Satt i natt och kunde inte sova igen. Det är som det är ibland med det där med sömnen. Kom då att fundera på vad jag egentligen är och hur jag är.

Snart är det ju dax för gubben att fylla 35. ingen ålder kanske någon skulle inflika men det känns som livet börjar springa ifrån en. Vad har jag egentligen åstakommit under dessa år ? Är det inget mer med detta vi kallar livet ?

Mycket funderingar som man egentligen inte kanske bör ha i min ålder eller så är det precis det som många går och funderar på. Kanske är det någon form av medelålderskris som redan börjat ta form i min knassiga skalle.

Men kom ialla fall underfull med ett par saker när jag låg där i sängen med tankarna flygandes omkring vid 3tiden i morse.

Jag har väl mer och mer börjat acceptera att jag troligtvis aldrig kommer skaffa barn. (Kanske är det bara bra att världen inte slipper en miniversion av en annan ;) ). Men det är inte nått jag "grämer" mig över. Livet har get mig den lotten och då får man ta den och ge nått annat en chans. Nu inte sagt att det aldrig kommer hända. Vem vet kanske blir man en såndär 60-70 årig gubbe med en 20 årig fru ;)

Ne men skämt åsido. Det är väl så att livet ger en ett antal kort och så får man spela med dessa. Hur kassa dom än må vara. Kan inte säga att jag ångrar något jag gjort i livet än så länge speciellt mycket. Visst finns det väl en del småsaker man gjort eller sagt som man skulle vilja ta tillbaka. Men det har vi väl alla ?

Att jag någonsi kommer gifta mig är nog oxå ganska avlägset. Det känns inte som om det är det rätta att göra. Iaf inte i den världen jag lever i just nu. Men det kan ju oxå ändras. Vem vet ? Kanske stiger det redan i morgon in någon som rycker tag i en så hårt att man glömmer allt annat och bara flyter iväg på små rosa moln ? ;)

Kanske är det inte rätt tid att alla pusselbitar passar där dom skall. Kanske är det bara det att jag är den pusselbiten som blivit felpackad och skulle egentligen ligga i en annan förpacknin. Men att kunna ge sig själv den insikten att allt inte blir som "samhället" säger utan att det ibland blir helt annorlunda är stort nog.

Jag är väl inte världens roligaste, snällaste, trevligaste + en massa andra ord som kan beskriva någon. Det vet jag oxå. Men försöker i alla fall vara den jag är utan att spela något spel i min interaktion med andra människor. Kanske är det så att man har stött bort någon/några i sitt liv. Oundvikligt men tyvärr sanning att alla människor inte går ihop.

Kanske har man varit alltför "på" i vissa lägen där man borde varit lite lugnare och cool. Men det är lätt att vara efterklok med facit i hand. Att se tillbaka på sitt liv "so far" är kanske inte det bästa man kan göra men ibland får man ta sig den tiden och utvärdera vad man borde gjort annorlunda. Vilka beslut man borde strukit.

Jag vet att det kommer finnas många personer som för alltid kommer finnas undangömda i mitt hjärta. En del av min anatomi som aldrig kan bli för stor. Trots det har den genom åren skadats både på det ena och andra sättet. Men trots det kommer det alltid finnas plats för många människor där. En del får större del än andra men är på inget sätt mindre värda för det.

Människor som varit underbara på det ena eller andra sättet. Personer som fått mig skratta,gråta eller bara varit sådär fånigt lycklig. Om än för en kort stund. Men skulle aldrig vilja byta bort det för alla pengar eller saker i världen.

Så jag vill bara tacka er alla för att ni berört mitt liv. Gett min själ sin karaktär. Lärt mig saker som ingen skola i världen kan lära ut. Ni som gett mig de vackra minnena, de varma känslorna och även de tårar som runnit ner för kinderna.

Tack från botten av mitt hjärta.
TACK!!!

Ne jag kommer nog bli den där sura, buttra gubben som går omkring å muttrar för sig själv.  ;)

Nu får jag avsluta detta inlägget annar kommer det att snart att bli en hel bok. Får se om det kanske blir något mer skrivet om detta idag. Det finns så många fler tankar och insikter som kom fram i natt. Men dom kanske aldrig får se dagens ljus.