Jag har bantat alltså finns jag 
IT Girls på nätet
Kanske någon av er är intresserade av detta. Det som fascinerar mig är den pseudovärld man kan bygga upp med ganska enkla medel genom bloggar och hemsidor. Det är ganska fräckt, i alla fall om jag ser mig tillbaka i mitt liv och hur det gick till att mångfaldiga sina tankar hemifrån förr.
Detta för mig tillbaka i minnenas allé, ett avstamp mot tidsrymder längre bak kan göras vid 1993 då jag satt med min första dator, en Macintosh LC II, specs har ni här. Jag hade i och för sig haft att göra med datasystem i jobbet mycket längre tillbaka i tiden. Men datorer var ganska dyra under åttiotalet och en bit in på nittiotalet, om jag inte minns hel fel så kostade en laserskrivare i slutet av åttiotalet 25tusen, idag får man en för 799kr. Och 25tusen 1988 kan nog jämföras med 50tusen idag.
Det roliga var att det gick att göra så mycket med dessa maskiner, hemmet hade blivit ett kommunikationscentrum av något slag. En kompis skänkte ett modem, jag tror det hette supermodem 1200. 1200 bits var snabbt typ 1990, 600 byte. Den ligger nog kvar nånstans i gömmorna. Jag får se om jag hittar den så ska jag ta en bild på den, den väger nog ett kilo eller så.
Men det intressanta är att jag kunde redan med en vanlig hushållsbudget skaffa dator, skrivare och scanner 1993, direkt billigt var det ju inte, dator och skärm kostade nog 12tusen, en svartvit bläckstråleskrivare ca 3tusen och en scanner 4tusen; Det är 19tusen det, sätt det i relation till valutan då och idag så kanske det rör sig om 35-40tusen idag. Idag kan jag gå ner och köpa en trevlig liten bärbar PC för under 5tusen, jag får med en färglaserskrivare för under 2tusen och en scanner, jo dom är inte så vanliga längre, men jag tror jag sett någon variant kring 800 svenska enkronor. För 8tusen har man en fullgod anläggning att göra vad man vill digitalt, lägg till en hygglig digitalkamera för 1500 så är man fortfarande under 10tusen.
Och jag flyttar mig tillbaka till ungdomsåren på sjuttiotalet, att mångfaldiga sina egna saker på den tiden var inte så värst lätt. Ett sätt var ju att bilda en rockgrupp och spela, det var ett bra sätt att kommunicera. Men för trycksaker i budgetvariant handlade det om att få låna nån förenings stencilapparat (mer om stencilapprater här på Wikipedia), eller så fick man rita och skriva tio exemplar av sitt verk på egen hand. Förvisso handgjort, det var ett jävla jobb :), men kul hade jag. Fotostat var inte så vanligt, för det var dyrt. Inget som ungar hade råd med. Annars så var stencilapparaten bra att jobba med, det gick ganska snabbt att trycka upp flera hundra kopior av det man satt ihop. Och doften var väldigt speciell.
När jag började gymnasiet, Ekliden i Nacka, så såg jag en maskin som var ovanlig redan när jag växte upp, en hektograf. Det roliga med den var det att den var rätt så lätt att jobba med. Liten dessutom, och gick att jobba med i t.ex. fyra färger. Obs, jag menar fyra färger och inte fyrfärg. Det gick att göra samma sak med en stencilapparat, men det var lite mer komplicerat med färgbyten på en stencilapparat.
Och att få ut det tryckta, då var det inte så märkligt. Det fanns inte bara två sätt, att ge det till alla man sprang på, eller skicka med Posten.
Idag sitter jag här vid min dator, och känner att om jag ids ta tid till mig så kan jag göra riktigt snygga saker ganska okomplicerat och med smarthet och tur så kan jag få tusentals läsare, utan att bli ett minsta svettig.
Tänk om man haft allt detta på sjuttiotalet, fast kanske inte, för det var jäkligt roligt då också. Men det handlar om en tid när jag var 15-18 år, här handlar det om 21-27 åringar, gamla tanter helt enkelt om man är 15till18. Det är rätt så häftigt att gamla tanter är helt rätt i ett ganska nytt medium. Hur kommer det sig att ett nytt medium som detta blivit en skådeplats för gamla tanter som skriver om vad dom har för kläder på sig, eller som jag en gammal gubbe som skriver om att jag orkat springa x antal kilometer om dagen.
Postat i: Bloggar, webben och sånt Permalink Kommentarer [8]
8 december
kl. 15:30
SÅ SKRIVER Sydsvenskan här. Efter att gått in i fenomenet så presenteras tre av dessa egobloggare; citronmuffin.blogspot.com, frankincense.blogg.se och niotillfem.blogg.se. Beroende på betraktaren så kan 21-27 åringar vara uråldriga tanter, och inte girls.Kanske någon av er är intresserade av detta. Det som fascinerar mig är den pseudovärld man kan bygga upp med ganska enkla medel genom bloggar och hemsidor. Det är ganska fräckt, i alla fall om jag ser mig tillbaka i mitt liv och hur det gick till att mångfaldiga sina tankar hemifrån förr.
