Det är så konstigt med dig, det är liksom ingen ordning.
Du är segare än klibbigt tuggummi och ingenting händer automatiskt. Eller så händer allt.
Du är hårdare än granit och inga pikar verkar tränga in, som om din yta vore såpahal och där alla vassa angrepp halkar av och faller till marken. Ändå skriker din uppenbarelse tyst av förtvivlan.
Det är så märkligt med dig, det finns liksom ingen logik.
Din skarpa iakttagelseförmåga i kombination med din totala hjälplöshet, avsaknaden av förmåga att bygga något hållbart.
Du som fått så många gåvor, som så fulländad föddes till livet. Du som också belagdes med ett livslång blödande credo; för dig finns ingen säker grund att stå på!
Det är så förunderligt det här med dig. Trots denna fragmentariska, opålitliga, sönderslagna tillvaro har du ändå låtit något växa. Flämtande, knappt skönjbart men med viss konstans och möjligen portionsvis.
Du älskar mig.
Ja, du älskar mig.
Postat i: Kärlek&Sex Permalink Kommentarer [2]
En beskrivning på pricken av min x-kk.
Tack för orden.
Skrivet av kattlådan den 27 mars, 2011 kl. 11:28 #
Antingen är alla vuxna pojkar sådana, eller så dras vi till fel män..
Skrivet av bake-off den 28 mars, 2011 kl. 22:02 #