En stor bluff ?
19 mars kl. 21:21

Ibland träffar textar man läser lite vart som på nätet så rätt. Rätt in i själen.. De beskriver en så jäkla bra..

Du gillar inte att att misslyckas med minsta lilla på ditt jobb. Du blir sänkt av kritik och känner dig helt misslyckad hela du. Oavsett vad du presterar så känner du dig ofta som en stor bluff som vem som helst kan "avslöja" en dag. Du tänker att du har haft tur som nått din jobbposition snarare än att ...det ...har att göra med att du är rätt man eller kvinna på rätt plats.

Just nu träffar den texten verkligen huvet på spiken. Både på jobbet och i det privata.. Man går bara och väntar på att någon skall sticka hål på ballongn och man skall pysa ner till ingenting.

Kanske är man löjligt nervöst lagt för tillfället ? Kanske blir saker och ting ljusare när man fått sova en stund.. Får väl se i morgon kanske ?

 

 

 

Svarta ögon

Svarta ögon

Tomma ögon

En svart ,tom, själ

En människa utan framtid

En människa med massor bagage

Smärtor som inte kan bedövas av mediciner

Ett virrvarr av tankar

Ett kaos av känslor

En liten pojke i en stor mans kropp

Tårar som byggs upp där bakom de svarta tomma ögonen

Men kommer inte ut

 



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [1]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bananjocke2/entry/en_stor_bluff
Kommentarer:

Hej Fredrik!

Den här texten dök upp hos mig också på FB. Och jag tänkte; "oj, precis så där kände jag mig då innan jag gick in i väggen, när jag var så där gräsligt trött och utarbetad." Idag känns det länge sedan jag tänkte så.

Jag tror att de allra flesta "negativa" tankar inifrån sig själv ofta hänger samman med att man är trött eller stressad, antingen fysiskt eller psykiskt eller både och.

En del människor hävdar att man känner sig så som i texten om man har svag självkänsla, om man inte riktigt tagit in djupt i sig själv att man faktiskt har ett värde som människa utan att prestera. Att mitt värde som människa faktiskt är detsamma oavsett om jag presterar eller inte presterar. Oavsett om jag lyckas eller misslyckas med något.

Jag vet inte. Jag vet bara att den där känslan försvunnit efterhand i mig. Kanske handlar det om att utvecklas som människa, att ta sig igenom de kriser som livet alltid ställer oss inför.

En sak som känts bra för mig när jag haft sådana här tankar, har varit att tänka hur jag skulle känna inför en annan människa som tänkte så här om sig själv. Jag upptäckte att jag skulle säga till den människan att han/hon var hur bra som helst, jag skulle säga att alla människor misslyckas ibland, det betyder inte att man är mindre värd för det. Och där kunde jag tänka, "hur kommer det sig att jag är så hård och krävande mot mig själv när jag är så tillåtande, förstående och förlåtande mot andra människor?". Jag började ta in mig själv i min egen människosyn, jag började också vara alltmer tillåtande, förstående och förlåtande mot mig själv.

Jag önskar dig en underbar dag!

Tack för den fina musiken!

Du är värdefull, så som vi alla är! :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 mars, 2011 kl. 09:07 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten