Jag har bantat alltså finns jag 
Jag skrev igår ett par bloggningar kring studien Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterrranean, or Low-Fat Diet, den gick i alla dagstidningar och omtalades rejält i bloggsverige. Vissa hyllade den till skyarna. Själv var jag och tjabbade hos Kostdoktorn en stund, en blogg med många fantaster, men tappade intresset när jag tyckte det var roligare att få komma ut på en löprunda. Nu återkommen från ett besök där så jag kan länka vidare dit, så ni vet var jag var igår.
Och själv blev jag mer nyfiken under dagen, så nyfiken så jag letade reda på studien för att försöka läsa lite innantill. Det handlar om tre dieter som provades på en och samma arbetsplats, med ca 100 deltagare för varje diet.
Livsmedelsverket har skrivit en notis om studien, ni hittar den här, och där finns också länken till själva studien - varifrån jag gick vidare i min lust att vilja läsa mer.
Vad är det då som är så fantastiskt med denna studie, denna studie som löpte över 2 år och där troligen samtliga deltagares förhoppning var att gå ner i vikt. Efter två år var den mest lyckade gruppen hela 5,5 kilo magrare! Och den grupp som lyckats sämst var endast 3,3 kilo magrare. Allt detta på två hela år. Jisses.
Och det var inga lättviktare heller från början. Snitt BMI var 31. Dvs för män som är 180 cm en snittvikt om 100 kilo och för 165 cm långa kvinnor ca 84 kilo.
Studien var "Supported by ...Dr. Robert C. and Veronica Atkins Research Foundation" - och vinnaren i testet var Atkinsdieten, lågkolhydratdieten spöade sin värsta konkurrent medelhavsdieten med hela 0,9 kilo större viktnedgång på 2 år. Wow! Fantastiskt! Jag tappade hakan där. Hur hade det gått ifall ViktVäktarna hade sponsrat och stött studien? Sånt kan jag fråga mig.
Nu finns det de som säger att Atkinsdieten i studien faktiskt inte var kaloribegränsad, vilket de andra två dieterna var. Och? Om jag går in i en studie, där syftet med min egen medverkan är att jag förhoppningsvis går ner i vikt så tänker jag nog både en och två gånger innan jag sätter gaffeln i något. Men visst är det en poäng i det att Atkinsdieten inte var kaloribegränsad, men nu när den inte var det, varför var det bara 78% som slutförde dieten?, när hela 90% klarade av att slutföra den kaloribegränsade lågfettdieten (låt mig kalla det för ViktVäktardiet).
Den som är intresserad av studien bör läsa den själv, ni hittar den här på The New England Journal of Medicin, och skaffa er en egen uppfattning.
Jag har inga problem med en lågkolhydratdiet som Atkins, inte ens i induktionsfasen, eller en Montignacdiet. Jag har själv nyligen provat en lågkolhydratdiet för att testa en deffning. Men när jag bantade bort alla mina överskottskilon förra året så var det frågan om en ganska ordinär diet, men kaloribegränsad till ca 1500 kcal, och stora portioner för att fylla magen.
Tyvärr finns det en rådande uppfattning hos många att bantning skulle vara att gå hungrig. Fullkomligt idiotisk uppfattning. Det handlar om att välja den mat som mättar var och en bäst med ett kaloriminus (och se till att kroppens funktioner får den energi den behöver). De två första månaderna förra året snittade jag ca 1400 kcal per dygn, gick ner 15 kilo på 8 veckor, jag var mätt och nöjd och vräkte i mig stora måltider där större delen i vikt var grönsaker och så en slatt med ris samt kött vid sidan av.
En annan fullkomligt märklig uppfattning bland lågkolhydratfantasterna är att bantning kombinerat med en annan diet än just en lågkolhydratdiet medför muskelnedbrytning. Rena skrämselpropagandan (sprungen från total okunnighet?), men det är enkelt för vem som helst som bantar att testa sin styrka innan, och testa den mot slutet av perioden. Själv var jag betydligt starkare efter de första 20 kilos viktnedgång på 3 månader, och då på ett kaloriminus och ingen lågkolhydratkost. Och jag är inte ensam om detta. Givetvis började jag träna under bantningen, men om jag bryter ner mina muskler genom fel diet så borde jag inte knappt orkat lyfta ögonlocken efter tre månader och 20 kilos viktminskning.
