Jag har bantat alltså finns jag 
Det beskrivs ofta i vissa lchf-bloggar hur fett, kött och blodätande stammar har en enorm uthållighet och springer hela dagarna, ja tom i veckor i sträck.
Låt oss se vad denna uthållighet och detta springande betyder. Jag sökte på nätet och hittade den underbara historien, jo den är underbar och härlig. Det är en brittisk organisation som ordnade så att en grupp massajer fick komma till London för att springa ett marathon i april 2008.
Om man bortser från det häftiga med själva projektet. Så får man reda på att i Daily Telegraph att de springer in maran på 5:24:47 (7:53 temp) och att en av deltagarna hamnat på sjukhus. "While Ngovu, Lengami, Ninna and Kesika finished the marathon in 5hr 24min 47sec, Isaya was taken to hospital accompanied by Taico for moral support."
Vilket blir besynnerligt med tanke på allt jag fått läsa om hur långt och snabbt de kan springa. Är detta verkligen sanningen om fettdriften? Detta är pinsamt, jag skulle kunna illergånga rundan på samma tid. Jag skulle alltså vara lika snabb när jag går som dessa fettdrivna massajer kan springa.
Varför har jag inte fått veta detta förrens nu?
Jag kom att tänka på en annan grupp människor, Tarahumara indianerna i Mexico som enligt studier påstås inta nästan 80% kolhydrater i kosten och som enligt historer omtalas som riktiga långlöpare. De näms i bla James (Jim) F Fixx bok Löpning.
Tarahumaraindianerna blev redan på 1920 talet inbjudna att medverka i en mara i Kansas. De skickade några kvinnor för medverkan, men ingen av dessa vann och arrangörerna var bestörta och undrade varför de skickade kvinnor. Svaret från guvernören i Tarahumara var att 42 km var bara till för kvinnor.
Det verkar som Tarahumaraindianerna struntat mestadels i omvärldens lockrop - men under 1990-talet ställde några Tarahumara löpare upp i 100 miles (160 km) tävlingen i Leadville. Herrera som sprang 1994 sprang in på 17:30:42 (6:34 tempo). "Herrera reached the line in 17:30:42, the fastest time in the event's 12-year history."
Alltså, här har vi kolhydratätare som springer 6:34 (min per km) tempo över 160 km, och så har vi fettätare som klarar av 7:53 gångtempo över 42 km. Vad blir man mest imponerad över? Och vem vet, imorgon kanske det dyker upp en späckätande inuit som springer en mil på 3 timmar och 40 minuter.
Daniel Ponce de Leon - Tarhumara
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [15]
En bloggning om min träning, och kanske lite om Projekt BadGEAR MARK 3.
Det var ett tag sedan sist jag skrev något. Det var i följande bloggning från den 14:e september
Min träningshistoria har blivit som historien om att gapa över för stort stycke, och tappa den gång på gång.
Jag hade den fjortonde september presenterat ett fint träningsschema som jag hållit i fyra veckor i sträck, detta efter att jag under period haft problem med höger fotled i en månad och i princip lagt ner all löpträning. När jag kom igång igen så blev jag överambitiös, det handlade en hel del om att försöka hinna ikapp det jag missat.
Och det är verkligen korkat att inbilla sig att det går att göra det utan att det straffar sig.
Jag började köra för hårt, och trampade iväg med 7 mil i veckan, och det klarade kroppen av i fyra veckor, sedan sprang jag in i överträningsväggen. Och fick hålla igen. Men det var ingen fara i sig, bara att jag fick ta det lite lugnt en period. Och när jag sedan började jaga vidare så hade jag oturen den 1a oktober att trampa fel med vänster fot när jag skulle över en refug. Och det hände något med hälsenan, som svullnade upp och började smärta, ganska rejält.
Då var det slut på det roliga, jag fick återigen hålla igen, vila, och springa lite för att testa, vila igen, och springa lite på test, vila mer och nu fem veckor senare så känns det som att hälsenan håller ihop - ingen smärta eller ömhet under löpning, och inget av detta dagen efter heller. Jag ser det som att jag nog är fit for fight igen.
Jag har under tiden sprungit in ett par personliga världsrekord; Det ena var den 23:e oktober att springa en 12,8 km runda med 4:56 tempo. Vilket betyder att jag gjorde milen under 50 minuter. Och det kändes trevligt. Och det andra var att springa en 20,7 km runda under 2 timmar, närmare bestämt på 1:56. Och om jag inte räknade helt fel så hade jag klarat av en halvmara med det tempot, 5:36, på ca 1:58.
Så trots strul och annat så har jag gjort en del bra resultat.
Jag har dessutom gjort en antal löpningar med 5 min/km tempo över en 7k sträcka med 160 puls. Vilket också känns som ett bra steg framåt.
Men, jag inser ju att det här med att gapa över för stort stycke inte är en bra väg. Men det handlar inte bara om att inse det, utan att faktiskt klara mentalt av göra saker på ett annat sätt än vad lusten styr. Mitt tränande är luststyrt. Och det är givetvis en fördel, men också en nackdel. Speciellt när jag vill för mycket.
Men hur ser mitt recept ut inför framtiden?
Jag har sedan långt tidigare bestämt mig för att nånstans under kommande vinter gå över till att springa efter Philip Maffetones 180 regel, att bara träna min aeroba bas. Det betyder att all träning ska ligga i en pulsnivå som räknas från formeln; 180 minus ålder, samt en zon med tio slag ner. I mitt fall ska jag träna i zonen 122-132. Jag har varit fundersam om jag verkligen kommer att klara detta, därför att det kräver så väldigt mycket disciplin. Disciplin på att hålla igen när jag tränar, för när jag springer på 130 puls så går det mycket långsamt. Och det kan då vara svårt att göra löpningen lustfylld när jag måste hålla igen och röra mig i ultrarapid.
Jag hade funderat ut att jag skulle göra en gradvis övergång nu under november och börja köra seriöst nångång under december, då skall träning ligga i MAFzon. I onsdags provade jag mitt första pass på MAF nivå. Sedan dess har jag lubbat i 129-130 puls. Vilket känns trevligt. Och inte bara det, jag gjorde en långtur på två och en halv timme med detta lågpulsande och överlevde.
