.. och kanske också en fördjupad analys rörande förra inläggets ämnesval; ångest. Kommer jag att göra. Nu.

Du som på olika sätt stött på alkoholister i ditt liv behöver känna till något grundläggande om den ångest dessa individer säger sig bära på. Den är lite annorlunda till karaktären än andra människors ångest. Den är nämligen mycket, mycket värre.

En alkoholist har en sån förfärlig otur, ser du. Han har hela sitt liv helt oförskyllt drabbats av saker som andra människor aldrig kunnat drömma om: taskig barndom, mobbing i skolåldern, olyckliga kärlekshistorier, elaka fruar, orättvisa chefer. Ja, det kan vara så illa att alkoholisten har förlorat pengar på hästar, aktier eller kanske på fastigheter.

En alkoholist är alltid ett oskyldigt offer och måste därför ta en öl till, som skydd. En alkis har aldrig onda avsikter, det är aldrig hans fel att julens fridefulla budskap förvandlas till gråtfester i förfärade barnaögons åsyn. Det är aldrig någonsin hans fel att han efter en liter för mycket skumpa sätter på sin sekreterare långt efter att personalfestens sista lampa slocknat.

Det är under inga omständigheter hans fel att han råkat stöta på den där magiska drycken; den som skiljer vinnare från förlorare. Iallafall efter den första vinflaskan.

Så försök förstå, kära du, om ditt möte med en alkoholist verkar skrämmande. Hans ångest är SÅ ofantligt mycket svårare än andras.

Så vidrigt mycket svårare.