Jag har bantat alltså finns jag 
Ett litet nedslag så här på 2 års dagen sedan jag började med min livsstilsförändring. Först en redig bantning och sedan blev det griller i huvudet på att jag skulle börja springa. Mitt projekt att hålla koll på mig själv är 5 år. 5 år är det som David Bowie sjunger om, och ifall man hållit sin nya vikt i fem år så anses det vara mycket säkert att man klarar det framöver också. Så givetvis jobbar jag efter en femårsplan.
Har jag lagt ner jobbet på att få ner vikten, då tänker jag inte slarva bort det. Så är det bara.
Min viktkurva from 11/1-2007 tom 10/1-2008 här nedan. Startvikten är något grumlig, jag hade en mekanisk våg som visade precis vad den behagade. Men den skrevs till 102.5. Jag bytte våg efter tre-fyra dagar och slängde den gamla. den 20e september nådde jag 71.5 kilo. Och vikten den 10/1-2008 var 79.7.
De första tjugo kilona gick på 3 månader. Därefter tog det mer tid, jag råkade ut för ett märkligt virus, och så mina återkommande bekymmer med övervätskning (spikarna i diagrammet). Efter att ha nått botten med 71.5 kilo och legat kring 75 kilo ett par månader så bröts trenden i november. Och vikten gick norrut (jag slutade träna, och var trött på allt) och en månad senare var jag en 80 kilos herre. Men vikten verkade stabilisera sig på den nivån.
Obs; den röda linjen är en snitt/medelvikt som programmet tar ut. Den grå linjen är min dagsvikt.
Min viktkurva from 11/1-2008 tom 10/1-2009 här nedan. Den 11/1-2008 var dagsvikten 79.5, och den 10/1-2009 var den 75.6.
Direkt i januari börjde jag träna, mer och mer och trenden är tydlig att det går nedåt, fram tills jag körde huvudet in i överträningsväggen under påskhelgen. Ett litet kostexperiment, äggdieten, genomfördes under 18 dygn i juni och jag fick då årslägsta med 73.2 kilo. Därefter kantades min väg med diverse fotled, hälseneproblem och annat som drog en del must och lust ur mig. Årets högsta vikt noterade jag med 81.7 den 6:e augusti.
Men from mitten av oktober har jag kunnat gå på igen, och det mesta ser ut att hålla ihop. Fast det är bäst att ta i trä, jag ligger alltför ofta på gränsen till vad jag tål.
Obs; den röda linjen är en snitt/medelvikt som programmet tar ut. Den grå linjen är min dagsvikt.
Båda diagrammen är hämtade från The Hackers Diet av John Walker. Ni hittar länken till det bland mina länkar.
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar Permalink Kommentarer [2]
Sofia på bloggen pajaktefterennyvikt.blogspot.com ställde en fråga om vad och hur jag hade gjort. Hon tyckte det var ganska mycket att leta igenom på den här bloggen, och det stämmer. Den är mest som ett slags dagbok, funderingsdagbok, tankedagbok för vad jag sysslar med.
Inte ens jag hittar i bloggen längre. Men det fick mig alla fall att fundera över någonslags sammanställning om min resa under förra året. Leta reda på de bloggningar jag skrivit som handlar om min bantning.
Jag hade noll koll på var jag skulle börja banta. Men kom på att jag hade bekant (bantarmentor Ingemar) som gjort sig av med en rad kilon. Så jag tog kontakt med honom och han svarade att det är lugnt, läs John Walkers The Hackers Diet och lägg dig på 1500 kcal/dygn. Jag gjorde som han sa och kilona började rasa.
Följande saker var vägledande för mig. Ingen direkt ordning
1) Ta rygg på nån som lyckats, kopiera. Jag tog rygg på Ingemar, vi chattade dagligen om mat, vikten och livet, och gör det fortfarande dagligen. Utan Ingemars stöttning, guidning och hjälp hade det varit väldigt svårt. Om jag nu räknar in min egen vilja och lust som den starkaste drivkraften, men det underlättar om man får veta lite hur och vad på vägen. Ingemar gav mig länken till John Walkers The Hackers Diet, och så sa han att jag skulle lägga mig på 1500 kcal/dygn. Jag gjorde som han sa, och det gick fantastiskt bra.
2) Förstå varför man går ner eller upp i vikt, energi in och ut. Blodsockret och insulinets roll. Läs. Som en ren kaloriräknarstart så är John Walkers THE HACKER´S DIET bra, stel men lättförståelig. Den är dessutom gratis på nätet. Han har även en onlineversion där man kan föra vikt och få trendvikter. Michael Montignac var den första jag läste som fick mig att begripa blodsockrets och insulinets roll.
