Jag har bantat alltså finns jag 
Mina personliga VÄRLDSREKORD anno 2008 - vad vore jag utan dom :)
| Sträcka | Tid | Minuter per km | Puls | Datum | Övrigt |
| 5 km | 23:40 | 4:44 | 168 | 30/6-08 | |
| 7 km | 36:45 | 5:15 | 170 | 24/6-08 | |
| 10 km | 52:42 | 5:16 | 169 | 29/5-08 | |
| 16,3 km | 1:28:26 | 5:26 | 165 | 22/6-08 | |
| 22,7 km | 2:20:28 | 6:11 | 154 | 2/7-08 | |
| 29 km | 3:34:00 | 7:23 | 150 | 8/5-08 | Längsta |
BAKGRUND - På väg in i 47e året, jag var fet, utan ork och sjuklig. Dö i medelåldern, nej tack.
Jag ska väl kort ta min personliga historik. Fram till 10e januari 2007 så var fet och helt utan ork, jag hade lagt på mig en hel del övervikt sedan mitten av nittiotalet. Jag vägde in på 103 kilo den 11e januari 2007, och började banta. Åtta månader senare var jag nere i rekordlåga 72 kilo. Och under tiden hade jag tagit mina första stapplande löparsteg.
LÖPNINGEN 2007 - och hur det började
Jag har aldrig tyckt om att springa, det är hårt och
jävligt för kroppen. Jag har, tror jag i likhet med många andra tvingat
mig periodvis att springa ett elljusspår därhemma, sprungit som en
galning de 3 km det handlat om, gått hem och haft ont i tre dygn och
gjort om proceduren - tittat stolt på klockan för att man skalat 10
eller 20 sek på tiden. Tröttnat på skiten efter tio omgångar. För att
ha ont är inte kul. Hur jävla dum har man inte varit? Speciellt när jag nu begriper hur skönt löpning kan vara om man bara gör det på rätt sätt.
Något hände förra året då jag byggde upp
en aerob bas genom mitt myckna gående, gående i hög takt. Nånstans fick
jag griller i huvudet och försökte springa uppför backarna, i början
klarade jag med nöd och näppe 200 meter. Med tiden så sprang jag både
upp och ner för nån backe på rundan - det var så gott som en kilometer.
Jag hade som mål att orka springa en 7 km slinga nånstans i framtiden. Men jag
drog mig för att försöka. Jag ville inte misslyckas, och på sju
kilometer finns det gott om tid att misslyckas på.
I början
av juni förra året var jag på Kreta och hade gått upp 7 km på en väg, ca
400 höjdmeter, och fick för mig att jogga lite långsamt nerför. Och
jag klarade det, så jag gjorde om det nästa dag. Fast detta var nerför,
så det var ju inte löpning i vanlig mening. Men ändå - jag klarade av
att hålla benen i rullning i trekvart eller mer. Klart jag var nöjd.
Men det var ont i lårmusklerna.
Väl hemma igen så blev det
den 14e juni. Dagen då jag tänkte jag skulle springa så långt jag
orkade. Jag satte av lugnt, en halvtimme gick, tre kvart gick, en timme
gick och jag kände mig otroligt upprymd. Tänk att kunna springa på i en
timme! Wow! Och efter 1 timme 20 minuter så saktade jag in. Krumbent
gick jag, leendet var gigantiskt även om jag fått mig en rejäl
genomkörare. Det visade sig att det var 12,5 km! Herreminsjäl, jag som
inte ens tidigare i mitt liv sprungit kanske mer än 5 eller 8 km. Bara ett halvår tidigare vägde jag gott och väl +105 kilo, och orkade med nöd och näppe gå 2 km i rask takt. Dubbelwow!
12,5 km. Det var sanslöst. Milstolpe x 1,25.
Jag fortsatte att lägga in lite löpavsnitt på mina gårundor, gjorde en handfull rena löpturer under sommaren, mellan 7 och 9 km.
Sedan kom hösten, och jag ansåg att min bantning fick vara över. 31 kilo minus på lite mer än 8 månader fick duga.
Efter bantningen; löpning!
