Hon i norrland

I måndags var jag hemma med sonen som har en hemsk hosta. Vi gjorde inte många knop, sonen för att han inte orkade och mamman (dvs jag) för att jag inte… orkade. Hade knappast sovit en blund den natten för all hostning…
När sambon kom hem blev viftade han med den genomskinliga piskan och sa ”du ska träna ikväll”. Till saken hör att jag för en tid sedan hade sagt att jag hade för lite tid till bl.a. träning i och med att han jobbar varannan vecka kväll, så det var bara att le och packa träningsväskan. Just då kändes det inte alls som om jag ville träna, jag behöver liksom lite tid på mig för peppning. Dessutom äter och dricker jag lite annorlunda då jag vet att jag ska träna eller göra något mer ansträngande än att se barnprogram…

 Först tänkte jag ”ska jag igenom mördarschemat igen” – ”ja, det ska jag”. Det är ju, som jag skrev tidigare, ingen annan som kan göra det åt mig. Så jag tog mig dit och den här gången var det tokmycket folk överallt så jag fick ta stepmaskin i 20 minuter. Efter det hade jag kunnat gå hem och varit nöjd med det eftersom det verkligen är jobbigt!

Sedan bad jag om hjälp med en magmaskin (den som tränar sneda magmuskler) som jag inte fick kläm på sist. 20 sådana – shit pommes frites vad det kändes! Men när jag gjorde de 30 situpsen i maskin (den var tyvärr ledig idag) så visste jag verkligen att sjukgymnasten som hittat på schemat har tänkt ta livet av mig! Cheeses vad fantastiskt det känns…

 Ikväll är det dags igen. Träningsvärk går bara att bota med mer träning och jag behöver den för att stärka min rangliga kropp ;-)

 Andra bloggar om: IKSU, träning