3) Bantardagbok - föra bok på allt, vad, mängd och när jag äter, hur jag mår, dagsvikter, träning och allt. På det viset kan jag alltid gå tillbaka och analysera. Detta ifall viktnedgången stannar av. Allt finns där, det är bara att gå igenom det. Fantastiskt verktyg. Man behöver inte gissa, tro eller inbilla sig. Jag trodde inte jag skulle skriva den längre än några veckor, nu har det snart gått ett och ett halvt år och jag skriver än. Det talar om hur viktig den är för mig.
4) Har man ingen bantarkompis så använd en blogg eller en community typ www.viktklubb.se - massor av likasinnade som alla är ganska positiva av sig. Det finns andra varianter, en gratisvariant på engelska som är bra heter www.sparkpeople.com. Hur mycket pepping som helst, helt gratis.
5) Det gäller att ändra sin inställning till sig själv, tycka om den man är och leva för framtiden. Och bestämma sig att man vill leva även i framtiden, den mentala bild man skapar om mål, delmål och allt.
6) Dietmodellen tror jag kvittar, välj den som verkar kännas bekväm, alla går ändå ut på att man ska äta mindre, vilket inte behöver betyda att man går hungrig, ibland kan det vara tvärtom. Personligen ogillar jag att gå hungrig - så jag behövde stora portioner, flera om dagen. Och räknade fram just det.
7) Nya vanor, motion och träning är en del av långvarig förändring vid sidan av kosten. Mig har det inte skadat. Däremot kan väldiga träningsmängder bromsa in viktnedgången.
8) Hjälpmedel; personvåg, digital köksvåg, noteringsblock (papper, kamera, mobilen etc). Uppslagsbok över nätet vad maten innehåller finns på www.slv.se.
9) Att göra det roligt, att göra bantningen positiv är viktigt. Vänd tänket om tråkigt, nu jävlar ska det vara kul. Hitta på projket, leka fram eller vad det nu kan vara som funkar för en. Alla har sina egna knappar på vad man går igång på.
10) Det första jag tänkte igenom när jag skulle ändra mina matvanor var att gå bakåt i tiden och fundera över vilken typ mat jag ätit mer och mer av de åren jag tjocknade till. Jag spolade det mesta av detta; bröd, ost, pasta, pulvermos, läsk, cider. All utemat, färdigmat, pizzor, McBurgare, alla kondisbitar och alla räkmackor. Puts väck med allt. Första två månaderna var jag väldigt restriktiv.
11) Mat jag valde var fullkornsris, bulgur couscous, fisk,kött, ägg och grönsaker i massor. Kaffet drack jag utan socker. Min tallrik liknade i stora delar just tallriksmodellen, fast det visste jag inte då. Jag satsade en kväll i veckan till matlagning, gjorde färdiga portioner. Det enda jag unnade mig då och då var ett litet glas rödvin. Godis och gottersuget försvann nästan direkt. Men jag tror det berodde på att jag hade bestämt mig för vad jag skulle äta och vad jag skulle göra. Denna bloggning handlar om min kost och hur min tallrik såg ut, min bantardiet. Diet för att gå ner i vikt.
12) Mina bloggningar som tillbakablickar till tiden då jag precis började banta och hur det funkade med motion finns här.
13) På denna bloggning finns viktdiagram över mina 253 dagar av banting. Samt lite siffror på mängden jag åt, mängden jag tränade och viktförändringar.
14) Och denna bloggning är en sammanställning av mina sista 53 dagar, av de 253 dagar. Idag vill jag kalla den tiden för min Projekt BadGEAR mark II period.
Lite allmänt kan jag säga att min bantning började den 11e januari 2007 och jag körde ganska hårt fram till den 10e juli. Ett halvår jämt. Jag landade på 75,3 kilo vilket var ungefär 27 kilo ner. Jag var mentalt trött på det hela. Detta är den period jag kallar idag för Projekt BadGEAR mark I.
Jag åkte på semester och dök upp fem kilo tyngre mot slutet av månaden och var himla sugen på att försöka nå den ultimata målvikten 72 kilo. En ny plan var igång, det som jag idag kallar Mark II. Jag körde fram till den 20e september och landade då på 71,5 kilo. 31 kilo ner på 8 månader. Men jag var trött på det hela. Jag tog ledigt en vecka och började löpträna seriöst i ungefär 6 veckor, innan vintern tog grepp i mig.