En vecka efter bantningen så var jag tänd på att sätta igång med löpningen. Hur långt
kunde jag springa? och hur fort? Så jag satte igång med löprundor, de
flesta på 7 km. Efter knappt tre veckor knäckte jag 16,3 km som sträcka
och ytterligare ett par veckor senare knäckte jag 22,7 km. Det var jag
grymt nöjd med eftersom jag hade hållit igång nästan 2 och halv timme.
Det är inte bara avstånd som är häftigt, det häftiga är hur länge jag
kan hålla igång kroppen. Samtidigt hade jag jobbat ner min bästa tid på
7 km slingan till ett snitt på 5:30 minuter per kilometer. 38 minuter & 29 sekunder. Totalt la jag kanske 400 kilometer till löpningen
detta år, kanske mer än vad jag gjort under de tidigare 46 åren jag
levt.
Och jag hade under tiden genom Jonas Coltings bok JAG
VILL JU BARA SE BRA UT NAKEN ramlat vidare in i Philip Maffetones
träningsfilosofi, och Maffetonemetoden genom boken TRÄNA FÖR LIVET. Och
insåg att om jag ska klara av det här på sikt så är det detta som
gäller. Och så var det ju så enkelt att jag hade tränat till stora
delar efter detta tänk utan att vara direkt medveten om det, jag
förstod bara att mitt gående lagt hela grunden till att jag helt
plötsligt kunde springa långt. Colting och Maffetone förklarade varför i sina böcker.
Men i mitten av november tröttnade jag, vintertröttheten drog sitt skynke över mig. Men det dväljdes planer bakom min panna. Jag visste vad jag ville uppnå. Jag väntade in inspirationen. Jag skulle göra allt jag gjorde 2007, fast ett snäpp bättre. Och vetskapen om det, gjorde att jag njöt av framtiden redan då.
Under den här tiden hade jag bekantat mig mer med Philip Maffetone, och sedan Stu Mittleman, Arthur Lydiard och en del andra sköna löparcoacher, och deras tankesätt. Och mitt eget tänk för vad jag skulle göra, hur jag skulle göra, började utkristallisera sig.
2008 Träningsupplägg, tio ronder och förfining
Jag valde att lägga upp året i tio månader, som en match över tio ronder. De fyra första för att träna aerob bas (gå gå gå tills jag tröttnar på det - sedan är det bara att börja springa), de nästa fyra för att träna löpning och de sista två för att träna in skärpan, snabbheten och testa se hur långt jag kan komma, och eventuellt ta ett par tävlingar på vägen. Och så var det fåfängan som ville se ifall någon som nyligen varit ganska fet och totalt nerkörd, och i min ålder kan skaffa sig magrutor lagom till 48 års dagen.
Och halva året har rullat under fötterna, 6 ronder är avklarade av årets match. Strax över 50 mil i löpningens tjänst, och 150 mil med illerwalkar och promenader. Styrketräningen är återupptagen, en deffning är testad för att se hur jag ska gå tillväga för magrutorna. Och löpningen har har tagits till nya nivåer, alla gårdagens bästa resultat är slagna med råge.
Och som man säger, so far so good. Nöj dig inte med att fånga dagen, REACH FOR THE STARS!
MINA VÄRLDSREKORD anno 2007
| Sträcka | Tid | Minuter per Km | Puls | Datum | Övrigt |
| 6 km | 30:00 | 5:00 | 162 | 29/10-07 | Löpband |
| 7 km | 38:29 | 5:30 | 166 | 25/10-07 | |
| 16,3 | 1:40:10 | 6:09 | 157 | 15/10-07 | |
| 22,7 | 2:26:00 | 6:26 | 154 | 31/10-07 | Längsta |
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [12]
Många likheter - max 103 kg, efter 10 runder stopp - fast sedan är du den som tog sig själv i kragen.
Tackar för intressant blogg. Du inspirerar många att transpirera - fast det sedan blir olika hur det avlöper.
Skrivet av liberum-weto den 03 juli, 2008 kl. 12:31 #
Jag blir så glad för din skull. Riktigt upprymd när jag läser din story. Så snygg du har blivit!!
Jag vägde en hel del när jag började banta för snart två år sedan. Gick ner rejält men sedan har semestrar och indiska amöbor trasslat till det för mig. Har gått upp igen. Nästan uppe i 87. Hate This. Ska vara hemma hela semestern för att gå ner i vikt. Jag ska testa springa litet på kvällarna eller mornarna? Vilket är bäst?