Jag kan också säga att de löprundorna jag gör nu blir ett avstamp, och något att jämföra med, om fyra-sex månader. Jag har tagit mig runt en 7 km runda vid fyra tillfällen, ganska varierat tempo, beroende på klädsel, vindar och andra faktorer så har jag faktiskt rört mig så raskt som med 6:41 som bäst, men där samtliga andra rundor gått på 7:00-7:12 tempo, tvåmilaturen inräknad. Ytterliggare en runda togs idag med våldsamt långsamt tempo, 7:36. Om jag tar bort det snabbaste och det långsammaste så blir snittet kring 7:10 tempo.
Och det betyder kanske att jag redan gjort övergången till lågpulslöpande. Jag ska inte svära på att det redan är så, men en bit på vägen är jag nog.
Det är nog så framtiden ser ut närmaste halvåret, att jag fortsätter och prioritera löpningen. Någonstans under tiden ska jag fundera ut en plan för magrutorna, jag kan fortfarande inte släppa tanken på den sköna fåfängan.
Stay tuned!
PS; Och, idag är det den elfte i månaden, det var den elfte januari 2007 jag satte igång med min bantning, så det har med andra ord gått 22 månader sedan jag valde en annan väg med mig själv. Och i princip har jag varit kring min ursprungliga målvikt 78 kilo sedan mitten av juni 2007. Morgonens vikt var 76,8 kilo. Party party!
Kohlemainen & Bouin - där Kohlemainen drog längsta strået. Stockholm OS 1912. 5000 meter.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Sist jag skrev om min löpning här på passagenbloggen var den 27:e augusti. När det gäller mitt springande så har jag lagt allting på min wordpressblogg.
Det är väl dags med en liten uppdatering.
Två nya personliga världsrekord har det blivit på sista tiden;
Förra lördagen var det Stockholms halvmarathon så jag tänkte jag gör min egen halvmara+. Jag var jakt efter ett nytt pers på min 22,7 km runda. Och att göra det samtidigt som halvmaran var igång passade utmärkt. Jag spöade mig själv med nästan 7 minuter och landade på 2:13:40. Tempot 5:53 med en snittpuls på 156. Det borde räcka till en tid kring 2:04 på halvmaran.
Eftersom jag satt upp ett seriöst löparschema för hösten, och i det schemat finns en dag i veckan avsatt för att klå mig själv. Smack på. Så då är det bara gå ut och göra det. Förra veckans rekordtur har ni redan läst, och den här veckans rekordslakt följer.
Denna veckas tillfälle att klå mig själv och slå ett prydligt världsrekord var satt till fredagen. Det blev på min klassiska 7 km runda. Jag hade 36:45 från juni (38:29 förra året, som bäst), och på fredagen så plockade jag ner tiden till prydliga 34:47. Jag gick under en drömgräns för den här sträckan, det var att gå under 5 minuter per kilometer. Och det gick med nöd och näppe. 4:58 tempo, och 169 i snittpuls.
Det här med att slå personliga världsrekord är lite kul, och nu var det så att jag inte hade tänkt att ge mig på detta nu, eftersom jag var tveksam på min form. Men efter att ha fått blodad tand förra helgen, så tänkte jag att jag ska göra några seriösa lubbningar de nämaste veckorna. Och återkommer mot slutet av november med nya rekordtester. Sen börjar vintervilan, eller vinterträningen. Vi får se då.
Det enklaste blir givetvis att först försöka krossa de rekord som är sämst. Tiden på 22,7 km rundan var usel med tanke på vad jag gjort på 16,3 km rundan. Och, den gick bra, och det finns mer att plocka där. Ett annat som är enkelt, det är att springa en runda som är längre än 29 km. Men jag valde ändå att ge mig på 7 km rundan, som jag också kände att jag skulle fixa. Men var osäker på om jag verkligen klarar av det under 35 minuter. Det är en runda med två tuffa backar, och båda känns.
Därefter ska jag sänka tiden på milen under kommande vecka, önskemålet är att gå under 50 minuter. Om jag klarar det återstår att se. Det svåraste blir att spräcka 5:26 tempot på 16,3 km rundan. Jag har respekt för den tiden på den sträckan. Och nånstans däremellan ska jag ut och ta en runda kring 35 km.
Till senhösten, i november ska jag knäcka rubbet en gång till. Rubba knäcken, eller något sådant.
Och så träningsschema bygget för hösten, tabellen nedan visar hur jag gjort de senaste fyra veckorna.. Under tabellen kommer lite fler ledtrådar till mitt upplägg.
| Vecka 34 | Sträcka | Tempo | Vecka 35 | Sträcka | Tempo |
| Måndag | 9,2 km | 6:22 | Måndag | 9,2 km | 6:14 |
| Tisdag | 9,2 km | 6:09 | Tisdag | 9,2 km | 5:53 |
| Onsdag | 9,2 km | 6:02 | Onsdag | 7 km | 5:16 |
| Torsdag | 9,2 km | 6:31 | Torsdag | 16,3 km Långtur | 6:30 |
| Fredag | 9,2 km | 5:16 | Fredag | 9,2 km | 6:22 |
| Lördag | 9,2 km | 6:11 | Lördag | Vilodag | |
| Söndag | Vilodag | Söndag | 12,8 km | 6:13 | |
| Vecka 36 | Sträcka | Tempo | Vecka 37 | Sträcka | Tempo |
| Måndag | 13,6 km Intervall | 6:48 | Måndag | 8,5 km | 7:49 |
| Tisdag | 12,8 km | 6:26 | Tisdag | Vilodag | |
| Onsdag | 9,2 km | 6:26 | Onsdag | 9,2 km | 5:56 |
| Torsdag | Vilodag | Torsdag | 9,2 km | 6:05 | |
| Fredag | 9,2 km | 5:18 | Fredag | 7 km | 4:58 |
| Lördag | 22,7 km Långtur | 5:53 | Lördag | 16,3 km Långtur | 6:17 |
| Söndag | 8,5 km | 7:34 | Söndag | 9,2 km Intervall | 7:08 |
Schemat bygger i första hand på att när jag sprungit ungefär fem mil så tar jag en vilodag, innan jag får tillåtelse att springa fem nya mil. Jag kan köra dessa fem mil på en dag eller på tio dagar, sedan är den en vilodag. Det är ett varierat träningsschema, om jag känner mig sliten så kör jag lågpuls efter MAF max. Är jag på hugget så öser jag på.