I år har jag provat en lågkolhydratdiet, där mindre än 5% av energin kommer från kolhydraterna, och då stoppade jag först vid 2100 kcal. Viktminskning ca 3 kilo på 3 veckor. Och jag var konstant mätt på dieten. Men notera alltså att jag åt 600 kcal mer per dygn på lågkolhydratdieten än på min gamla bantningsdiet, som mest liknade en lågfettsdiet. Mycket massa för stor bukfylla, det var vad det handlade om förra året.
Det positiva med denna studie är givetvis att samtliga dieter visade förbättrade blodvärden och viktminskning. Ingen var misslyckad, inte ens på 2 år. Och givetvis handlar det återigen på att visa att en lågkolhydratdiet inte är farligare än nån annan "vedertagen" diet. Vilken diet som är bäst, det är frågan det. Hade ViktVäktarna varit med och sponsrat ett liknande test hade kanske utgången och vinnaren varit en annan diet, en ViktVäktardiet kanske.
Några länkar på andra bloggare som skrivit om tidningsartiklarna;
Man blir lika fet av fett…, Studie, Den 17 januari 2008, Bort med godiset - ge mej en banan, Ang bantning, FettLurade?, Varför går jag inte ner i vikt?, Under fet attack., Det enkla är svårt, Fet mat – bästa bantningsmetoden, Forskarnas krig om vår kost handlar om pengar!, Semesterdepp, Sjuttonde Juli 08 - Vad är en lågfettkost?, Kolesterolet och vikten går ner med LowCarb och medelhavskost, Mer fett, Surt sa räven om rönnbären, Att man blir fet utav fett är ungefär lika sant som att man blir söt utav socker, Funkar för mig, SvD råddar, Snurrigt., Jag har bantat med kolhydratfattig kost, Ser man på, Fet morgon, Kalorijakt på kaféerna är givetvis trams i kubik, DET FINNS GODARE SÄTT ATT GÅ NER I VIKT, Leve Atkins!, Genombrott i DN: “Fet mat gör dig smalare”, Fet mat gör dig smalare
2156 km avklarade till Gibraltar - 1230 kilometer kvar av 3386
Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd Permalink Kommentarer [4]
Nu sparkar du väl i ett getingbo?
Skrivet av liberum-weto den 18 juli, 2008 kl. 13:52 #
liberum-weto - Getingbo? Jösses, jag är ett lamm i en fårskock ;)
Jag vet inte - det brukar aldrig bli några direkt reaktioner, jag vet inte; jag är egentligen inte nån motståndare eller så. Jag tycker alla bantningsmetoder är ok. Och den som vill göra något åt sin situation gör rätt bara de väljer något och kommer igång ifall de mår dåligt av hur det är innan bantningen.
Dock har jag läst några bloggar där det är bantare som verkar må fruktansvärt dåligt av sin diet, och det handlar då om långvariga VLCD bantare. Men jag misstänker att de mådde nog inte bra från början.
Jag försöker hoppa över läsandet av sådana bloggar, tycker det känns jävligt jobbigt när det är så uppenbart att någon mår så dåligt. Då vill man helst av allt ta en fika med dom och säga åt dom söka hjälp.
Skrivet av BadGEAR den 18 juli, 2008 kl. 21:04 #
Det man mår bra av, är bra, men det behöver inte innebära att andra mår bra av det.
Svårare är det inte.
Skrivet av liberum-weto den 18 juli, 2008 kl. 21:59 #
liberum-weto - Om man söker på bloggar med VLCD bantare så hittar man efter ett tag några som har fruktansvärt ont och verkar fara ännu sämre av den "diet" de valt.
Nu tror jag inte "dieten" är det som är fel, utan det är personen som inte mår bra. Och en person som inte mår bra väljer nog ofta lite extremare lösningar.
Jag får ont i magen av att läsa såna bloggar. Men så är jag en blödig fan.
Skrivet av BadGEAR den 18 juli, 2008 kl. 22:33 #