Det är väl tur att inte alla gillar samma typ av musik. Då hade radion blvit ganska tråkig att lyssna på och skivhyllorna ganska tunna..

Själv tycker jag om en varierad kost när det gäller musik men Countryn har en speciell plats i mitt hjärta. Kanske för det "budskap" som ofta framförs i låtarna är mer "verkliga" eller så är det bara det att det är en av de få genrena som faktiskt låter som musik nu för tiden och inte bara massa datorer som gör allt..

Men som sagt alla tycker ju som tur var inte samma.. :)

Har inte skrivit här på ett tag. Ibland tar andra saker för mycket tid och man får prioritera bort annat. Men nu blir det ett litet inlägg som kanske kommer synas någonstans. Troligtvis inte med tanke på den enorma spamtrafik som råder på passagens bloggverktyg för tillfället.

Men iaf så unnade jag mig en liten minisemester i helgen tillsammans med väldigt trevlig resekamrat. Målet för resan var Göteborg där det under lördagen skulle avnjutas en konsert med Brad Paisley.

Resan ner var faktiskt över förväntan. Ofta när man åker tåg så har jag iaf upplevt det senaste att det inte är speciellt bekvämt eller trivsamt. Men de "nya" dubbedäckartågen" som SJ nu använder var faktiskt en överraskning.  Mjukt å fint tog tåget oss ner till Göteborg.

Vi hade bokat rum på ett hotell som ligger nästan precis brevid stationen. Det tog väl kanske 5 minuter att ta sig med väskorna till hotellet och sen kanske lika lång tid innan man öppnade dörren till hotellrummet. Hotellet var ett lite mindre men mycket charmigt och hemtrevligt hotell. Dom hade genomfört en större renoveringe under vintern/våren så det var väldigt fräsha lokaler. Och trots att rummet låg precis vid "bangården" på järnvägen var det inte speciellt störande.

Resten av fredagen spenderades med lite shopping och att bara vara i Göteborg och titta på folk. Ta det lugnt och ha det skönt helt enkelt.

Lördag morgon. Hotellfrukost. Finns det nått bättre sätt att börja en dag. Att få massa valmöjlighter och slippa både att laga maten och att ta hand om disken efter. Sen fortsatte dagen med lite mer gående i affärer och givetvis att äta mat innan det var dax att ta sig tillbaka till hotellet och göra sig i ordning för att ta sig till Lisebergshallen och den efterlängtade konserten.

Tyvärr tyckte vädergudarna att vi skulle ha ett evigt regnande denna eftermiddag/kväll men det lyckades inte ta något av den förväntan som fanns inom mig och säkert alla andra som var på väg till konserten.

 Förband eller hur man nu skall uttrycka det var Darius Rucker, kanske mer känd för det flesta som sångare i bandet Hootie & the Blowfish.

Den riktiga stämmningen infann sig inte föränn det var dags för Brad Paisley att äntra scenen efter en kortare paus. Vilket var väldigt synd eftersom Rucker på inget sätt är en dålig entertainer men det var väl många som först och främst var där för att se Paisley. Men när Brad gjorde entre exploderade hela Lisebergshallen i ett underbart vrål av lycka. Och inte blev man besviken eller tyckte att det inte var värt de ca 800 kr som biljetten kostade. Det var värt det och mycket därtill. En sån konsert som man kommer minnas hela sitt liv. Och jag är tacksam att jag fick uppleva den där på plats. Nu hoppas jag att det blir mer besök i vårt fagra land av de stora artisterna inom countryn så vi också kan få njuta av deras underbara musik live.

Den bästa låten på hela kvällen. Whiskey lullaby. Gav mig och säkert många med mig gåshud.. Hela kvällen blev mycket lyckad och vi återvände till hotellet strax för midnatt. Något trötta men lyckliga. Dagen efter blev det inte så mycket gjort utan nästan bara frukost å sen plocka ner alla grejjer och sen till tåget och hem efter en undarbar och väldigt rolig helg.

Hoppas man får uppleve nått sån någon mer gång i sitt liv.. Ha det så bra och ta hand om er.

Det finns några fler små videos från konserten på http://www.youtube.com/user/BananJocke2#p/u