Som det är nu så rör jag mig 5 mil på 4-6 dagar. Det är ganska lagom, fotleden och kroppen får sin vila då och då. Just nu är jag inne i min femte omgång av detta fem-mila-schema och det fungerar fint.
Det andra med träningen är att jag varje kalendervecka lägger in ett långpass på +1,5 timmar och ett intervall/fartleks pass. Det första för att öka tåligheten och det andra för att lära mig springa snabbare.
Och tredje saken jag pressade in i sista minuten, var att försöka ta ett pass i veckan som går ut på att brotta ner något av de personliga världsrekord jag har sedan maj/juni.
John Svanberg i täten Aten 1906, mellan OS.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [4]
Jag har flyttat över allt mitt löpande lubb till min wordpressblogg, och jag har nog inte sagt så mycket här på Passagen om hur det går. Sist var nog 17e juli ser jag. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess.
Tidigt i juli började jag få problem med höger fotled, jag fortsatte springa och hoppades på att det skulle släppa. Men icke. Det blev bara värre och värre, och den 23:e juli var det slutsprunget. Det gjorde så ont så fick jag ställa in allt, kanske var det strul med ledbanden, men jag vet inte riktigt. Besviken och nära till att göra annat för att trösta mig så blev det mer eller mindre partyliv med mycket dryck och mat.
Många kilo tyngre, åtminstone 5-6 kilo, vaknade jag till liv första veckan i augusti. Så började jag testa foten lite försiktigt. Men det var både tungt och jäkligt att springa, och så gjorde det ont vid första försöket.
Jag fortsatte att prova, formen hade krympt ihop till en liten plutt på denna korta tid. Det var väl flera saker som gick hand i hand; Vikten, det kassa ätandet och drickande, men framför allt var det motivationen och lusten som slirade.
Fram till 18e augusti tog jag det lugnt. några få rundor, och så försökte jag hitta lusten och motivationen igen. Och sedan 18:e augusti har det börjat röra på sig. Det har nästan blivit dagliga rundor sedan dess, och tempot börjar öka igen gentemot pulsnivån. På något vis har lusten och motivationen börjat återkomma. Kanske inte så konstigt när problemen börjar släppa, och för att jag blev trött på att schava runt.
Jag är fortfarande inte på samma nivå som i mitten av juli, innan jag fick avbryta. Men det börjar likna något. I mitten av juli gjorde jag 6:00 min/km tempo med 145 puls över en mil. 5:30 tempo med 153 puls på samma sträcka. Detta var något jag var nöjd med, och jag hade hoppats nu i slutet av augusti testa med att ta mina egna världsrekord på några av de sträckor, de jag gjorde för 2-3 månader sedan.
Men det får vänta. Jag får fortsätta och jobba på, det som komma skall, det kommer.
Och hur det blir med mina mål; att gå mellan mina boenden inom loppet av ett dygn (ca 12,5 mil), springa ca 5 mil som test för uthållighet och så prova ett par tävlingar för att få tider; ett millopp och ett marathon (jag är lite sugen på den i Las Vegas). Allt hänger i luften, just nu är det viktigast att kroppsdelarna inte går sönder. Det är bara att inse att bara för att konditionen klarar det mesta så betyder det inte att leder och senor hänger med.
Det finns gränser för hur mycket påfrestningar min kropp tål, och jag får vackert backa en period och ta ny sats lite längre fram. Att ge upp finns inte i min föreställningsvärld.
Arne Andersson och Gunder Hägg i storslag.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Men inte bara det; de ser bättre för att de har större ögon, de hör bättre för att de har större öron och äter mer för att de har stora tänder.
Svenska Dagbladet uppmärksammade denna studie, som följer medlemmarna i en löparklubb under ett par decennier.
Och så har man en artikel om jogging som en växande sport, den artikeln hittar ni här. Jag får nog hålla med om att det verkar vara en uppåtgående trend. Och en tredje artikel tar med Anders Szalkai´s träningsråd för nybörjare.
Dessutom har man listat de viktigaste loppen inför hösten här.
Och det finns de som på allvar hävdar att löpare är bättre älskare...
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Nu när jag precis börjat följa 6 dagars loppet i Hallsberg med Yiannis Kourus, ni kan läsa min bloggning här. Så upptäcker jag att det finns en man som påbörjat sin färd med att springa Göteborg-Stockholm tur och retur på sin semester.
Häftigt!
Martin Lidström heter han och har bloggen http://diabeticontherun.wordpress.com. Om jag förstår rätt så insjuknade Martin i diabetes typ 1 så sent som i december 2007. Och sedan fick han av nån anledning, förutom att han gillar springa, idéen om att göra detta 120 mila lopp under sin semester. Tråkigt med sjukdomen, men utmaningen tycker jag var härlig!
Nu hittade jag bara en tidning som skrivit om Martins semester, och det är Alingsås Tidning med rubriken "Han springer 120 mil på semestern".
Han blev intervjuad av Radio Skaraborg och ni kan lyssna på honom här. Bla så sa ultralöparen Rune Larsson till honom "Martin, du fixar det här" och då såg Martin ljuset ;). Det var bara att sätta igång... Och hans etapplista hittar ni här.
Bild tjuvad ur tidningen; fotograf Stig Gustavsson
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [3]
Bad bad bad evil evil evil pulsklocka!
På tur med fötterna, klampar på, flåsar och sliter som en ohederlig rävtjuv mot luftmotståndet. Tempot är fina 5:00 min/km. 3 km på 15 minuter exakt. Pulsen ligger och tjuvdrar bortåt 170. Fötterna drar vidare på grusvägen och jag saktar ner till 5:30 tempo, låter pulsen gå ner till 157-158, kommer runt gårdarna som följer efter skogsturen. Och så stannar klockan - det står 21:35:14 på den. Kola vippen. Döde liksom. Hur jag än trycker på knapparna så händer inget.
En kvart senare så ser den ut som längst ner till vänster på bilden. Jag fortsätter vidare och undrar varför inte ens min egen pulsklocka vill vara vän med mig.
Nu på natten har jag skruvat sönder den, satt ihop den igen och fått igång den. Men displayen visar avhuggna siffror. Jag river itu den igen, och sätter ihop men det blir ingen direkt förbättring. Jag ska ta och skaffa ett nytt batteri till den, det är det enda jag kan tänka mig just nu - förutom att kanske köra över med lite elektronikspray. En sista variant är att stoppa fingrarna i eluttaget och slicka på klockfan...
Godnatt - nu ska jag sörja med ett glas Ouzo Plomariou,.
från min gode vän Isodorou Arvanitou och thou shalt not svika mig...
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [4]
I maj gjorde han sitt senaste rekord med +433 km i ett 48 timmars lopp på Bornholm. Ett 6 dagars lopp brukar vara över 1000 km för hans del. En sträcka som många drar sig för att åka bil, och väljer flyg eller tåg. Kouros tar apostla hästarna :).
Yiannis Kouros hemsida hittar ni här på www.yianniskouros.com. Wikipedia har skrivit några få rader om honom här, och i den korta artikeln står det bl.a. "He holds every men's world record from 100 to 1,000 miles, from 200 to 1,600 km, and from 24 hours to 10 days".och runningtimes.com har en hygglig artikel om honom kring ett 100mila lopp. Överlag så är det ganska lite skrivet om denne i australien bosatte grek.
Den enda dagstidningen som skrivit om den kommande tävlingen är Nerikes Allehanda, då för att de gjorde en artikel om Benny Frost som ska ställa upp och som hoppas göra i snitt 100 km per dygn. Benny Frost har även en blogg om sin resa mot loppet, i tidningen, den hittar ni här. I dagens Nerikes Allehanda har man noterat att "Världsrekordinnehavare springer i Hallsberg". Uppdatering den 20e; mer från Nerikes Allehanda; "Löptävling startade".
LIVE WEBCAM FRÅN BANAN! Tävlingens hemsida hittar du här.
Svenska bloggare om Yiannis Kouros; Berglundbloggar. Ponkebloggen. Jonas Colting. KG Nyström. Runners High. Fitnesslina. Åsbrobloggen. Martin Lidström Diabeticontherun.
Mustafa Mohamed - 8:11:10 igår. Wow!
Och Mustafa Mohamed gjorde det igår i Paris, han visade formen och blev trea med 8:11:10. Grymt löpt och det ska bli spännande att följa honom på OS. Och om jag förstår det rätt så satsar han på marathon efter OS. Aftonbladet om Musse.Och här.
I Dagens Nyheter skriver man rubriken "Lyckad comeback för Mustafa Mohamed". Svenska Dagbladet noterade det med rubriken "Kanontid av Musse i Comebacken" och i Sydsvenska Dagbladet kan man läsa en artikel med exakt samma rubrik.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Fy jävlars sicken gammal surgubbe jag är. Det skulle ju vara vilodag idag, viktigt viktigt viktigt, speciellt nu när jag har problem med höger fotled.
Men i vanlig ordning fick jag skit i huvudet, började riva i Adidas Cushionskorna. La in extra fotinlägg och testade lite under dagen med att lägga in extra stödbitar på insidan, ta bort nån bit och så höll jag på. Och till slut kunde jag inte hålla mig utan jag måste ut och prova skorna.
Och visst blev det bättre. Och här upptäckte jag ett annat problem med skorna. De är nog en smula för stora för mina fötter. Det är 12:or. Jag har 11,5 på de andra. Det märks när jag springer, speciellt nu när jag lagt in lite extra fotinlägg i högerskon. Då märks det så tydligen hur jag klampar med höger fot. Det är för lite stöd under hålfoten och lite för stor sko, vilket gör att foten antagligen slår fel i marken.
Jag tycker nog det låtit högt när jag sprungit med dessa skor. Men jag har tänkt att det har att göra med skobotten, gummit i den eller något. Ni vet hur olika däck kan låta så olika högt i bilen. Men det var inte därför, utan för att skorna egentligen inte passar mina fötter. Annars så gillar jag dom. Stora, mjuka och sköna.
Jag får lösa detta med att lägga in inlägg även i vänsterskon. Men i övrigt handlar det om att ta försiktigt ett tag till. Och så ska jag försöka ta lite tid i helgen och prova lite pronerande skor.
Men så fick jag en snygg serie på löpningar i 144-146 pulsnivån på 9,2 km rundan. Jag skrev om det igår på denna bloggning. Och nu tog jag mig lust till att dra en 145 puls repa.
Nya lubbartest i pulsnivån på rundan ska ske i vecka 33 och 37 för att se vad utvecklingen blir. Och såhär ser det ut just nu, med fyraveckors intervaller;
| Vecka | Minuter per kilometer | Puls |
| 21 | 7:02 & 7:10 | 145 & 146 |
| 24 | 6:29 & 6:45 | 145 |
| 29 | 5:59 & 6:05 | 144 & 145 |
Och ser man på denna utvecklingen - var fjärde veckan har farten vid samma puls ökat med ca 30 sekunder per kilometer. Om utvecklingen fortsätter att följa denna trend då har följande drömscenario framför mig inför veckorna 33 och 37;
| Vecka | Minuter per kilometer | Puls |
| 33 | ca 5:30 | ca 145 |
| 37 | ca 5:00 | ca 145 |
Och återigen - varför inte leva ut drömmen, det kan hända, it might happen and monkeys might fly out of my butt! - Men än så länge är jag nöjd :)
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [4]
Jag tror jag är på spåren vad gäller mitt fotledsproblem, att jag fick ont vid fotknölen på höger fot. Det har nog sin grund i två saker;
1) När jag kasserade mina gamla skor som hade pronationsstöd så köpte jag neutrala skor, även om det nya Asicsparet har ett visst stöd i och med Duomax - men Adidasparet som jag mest sprungit med är helt neutrala. Det gör att stödet för insidan av foten inte finns på samma sätt.
2) Som god medborgare springer jag på vänster sida på vägen, och de vägar i skogen jag mest springer på lutar nedåt från mitten av vägen ner till vägrenen. Ganska rejält i vissa fall. Det betyder att min höger fot vrids nedåt på insidan, och får därmed än mindre stöd.
Lösning;1) Att springa på
vägens högra sida så att höger fots insida pressas uppåt. Och det hjälper -
men inte riktigt, för vägen lutar lite hur som helst ibland, och även
"rak" väg kan kännas av. Men det är bättre.
2) Skaffa nya skor, med pronationsstöd. Jag ska titta på detta i helgen då jag är i stan. Eller så kan jag testa och bygga upp Adidasskon invändigt på egen hand. Hmmm, det kan ju vara skoj att testa.
