Jag har bantat alltså finns jag 
Oboy oboy - gårdagen rann iväg. Jag skulle ha åkt till österlen, fast först till Östersjöfestivalen i Karlshamn. Men icke. Jag satt gjuten där jag satt. Försökte få lite ordning hemmavid.
Sedan hamnade jag via SVD och artikeln om "Massajernas hemlighet" (sprungen från Karolinska Institutets studie som ni kan läsa om här)via en blogglänk till kostdoktorn.se (ni hittar länken dit bland mina länkar om Kost & Hälsa) - där hittade jag notis om hur sumobrottarna fetar upp sig. Och det där har jag sett förr, och då är dessa påståenden ofta med bilder av jättefeta sumobrottare, alla vet ju hur stora och feta dom är. Men riktigt så är det inte heller. Även om det är riktigt att de största och bästa är gigantiska, och dessa är ofta inte ens från Japan numera... Men när man läser på lite, så verkar de ha förvånansvärt lågt kroppsfett till hur man tänker sig när man ser bilderna. De uppgifter jag såg var från sjuttiotalet, då brottarna var mindre än idag, men där står det om 20-25% kroppsfett bland toppbrottarna. Alltså mindre än vad medelsvensson bär på. Är inte det fantastiska fakta så säg.
Så dumma stygga kostdoktorn fick mig till att läsa en massa om japaner, sumobrottare osv som jag inte hade tänkt mig. Men det är klart, en lördagkväll kunde vara sämre. Och ni som är intresserade varför jag inte la ner tid på att göra egna bloggningar kan läsa vidare på kostdoktorn.se. Nåja, inget ont som inte har något ont med sig. Debatten är alltid intressant eftersom alla väljer att leta uppgifter som passar just deras syfte. Och vi inbillar oss alla att vi är 100% ärliga och vill bara visa sanningen. No shit...vi skulle kunna bli hästmånglare hela bunten ;).
Vad som irriterar mig en smula är att vissa använder sumobrottarnas viktuppgång som ett bevis på att kolhydrater does it. Men hur är det med övriga japaner, i allmänhet så verkar det som japaner är friskast, minst feta och lever längst i hela världen. Och hur ser deras diet ut; jo den är kolhydratrik. Det finns lite olika siffror(en källa här), och den talar om +70 energi% kolhydrater och fettsnålt. Och på den dieten var inte japanerna särskilt stora. Japanerna har antagligen säkert sista decennierna som de flesta västerlänningar anammat en sämre matkultur (som troligen drar upp energi% från fettet) och har säkert fått mer fetma.
Så jag har liksom inte riktigt förstått det här med att dra in sumobrottarna och göra jämförelser med oss europer. Trots allt, ska man vara ärlig i sitt uppsåt så borde man jämföra med japanerna i övrigt, och traditionellt ätande i japan. Att sumobrottarna får stora besvär av sin diet, diabetes etc är väl inte så konstigt med tanke allt överätande. Många blir sjuka av frosseri, inte enbart av kolhydrater. Så enkelt är det. Hade kolhydraterna varit skulden till det hela; då hade hela japan för länge sedan sjunkit i havet genom en överviktig befolkning, ifall nu det vore så enkelt att hög andel kolhydrater är det som gör feta.
En av dessa saker jag hittade på nätet var från Per Wikholm penna, och som bekräftar min uppfattning, om att man är ute efter att förvilla. Jag begriper inte varför, jag menar, man behöver inte dra in sumobrottarna i detta, och det blir falskspel när man inte drar in japanerna i allmänhet i det hela. Jag förstår det inte riktigt, kanske blir jag så dum för att jag äter så mycket stekt sill.
Han visade i sedvanlig stil en bild på två feta japanska sumobrottare (sidan 16 och 17) - och anger sedan Sumobrottarnas femtarecept med följande stolpar;
Ät betydligt mindre fett än vad till och med Livsmedelsverket rekommenderar
Ät betydligt mer kolhydrater än vad till och med Livsmedelsverket rekommendeerar.
Men precis samma sak kan man säga om vanliga japaners mathållning, de äter också mindre fett och mer kolhydrater än vad SLV rekommenderar. Och är de fetare, sjukare och har de kortare livslängd än europer, eller ens svenskar? Vad tror ni?
Per Wikholm är en duktig skribent, en skicklig retoriker och väldigt kunnig. Men i mina ögon så blir den här sortens enkla uppställningar klart skumma. Den som vill läsa Sumobrottarnas verkliga fetmarecept kan börja här.
