Sorg
Postat i: Kärlek&Sex Permalink Kommentarer [5]
18 juli
kl. 09:56
Tusen tårar lindrar inte
Tusen förklaringar eller
tusen förlåt
hjälper inte
Att förlora sina drömmar
är att förlora sin själ
Att tappa sin kompass
är att ständigt söka
utan att nånsin hitta
Att tro att just det rummet kan fyllas
är att missta sig fatalt
Det är för alltid tömt
utplockat och rensat
Står där bredvid alla andra ytor
som en påminnelse om det som var
men aldrig blev mer
Det är livet hädanefter
Postat i: Kärlek&Sex Permalink Kommentarer [5]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bake-off/entry/sorg1
Skriv en kommentar:
Förlåt att jag blandar mig i något jag inte alls har med att göra.
Har du verkligen riktat dina tårar och ursäkter till den som det berör? Jag tror att människan vanligtvis är en (ibland alldeles för) förlåtande varelse.
Är du säker på att du har gjort allt för att fylla ditt tomma rum? Ibland hindrar fånig stolthet oss från att närma oss varandra.
Skrivet av kattlådan/soptunnan den 18 juli, 2011 kl. 10:22 #
Jag är så glad att du blandar dig i:)
Han ville inte hålla om mig när jag fött hans barn. Han ägnade kvällarna åt att smsa godnatt åt sin vänninor. Han åkte till Kanarieöarna och träffade en själsfrände som han idkade sann kärlek med. Han undanhöll mig sannigen. Han krossade mitt hjärta. Allt detta och tusen saker till tog min oskuld. Och jag vet att jag -patetiska kvinna - inte är unik, men jag orkar inte bära tanken. Inte efter att ha suttit hos familjeterapeuten och ammat. Inte efter att av självbevarelsedrift genomdrivit skilsmässa och tvingas se honom varje kväll gå ut med sin nya kvinnas söta hund (jävla fönster).
Rummet är tomt. Filmen går inte att spola tillbaka.. och jag, jag är ett offer för min egen dumhet.
Och mina barn är friska, jag svälter inte i Calcuttas slum, jag är tacksam!!
Men sorgen klibbar sig fast.
Skrivet av bake-off den 18 juli, 2011 kl. 11:14 #
Tufft -- Hoppas du förtår att jag uppskattar din insats, och att mitt inlägg riktar sig mot de som förhindrar att resurser når de behövande.
Vi har själv en autistisk son som när han var liten utreddes noga och skulle få många insatser -- allt ranna bara ut i sanden - för kommunen kunde gömma sig bakom att det inte fanns plats. Om 10% av utredningstid omvandlats till hjälp för honom hade det givit massor av hjälp -- nu la vi och utredare ner massor av tid på onödig tid.
Hoppas du förstår att jag uppskattar ditt direkta arbete.
Skrivet av liberum-weto den 18 juli, 2011 kl. 12:09 #
Ja, visst förstår jag. Hade jag sluppit att ägna mer än hälften av min arbetstid till administration och möten hade mycket varit vunnet.
Och den som kämpat för sitt barn vet, både vad som behöver sägas och göras.
Skrivet av bake-off den 18 juli, 2011 kl. 12:18 #
Jag tror att ditt rum kommer att fyllas - av någon bättre, när det är dags och du har sörjt klart.
Skrivet av kattlådan/soptunnan den 18 juli, 2011 kl. 23:15 #