Det har nu gått nästan 6 år sedan mina ögon först fick se din uppenbarelse. Känslorna fanns där från början men inte samma starka som finns idag. Dom har under åren blivit starkare och starkare. Jag vet att jag inte borde skriva detta men måste på något sätt försöka rensa lite i både hjärna och hjärta.

 Kan inte hjälpa att känslorna finns där. Det är omöjligt att ta bort dom. Jag har försökt. Både med "våld" och med försök att tänka på helt andra saker. Men varje gång du ens kommer på tanke så kommer känslorna upp igen. Varma starka känslor som jag egentligen inte borde ha. Har bara känt såhär en gång tidigare i livet. Hoppas du förstår att jag inte annat än vill dig det bästa i livet som finns.

Du får hela mitt inre att jubla av glädje och värmen som sprider sig i min kropp när jag tänker på dig är som den starkaste eld.

Det låter kanske konstigt i andras öron och kanske i dina också, att jag har fått dom känslorna jag har fått för dig.
Men helt ärligt så struntar jag i vad andra anser.

Du är vacker, så vacker, jag kan inte prata när vi är i samma rum. Märker du inte det? Det är så mycket jag vill säga som jag inte vågar, så många tankar som far omkring i mitt huvud som jag inte vågar tänka.

Om vi ska träffas så går jag dit i glädje. Samtidigt så ser jag alla tunga moln över himlen. För jag lever i ovisshet. Jag vet inte vad, varför eller om det kommer ske igen.

Varje gång du varit ledsen eller nere har man bara velat ta omhand om dig, tröstat och muntrat upp. Men jag vet vart dina känslor ligger och respekterar detta. Men det är ändå svårt kanske omöjligt att sluta ha dom känlsorna jag har för dig.

 Vad ser jag om jag tittar på dig?

Jag ser dig framför mig, ditt mjuka hår, dina glittrande ögon, din glada mun.

Mitt hjärta bultar snabbare. Du är det vackraste jag sett.

Jag kan inte uttrycka i ord hur jag känner för dig. Du är verkligen helt otrolig, unik är det rätta ordet, kan inte mer än säga att du är en på miljonen.

Om jag ändå kunde gråta. Det allt här ovan och vad jag än kommer skriva efter jag vill gråta för. Nu känns världen så värdelös

Att ha såna starka känslor som jag har för dig skrämmer mig samtidigt som det känns "himmelskt" att prata med dig, ja tom ibland bara se eller tom tänka på dig.

Jag vill att hela världen ska veta hur enastående och underbar du är, finns bara en av dig och du är så speciell.

Du lyser upp mina mörkaste dagar och låter ditt ljus uppfylla mitt liv. Du får mig att hoppas, tro och drömma.

Jag önskar och hoppas att du ser det positiva i detta brevet till dig, ett brev som jag låter alla läsa som vill läsa det, men det är ett brev till dig, skrivit av mig med allt jag känner för dig.

OM du någonsin läser detta eller om nån du känner läser det det förstå att jag skriver för att kunna gå vidare. inte för någon annan anledning. Det är lättare att tackla saker när man pratar om /skriver ner dom. Och förstå också att du alltid kommer vara något speciellt.

Det blev nog lite väl mycket sentimentalt dravel häri men det kan inte hjälpas. Its gotta come out one way or another.