Nästa projekt håller jag på med. Projekt BadGEAR Mark III. Tio månader som ska vara till att förädla min form. Jag hade funderingar sedan förra året vad jag ville leka med, så det var med ett brett flin jag började den 1a januari. Och den här gången känner jag nog inte samma press ifrån mig själv, även om jag har både önskemål och krav. Jag är nog lite snällare mot mig själv detta året.
Grundtanken jag kört med är att eftersom det handlar om min hälsa, jag var i dåligt skick och led av övervikten och sviterna av frossandet, och då får det kosta vad det vill kosta (inom rimliga gränser förstås). Jag ska nå målet. Jag satsar en stor del av min fritid på detta, och jag gillar det, och anser att jag får tillräckligt mycket positiv feedback för att göra mig väldigt nöjd.
Jag har fått ställa mig själv frågan om jag vill leva i NUET, som trots allt snart är slut, eller att leva för FRAMTIDEN, det som är resten av mitt liv. Jag gjorde mitt val.
Jag började blogga om detta först den 20e augusti, jag hade läst en massa bantarbloggar fram till dess. Och det var fetsmarts bloggningar (det var en blandning av viktjakt, kost, humor osv) som fick mig att ta bladet ur munnen och börja blogga. Och det ångrar jag inte för en sekund. Bloggen är ett bra sätta att fundera igenom det man tänker och upplever, men också att man blir accountable..
Viktkurva över den 253 dagar långa bantningen 2007
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar Permalink Kommentarer [20]
KALORIBEGRÄNSNING
Är verkligen den suveräna vägen att gå ner i vikt. Hur man än vrider och vänder på det så är det bara så; för att gå ner i vikt så måste man äta mindre. Sen kvittar det om man vill tro på metabola fördelar eller hormonell viktnedgång. Det är namn med förklaringsmodeller, men ingen av modellerna säger att du kan äta mycket mer för att gå ner i vikt, de utgår ifrån att du ska äta mindre energimässigt. För att få nån att gå ner i vikt så handlar det om att äta mindre, och viktigaste är att äta smartare. Och viktigt tycker jag är att man inte ska gå hungrig - och då gäller det att välja det som mättar bra.
Det finns givetvis tillfällen där viktnedgången stoppas eller tom går upp i vikt när man äter mindre, det är när man misshandlat kroppen med en alltför tuff diet och kroppen går in i ett katabolt tillstånd. Kroppen tror det är svält på riktigt och så går allting på sparlåga. Hjälpen mot detta är att börja äta mer.
Hur vet man om man äter rätt? Om vi utgår ifrån att man äter smart (bra mat, bra mättnadskänsla osv) så finns det en indikator. En enda en. Konstigare än så är det, och det är vikten. Går du ner i vikt så äter du mindre än vad kroppen behöver för att hålla sin vikt. Och går du upp i vikt så äter du mer än vad kroppen behöver för att hålla sin vikt. Låter som en löjlig förklaring eftersom det i grund och botten är så simpelt. Men också så svårt därför att hjärnan, viljan och lusten måste finnas med.
Den dieten jag valt för min deffning går givetvis ut på den enkla principen att äta mindre för att bli av med kroppsfett. Och att alltid vara kräkmätt. Jag får äta hur mycket jag vill, bara jag håller mig till min diet. Även om dieten är extremt lowcarb så är det inte därför jag väljer den, jag tror inte jag får några extra viktnedgångssuperegenskaper av den. Utan jag väljer den för att det är ett så komplett livsmedel man kan hitta, och för att den ger väldigt stor mättnadskänsla. Och så är det en typ av mat som min mage och tarmsystem klarar av rätt så bra.
Risken för att jag ska stoppa i mig ca 3500 kcal/dygn är minimal med denna diet, och min viktutjämning ligger kring 3500 kcal/dygn. Om jag blir kräkmätt vid 2000 kcal/dygn så betyder det jag kan ligga på ett underskott kring 1500 kcal/dygn. Och det ger en verklig viktnedgång bortåt 1 kilo på 5 dygn.
Den största viktnedgången de första dagarna tillskriver jag dräneringen av lymfvätska (eftersom jag är en av de som får pluffsighet av överätning), nästa är tömningen av glykogen (eftersom detta är en ketogen diet) men som i sig inte ger så stor viktminskning, föråden är ganska små och det är svårt att nolla det, och för att överskottsprotein kan brytas ner till glykogen. Man talar om max 2 kilo effekt här ifall man lyckas tömma allt glykogen (och därmed den vätska som binds upp). Men att tömma allt, det låter mer som en skröna. Men säg att hälften kan vara något mellan rimligt och en skröna.
