Ibland är det svårt att sätta en bra rubrik på ett inlägg.. Så även idag. Har jobbat en stund på dagen. Eller jobbat.. Var där fysiskt men inte mentalt.. Lämnade huvudet hemma kändes det som.

Ibland gör man det. Man är inte riktigt med helt och hållet. Utan man är där som en halv person. Skall jobba imorgon och på måndag och sen är det ledigt 2 dagar..  Annars har väl dagen varit ganska ok. Satte mig vid datorn en stund efter jobbet och började skriva. Den lilla stunden blev ca 6 timmar av skrivande. Skrev nog ungefär 50 sidor med text.

Mycket saker som rört sig i tankevärlden som kom ner på papper. Ett par brev som kanske itne är mendade för någon annan än en själv. En hel del personliga saker som man ville rensa ur systemet. Då är det så bra att ha ett ordbehandlingsprogram på datorn som man bara kan sätta sig ned framför och trycka intensivt på tangenterna på tangentbordet ett tag.

Vet inte hur det är för er andra som skriver men för mig fungerar skrivandet ofta som så att man sätter sig ner och börjar skriva typ en mening å sen får man se vart det hela tar vägen. Har oftast inte någon plan om vad jag skall skriva utan det är som om fingrarna får ett eget liv helt plötsligt och så är det ett par minuter/timmar senare en massa text på skärmen. Ibland är det ren rappakalja (eller oftast kanske man borde säga) men ibland kan det finnas några guldkorn i all text man skrivit.

Ibland förvånar man tom sig själv med vad man skrivit. Man undrar .. Hur i allsin dag kom det fram från mina fingrar ? Vart kom den tanken ifrån ? Kanske är det så att tanken inte alltid styr händerna utan händerna styr tanken ?

Jag vet att de flesta som läser min blogg inte bryr sig ett jota om vad jag skriver. Tom så är det nog som så att de flesta som råkar komma in i den stänger ner den fortare än en avlöning går åt. Men det bryr jag mig ärligt talat inte om. Iof kan det vara "skönt"/"roligt" ,eller hur man nu skall utrycka det, att få en eller flera kommentarer. Men i slutändan är det för en själv man skriver.

Ja jag vet att jag skrivit det förut men det tål att upprepas. Ibland verkar det som om vissa personer tror att bara för att man har en blogg så vill man ha all uppmärksamhet i världen och att man är lite "nördig".. Men så är inte fallet för mig iaf. Utan denna lilla oas är ett sätt att kunna få ur mig en massa från livet som annars skulle ligga och gro och ta engeri från mig. Kanske fungerar det inte så för alla men många använder nog bloggar eller liknande till det.

Fredag kväll

Förnuftet har försvunnit

Känslorna är ensamma kvar och styr

Styr mig rakt in i fördärvet

Rakt in i en okänd värld

En värld av kärlek, lögner och halvsanningar



Fredag kväll

Ett par öl

Förnuftet är som bortblåst

Jag använder oxå min blogg som ett medium att publicera mina dikter och små texter som jag skriver/har skrivit. Det är en speciell känsla att få se något man skapat så offentligt som det ändå blir på nätet. Att man ger en bit av sin själ till alla som finns där ute. Vare sig dom vill det eller inte.

Men nu får det vara nog med ordbajsande för idag. Måste se till att få lite sömn.

Tack för att ni låter mig finnas bland er och att ni tillåter mig att vara den jag är. Det är en stort att vara den man är och inte den man tror att alla andra vill att man skall vara. Tack för att ni finns och att ni är dom ni är.

Underbar plåga

Kärleken är

Ett stort mysterium

Ett frågetecken i natten

En skatt att vårda

En plåga

Ett njutbart nöje

Smärtsam

Underbar

Kärleken är så mycket men samtidigt så lite

Så stark men samtidigt så skör