..bakom mig. Liten är hon och sover gör hon. Natten är ännu inte över och jag svettas i febrig gryningsångest. Allt det där som borde gjorts blir till stora svarta skuggor över mitt huvud. Otillräcklighetens andemakter sveper runt runt längs sovrumsväggarna. Men den lilla snusar stilla vid mitt ryggslut, lägger sin hand till rätta över min midja.

Lakanen snor sig och önskedrömmarna om ett gott liv mals sönder genom onda tankars kvarn och lämnar pulverrester av grå aska på sängöverkastet. Och flickan rör lite på sig och gnäller till.

Undrar hur morgondagen kommer att gestalta sig, om kraften att  ännu en dag samla ihop resterna finns att uppbringa. Om den lilla lågan av livsglädje som är nödvändig  för att tända meningsmaskineriet fortfarande flämtar. Barnets dofter når min näsa; nytvättat, oförfalskat, tillitsfullt och jag vet plötsligt..

Här i sängen med det käraste av kära. Just här med tillvarons alla beståndsdelar på en och samma gång, precis just här och nu pågår något viktigt. Och jag vet att så intensivt förnimma det allra värsta och det allra ljuvaste samtidigt gömmer en hemlighet: det onda är bara en bakgrundsbild för att det goda ska synas bättre.