. I USA är det nämligen så att FTC, Federal Trade Commission, inte är att leka med om man luras för mycket. 2004 gav FTC sig på några företag som höll på med samma sak som Trimgel sysslar med just nu, rubriken var "Ads for Various Diet Supplements and Topical Gels Don´t Cut the Fat, Says the FTC", ni kan läsa om det här på www.ftc.gov. Dermalin, Cutting Gel, Tummy Flattening Gel, Leptoprin och Anorex var produkterna som hamnade under luppen den gången. Man ansåg att produkterna lurades med folk, inga kliniska tester kunde bevisa vad produkterna reklamfördes med.
Men det intressanta nu är Akävar, den har saluförts i USA som "European
weight-loss breakthrough.". Den har ni hört talas om? Inte? Trodde inte detta heller.
Det visade sig att den aldrig sålts i Europa innan introduktionen i USA, och att den var en amerikansk produkt från Utah. Låter misstänkt likt detta med Trimgel som påstås vara succé i USA och som nu kommit till Europa. Läs här på www.casewatch.org om Akävar. Den historien är otrolig i sig. Om allt som produkten påstods göra, och vad den påstås innehålla, och ändå fanns det inga tester gjorda med produkten. Ingen vet ens om den sålda produkten innehöll de ingredienser den påstods innehålla.
För att återgå till TRIMGEL, och även Trimcaps, så blev jag nyfiken för att få reda på vem, vad eller vilka som ligger bakom produkten. Om nu produkten var så lyckad (den har faktiskt texten om att vara "Årets Innovation 2006" på tuben), då tycker jag det måste finnas stolta bilder av företaget, verkställande direktör, forskare och annat på nätet.
Men där fanns inget, ingen som var stolt över denna fantastiska produkt. Jag skrev om detta i min andra bloggning om Trimgel som ni kan hitta här. Efter lite letande så fann jag spåren till ett företag i Belgien som heter Horsepower BVBA, eller ibland som Horse-Power BVBA. Och idag verkar det som företaget håller på att skaffa sig ett nytt namn som Ecopharma bvba.
Sedan var frågan om vem är det som håller i det här företaget. Jag kollade i whois på domänerna och fann att en viss Bart De Clerck, Ambachtstraat 1, Oudenaarde, Belgien under HorsePower bvba äger 21 domäner. Detta hittar man inte under sökningen på HorsePower utan den uppgiften återfinns när man söker på domänen trimgel.net. Bland dessa 21 domäner finns också företagsnamnet Ecopharma registrerat.
Det råder alltså ingen tvekan om vem som håller i trådarna vad gäller Trimgel. Bart De Clerck är mannen som ligger bakom produkten, och en rad andra produkter från företaget som i sin grund heter just HorsePower bvba. Men Trimgel är inte den enda produkten man har, utan också Trimcaps, TriLastin, Kera Plus, Medinose, Medisana, Optiflex, Ecopharma (som Omega 3 olja) Elicina (verkar vara något som liknar Trimgel) och så Equilac.
Och jag skrev en del om Bart De Clercks äventyr i det Belgiska rättsväsendet vad gäller Equilac i förra bloggningen. Åklagarsidan ansåg han att han svindlat, bedragit och haft sig utan dess like, och ville ha ett strängt straff för De Clerck.
Och i denna bloggning skulle jag också komma in på vad Trimgel påstås innehålla, det är nog en del som undrar om det finns någonslags "recension" gjord på själva produkten. Jo, faktiskt, jag har hittat en. Den är från www.WeKnowDiets.com. Nu verkar denna site vara en reklamsite för att göra reklam för vissa produkter, och därmed är den nog inte så pålitlig. Men detta är den enda recension jag hittat på nätet om Trimgel.
Jag citerar "Trimgel® Slim 3-D seems to be an inferior formula that offers only a minimal dose of Hoodia per serving, and is cut with several unimpressive contents. We are also turned off by the deceptive nature of this product’s name."
Man skriver att Trimgel innehåller Hoodia
(som är ett ämne som utvinns ur en kaktusart, och som ska minska
hungerskänslorna - kaktusen i sig tillhör vad jag förstår de
utrotningshotade sorterna..).
Och slutligen kanske någon undrar hur det gick för Bart DeClerck i bedrägerihärvan kring Equilac. Jo, jag ska återkomma till det i nästa bloggning kring Trimgel.
Inte ens 120 kilo på ett dygn är normalt!
OBS - läs även mina andra BLOGGNINGAR om TRIMGEL och företaget bakom det hela.
2:a bloggningen - Trimgel och Trimcaps & Bart DeClerq.
4:e bloggningen - The Final Countdown; Trimgel.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [19]
Det här den andra bloggningen jag gör om Trimgel, och det blir en eller två till efter denna. Min första bloggning om Trimgel hittar ni länken till här.
BART DE CLERCK & TRIMGEL
Bakom en rad företag som bla Horsepower bvba, Ecopharma bvba (och därmed TRIMGEL och TRIMCAPS) m.fl finns en belgisk herre vid namn Bart De Clerck.
1997-98 kom han igång ordentligt med en produkt som heter Equilac, den finns som en sportvariant också, och baseras på hästmjölk, kumys är en variant, varifrån man utvinner proteinet och använder det som kreatin. Ett stärkande kosttillskott helt enkelt. Allt gick bra, till en början, men sedan började problemen komma som spön i backen.
BART DE CLERCK i domstol
Det dröjde inte många år förrens Bart De Clerck satt i domstolen till svars för svindleri och annat. Anklagelserna var hårda; "He is among others suspected of issuing fictitious invoices, fraud, abuse of trust, deceptively editing his inability, issuance of unsecured cheques, liquidate of seized goods, false naamdracht, illegal practice of medicine and selling drugs without licence". Obs översättningen kommer från Google och själva sidan är från www.skepp.be.
Anklagalserna är helt enkelt att han blåst allt och alla på pengar, förfalskat signaturer, lämnat checkar utan täckning och sysslat med olaglig hantering av mediciner och liknande.
Man skriver också; "Or as a substitute Boudewijn Bracke said:, A series of breaches in my career I've never previously seen.''
Åklagaren ansåg att Bart De Clerck var en fara för samhället; "The defendant is a danger to society'', underlined curator Ali Heerman."
Vidare står det i artikeln "In just a half years this man was a financial pit of 400,000 euros, while customers and creditors for a further 300,000 euro has highlighted. If he advances to customers pay 30 euros, while he had not promised products or when the products are not the content had promised. He performs in addition to simply continue despite his failure to do so.'' Now he still makes weeklies and the Internet through publicity for his paardenmelkcapsules.'' ("stomjölkspiller/kapslar" och "weeklies" betyder nog att han annonserar i tidningarna) - översättningen är direkt från flamländska till engelska på Google.
TRIMGEL och TRIMCAPS blåser troligen er på pengarna till slut.
Av det kan man förstå att många betalat för varor men aldrig fått något levererat. Så ni som tänker på att betala 40-50 euro för Trimgel, ni ska inte vara så säkra på att få nån vara hemskickad.
Och om det fungerar att banta med? Varför skulle det göra det? Det enda poängen med TRIMGEL® och TRIMCAPS® är att fylla vissa personers plånböcker. Som entrepenörsskap så är det fantastiskt, men ett rent lurendrejeri för att slå blå dunster i folks ögon och tömma deras plånbok. Det är den enda viktminskningen ni lär se av TRIMGEL.
Min förra bloggning om TRIMGEL hittar du här.
OBS - läs även mina andra BLOGGNINGAR om TRIMGEL och företaget bakom det hela.
3:e bloggningen - Trimgel och andra succékrämer.
4:e bloggningen - The Final Countdown; Trimgel.
Postat i: Bantning Permalink Kommentarer [11]