Hon i norrland

Min son och jag var på väg hem från vårt andra hem – biblioteket, när sonen utbrister:

- Kolla, vad mycket skräp!!
- Ja, det är ju dumt
- Det är nog några vuxna som har tappat förståndet...

Är han inte rolig så säg?

Då terminen är slut på dagis får barnen ta hem alla sina verk. En hel del teckningar och annat smått och gott hade sonen skapat och jag fick den nobla uppgiften av min sambo att gå igenom papper och dylikt för att sortera bort sådant som det kanske bara var ett streck på. Då jag ändå höll på rensade jag även bland saker som han kreerat här hemma. Det var då jag hittade det här:

Som jag skrattade

Lillkillen har troligen i sin iver att skriva av saker och ting, skrivit av titeln till "Men mest av allt vill jag hångla" skriven av Linda Skugge som legat och drällt på mitt sängbord  

Det som gör det hela lite roligare är att för en kort tid sedan fick jag veta att kärleken hade spirat mellan min son (snart 5 år) och en flicka på dagis. Pussats hade de minsann också gjort. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Nu sista dagarna har de umgåtts mycket, ätit middag hos varandra och så men hångel får han nog allt vänta med en bra tid framöver...

Andra bloggar om: Linda Skugge, barn

Idag hade dagis ringt på min mobiltelefon när jag hade eftermiddagsrast, det hör inte till vanligheterna att de hör av sig. Tänkte att de säkert skulle gå på promenad och köpa en glass eftersom det var 31° i skuggan, kanske ville de bara meddela det så jag visste var de var när jag skulle hämta sonen.

Det var riktigt varmt idag, alla runt mig stånkade och flåsade men jag stortrivdes.
Ringde till min sambos jobb för att höra om dagis ringt till honom, "personen har gått för dagen" fick jag till svar. Ringde därför till hans mobil och fick då höra att lillvännen hade "kollapsat". Han hade antagligen fått värmeslag eller något annat trist, det har inte presenterat sig än...

Sonen har legat utslagen sedan han transporterades hem med cykelkärra av sambon. Då jag kom hem låg lilltrollet på toalettgolvet med en flaska saft bredvid sig. Då jag kollade tempen lite senare hade han 38,2° feber. Ögonen är som skridskobanor fastän det är juni...
Stackars lillgubben min.

Andra bloggar om: Värme, väder

Nu kan man verkligen fundera om jag är religös eller djupt troende - så är inte fallet. Ni behöver inte vara oroliga

"Brevet till Gud"

Owe kom in i köket där hans mamma förberedde middagen. Han skulle snart fylla år och han tänkte att det nu var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.

- Mamma, jag vill ha en cykel i födelsedagspresent.

Nu var Owe något av en bråkstake, han hade hamnat i trubbel både i skolan och hemma, så hans mamma frågade om han tyckte att han förtjänade att få en cykel i födelsedagspresent. Naturligtvis tyckte Owe det.
Owes mamma tyckte att han kunde behöva tänka över hur han uppfört sig det senaste året. Och, då hon var religiös, bad hon Owe skriva ett brev till Gud och berätta för honom varför han förtjänade en cykel i födelsedagspresent.

Owe gick upp på sitt rum och satte sig att skriva ett brev till Gud.

1:a brevet:
Käre Gud, Jag har varit en väldigt snäll pojke detta år och jag vill ha en cykel i födelsedagspresent. Jag vill ha en röd. Din vän Owe.

Owe visste förstås att det här var inte sant. Han hade inte varit någon väldigt snäll pojke i år, så han rev sönder brevet och började med ett nytt.

2:a brevet:
Käre Gud,
Det här är din vän Owe. Jag har varit en ganska snäll pojke i år och jag vill ha en röd cykel i födelsedagspresent. Tack så mycket, Owe.

Owe visste att inte det här var sant heller. Han rev sönder brevet och började på ett nytt.