Förra veckan tog jag fem dagar ledigt från lubbandet, och inför den här veckan tänkte jag att jag skulle prova att springa varannan dag, så att det blir ett par dygns vila efter en lubbning - och se hur det känns innan jag försöker följa någotslags program.
I övrigt får jag nog säga att jag ändå är rätt så förskonad från skador, i alla fall sånt som är rent "biomekaniskt". Benhinneproblemet jag hade i våras försvann när jag började variera träningen. Ryggskottet kom av en helt annan anledning, och överträningen var en mental brist. För mycket vilja, för lite kropp :)
Idag har jag varit ute på en 144puls runda, den vanliga 9,2k rundan och det känns en aning i fotleden, men smärtan är borta. Jag fortsätter ta ett steg i taget så får jag se hur det känns.
Det går ganska tydligt att se en viss form av utvecklingskurva vid samma pulsnivåer, på samma sträcka.
Vecka 21 lubbade jag två gånger på 145-146 puls med 7:02 och 7:10 minuter per km.
Vecka 24 lubbade jag två gånger med 145 puls och gick runt på 6:29 och 6:45 min/km.
Vecka 29, idag, snittade jag 144 i puls och 5:59 minuter per km.
En förbättring
med en halv minut var fjärde vecka. Jag får nog ta och lubba runt en till
runda på den här pulsnivån nästa gång så att jag får en snygg
serie. Och sedan jämföra med två lika lubb vecka 33. Kan det bli en
halvminut till? Jag kan ju alltid hoppas...
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Jag funderade förra veckan på ett slags träningsgrundschema, som skulle löpa på 3 veckor. I grunden finns lågpulslöpningen som ska hålla igång mina ben, men också styrketräning för att sikta mot magrutorna.
Första veckan ska vara lågpulslöpning, i 130-145puls + styrketräning
Andra veckan lägger jag till ett par längre pass, helst i lågpuls 130-145. Dessa två pass blir för mig ungefär 1,5 timmar eller längre.
Den tredje veckan så lägger jag in ett par timmar med fartträningspass, med högre puls +155-175 - delvis backlöpning och delvis intervall.
Styrketräningen kommer att vara ganska kortvariga men intensiva pass i HIIT stil. Jag är inte så mycket för långa pass på gym, utan det blir kort pass hemmavid med kroppen som motvikt, men också med hantlar och skivstång. Jag tycker 3-4 korta intesiva pass i veckan ger mer än 3-4 timmar på gym (+ restid).
Första Veckan
| Veckodag | Löpning | Styrketräning |
| Måndag | vilodag | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Tisdag | Lågpuls ca 1 tim. | |
| Onsdag | Lågpuls ca 1 tim | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Torsdag | Lågpuls ca 1 tim | |
| Fredag | vilodag | HIIT - 15 min - 2 pass |
| Lördag | Lågpuls ca 1 tim | |
| Söndag | vilodag |
Andra Veckan
| Veckodag | Löpning | Styrketräning |
| Måndag | vilodag | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Tisdag | Lågpuls ca 1 tim. | |
| Onsdag | Lågpuls lång ca 2 tim | |
| Torsdag | vilodag | HIIT - 15 min - 2 pass |
| Fredag | vilodag | |
| Lördag | Lågpuls ca 1 tim | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Söndag | Lågpuls lång ca 2 tim |
Tredje Veckan
| Veckodag | Löpning | Styrketräning |
| Måndag | vilodag | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Tisdag | Lågpuls ca 1 tim. | |
| Onsdag | Fartträning ca 1 tim | HIIT - 15 min - 1 pass |
| Torsdag | vilodag | |
| Fredag | vilodag | HIIT - 15 min - 2 pass |
| Lördag | Lågpuls ca 1 tim | |
| Söndag | Fartträning ca 1 tim |
Det här inget fast schema, utan en träningsgrund - något jag kan utgå ifrån. Om jag tränar mer så tränar jag mer, och tränar jag mindre - då ska jag inte stressa för att träna ikapp mig. Utan hoppa på schemat igen vid första bästa tillfälle. Trots allt gäller det att tycka om och njuta av det jag gör. Nu ska jag skriva ut detta och sätta den på kylskåpet. Run on!
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Jag var igår inne på det här med pulsnivån och minuter per kilometer som jag lyckades kravla mig fram på vägarna här i skogen. Och kunde se att en viss utveckling hade skett, när jag jämförde april månads löpningar med de jag gjort denna månad.
Och så blev jag lite nyfiken på att jämföra löpen från 14,5 km rundan i april, båda i 154 puls med ett liknande löp idag. Så blev det ikväll. Men sedan tog jag bilen och mätte upp sträckan och den hamnade på ca 14970 meter och är härmed döpt till 15 km rundan. Jag har alltid undrat varför mina tider på den rundan är sämre (när jag illerwalkat), men jag har skyllt på att den är mycket backigare än de andra rundorna. Och sånt gör en hel del.
Dagens löp som snittade 151 puls landade på 5:54 minuter per kilometer. Jämför med 9/4 på 6:39 min/km och en runda den 30/4 på 7:12 minuter per kilometer - både turerna snittade jag 154 puls. Ikväll började jag på ca 145 puls de första 5 km, sedan ökade jag till 150 puls de nästa 5km, och avslutade med en till höjning till ca 155-156 de sista 5 km.
Här blev det en förbättring med 45-80 sekunder per kilometer, på tre månader, och ändå var jag inte uppe i samma puls.
Jag tog en runda i förmiddags och fick då på 9,2 km rundan 6:06 min/km med 141 puls. Och det kändes grymt bra. Att ligga kring 140 puls känns lugnt och fint, och att då kunna trampa på i 6:06 takt räcker till att få sträcka ut benen. Fantastiskt. Att det släpper så här lägger jag på kontot för vilodagarna, det är vilodagarna som sätter fart på på benen efter all träning. Och så göra 5:54 på en backigare 15 km:s runda kändes fint som avslutning på kvällen.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [4]
Ibland är det lite svårt att få en bra överblick hur löpningen utvecklas. Det har ju trots allt rullat på i 57 mil på 3 månader. Och lite borde jag kunna se, förutom det vanliga med att kunna springa snabbare och snabbare samma rundor. Det skrev jag om i förra bloggningen i ämnet. Men att kunna kapa sekunder på en sträcka är inte alltid nån bra värdemätare. Om jag lyckas orka hålla mig på en högre puls så säger det inget annat än att jag orkar hålla en högre puls, inget om min grund förbättras, och min egentliga snabbhet eller uthållighet.