När lymfvätskan dränerats, när en smula glykogen försvinner ur kroppen så finns därefter bara kvar en viktnedgång som kan bero på två anledningar. Det ena är fettvävnadsförluster och det andra är muskelvävnadsförluster. Det sista är inget man inte vill råka ut för, därför gäller det att äta tillräckligt bra mat (med så mycket näringsämnen som möjligt) och se till att fylla på med proteiner (proteiner är det "ämnet" som våra celler byggs upp av). Det finns studier som tyder på att ett stort proteinöverskott (minst 1,5 gram per kilo kroppsvikt) ihop med en extrem lågkaloridiet (VLCD, max 800 kcal/dygn) inte ger någon förlust av muskelmassa. Om det är så, då är det bara att se till att få i sig så mycket som möjligt av fullvärdiga proteiner.
Jag såg att www.alltombarn.se skrivit en artikel med rubriken "så matchar du din bantardiet med barnens mat" - man går igenom en rad bantningsdieter och säger lite försiktigt att barn ska nog inte drabbas av föräldrarnas ätande. Det som växer bör givetvis få så fullvärdig mat med så mycket näringsämnen som möjligt, tyvärr gör ju fabrikstillverkad och processad mat sken av att vara fullvärdig mat - och sånt måste ju vara nyttigt. Men sak samma gäller även vuxna, att äta bra mat. Ät smart. Smartmat ;)
Morgonens vikt; 76,8
Kcal igår; 1776 - Protein 146 gram, Kolhydrat 6 gram & Fett 125 gram.
Motion fredag; Löpning 9,2 km 1tim 4min - Zon 2 (puls 132) + Löpning 16 km 2tim 4min - Zon 2 (puls 131)
Härifrån kommer världens i särklass bästa mat.
1819,7 km avklarade till Gibraltar - 1566 kilometer kvar av 3386
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar Permalink Kommentarer [6]
Kan inte låta bli att fascineras hur man förändras när man som jag blivit av med sådär 30% av vikten. När jag var fet, så tänkte jag inte mig själv så fet som jag i verkligheten var, nånstans hade jag fått för mig att om jag bara drog in magen lite så såg jag normal ut. Snacka om att inbilla sig. Jag vägde en bit över 100 kilo, men inbillade mig antagligen allt som oftast att jag kanske vägde 88 kilo eller så.
Men nu är det lite tvärtom, jag är inte van än att vara i ett avfettat tillstånd, jag tänker mig tjockare än vad jag är, kanske att jag ibland tänker mig som den där 88 kilos snubben som drar in magen lite för att se normal ut. Jag har nog inte hunnit med verkligheten helt.
Vad ska man säga tio månader senare, 30% och sådär 30 kilo lättare... att banta och träna var det bästa jag gjort på många år, kanske det viktigaste överhuvudtaget. I alla fall viktigaste när det gäller min egen hälsa.
Obs - bilderna är från november 2006 respektive september 2007 (den i mitten ;). November 2006 vägde jag kring 105-110 kilo, bilden från 20:e september 2007 är den dag då jag bottnade i 71,5kilo. Så det är min version av före och efter bild av en bantning. Själva bantningen började jag först 11/1-2007 och vägde in mig på ungefär 102,5 kilo - hade en usel mekanisk våg som visade vad som behagade den. Jag hade skärpt till kosten en del efter november 2006, för att jag mådde så jäkla dåligt.
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar Permalink Kommentarer [13]
Jag hade fått riktlinjer på hur jag skulle göra. 1500 kcal/dygn. Det är ganska lite det tänkte jag. Men så började jag lista upp vad som var lågt i kalorier och insåg snart att jag det blir ganska mycket mat om jag väljer rätt. Det skulle kunna vara 6,5 kilo tomater, men å andra sidan bara 167 gram olivolja. Så det gällde att välja rätt för att hålla sig mätt, klart, tog jag olivoljan så skulle jag nog inte vilja äta så mycket mer den dagen...
En grundfundering hos mig var att skippa allt sådant som jag ätit mycket av under åren jag gått upp i vikt. Jag åt dagligen ute; mackor och snabbmat, jag åt ofta godis, bakelser och snacks, jag drack mycket sockrad dricka. Allt detta måste jag sluta med; bort med bröd, pasta, ost, läskedrycker och sådant som jag vräkt i mig under åren, för där nånstans har missbruket fått kilona att rusa upp.
