Jag har bantat alltså finns jag 
Det beskrivs ofta i vissa lchf-bloggar hur fett, kött och blodätande stammar har en enorm uthållighet och springer hela dagarna, ja tom i veckor i sträck.
Låt oss se vad denna uthållighet och detta springande betyder. Jag sökte på nätet och hittade den underbara historien, jo den är underbar och härlig. Det är en brittisk organisation som ordnade så att en grupp massajer fick komma till London för att springa ett marathon i april 2008.
Om man bortser från det häftiga med själva projektet. Så får man reda på att i Daily Telegraph att de springer in maran på 5:24:47 (7:53 temp) och att en av deltagarna hamnat på sjukhus. "While Ngovu, Lengami, Ninna and Kesika finished the marathon in 5hr 24min 47sec, Isaya was taken to hospital accompanied by Taico for moral support."
Vilket blir besynnerligt med tanke på allt jag fått läsa om hur långt och snabbt de kan springa. Är detta verkligen sanningen om fettdriften? Detta är pinsamt, jag skulle kunna illergånga rundan på samma tid. Jag skulle alltså vara lika snabb när jag går som dessa fettdrivna massajer kan springa.
Varför har jag inte fått veta detta förrens nu?
Jag kom att tänka på en annan grupp människor, Tarahumara indianerna i Mexico som enligt studier påstås inta nästan 80% kolhydrater i kosten och som enligt historer omtalas som riktiga långlöpare. De näms i bla James (Jim) F Fixx bok Löpning.
Tarahumaraindianerna blev redan på 1920 talet inbjudna att medverka i en mara i Kansas. De skickade några kvinnor för medverkan, men ingen av dessa vann och arrangörerna var bestörta och undrade varför de skickade kvinnor. Svaret från guvernören i Tarahumara var att 42 km var bara till för kvinnor.
Det verkar som Tarahumaraindianerna struntat mestadels i omvärldens lockrop - men under 1990-talet ställde några Tarahumara löpare upp i 100 miles (160 km) tävlingen i Leadville. Herrera som sprang 1994 sprang in på 17:30:42 (6:34 tempo). "Herrera reached the line in 17:30:42, the fastest time in the event's 12-year history."
Alltså, här har vi kolhydratätare som springer 6:34 (min per km) tempo över 160 km, och så har vi fettätare som klarar av 7:53 gångtempo över 42 km. Vad blir man mest imponerad över? Och vem vet, imorgon kanske det dyker upp en späckätande inuit som springer en mil på 3 timmar och 40 minuter.
Daniel Ponce de Leon - Tarhumara
Postat i: LÖPNING & RUNNING Permalink Kommentarer [15]
*gapskratt*
tack. nu fick jag torka kaffet av datorskärmen.
Skrivet av jag vill hitta solen den 27 januari, 2009 kl. 20:03 #
Du är späckad av information som kan bli till löpeld bland feltrogna eller heter det fettrogna. Själv har allt ordnat liv just nu störts av jobb - jag måste snart prioritera om så att jag hinner med mer än 25 minuter på cykeln. Drack inte de kinesiska kvinnliga superlöparna -- sköldpaddsblod? Lite mystiskt var superlöparnas period i alla fall. Det jag undrar över lite är hur mycket extra energi går det åt att bära 40 kg i övervikt? Detta att tala om att ingen motion behövs med Skaldemankost - när man väger 40 kg för mycket är nog lite tveksamt - redan att bära på denna övervikt är motion.
Skrivet av liberum-weto den 27 januari, 2009 kl. 22:25 #
Du tycks inte vara intresserad av att det finns skillnader mellan folkslag och det vi under miljoner år har trimmats in i. Både vad gäller kost, vad vi ska utföra och under vilka förutsättningar.
Den snäva spalt du väljer att titta på omvärlden genom ("kolla! dom käkar si och så! Och kan si eller så!") kommer knappt att ta dig förbi dina patetiska 45-50 minuter på en mil. Beror dina resonemang på att du är en f.d. tjockis eller för att du är från landet eller för att du är obildad? Eller all-of-the-above?