Detta för mig tillbaka i minnenas allé, ett avstamp mot tidsrymder längre bak kan göras vid 1993 då jag satt med min första dator, en Macintosh LC II, specs har ni här. Jag hade i och för sig haft att göra med datasystem i jobbet mycket längre tillbaka i tiden. Men datorer var ganska dyra under åttiotalet och en bit in på nittiotalet, om jag inte minns hel fel så kostade en laserskrivare i slutet av åttiotalet 25tusen, idag får man en för 799kr. Och 25tusen 1988 kan nog jämföras med 50tusen idag.
Det roliga var att det gick att göra så mycket med dessa maskiner, hemmet hade blivit ett kommunikationscentrum av något slag. En kompis skänkte ett modem, jag tror det hette supermodem 1200. 1200 bits var snabbt typ 1990, 600 byte. Den ligger nog kvar nånstans i gömmorna. Jag får se om jag hittar den så ska jag ta en bild på den, den väger nog ett kilo eller så.
Men det intressanta är att jag kunde redan med en vanlig hushållsbudget skaffa dator, skrivare och scanner 1993, direkt billigt var det ju inte, dator och skärm kostade nog 12tusen, en svartvit bläckstråleskrivare ca 3tusen och en scanner 4tusen; Det är 19tusen det, sätt det i relation till valutan då och idag så kanske det rör sig om 35-40tusen idag. Idag kan jag gå ner och köpa en trevlig liten bärbar PC för under 5tusen, jag får med en färglaserskrivare för under 2tusen och en scanner, jo dom är inte så vanliga längre, men jag tror jag sett någon variant kring 800 svenska enkronor. För 8tusen har man en fullgod anläggning att göra vad man vill digitalt, lägg till en hygglig digitalkamera för 1500 så är man fortfarande under 10tusen.
Och jag flyttar mig tillbaka till ungdomsåren på sjuttiotalet, att mångfaldiga sina egna saker på den tiden var inte så värst lätt. Ett sätt var ju att bilda en rockgrupp och spela, det var ett bra sätt att kommunicera. Men för trycksaker i budgetvariant handlade det om att få låna nån förenings stencilapparat (mer om stencilapprater här på Wikipedia), eller så fick man rita och skriva tio exemplar av sitt verk på egen hand. Förvisso handgjort, det var ett jävla jobb :), men kul hade jag. Fotostat var inte så vanligt, för det var dyrt. Inget som ungar hade råd med. Annars så var stencilapparaten bra att jobba med, det gick ganska snabbt att trycka upp flera hundra kopior av det man satt ihop. Och doften var väldigt speciell.
När jag började gymnasiet, Ekliden i Nacka, så såg jag en maskin som var ovanlig redan när jag växte upp, en hektograf. Det roliga med den var det att den var rätt så lätt att jobba med. Liten dessutom, och gick att jobba med i t.ex. fyra färger. Obs, jag menar fyra färger och inte fyrfärg. Det gick att göra samma sak med en stencilapparat, men det var lite mer komplicerat med färgbyten på en stencilapparat.
Och att få ut det tryckta, då var det inte så märkligt. Det fanns inte bara två sätt, att ge det till alla man sprang på, eller skicka med Posten.
Idag sitter jag här vid min dator, och känner att om jag ids ta tid till mig så kan jag göra riktigt snygga saker ganska okomplicerat och med smarthet och tur så kan jag få tusentals läsare, utan att bli ett minsta svettig.
Tänk om man haft allt detta på sjuttiotalet, fast kanske inte, för det var jäkligt roligt då också. Men det handlar om en tid när jag var 15-18 år, här handlar det om 21-27 åringar, gamla tanter helt enkelt om man är 15till18. Det är rätt så häftigt att gamla tanter är helt rätt i ett ganska nytt medium. Hur kommer det sig att ett nytt medium som detta blivit en skådeplats för gamla tanter som skriver om vad dom har för kläder på sig, eller som jag en gammal gubbe som skriver om att jag orkat springa x antal kilometer om dagen.
Postat i: Bloggar, webben och sånt Permalink Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/badgear/entry/it_girls_p%C3%A5_n%C3%A4tet
Skriv en kommentar:
Skrivet av fuschia den 08 december, 2007 kl. 15:56 #
Skrivet av grid den 08 december, 2007 kl. 22:40 #
Skrivet av Kattmoster den 08 december, 2007 kl. 23:18 #
Skrivet av fetsmart den 08 december, 2007 kl. 23:28 #
Skrivet av BadGEAR den 09 december, 2007 kl. 13:20 #
Skrivet av BadGEAR den 09 december, 2007 kl. 13:23 #
Skrivet av BadGEAR den 09 december, 2007 kl. 13:27 #
Skrivet av BadGEAR den 09 december, 2007 kl. 13:31 #