Det intressanta med sumobrottarna är isåfall att om följande stämmer; kroppsfett 20-25% men att de procentuellt sett har mycket diabetes och andra besvär. 20-25% kroppsfett är som sagt inte särskilt högt efter svenska mått (med ögonmått ;). Så definitivt är det en kost men också en livsstil som är katastrofal för hälsan.
Och jag hade inte ens tänkt att skriva det jag skrev ovan i denna bloggning, bara tala om att jag varit slarvig igår, istället för att lägga datortid på min egen blogg så var jag kluddade och förstörde andras bloggar. Fy fy fy mig. Men jag ska se om jag får ihop något till min andra blogg, den jag försöker testa, och som jag troligen kommer att flytta till under hösten.
2165,4 km avklarade till Gibraltar - 1221 kilometer kvar av 3386
Postat i: After Bantning - Livet i avfettat tillstånd Permalink Kommentarer [9]
Jag vill ha svart på vitt hur jag skall banta - inga långa komplicerade svar. Helst skall ja bara behöva äta ett piller och gå ned - kan också tänka mig en apparat jag sitter i och blir av med kalorier och fett - helst ska den också sträcka min hy samtidigt.
Skrivet av liberum-weto den 20 juli, 2008 kl. 15:13 #
liberum-weto - Silvertejp? 1 dm brukar räcka ;)
Skrivet av BadGEAR den 20 juli, 2008 kl. 15:16 #
analytisk - Tack för kommentaren, men jag är inte särskilt förtjust att en enskild person pekas ut på ett sånt vis. Så jag tog mig friheten att ta bort kommentaren. Jag vet att jag är både hård och orättvis, men sån är jag.
Det är ok att kalla nån dum, även mig.
Skrivet av BadGEAR den 20 juli, 2008 kl. 23:40 #
*asgarv* tio centimeter silvertejp.
fan var det så lätt!
jag som annars har varit inne på samma idé som liberum-weto, att man bara skulle få äta det man får upp med ätpinnar. dvs inget för min del.
Skrivet av jag vill hitta solen den 21 juli, 2008 kl. 01:40 #
jag vill hitta solen - Pinnar kan kanske vara en grej ;), en av artiklarna jag tittade på i lördags handlade också om måltidsstorlekarna. Enligt den så serveras den japanska maten i små portioner, man äter det som ställs framför en.
Det refererades till nån studie som påvisade att ifall man fick mycket större portioner så tenderar människor att äta 45% mer.
Jag vet inte hur det är med andra, men det är ingen bra grej att ge mig buffé 7 dagar i veckan. Jag har en vana att äta mycket vid dessa tillfällen.
En annan siffra i den artikeln var att japaner i allmänhet äter 25% färre kalorier än vad amerikaner gör.
Skrivet av BadGEAR den 21 juli, 2008 kl. 08:53 #
Jag fullkomligt studsade när jag läste de första raderna här uppe. Du åkte inte till Österlen!? Upprörande på min ära! Se till att hoppa ur gjutformen du satt i och hälsa Österlen och Piraten från mig. Direkt!
För övrigt, ha det gott! :)
Skrivet av Shirouz den 21 juli, 2008 kl. 09:19 #
fast jag kan inte äta lite. funkar inte.
det måste vara portioner så att jag blir mätt. därför passar lågkalorikost bra, då det räcker till ordentliga portioner.
om jag drar ner på portionerna så får jag något slags manibeteende på kvällarna och trycker i allt vad mat som finns.
äter jag mig mätt så beter jag mig inte så. mycket bättre =) för då kan jag hålla koll på kaloriintaget.
en del av viktminskningsprocessen är att identifiera sitt eget beteende och jag är glad att jag inte ljuger för mig själv. jag ser hyssen jag hittar på. jag ser hur jag ibland försöker förklara bort för mig själv om orsaker till att jag ska äta ditten eller datten. det blir som en inre dialog.
hjälp, jag hör röster!
nu kanske jag blir galen yxmördare?
Skrivet av jag vill hitta solen den 21 juli, 2008 kl. 14:08 #
Shirouz - Jag är för lat, och inte upprörd. Lazy, not shaken. :)
Skrivet av BadGEAR den 21 juli, 2008 kl. 16:01 #
jag vill hitta solen - Mättnadskänsla, frossarkänsla och allt det där. Det är lite komplicerat för en del av oss, och så enkelt för vissa.
Men vill man mäta sin mättnadskänsla så rekommenderar jag kokta ägg och inget annat. Alltså mäta hur många man kan få sig på 48 timmar :D - och kanske hör man röster också...
Skrivet av BadGEAR den 21 juli, 2008 kl. 16:03 #