Norges sak är vår och det är med smärta vi får konstatera att vår kära granne inte för ett ögonblick förtjänade det hemska som skett.
Men sådan är extremismen, sådan är trångsyntheten och inskränktheten. Alla är i skyldiga till den. Alla har vi hört varandra dra halvskojiga rasistiska, exkluderande skämt om folkgrupper, trosupfattningar och sexuell läggning. Alla är vi skyldiga till att betrakta det främmande, det olika som ett hot, som något vi inte vill befatta oss med och som vi därför kan tillåta oss att nedlåtande raljera om.
Vi tror det är oskyldiga uttalanden, vi tror att det går obemärkt förbi, men konsekvensen är den att det föds nytt hat och främlingsskap varje gång ett förfluget ord lämnar våra läppar.
Vi får önska att sådana monster som Behring Breivik - övertygad om sanningen i sin mission och att det smutsiga hantverket med nödvändighet måste drabba oskyldiga barn - inte får ytterligare spelrum i vårt samhälle.
Vi andra kanske är lite försiktigare med vad vi säger i fortsättningen. Och hur vi röstar.
Postat i: Religion&Politik Permalink Kommentarer [0]