Att det var ett missbruk var inte svårt att inse, för varför skulle jag äta mer än vad som egentligen behövdes för att hålla mig mätt och nöjd? Visst, ibland kan man äta för att det är gott, men det finns väl gränser - hur god är egentligen en Big Mac & Co?
Så då var det dags för ett kontrollerat liv, kontrollerat på vad jag stoppade i mig, vägning av allt, inklusive mig själv dagligen.
Så där stod jag en torsdagkväll och kokte, stekte och portionerade. Och det var så mycket i varje portion att jag blev trött på mat redan den kvällen. Varje portion var gjord för att cementera magen, en skvätt fullkornsris, bulgur, eller couscous, en bit kött från fågel, fisk eller fyrbeningar gick ner i lådorna och så en stor hög grönsaker. Varje portion var kring 350 kcal, bestod oftast av 300 gram grönsaker, 100 gram kött och 100 gram kokt ris, bulgur, eller couscous. Fyra sådan bautaportioner per dag blev 1400 kcal, då hade jag ändå 100 kcal över att spela med. Jag såg inför mitt inre att jag skulle äta ihjäl mig, inte svälta ihjäl. Tugga Tugga Tugga.
Och det var inget problem att hålla sig mätt på denna mängd. Tvärtom, inom ett par dagar kände jag att jag inte på många år varit så behagligt mätt och mått så bra. Magproblemen försvann också med ett. Jag kände mig som en ny människa inom 2 dygn. Det var en helt otrolig känsla. På två dagar med diet så fungerade magen och tarmarna normalt. Jag hade inte ont längre, jag behövde inte uppsöka toan en handfull gånger per dag och alla andra onämnbara besvär jag lidit av var också väck som genom ett trollslag. Hade jag fått en Labero i huset, eller var det en Häckner eftersom problemen hade ofta känts av i den regionen.
Dessutom, jag hade fullt upp med att försöka äta alla portioner jag lagat. Det var faktiskt så mycket mat att jag fick oftast inte ner allt. Jag var nästan konstant mätt, och rasade i vikt ofattbart snabbt. Är det verkligen så lätt att gå ner i vikt? Det var det. Varför hade jag inte gjort detta tidigare? Sent ska syndaren vakna.
Till detta fick jag också kompisens utmärkta råd att läsa John Walkers The Hackers Diet . Den räckte långt i kaloribantningens tecken.
Jag skaffade mig en vaxad anteckningsbok där jag förde in vikten varje dag, varje morgon efter uppvaknande var det dags för att föra in vikten, en ny elektronisk våg införskaffades och jag vägde mig flera gånger och tog det vanligaste utfallet av t.ex. 9 vägningar. I mitt anteckningsblock skrev jag kalorier, vad jag ätit, vilka tider på den vänstra sidan och på den högra sidan kunde jag skriva kommentarer om hur jag kände mig, om något var utöver det vanliga.
Och så var den viktigaste fundering kvar; hur mycket ska jag satsa, hur mycket tid och energi skulle jag satsa och hur länge. Varje vecka och varje månad som jag gjorde i bantningens tecken var bra, jag visste att om jag inte tyckte det var kul så skulle jag lägga av. Kompisen frågade vad jag hade för målvikt, jag drog till med 75 kilo, jag tyckte det lät så bra och trodde nog det var en bra vikt. Han sa att jag skulle fixa det till Norges nationaldag om jag höll den smala linjen. Jag tänkte jag skulle bli nöjd om jag fixade 80 kilo. Men det är bra att ha mål.
Då var beslutet kvar, hur mycket skulle jag satsa. Svaret var givet, ge allt, satsa allt, till vilken kostnad som helst. Kör hårt, kör fullt ut, kör som jag brukar göra med allt som jag tycker är kul. Låt det bli kul! Hitta på sätt att göra det roligt. Och så blev det, alla andra fritidsintressen och måsten lades på hyllan, här skulle bantningen få all min tid. För det handlade om min hälsa, och vad var viktigare för mig än min hälsa? Nada. Inget, inte ens en siberisk hamster.
En bild från förra sommaren seglatser i Blekinge skärgård, ett nöje som jag fick avstå detta år för att klara av min målsättning.