Skrivet av Erik den 28 januari, 2009 kl. 11:33 #
jag vill hitta solen - Skratta är skönt :)
Skrivet av BadGEAR den 28 januari, 2009 kl. 12:20 #
liberum-weto - Sköldpaddsblod, ja det låter som något. Det är lite svårt att förstå att du inte föll i vikt med hjälp av induktionsfasätande (ifall jag nu får använda mig av Atkins termer).
Tjurig kropp? Alltså om du åt mindre, med dieten, så kanske din kropps ämnesomsättning sjönk - oavsett mättnadsgrad. Stoppar du för lite in, så märker din kropp det och säger stopp och drar ner din metabolism. Om du nu åt lite. Det vet ju inte jag.
Skrivet av BadGEAR den 28 januari, 2009 kl. 12:31 #
Erik - Rasforskningen verkar du vara bekant med. Det är ju roligt att du hittat ett intresse i ditt liv.
Om nu motsatsen till dig är att vara ett exfetto, lantis och obildad. Då väljer jag tacksamt att vara just det. Då slipper jag vara helt anonym och kalla mig för Erik och tycka att rasbiologi är en bra hobby.
Skrivet av BadGEAR den 28 januari, 2009 kl. 12:39 #
Jag är inte intresserad av "rasbiologi" mer än att jag inser att det är vår historia är en oehört viktig parameter i sammanhanget. Och jag blir trött när jag läser jämförelser som du och många andra gör mellan folk och kost, men väljer att helt bortse från evolutionen. Men det är säkert raffinerat tycker du.
Skrivet av Erik den 28 januari, 2009 kl. 13:43 #
Evolutionen brukar räknas i minst hundratusentalet år - och om man avser avel är det något helt annat. Byta kost kan man göra snabbt. BadGEAR det att kroppen snabbt anpassar sig vid kostförändringar är ett av vård diskussionsämnen här hemma - vi noterade just att hustru "lyckades" lite bättre med Skaldemankosten (det finns avvikelser till Atkins)kan beror på att hon åt mer, och även rörde sig denna tid något mer.
Skrivet av liberum-weto den 28 januari, 2009 kl. 17:48 #
Glömde skriva att du drev mig idag till att inhandla ett ex av den begagnade boken "Ät rätt spring lätt" löparens kokbok av Anki Walstam
Skrivet av liberum-weto den 28 januari, 2009 kl. 17:51 #
Verkar ju vara en hög nivå i dialogen, framförallt från den anonymes sida.
Personligen tycker jag det var en vanvettigt rolig historia, oavsett vinklingen. Och det viktigaste för en historia är att den är bra, inte att den är sann. Det står jag för utan att behöva vara anonym
Bra blogg förresten. Grattis!
Skrivet av Andrej den 28 januari, 2009 kl. 22:12 #
Tänk om det vore så enkelt att det antingen var fett eller k_lh_dr_t_r ...
Massajerna som masade sig runt maratonbanan käkade förmodligen inte traditionellt massalgrubb, utan verkar i stället stoppa i sig nåt som påminner om den traditionella kenyansk-mexikanska löparsumodieten Wikipedia - socker, majs och mjölk. Massor med kolhydrater, lite protein och ganska lite fett. Hade de slurpat koblod och mättefetter hade de säkert vunnit hur mycket som helst;)
Skrivet av Ingemar den 29 januari, 2009 kl. 06:21 #
Erik - Du hade gärna fått ge mig nån artikel på nätet som talar om det du vill säga. Det är inte lätt att förstå exakt vad du menar.
Personligen är jag övertygad om att individuella skillnaderna inom en population är betydligt större än mellan populationer.
Det andra är; att vad man tränar blir man bra på. Så bra nu man kan bli.
