Jag har bantat alltså finns jag 
Illerwalkarna är inte längre som de brukade vara. En illerwalk är per definition en mycket rask promenad i pulsnivån 123-133 (180 regeln, 180 minus ålder). Detta för att träna efter 180regeln och MAF. Och detta brukade jag klara av när jag låg och trampade på full fart, precis så att jag slapp och få ont i ben, leder och annat.
Hastigheten kan variera beroende på terrängen. Men oftast 7 km/h eller snabbare, ligger ofta kring 7,2 km/h. Det betyder 8min 30sek eller raskare per km.
Men det har blivit svårare att nå målpulsen. Idag var det som förgjort. Jag lyckades ta upp snittpulsen till 118. Givetvis varierade den, 106-138, beroende på backar och annat. 8min 25sek per km är ändå en bra hastighet. Men jag når inte upp till MAF målet.
Pulsen har sjunkit sedan jag började trampa denna runda. 128-133 var som oftast i januari/februari. Och då låg jag oftast och trampade på i 8min 33sek och långsammare. Förvisso mer påklädd (=högre puls) å andra sidan var det kallare ute då. Man skulle nog kunna säga att pulsförändringen är åtminstone 10-15 slag, plus att jag går en smula fortare idag.
Och så är det ett helt otroligt väder ute. Min termometer har petat runt 19-20 grader hela dagen. Nu är det molnigt, men när jag var iväg i morse så var det solsken och jag gjorde rundan i tshirt och vindbyxor. Det är nästan som sommar nu. Underbart.
Postat i: Träning och motion Permalink Kommentarer [0]