3:e brevet:
Käre Gud, Jag har skött mig det här året och jag vill verkligen ha en röd cykel i födelsedagspresent. Owe.

Owe visste att han inte kunde sända det här brevet heller till Gud. Owe var verkligen upprörd. Han gick ned till sin mamma och sa att han ville gå till kyrkan.
Se bara till att du är hemma i tid för middagen, svarade hon.
Owe gick gatan bort till kyrkan och upp till altaret. Han tittade sig
omkring för att se om någon annan var där.

Han tog statyn av Jungfru Maria, stoppade den innanför jackan och sprang ut ur kyrkan, nedför gatan, in i huset och upp på sitt rum.
När han stängt dörren om sig satte han sig ned med papper och penna. Owe började skriva sitt brev till Gud:

4:e brevet: JAG HAR DIN MORSA.!! OM DU VILL SE HENNE IGEN, SKICKA CYKELN. DU VET VEM

Andra bloggar om: barn, roligt, kul. humor, gud

Vid köksbordet kommer min goa son på många finurliga idéer…

-         Mamma, visst kan man prata med sig själv?

-         Ja, det kan man.

-         … fast det verkar inte så roligt.

Jag och sonen pratade vid middagsbordet om vilket barnprogram han gillar bäst och svaret blir ”minimyror i Kenya”. Ja, du gillar ju djur jättemycket konstaterar jag.

-           Du kanske ska bli djurparkskötare när du blir stor?

-          Nä, jag ska bli brandman! För jag är ju så snabb på att klä på mig – så det är ett perfekt jobb för mig! Visst, mamma?

(Ja, min son - satsa på det du och du kommer att bli sååå eftertraktad *flinar*)

Andra bloggar om: barn, humor, brandmän

I lördags tog for jag och dottern till IKSU för att träna. Jag tog en stepmaskin och körde igång och hon gick till ett gå/löpband. I 20 minuter höll jag på, då slutar programmet (har inte lärt mig hur man ställer in tiden) och då körde jag igång igen. Då 10 minuter till hade gått kände jag mig leds och gick till en crosstrainer istället, dottern hakade på. När vi hållit på i 10 minuter på den tyckte jag att det fick räcka och vi gick för att stretcha.

När vi satt där försökte dottern peppa mig att köra mer men jag sa att jag inte orkade, varpå hon sa:

- Men mamma, när man känner att man är slut så har man 50% ork kvar, det har du ju själv sagt! Nu är det bara att gå tillbaka igen! Kom nu då!

Det resulterade i 30 minuters rätt hård cykling?

Det man säger kan komma surt tillbaka ;-)

Andra bloggar om: IKSU, träning

Sonen satt med oss föräldrar och fikade och vi diskuterade hur många bitar av mjukkakan det skulle bli om alla skulle få två var. Han konstaterade att det skulle bli sex bitar och om storasyster var med behövde vi åtta bitar. Sambon sa "men om det är du och jag som ska dela på sex bitar då?" sonen funderade och sa efter en stunds eftertanke "då får jag fyra bitar... och du får två"

Han är för härlig.

Andra bloggar om: Barn

Barn kan vara och är kloka! När jag skulle åka buss hem så mötte jag en mamma som har sitt barn på samma dagis som min son. 
Vi pratade om sommar och semester och halkade sedan in i en diskussion om dem som har dött. Hennes pappa har dött och hennes son hade en gång sagt "morfar måste komma tillbaka - för jag har ju inte pratat klart med honom!" Bara jag tänker på det får jag en klump i halsen och ögonen tåras.

Sist mamma, jag och sonen var på kyrkogården för att tända ljus på min morfars grav så spatserar sonen omkring lite och så stannar han vid en gravsten och utbriser "vad hette den här farbrorn då?"... Vi kunde inte annat än fnissa för det lät så dumt...

Andra bloggar om: Barn, döden, kyrkogård