Jag fick ju ändra längderna på de längre rundorna. Min pulsklocka Polar rs200sd talade om för mig att min 16 km runda var längre, samma sak med 22,2 km som den ville ha till både 22,81 km som 23,16 km. Så jag tog bilen och åkte runt och fick 22,2 km rundan till 22680 meter och 16 km rundan till 16360 meter. Så jag kallar rundorna nu för 22,7 och 16,3. Den längre rundan försökte jag mäta upp med googlekartorna och fick den till 22,4 km. Men jag tror google har sämre tillförlitlighet än bilen.
Jag satt nyss och jämförde lite på mina pulsnivåer och minuter per kilometer i april jämfört med senaste veckan. Och där har det hänt en del 3 månader.
154 puls. Där kom jag runt förra veckan 22,7 km rundan med 6:11 minuter per kilometer. I april hade jag två 154puls löpningar på sträckan 14,5 km. Där låg jag på 6:53 och 7:27 min/km. Det är 42-76 sekunder per kilometer i förbättring på 3 månader, dessutom på en mycket längre sträcka. Så jag borde kanske ta ett test med 154 puls på den där 14,5 km sträckan.
142 puls. Jag gick runt 16,3 km idag med 142 puls på 6:24 min/km. Nu sprang jag ingen sträcka med den pulsen i april. Men i början av maj gick jag runt en mil med 7:00 min/km med 143 puls. Så även här är det en förbättring med minst 30 sekunder per km, och detta på 2 månader.
130-133 puls. En annan sak jag noterat är löpning på MAF nivå, där jag enligt 180regeln ska ligga på max 133 i puls. Jag gjorde i november tre MAFtester på 1 mil vardera, samtliga på löpband, vilket är betydligt lättare att löpa eftersom det är platt. Snittfarten blev 7:27-7:31 min/km. Och då med 133-134 puls. Jag var ute i förra veckan på min 9,2 km runda, som har en riktigt rejäl backe och några mindre branta som drar ner farten. Jag snittade 130 puls och kom runt med 7:16 min/km. Det är förvisso bara lite mer än 10-15 sek snabbare per km. Men eftersom det var på en kuperad runda i verkligheten och inte på löpband så betyder det ganska mycket mer, och så snittade jag 3-4 pulsslag mindre per minut IRL.
Eftersom fartökning på varje given pulsnivå är av största betydelse för förmågan att kunna springa snabbare och bättre, så ser det ju bra ut. Men jag är långt ifrån önskenivåerna. Drömmen är att kunna landa på 6 min/km med 133 puls. Och redan nu kan ligga på i 170 puls ganska länge och väl, kanske rent av maxa vid 175 puls på en mil om ett par månader. Med en sådan grund som 6 min/km vid 133 puls så tror jag defintivt att jag spräcker sub40 på milen med 175 puls. Kanske inte i år. Men jag jobbar på det.
Jag funderar givetvis på träningsupplägget, det fortsätter nog vara lite hur som ett tag till, men nånstans kliar det i huvudet på mig att jag kanske ska köra en vecka med ett par snabba löp vid sidan av de vanliga lågpulslöpen, en vecka sedan med ett par längre lågpulslöp (+2 timmar) + de vanliga lågpulslöpen och så en tredje vecka med bara vanliga lågpulslöp på ca 1-1,5 timmar. Totalt kanske 4 träningsdagar i veckan, 6-8 mil. Variation med både fartträning, uthållighet samt fortsatt jobb med den aeroba grunden.
Det är två månader kvar av själva grundjobbet - det är bara att jobba på med ett stort smajl, så blir det vad det blir. Och så blir det en löparcamp här i mina skogar en augustihelg, bantningsmentor Ingemar har lovat att ta med sig sina skor för att skrämma grävlingarna. Han är säkert så feg så han stoppar kolbitar i skorna...:)
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Mina personliga VÄRLDSREKORD anno 2008 - vad vore jag utan dom :)
| Sträcka | Tid | Minuter per km | Puls | Datum | Övrigt |
| 5 km | 23:40 | 4:44 | 168 | 30/6-08 | |
| 7 km | 36:45 | 5:15 | 170 | 24/6-08 | |
| 10 km | 52:42 | 5:16 | 169 | 29/5-08 | |
| 16,3 km | 1:28:26 | 5:26 | 165 | 22/6-08 | |
| 22,7 km | 2:20:28 | 6:11 | 154 | 2/7-08 | |
| 29 km | 3:34:00 | 7:23 | 150 | 8/5-08 | Längsta |
BAKGRUND - På väg in i 47e året, jag var fet, utan ork och sjuklig. Dö i medelåldern, nej tack.
Jag ska väl kort ta min personliga historik. Fram till 10e januari 2007 så var fet och helt utan ork, jag hade lagt på mig en hel del övervikt sedan mitten av nittiotalet. Jag vägde in på 103 kilo den 11e januari 2007, och började banta. Åtta månader senare var jag nere i rekordlåga 72 kilo. Och under tiden hade jag tagit mina första stapplande löparsteg.
LÖPNINGEN 2007 - och hur det började
Jag har aldrig tyckt om att springa, det är hårt och
jävligt för kroppen. Jag har, tror jag i likhet med många andra tvingat
mig periodvis att springa ett elljusspår därhemma, sprungit som en
galning de 3 km det handlat om, gått hem och haft ont i tre dygn och
gjort om proceduren - tittat stolt på klockan för att man skalat 10
eller 20 sek på tiden. Tröttnat på skiten efter tio omgångar. För att
ha ont är inte kul. Hur jävla dum har man inte varit? Speciellt när jag nu begriper hur skönt löpning kan vara om man bara gör det på rätt sätt.
Något hände förra året då jag byggde upp
en aerob bas genom mitt myckna gående, gående i hög takt. Nånstans fick
jag griller i huvudet och försökte springa uppför backarna, i början
klarade jag med nöd och näppe 200 meter. Med tiden så sprang jag både
upp och ner för nån backe på rundan - det var så gott som en kilometer.
Jag hade som mål att orka springa en 7 km slinga nånstans i framtiden. Men jag
drog mig för att försöka. Jag ville inte misslyckas, och på sju
kilometer finns det gott om tid att misslyckas på.
