Det är en sån där dag idag verkar det som. En dag med mycket känslor och sånt. Saker som tar sig uttryck i musik och dikter. Känns bättre att få dela med sig av det som känns inom mig. Att få utlopp för saker genom att läsa/skriva dikter och att lyssna på musik.
Många kanske tycker det blir för mycket sånt i min blogg men va bryr jag mig om det. Det är jag som skriver inte nån annan. Och vill jag uttycka mig genom musik och dikter så gör jag det. (Fast jag är kille ; ) )
Ibland kan det verka som om hela världen är emot en men man inbillar sig väl oftast. Kanske bara halva världen är ute efter en ; ).
Dikterna som speglar känslor till andra människor men även mina känslor för mig själv får utrymme i mina tankar/blogg. Även musik som ger en känsla av välbehag eller associationer till känslor får också stort utrymme. Det är så skänt att få visa hela världen hur man känner mår och inte vara rädd för att visa det. Att kunna visa sig sårbar men ändå stark. Ledsen men ändå glad. Kär och ha ett krossat hjärta på samma gång.
Vet inte om det är nån som läser allt dravel man skriver egentligen men vad spelar det för roll. Iof är det väl roligt att man får lite feedback på sina tankar och funderingar. Att andra människor lägger märke till en. Att dom "bryr" sig. Det är väl en egenskap som dom flesta av oss har att vi vill gärna bli "sedda" ?
Är det inte så att vi alla bär med oss bagage i vårt känslolv? Bagage som ibland kan väga mycket tungt och tynga ner oss. Det är väl i dessa stunder det känns extra skönt att kanske få den där lilla verifikationen från någon att vi verkligen finns och kanske tom är uppskattade ?
Ne nu får jag nog sluta skriva för denna gången annars fyller jag nog flera sidor. Har "skickat" med lite dikter och musik som känns bra i själen denna lite kyliga onsdagsmorgon i februari.
Slag av ett hjärta
Jag lyssnar
efter något - fotspår i sand.
Jag känner en doft
som av saffran.
Bland all de ljud
som träffar mitt öra
försöker jag urskilja
slag av ett hjärta,
annat än mitt
som leder mig rätt,
som leder mig hem.
(Nat)
Blygsel
Snigelns känselhorn
Oändligt försiktiga
sökande, sköra
Försöker du röra dem
försvinner de blixtsnabbt.
Långsamt blind ändrar jag riktning
(Sandman)
Vill ge dig min morgon...
Ljusen har släckts...
Ridån har gått ner...
Publiken som går sin väg
vi ej längre kan se...
Sätter mig stilla ner
känner hur jag andas ut...
Vet du vad det är jag
plötsligt ser...?
Det som varit finns
ej längre mer...
Kvällen har passerat ut...
...men livet, det är inte slut...
Livet är här och nu...
Livet är jag och du...
Gårdagen må ha varit svår,
min vän...
Men imorgon väntar framtiden...
Vill du dela min morgondag med mig...
...låta mig få visa
hur mycket jag älskar dig?...
(Peter Stjerngrim)
HJÄRTATS RÖST ÄR KÄRLEKENS TRÖST
Man kan höra mycket tydligt ditt hjärtas röst
Det ger mig ett lugn och en innerlig tröst
Min kärlek blöder och himmelen öppnar sin port
När din själ spelar på stjärnorna som ett vackert vykort
Hjärtat ljuder den sång som vi har hört så länge
Vår kärleks melodi ett riktigt härligt örhänge
Vi ska vandra hand i handen till det bittra slutet
Tills den tiden kommer, när vi får beslutet
En vacker tavla har livet varit med en ram omkring
Denna ljusa resa som blev till en sommar vandring
Våra hjärtan har slagit samma slag, varje dag
En fantastisk känsla att vara nära, som i ett trollslag
Låt alla hjärtans röst få bli hörd runt världens ring
Ibland ropar den glädje och gamman, ibland varning
För kärleken är det största vi någonsin har haft
Inte finns det något starkare än denna kärlekskraft
(Bo Grapenskog)
Postat i: Poesi Permalink Kommentarer [1]













Tack, Fredrik, så fina och berörande ord du delar med dig av, precis som musiken.
Det är generöst och modigt att våga dela med sig av sina känslor, tycker jag. Antingen man är man eller kvinna. Alla är vi människor.
Att vara levande som människa är för mig att ha kontakt med sina känslor. Oavsett om de gör ont eller gör gott, de där känslorna. Utan mina känslor känner jag mig inte längre levande. Då kunde jag lika gärna vara en sten.
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 03 februari, 2010 kl. 11:11 #