En fråga: Jobbar du inte? För mig går 10 tim per dag bort i stillasittande.
Skrivet av analytisk den 03 juli, 2008 kl. 13:09 #
Diet och motion! Du håller väl ett öga på din BMI
så att det inte blir för mycket av det ena eller andra. Kanske rättare sagt för lite. Man når ett mål som är det perfekta utan att bli "blind". För 15 år sedan var jag nere i -47 kilo och hade inte en aning om att jag blivit mager. Det kunde inte jag se i spegeln. Nej, jag var inte anorexisk eller något annat. Jag motionerade mer än någonsin, jag åt antideppiller. Det gick förståss inte an. Jag mådde verkligen inte bra.
Skrivet av ginger06 den 03 juli, 2008 kl. 16:01 #
Konstaterade nojt att jag sprungit snabbare an du pa halvmaran - men sen kande jag mig nedslagen stovelskaftet nar jag insag att det inte alls var nagon halvmaradistan utan betydligt langre an sa.
Du har klipp i benen!
// Halsningar Hon-som-ar-Thailand-och-inte-vill-avsloja-sin-identitet-for-att-undvika-oinbjudna-gaster-i-sitt-hem-under-tiden
Skrivet av S den 03 juli, 2008 kl. 16:31 #
liberum-weto - I november 2006 var jag som tyngst. De värsta bilderna togs då. Jag har ingen aning om vad jag vägde då, men 105-110 kilo var det säkert.
Lubbandet är en speciellt i sig. Jag vill inte tjata, men gör det i alla fall. Svaret på gåtan om hur är Philip Maffetone. Svaret om varför, det får man söka i sig själv. ;)
Transpirerar gör vi nog alla till mans och kvinns just nu. En till kopp varmt kaffe sätter nog fart på svettkörtlarna :)
Skrivet av BadGEAR den 03 juli, 2008 kl. 17:12 #
analytisk - Löpning är ingen bra metod för att gå ner i vikt, det sätter kroppen i stress. Gå gå och gå, ca 60-65% av maxpulsen är lämpligt. Flera korta promenader per dag är bättre än en lång. Inbillar jag mig.
Läs gärna de kapitel som finns tillgängliga av Träna för Livet på Sorena förlags hemsida, länken hittar du i bloggningen. 180 regeln ska du använda dig av. Med rätt kost så fixar du resten.
Bästa träningen är när man trivs med den.
Jag arbetar så lite som möjligt, periodicerat, är min egen kontorsstolsjockey. Jag har inga större behov. Mat på bordet, tak över huvud och några hyggliga löpardojjor räcker för mig. Jag la det gamla på hyllan för ett par år sedan då jag insåg att jag troligen skulle dö i förtid. Dö i vantrivsel i jakten på vad...
Jag bestämde mig för att bejaka mig själv och njuta så gott det går. Resultatet är väl lite si och så. Men jag ångar på, och; dont look back in anger - the future is so bright I got to wear shades.
Skrivet av BadGEAR den 03 juli, 2008 kl. 17:22 #
ginger06 - Det finns nog folk som har uttryckt lite oro över min att jag är så smal (men det är de som inte såg mig i 20-25 års ålder, då var jag bra mycket smalare än nu). Men det där är nog ingen fara. Jag är för stor godisgris, så faran att bli stor igen är större än att bli för smal. Men tack för omtanken.
Skrivet av BadGEAR den 03 juli, 2008 kl. 17:24 #
S - jag vet nog vem du är...och att du bor nånstans i Sverige...knock knock...ere nån hemma? ;)
Jag har gjort rundan två gånger med min RS200sd klocka. Den första gången mätte den sträckan till 22.81 km och den andra gången till 23.16 km. Det där gjorde mig lite förbryllad. Jag var så övertygad om att det var 22,2 km sedan en mätning med bilen förra sommare. Jag åkte runt med bilen och fick 22,7 km.
Klockan mäter grymt bra min 9,2 km runda. Typ 9,16-9,22 osv. Så troligen är sträckan bortåt 23 km.
Jag ska ta och kolla google också - men jag tror inte google bryr sig om att vägen går upp och ner ett par meter. Utan den bryr sig nog bara om de större höjdskillnaderna. Vägarna här rullar rätt så bra upp och ner, så vi får se.