Hur betydelsefull kosten är visar kanske munkarna på Athos. Men det har inget att göra med evolutionen.
De som håller på högfett talar om mycket om folkgrupper som massajer (och vars uthållighet inte verkar så stor i en mara, speciellt när en massaj får uppsöka sjukhus) eller mytiska folkslag från förr i tiden som var stora och kraftfulla och kunde springa hela dagarna. Eller så har vi högkolhydratfolk som bevisligen klarar av röra sig långt i ett högt tempo. Där behöver man inte hitta på några mytiska folkslag.
Min favorithistoria är den om vegetarianen Cliff Young som från ingenstans vid 61 års ålder dök upp till en ultramara på nästan 900km i Australien och vann. Där hade troligen inga naturfolk hängt med - så trevlig och snäll som Cliff verkade vara så hade han troligen burit massajerna på ryggen in i målet.
Jag skrev några rader om honom på denna bloggning;
http://blogg.passagen.se/badgear/entry/sjunde_februari_08_cliff_young
Har du själv lust att skriva ner en bloggning om det du anser att jag inte begriper, så kan du maila den till mig (badatfifty-at-yahoo.com) så publicerar jag den här på bloggen som gästbloggning. Förutsatt att den inte innehåller en viss "politisk" inriktning.
Slutligen ska det väl kanske påpekas lite försiktigt att min bloggning ovan går i min vanligt torra humoristiska men småelaka vis. Jag vet att en del väldigt gravallvarliga och/eller ultraseriösa fanatiker har svårt för det.
Skrivet av BadGEAR den 29 januari, 2009 kl. 09:15 #
liberum-weto - Anki Walstams bok har jag nog missat. Du får väl skriva några rader om det på din blogg.
Men har du tänkt dig att börja springa? Oj, jag får ett fånigt flin. För jag tänker om du har otur på mitt vis så kan du bli biten av det hela. Flinet kommer sig av alla kickar jag fått, allt från min första 200 meters lubbning jag gjorde i mars/april 07, och hur jag en vecka senare orkade uppför hela backen.
Jag får nästan glädjetårar i ögonen när jag tänker på det.
Skrivet av BadGEAR den 29 januari, 2009 kl. 09:20 #
Andrej - Tackar. Alltid roligt när nån annan uppskattar en skön historia. Och som sagt, vad är sant och inte sant (trots att man använder sig av fakta). Allting blir vinklat hur man än gör.
Jag var och läste på din blogg. Jag kände då inte av nån ryss-skräck ;)
Men länken på ditt namn blev fel, det ska vara
www.rysken.blogspot.com - för den som vill läsa Andrejs blogg.
Skrivet av BadGEAR den 29 januari, 2009 kl. 09:29 #
Ingemar - Inte är den beskrivningen riktigt samma som jag fått via högfettskribenterna.
"Traditionally, the Maasai diet consisted of meat, milk, and blood from cattle. An ILCA study (Nestel 1989) states: “Today, the staple diet of the Maasai consists of cow's milk and maize-meal. The former is largely drunk fresh or in sweet tea and the latter is used to make a liquid or solid porridge. The solid porridge is known as uoali and is eaten with milk; unlike the liquid porridge, uoali is not prepared with milk. Meat, although an important food, is consumed irregularly and cannot be classified as a staple food. Animal fats or butter are used in cooking, primarily of porridge, maize, and beans. Butter is also an important infant food. Blood is rarely drunk.”
Det kanske förklarar varför de är så friska de senaste tjugo åren... att de äter majs och bönor :)
Litsfeldt är ju full av beundran i sin bok "Dessa personer har insett att man kan överlåta det trista bantandet på hormonerna som redan finns i kroppen. Det är det här som är förklaringen till att eskimåer och massajer hållit sig smala och friska." - och då tänker jag vad majs, bönor och sockrat te kan betyda för folkhälsan! Åtminstone bland massajer.
Skrivet av BadGEAR den 29 januari, 2009 kl. 09:52 #