Jag har bantat alltså finns jag 
Det är inte helt utan stolthet som jag ser mig själv som en av passagens slöaste bloggare, det händer inte så mycket. Som tur är så forsätter livet vidare på min alldeles egna vingliga cykelväg. Och helt utan bloggande är jag inte, ni som hittat till min http://badgear.wordpress.com vet ju att jag fortsätter att finnas till.
Egentligen skulle jag ha skrivit en genomgång av vad mitt kropps- och fysikprojekt resulterade till första juli. 100 dagar av fåfängt jagande av sätta dit lite magrutor och sånt. Inspirationen att skriva om det kom aldrig, och mest för att inspirationen till projektet rann ut i sanden efter de första åtta veckorna. De första åtta veckorna gick fantastiskt bra. Viktmål var uppnått, löpningen började fungera igen, och styrketräningen hade jag hållt vid. Allt var bra. Men så finns latmasken i mig.
Därefter tog löpningen överhand. Min lust för att bara springa omkring så mycket kroppen tål är stor. Och när jag springer massor så försvinner orken/lusten för styrketräningen. Och vad som hände var att jag mot slutet av maj började slarva med styrketräningen, i juni försökte jag komma igång för ett sista ryck till den första juli, och lyckades med att få ont i vänster axel när jag körde olika former av chins under midsommarhelgen. Och eftersom det gjorde ont, så var det en god anledning till att styrketräna mindre och fortsätta att springa. Samma axel slog jag ur led för fyra år sedan, och det är faktiskt först nu, två månader efter midsommarhelgens chins som jag känner att jag kan ta i för fullt igen. Det knakar och rister ljudligt i axeln. Men jag känner ingen smärta längre, så då är ok.
Löpmässigt har det varit riktigt bra, jag är nöjd, det är nu nästan fyra månader som jag kunnat springa på som det behagar mig. Inga extrema mängder, men jag gör ungefär 20-30 mil i månaden.
Styrketräningen är tyvärr saligen avsomnad. Jag säger tyvärr, för även om jag inget gör sedan ett par månader tillbaka, så tycker jag det vore bra med ett par tre pass i veckan. Och som det känns idag så kommer jag troligen att göra ett nytt ryck under hösten.
Vikten. Den har givetvis vänt uppåt, och speciellt nu sista två veckona då jag fått besök av en förkylning. Vikten ligger klart norr om önskat mål, 72 kilo, vikten har varierat sedan 1a juli till idag mellan 73,9 och 77,8. Morgonens vikt var 76,3. Målet är fortfarande att bli vid 72 kilosnivån, men ingen medveten planering för att jaga ner några kilon finns idag. Det som komma skall, det kommer i alla fall. Fokus är lagd på att få springa av mig.
Kosten. Ja för tusan, jag äter för att orka. Inga inplanerade kostexperiment, mest för att jag inte vill ta stryk i onödan. Problemen kring och efter den cykliska lågkolhydratdieten jag försökte mig på i januari fick efterverkningar under så lång tid. Och det var en tung tid, som jag inte vill vara med om en gång till.
Motivationen. För projektet magrutor. Den började försvinna ifrån mig så snart jag kunde springa på normalt. Alltså, jag har hur mycket motivation som helst för att springa. Och motivationen för andra projekt försvinner då. När jag inte kunde springa, då var det gott om motivation för styrketräning och jakten på magrutor (genom styrketräning och en kontrollerad diet). Så om man frågar mig om hur motiverad jag är till att springa så är det hundra procent. Men om någon frågar mig hur motiverad jag är till att träna och äta mig till magrutor, så säger jag att det tar jag nån annan gång.
Och närmaste tiden, framöver - den blir helt enkelt så att jag fortsätter att planlöst springa på som det behagar mig, vare sig mer eller mindre. Jag önskar jag hade en liten gnutta av all den energi som Liss har på sin blogg http://lissfit.com/. I alla fall till styrketräningen och magruteprojektet. Kör hårt Liss!
Postat i: MARK IV Permalink Kommentarer [16]
Är du fortfarande ute på Ingarö och springer ibland? Den springande punkten för mig är min splittrade tillvaro - det går inte att planera något schema. Funderar lite på om jag kan ta 4 månader och helt vara "själv" och skriva en teknikbok - i ett smalt ämne -- då kunde jag planera in även motion/mat osv. Tror knappast det går - så jag vinglar nog bara vidare.
Skrivet av liberum-weto den 24 augusti, 2009 kl. 14:54 #
liberum-weto - Nej för tusan, just nu har jag tagit paus från Värmdö och Stockholmslivet. Jag är tillbaka i Skåne, och förblir här ett tag till - helst. Om du kollar min wordpressblogg så ser du att jag smiter runt i Skåne - hittade mig till Ven och träffade Tycho Brahe. Fast det var mig en tystlåten herre.
Ett bokprojekt, fyra månader tillsammans med ett hälsoprojekt låter som en bra lösning. Sitta i småland och skriva av dig, kanske?
Skrivet av BadGEAR den 24 augusti, 2009 kl. 15:41 #
Ven skulle jag gärna besöka igen, det ven förbi på några timmar för 20 år sedan. Tycho Brahe var inte tystlåten i sin ungdom - utan svingade bägare och värja så näsryggen försvann och ersattes av silverskydd. Ja, folk förändras med ålder. Det är korrekt att Småland lockade.