I början
av juni förra året var jag på Kreta och hade gått upp 7 km på en väg, ca
400 höjdmeter, och fick för mig att jogga lite långsamt nerför. Och
jag klarade det, så jag gjorde om det nästa dag. Fast detta var nerför,
så det var ju inte löpning i vanlig mening. Men ändå - jag klarade av
att hålla benen i rullning i trekvart eller mer. Klart jag var nöjd.
Men det var ont i lårmusklerna.
Väl hemma igen så blev det
den 14e juni. Dagen då jag tänkte jag skulle springa så långt jag
orkade. Jag satte av lugnt, en halvtimme gick, tre kvart gick, en timme
gick och jag kände mig otroligt upprymd. Tänk att kunna springa på i en
timme! Wow! Och efter 1 timme 20 minuter så saktade jag in. Krumbent
gick jag, leendet var gigantiskt även om jag fått mig en rejäl
genomkörare. Det visade sig att det var 12,5 km! Herreminsjäl, jag som
inte ens tidigare i mitt liv sprungit kanske mer än 5 eller 8 km. Bara ett halvår tidigare vägde jag gott och väl +105 kilo, och orkade med nöd och näppe gå 2 km i rask takt. Dubbelwow!
12,5 km. Det var sanslöst. Milstolpe x 1,25.
Jag fortsatte att lägga in lite löpavsnitt på mina gårundor, gjorde en handfull rena löpturer under sommaren, mellan 7 och 9 km.
Sedan kom hösten, och jag ansåg att min bantning fick vara över. 31 kilo minus på lite mer än 8 månader fick duga.
Efter bantningen; löpning!
En vecka efter bantningen så var jag tänd på att sätta igång med löpningen. Hur långt
kunde jag springa? och hur fort? Så jag satte igång med löprundor, de
flesta på 7 km. Efter knappt tre veckor knäckte jag 16,3 km som sträcka
och ytterligare ett par veckor senare knäckte jag 22,7 km. Det var jag
grymt nöjd med eftersom jag hade hållit igång nästan 2 och halv timme.
Det är inte bara avstånd som är häftigt, det häftiga är hur länge jag
kan hålla igång kroppen. Samtidigt hade jag jobbat ner min bästa tid på
7 km slingan till ett snitt på 5:30 minuter per kilometer. 38 minuter & 29 sekunder. Totalt la jag kanske 400 kilometer till löpningen
detta år, kanske mer än vad jag gjort under de tidigare 46 åren jag
levt.
Och jag hade under tiden genom Jonas Coltings bok JAG
VILL JU BARA SE BRA UT NAKEN ramlat vidare in i Philip Maffetones
träningsfilosofi, och Maffetonemetoden genom boken TRÄNA FÖR LIVET. Och
insåg att om jag ska klara av det här på sikt så är det detta som
gäller. Och så var det ju så enkelt att jag hade tränat till stora
delar efter detta tänk utan att vara direkt medveten om det, jag
förstod bara att mitt gående lagt hela grunden till att jag helt
plötsligt kunde springa långt. Colting och Maffetone förklarade varför i sina böcker.
Men i mitten av november tröttnade jag, vintertröttheten drog sitt skynke över mig. Men det dväljdes planer bakom min panna. Jag visste vad jag ville uppnå. Jag väntade in inspirationen. Jag skulle göra allt jag gjorde 2007, fast ett snäpp bättre. Och vetskapen om det, gjorde att jag njöt av framtiden redan då.
Under den här tiden hade jag bekantat mig mer med Philip Maffetone, och sedan Stu Mittleman, Arthur Lydiard och en del andra sköna löparcoacher, och deras tankesätt. Och mitt eget tänk för vad jag skulle göra, hur jag skulle göra, började utkristallisera sig.
2008 Träningsupplägg, tio ronder och förfining
Jag valde att lägga upp året i tio månader, som en match över tio ronder. De fyra första för att träna aerob bas (gå gå gå tills jag tröttnar på det - sedan är det bara att börja springa), de nästa fyra för att träna löpning och de sista två för att träna in skärpan, snabbheten och testa se hur långt jag kan komma, och eventuellt ta ett par tävlingar på vägen. Och så var det fåfängan som ville se ifall någon som nyligen varit ganska fet och totalt nerkörd, och i min ålder kan skaffa sig magrutor lagom till 48 års dagen.
Och halva året har rullat under fötterna, 6 ronder är avklarade av årets match. Strax över 50 mil i löpningens tjänst, och 150 mil med illerwalkar och promenader. Styrketräningen är återupptagen, en deffning är testad för att se hur jag ska gå tillväga för magrutorna. Och löpningen har har tagits till nya nivåer, alla gårdagens bästa resultat är slagna med råge.
Och som man säger, so far so good. Nöj dig inte med att fånga dagen, REACH FOR THE STARS!
MINA VÄRLDSREKORD anno 2007
| Sträcka | Tid | Minuter per Km | Puls | Datum | Övrigt |
| 6 km | 30:00 | 5:00 | 162 | 29/10-07 | Löpband |
| 7 km | 38:29 | 5:30 | 166 | 25/10-07 | |
| 16,3 | 1:40:10 | 6:09 | 157 | 15/10-07 | |
| 22,7 | 2:26:00 | 6:26 | 154 | 31/10-07 | Längsta |
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [12]
Då var det dags igen - dom ska tas, en och en dom jävlarna!
Personliga världsrekord sitter aldrig fel, ju fler desto roligare.
Den här sträckan på 22,7 km är av det längre slaget, det är bara tredje gången jag sprungit varvet och bara en gång har jag sprungit längre. Det är än så länge en svår distans eftersom jag ganska ofta börjar känna av fotleder och knän nånstans vid 90-100 minuter in på löpen. Men jag hoppas när jag lagt ytterliggare 100 mil bakom mig att jag flyttat fram den gränsen och kan ta den här sträckan i flygande fläng när det passar mig.
Förra året sprang jag runt varvet en enda gång, och det var min bästa tid på rundan. Och då blev det på 2:26:00 - jag räknade inte sekunder då. Och med en snittpuls på 154. Så mitt löptest idag var att försöka snitta 154 i puls och se vilken tid jag får. Och det blev en förbättring med 5 min och 32 sekunder på sträckan. 1 och en halv timme in på rundan låg jag på 6 min/km, men sedan rasade det. När det börjar kännas stelt då tar det stopp i rörelserna, flödet och allt stannar av.
2 timmar 20 minuter och 28 sekunder.
6:11 min/km.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Dokumentärfilmen RUN FOR YOUR LIFE hade premiär nyligen på Tribeca filmfestivalen. Den handlar om mannen som skapade som New York Marathon; Fred Lebow. Filmen producerades av Judd Ehrlich.
Det finns en trailer på hemsidan www.fredlebowmovie.com. Footloosebloggen av Amby Burfoot var med på förhandsvisningen av dokumentären och filmen om och kring Fred Lebow. Den vill jag se.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Då var det dags igen - dom ska tas, en och en dom jävlarna!
Vissa distanser är egentligen ett måste att ha personliga världsrekord på. Det mest klassiska borde väl vara milen. Men sedan är det frågan om inte nummer två är 5 km, och på tredje plats så kommer maran, och fjärde halvmaran.
Under förra året så var min snabbaste löpning på 5 km eller mer på 5:00 min/km. Fast det var på löpband. Och att springa på löpband är något helt annat än att springa IRL. Det där har stört mig, jag vill ju egentligen ha en bättre tid IRL än vad jag klarat av på löpband.
Och nu när jag fått vila några dagar så tänkte jag att det var dags att testa ett 5 km löp och få mig en bra tid (för mig bra tid, inte för nån annan), i alla fall något under 5:00 min/km. Och det gick ju. Och det ger lite fingervisning om vad jag kan göra på milen. Milen som jag gjorde på 52:42 för en månad sedan, dagens tid på 5 km skvallrar om en sub50 för milen redan nu.
Fast det ska erkännas, när jag ligger på 175 puls - så känns det som att springa motströms, eller som att springa in en vägg. 175 är max vad jag kan prestera som puls en "längre" tid.
Personlig världsrekordtid på 5 km;
23 minuter och 40 sekunder.
4:44 min/km.
Ett litet ps; då är jag bara 6 minuter och 35 sekunder efter min fars bästa tider på sträckan
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [2]
Då var det dags igen - nu ska ta dom tas, en och en dom jävlarna!
Idag gick jag ut för att bryta ben och armar av mitt världsrekord på 7km rundan, den rundan jag sprang mest förra året. Jag hade en fin tid på sträckan med 38 minuter och 29 sekunder, det gjorde 5:30 min per kilometer. Banan har ett par tuffa stigningar, som mest 30 meter höjdskillnad.
Mitt mål var en sub35 minuters löpning. Jag har inbillat mig att jag har det i mig. Men det gick inte, jag kroknade på vägen. Sänkte dock det gamla världsrekordet med 1:44 min.
Ny personlig världsrekordtid på 7 km rundan;
36 minuter och 45 sekunder.
5:15 min/km.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Jag har funderat över att göra två lopp i år, en marathon och ett tio kilometerslopp. I min planering är det tänkt så att jag ska maxa i september/oktober. Göra mitt bästa för i år, och sedan dra mig tillbaka till vintervilan med ett förnöjt flin.
Och jag siktade lite mot Berlin Marathon i slutet av september. Men jag ser nu att det är fullt där. Det finns förvisso ett lopp i skåne veckan innan. Men så kom jag att tänka på Las Vegas Marathon. Den sjunde december. Det fick mig att dra på smilbanden, tänka sig Las Vegas. Jag och Elvis. Jag och Marathon. Jag och Jackpott. Jag och öknen, jag som älskar öknar.
Det var några år sedan sist i Nevada, lustigt nog så var jag i en gammal guldgrävarort där som heter Berlin. Kan det vara ett omen? Go West Old Man! Go to Berlin and then we take Las Vegas.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [0]
Mina vänner lowcarbare får ursäkta, men ska man få fart på min turbo med diffad tvåbensdrift så är det kolhydrater som gäller. Efter tre dagar i kolhydraternas land så satt jag i bilen och insåg att jag klarar inte av att jobba ikväll om jag inte får springa av mig. Det kvittar hur mycket vilodag det ska vara enligt planen. Jag måste ut. Och vad ska jag då göra?, jo jag har några tider från förra året på tre olika sträckor som jag inte försökt att klå i år. Men det börjar bli dags nu. Jag är laddad till tänderna, jag har vässat tånaglarna och drar iväg ut på skogsvägarna.
Det blir 16,3 km rundan som jag gör min första attack på. Förra året sprang jag rundan en enda gång i oktober, och rullade då runt den på 1tim 40min 10sek. Årets första tur var just på den sträckan, men den gick 6min 10sek långsammare.
Jag såg att jag låg på 5:10 kilometrar de två första, så jag höll igen. Kom runt elva kilometer på 61min och 40sek - och tänkte att nu ska jag försöka öka lite de sista fem kilometrarna. I alla fall öka pulsen med sådär fem slag och försöka ligga kring 170. Det gick lite fortare och jag kom ner på ett snitt på 5:20 min/km de sista fem.
Jag landade hemmavid på 1tim 28min 26sek. Vilket var världsrekord med 11 minuter 44 sekunder. 5:26 minuter per kilometer. 165puls (86% av maxpuls). Mycket nöjd. Jag tror att jag kan hålla 5:26 fart på en halvmara idag (vid optimala förhållanden), strax under 2 timmar. Förra året orkade jag hålla detta tempot över 7 km. Det rullar på :)
Tabellen härnedan har med samtliga tider på min 16,3 km runda.
| Minuter per kilometer | Puls | Tid; Tim:Min:Sek | Vikt, morgonvikt | Datum |
| 5:26 min/km | 165 | 1:28:26 | 74,9 kilo | 2008-06-22 |
| 6:09 min/km | 157 | 1:40:10 | 75,4 kilo | 2007-10-15 |
| 6:31 min/km | 163 | 1:46:20 | 76,3 kilo | 2008-04-04 |
| 6:42 min/km | 145 | 1:49:14 | 73,9 kilo | 2008-06-18 |
| 6:49 min/km | 144 | 1:51:21 | 77,8 kilo | 2008-05-27 |
| 7:37 min/km | 131 | 2:04:14 | 77,7 kilo | 2008-06-03 |
Det för mig intressanta att jämföra här, är dagens tid och årets första löpning för sådär tio veckor sedan - pulsnivåerna är ungefär detsamma, men det var 18 minuter snabbare idag, och det betyder en sänkning med mer 1 minut per kilometer. Kan jag klippa ytterliggare en minut per kilometer till hösten...jag undrar jag undrar.
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [4]