Vad ska jag säga, du är den av oss som sprungit en halvmara IRL i tävling, så det är du som är vinnaren. No doubt about it.
Skrivet av BadGEAR den 03 juli, 2008 kl. 17:31 #
Hej BadGEAR!
Nu kommer frågvisa agath igen*ler*
När man går som jag gör och inte vet varför saker och ting uppstår,jag har fått ett märke på mitt
ben som jag inte kan förklara ser ut som ett rivmärke.Möjligt att jag legat och rivit mej på natten.Men inget jag vet.Men det jag undrar är om
man kan få bristningar eller så som ser ut som blåmärken.
Jag önskar dej en fortsatt bra Torsdag.
Ha det bäst.
Skrivet av agath den 03 juli, 2008 kl. 20:33 #
Vilken underbar beskrivning av din springhistoria! Det märkliga är att du kunde springa över en mil innan du ens testade att löpa en sammanhängande runda!
Du har gått ner i medeltal 1kg i veckan (antar att det var mycket mer i början) och det är grymt! Som vanligt vill jag ju helst veta exakt vad du gjort - vad du ätit och hur mycket du gått. Kan du inte bara exemplifiera en vanlig lyckad viktminskningsdag med kost och motion..? Eller helt enkelt bara skriva en bok!
Kram, Sofia
Skrivet av Sofia den 03 juli, 2008 kl. 21:35 #
agath - Inte den blekaste aning om varför du fått det du fått. Om det oroar, gör ont eller något sådant så får du ta dig till vårdcentralen.
Ha det gott.
Skrivet av BadGEAR den 04 juli, 2008 kl. 10:10 #
Sofia - Jag hade en massa länkar i den där långa bloggningen. Där fanns det gott om siffror som berättade om kilon ner månad för månad. Men det ser nästan ut som 2/3 av vikten försvann på 1/3 av tiden och den sista 1/3 av vikten kämpades ner på 2/3 av tiden.
Min motion var ett par gånger i veckan i början. Det där gav sig varefter lusten kom. Simning var huvudgrejen de första månaderna, sedan kom gåendet och även gymbesök. Jag saknar simningen, men har inget sug efter gym. Då tycker jag min variant med hemmaövningar på ca 5-10 minuter 1-2 gånger per dag ger mycket mer. Gym tog bara en himla massa tid, första att ta sig dit och sedan mala igenom programmet på en timme.
Nu kör jag ett litet pass under tiden jag lagar mat, eller vid något annat tillfälle då jag har lite tid över. Mellan bloggningarna t.ex. :)
Att göra exakt som nån annan funkar nog inte. Min bantningsmentor sa bara till mig max 1500 kcal (väger man som jag en bit över 100 kilo så ger det ett stort underskott) och så valde jag bort de flesta livsmedel som jag ätit massor av tidigare. Alltså färdigmat och sådant.
Min bantningsmentor låg också på 1500 kcal, men åt ganska annorlunda gentemot mig. Vi gillar olika mat, och jag tål inte allt som han tål. Han har en järnmage.
Det viktiga är att lägga sig på ett lagom kaloriminus, äta mat som man själv lagar från grunden, och äta mat som man gillar så att man fortsätter med det även efter bantningen. Om jag skriver upp en lista på vad jag åt dag för dag så är det säkert inte en matsedel som passar dig. Och därför blir den misslyckad.
Du måste själv välja den mat du gillar, och se till att du ligger på kaloriminus. Fördel tror jag det är att ligga högt i protein. Men det är min tro. Sätt dig med en kokbok och kombinera ihop en meny på 1300-1500 kcal. Se till att de val du gör är sånt du trivs med, och se till att det blir tillräckligt mycket för att du ska vara mätt och belåten hela dagarna. Hur många gånger per dag du äter är egalt. 3, 4, 5 eller 10 efter lusten.
Och så motionera snällt, chocka inte kroppen till stress. Öka med lusten, inte med måsten. Lusten kom hos mig när jag upptäckte att det gick bra att träna utan att få en massa ont hela tiden.
Äggdieten är synnerligen effektiv och mättande. Men den passar inte alla :)
Skrivet av BadGEAR den 04 juli, 2008 kl. 10:27 #