Skrivet av liberum-weto den 24 augusti, 2009 kl. 16:30 #
Döm om min förvåning när jag häromdagen såg att jag hade fått rutor på magen. Visserligen är ljuset på Friskis väldigt generöst, men ändå... rutor har jag inte haft på minst 20 år. UTAN diet, dessutom.
Skrivet av Andrej den 24 augusti, 2009 kl. 21:46 #
Jag hälsar varje uppdatering här med glädje, och nu hittade jag ju din andra blogg också.
Själv, lat som jag är har jag upptäckt att gräsklippning med handjagare är det ultimata för mig, inte bara blir jag helt slut så att jag står och lutar mig mot päronträdet som om jag vore en modern version av Ferdinand under fel träd.
Dessutom ser jag ju att något blir gjort, helt oslagbart :)
Skrivet av Shirouz den 25 augusti, 2009 kl. 09:42 #
Tack snälla du! :-)
Har du flyttat din träningsblogg permanent nu?
Skrivet av Lissfit den 25 augusti, 2009 kl. 19:40 #
liberum-weto - Ven är mindre än småland, det är ett som är säkert... och visst är det skönt att det finns saker och ting i livet som lockar. Lust och lockelse. Hoppas du får tid till ditt skrivande.
Skrivet av BadGEAR den 26 augusti, 2009 kl. 09:02 #
Andrej - Ah, kul! Grattis! Tänka sig vad som kan hända om man bara är ihärdig. Träning kan göra konstiga saker med ens kropp, men nog äter du lite annorlunda idag än tidigare... mig kan du inte lura. :)
Skrivet av BadGEAR den 26 augusti, 2009 kl. 09:04 #
Shirouz - Handjagaren ska du köra in i stenar så ofta du kan, ju slöare den blir, desto mer får du jobba för att få ner gräset. Jag började helt sådär fundera på en tripp till Rössjöholm, där franske Bengtsson upplevde några barndomsår och skrev om detta i den lustgård han mindes - och mitt i dessa funderingar så tänkte jag på dig. Undrade om du varit där, eller om du bara stalkar Piraten.
Skrivet av BadGEAR den 26 augusti, 2009 kl. 09:10 #
Lissfit - Det där med bloggande, jag blir kvar här också. Här är det mer en mix av vikt, träning och allmänt och på wordpress är det i första hand allt som handlar om till fots, med lite avstickare.
Och sedan var jag lite oengagerad när jag skrev om din blogg. För den är riktigt rolig att följa, för din blandning med video, text och bild är inspirerande. Känns fräscht.
Skrivet av BadGEAR den 26 augusti, 2009 kl. 09:14 #
WOW! Vilken bra blogg! Duktig du är/varit. :)
Skrivet av Svägerskorna's Viktkrig / Erika den 26 augusti, 2009 kl. 18:17 #
Svägerskornas Viktkrig/Erika - Tack. Fast vågar ni vara här?, jag är ju svartlistad av vissa fettfantaster. Fast några lågkolhydratare är mina bästa bloggvänner. Det har nog att göra med att de som kallar sitt ätande för lågkolhydrat är inte fanatiker som de som skaffat sig en förkortning. :D
Skrivet av BadGEAR den 27 augusti, 2009 kl. 10:46 #
Hej.
Jag uppmuntrar och beundrar alla som gått ner i vikt. Vilken metod/diet de än lever efter idag. Det är starkt gjort ändå att ens ta tag i sin vikt och inse (många inser inte tillräckligt. Då är det ingen idé att "börja" när man känner så. Man ska vara redo) att man behöver göra en förändring i sitt liv.
Kan förstå det är en kamp att hålla vikten sen. Många säger det är svårare än att gå ner i vikt. Visst har alla olika uppfattningar om det också, men oftast har jag hört det är jobbigare.
Ja, vi är väldigt glada att vi har varandra. Utan varandra hade dte inte gått helt enkelt. Vi är så lika i själen också. Grymt lika, så det är lite skrämmande ibland. Men är super glad jag har henne :)
Sköt om dig och lycka till att hålla vikten! :)
Skrivet av Svägerskorna's Viktkrig / Erika den 27 augusti, 2009 kl. 13:21 #
Hej Bad Gear,
var lugn för att det gör jag redan, för att inte tala om alla gropar i marken som jag springer på och nästan får mig att göra spontana kullerbyttor över handtagen på densamma. Det är ett slit minsann... :)
Och, jag var givetvis tvungen att rumstera om i bokhyllorna, mitt minne är dåligt, är det i boken "Tankar i gröngräset"?
Jag har den boken men det är länge sedan nu jag läste den.
Har tyvärr aldrig varit i Rössjöholm, men har ett definitivt gott öga till franske Bengtsson.
Skrivet av Shirouz den 27 augusti, 2009 kl. 17:53 #
Svägerskonas Viktkrig-Erika - Att vara två om det gör det mycket enklare, gruppsammanhållning och allt det är. Klart det kommer att gå vägen, även om jag håller tummarna för er. Kör hårt!
Skrivet av BadGEAR den 19 september, 2009 kl. 01:34 #
Shirouz - Den jag tänkte på är Den lustgård som jag minns. Handlar om hans uppväxttid, första tio åren i Rössjöholm, nordväst om Örkelljunga. Jag har kollat in trakterna två gånger i år. Ska dit en tredje gång. Det är ju ganska nära.
Du får hänga på vetja. Alla vägar går till Rössjöholms Gård vad jag vet. Hepp.
Skrivet av BadGEAR den 19 september, 2009 kl. 01:40 #