Ingen
Postat i: Poesi Permalink Kommentarer [1]
25 januari
kl. 15:11
Men vem bryr sig om den gamla agaspisen som står där lite rostig i ett hörn ?
Ingen.
Alla bara ser dom blänkande nya lyxmodellerna direkt från fabriken.
Ingen.
Så många bryr sig om det lite mindre vackra.
Det ordinära....
Ingen
Postat i: Poesi Permalink Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bananjocke2/entry/ingen
Skriv en kommentar:
Hej Fredrik!
Fin dikt!
Jag är en sådan människa som älskar det som är slitet, nött, avskavt, ringrostigt och rostigt. Det andra tycker är "fult", det brukar jag ofta tycka är vackert.
En gång köpte jag ett marsvin för halva priset så där spontant bara. Därför att försäljaren sa att jag kunde få marsvinet billigt bara för att det var så gammalt. Jag kunde inte låta bli att ta med mig det marsvinet hem. Och det levde länge hos mig. Det var ett jättefint marsvin. Hette Svarte-Petter.
Sedan så älskar jag gamla, slitna möbler. Det är mycket mer spännande med det som har levt ett liv, som har mognat till sig, tycker jag, än det som är alldeles blänkande nytt. Det lite avskavda har så mycket mer att berätta.
Fast så klart. Nyfödda bebisar är ju också intressanta. Så det ska finnas plats för både gamla AGA-spisar och nya lyxmodeller här i världen, tycker jag.
Fast tyvärr så ser samhället idag på många sätt ut så som du skriver om i dikten. Att allt ska vara nytt, perfekt och skinande. Också människorna, inte bara spisarna.
Det här var lite av mina tankar kring dina ord.
Ha det bra!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 25 januari, 2010 kl. 15:22 #