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar
Permalink
Kommentarer [0]
När jag började med bantningen så närde jag en tanke om att med tiden orka bry mig om att skaffa mig en hygglig kondition. Motion skulle vara en del i projektet, ett projekt i projektet. Om jag skaffar mig goda vanor (vilket underligt nog motion kan räknas in som) under min bantningstid så kanske jag kan lära mig att ta med dom till livet efter bantningen. Så tänkte jag. Ju fler goda förändringar, desto bättre. Kosten var nummer 1, nummer 2 var motion.
Att motionera är ett bra sätt att öka kroppens förbränning en smula. Att på ett långsamt sätt också få bort en del av det lagrade fettet i kroppen, och kanske om det vill sig, bygga upp lite muskelmassa.
Jag hade noll ork, noll lust i vintras. Jag åkte till badhuset då och då, mitt mål var som vanligt att simma 250 meter. De första 150 gick hyggligt, de sista 100 blev ett förskräckligt kattsimmande med ideliga kallsupar. Det kändes illa, att vara så slut på det lilla, som i och för sig nog tog 15 minuter eller mer. Det kunde väl bara bli bättre - om jag stod på mig. Trodde jag. Tänkte jag. Hoppades jag.
Promenader, ärligt talat, jag avskyr att gå ut under vintern. Det är slaskigt, mörkt och eländigt ute. Men jag hade gjort ett val så det var bara att ta sig ut. Jag började att på allvar ta mig ut i det fria, nånstans 20-30 minuter var rundorna. Ungefär 2 och 2,5 km i backarna här hemma. Jag var svettig och trött efter detta, jag försökte ta i och gjorde det, men ser idag på tiden att det måste ha varit en trött landsköldpadda på vandringsstråk.
Kontentan var; jag hade verkligen gått ner mig så mycket de sista åren, och speciellt sista året. Jag hade ingen ork kvar, ingen lust och var tveksam på hur det skulle gå. Skulle jag verkligen fortsätta med motion efter bantningen? Jag var tveksam. Men jag ställde in siktet på att lyckas med att få in 10 pass motion i veckan på mitt schema. På sikt alltså, om ett par månader eller så. 10 pass efter mitt system är 3 timmar 20 minuter i veckan.
Jag införde därmed 20 minuters passen, på 20 minuter hinner jag bli riktigt varm och känna mig trött om jag tog i lite. Det var lagom länge. Lagom länge för att plåga sig själv. Dessutom hade jag läst nånstans att efter ca 20 minuter så är kroppen i full förbränning. Om det var sant eller inte, visste jag inte, men det var helt säkert att på 20 minuter så var jag varm och svettig, och det måste betyda något. Senare räknade jag om 20 minuters passen till en förbränning av 100 kcal.
Man kan säga att där simmade jag kattsim i början av januari, spottade bassängvatten och drömde om att i en avlägsen framtid att både orka och bry mig att motionera minst 3 timmar och 20 minuter per vecka. Mycket visste jag, men hade verkligen ingen aning om vad framtiden hade i sitt sköte. Jag hade verkligen inte en aning vad som fanns i den pandoras ask som dväljdes i mitt inre.
Morgonhimmel strax söder om Borlänge i februari/mars 2007
En personlig fundering, är man halvallvarlig ifall man stavar allvar med ett "l"?
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar
Permalink
Kommentarer [0]
Men hur bantar man. Hur ska jag banta? Jag har ingen aning om hur man gör för att lyckas. Jag vet sedan gammalt att med motion och träning så tar det månader att förlora några få kilo. Jag ville ha snabba resultat. Ett halvår eller något sådant, kunde jag ge det.
Jag kom ihåg en kompis i Malmö som hade gått ner 20 kilo något år tidigare. Jag tänkte att klarade han av det så ska jag också klara det (ta rygg på nån som lyckats, är ett bra recept). Jodå, det visade sig att han hade gått upp allt och lite till men var sedan några månader tillbaka på en ny lyckad resa söderut. Vad han siktade på vet jag inte, men själv började jag drömma längre söderut än Kreta.
Han frågade vad jag vägde och hur lång jag var. 102,5 kilo och 180 kort sa jag. Svaret kom tillbaka med "Du är FET!, ditt BMI är nästan 32!", och jag kunde inte säga emot.
Hans enkla recept var att hålla 1500 kcal/dygn. Jag såg att jag skulle svälta ihjäl, hur många Pizzor blir det per dag? En halv? Och då ingick inte ens en liter Dr Pepper till det, hur skulle jag överleva då?
BadGEAR i större format från vintern 2006/2007
Postat i: Bantningen - retroaktiva blickar Permalink Kommentarer [0]