

27 okt kl 20:19, 2008
på mina lugnande så står det en till kvällen, jag tog tre för att jag är såå orolig i kroppen när han är nära...jag fick verkligen koncentrera mig att ligga stilla & låtsas sova så att han inte skulle prata med mig.....för då blir jag ännu mer orolig i kroppen...
I natt så vaknade jag av att jag hade en hand i skrevet, hans hand, jag flög upp ur sängen, skällde på honom & rusade till toa, jag höll allvarligt på att kräkas.... han vet att jag har sällskap, ändå gör han sådär....det är att gå alldeles på tok för långt över gränsen
Förresten, behöver jag säga att idag har han varit på rasande humör???
27 okt kl 19:57, 2008
Ibland undrar jag om jag är dum i huvudet eller bara patetiskt snäll, varför skall jag umgås med mina barns pappa då han mest får mig att må dåligt, att gråta, att bli arg, att få panikångest & må dåligt över lag....
Jo...jag skall erkänna för Er, han blir lätt arg & förbannad...vi satt vid matbordet idag & han blev förbannad över ngt, alla vi tre, jag plus döttrarna hoppade högt & kröp ihop då han svprt till & dängde kastrullocket i köksbordet, skall det behöva vara så?? Eller att tjejerna frågar om de får sova hos mig för att pappa är på så dåligt humör.
Jag & pappa är skilda sen flera år.....så ni vet...
27 okt kl 19:49, 2008
Barnens pappa ifrågasatte att jag har panikångest, jag mådde sämre efter att han frågat än innan... Vem fan är han att ifrågasätta det?! Jäkla karl...
24 okt kl 12:35, 2008
Fick brev från försäkringskassan...., vi utreder ditt ärende nu. Men HALLÅÅÅÅÅ, mina pengar är slut & jag har massa räkningar att betala, plus att det snart är Jul...
