http://beckabus.wordpress.com/

Välkomna!!!

9/4-19/5

Inlåst.
Inspärrad.
Bortkopplad (från livet).
Kalla det vad du vill.

But now I´m back on track...

Idag var jag med om nånting jätteskumt...

Jag tittade lite halvt om halvt på en talkshow i förmiddags (kommer dock inte ihåg om det var Oprah lr Montel) och då handlade det om människor som på olika sätt har sett nånting som de har tolkat som någon slags hälsning från andra sidan. Tex var det en liten pojke som sa till hans mamma att han såg "sin bror", men han hade alltså ingen på riktigt. Mamman fick då veta av mediet som var med att det var hans "andeguide" o att hon skulle prata med honom och säga att han fick komma tillbaka när pojken var äldre, eftersom han var så livrädd.

Men sen var det oxå en tjej som berättade att hon hade varit i sitt rum o då hade en fågel kommit o flugit in i fönstret flera flera ggr. Hon undrade vem det var, och jag tror mediet sa att det var nån släkting.

Hursomhelst så gick jag till mattelektionen kl 15.10 och som vanligt satte jag mig på platsen vid fönstret (där jag ALLTID brukar sitta)! Och kanske bara nån minut senare så hörde jag ett dunk på fönstret. Jag tittade ut o på fönsterkarmen satt en liten gråsparv o tittade in. Jag tänkte "åhh vilken söt" men sen så tänkte jag inte så mer på det. Men tro inte att det slutade där. Nej då. Den lilla krabaten skulle bara in och han försökte och försökte och det var nånting som drog mina blickar till den när den flög tillbaka till sin lilla kvist i trädet precis utanför. Jag blev sist kvar i klassrummet även idag. Läraren sa till mig att släcka o stänga dörren o när han gick så blev lilla pippin heeeeelt galen. Det flög in i fönstret om och om igen utan nån paus som den hade under lektionen. Och jag kände starkt att jag ville släppa in den, mest för att se vad den skulle göra.

Jag vet inte om det betyder nått speciellt, men lite skumt e det. Eftersom jag såg på TV bara några timmar före att nån annan oxå har varit med om precis samma sak.
Och om det nu är någon speciell till just mig kan man ju undra vem det var?

Var det du, pappa?
Jag tror det var du...

Det blev prat om inläggning, om vårdintyg...
Men det slutade med att jag gick därifrån med att loooova att ta mina sömntabletter i 3 dagar, sen ska jag komma tillbaka...Och så får vi se hur det har gått...

Varför det blev prat om inläggning o vårdintyg kan man ju undra. Helst vill jag inte gå in på varför men jag kan ju säga att jag har spenderat väääldigt mycket tid till sånt som är vääääldigt dåligt för mig, tyvärr.

Ångesten river mig i kroppen och jag kommer ihåg doktorns ord: Hör du röster Rebecka?

Hon pratade även om att jag säkert får för lite stöd och så tyckte hon att 2 dagar/veckan i skolan är för lite. Men herregud, jag orkar ju knappt det...Suck
Men jag är glad över att jag slapp psyk den här gången men samtidigt är jag lite rädd. Vad är jag kapabel till egentligen???

Och min bästa vän sms:ade mig igår o berättade att hon e på psyk...igen. Jag saknar henne så och jag vill bara att hon ska må bra!

Ja ja, det e väl bara att fortsätta andas även om varje andetag river sönder stora sår i mig.

Och bara en sak: JAG TÄNKER INTE BÖRJA TA MINA SÖMNMEDICINER IGEN!!!

Sådetså....

OBS!!! Jag vill bara säga att det är ok med mig, så ingenting kommer hända. Jag har det bara lite tufft just nu, men jag kämpar och jag tänker inte ge upp!!!

Ja det här e då Britney Spears när hon var liten. Här var hon ca 8 år tror jag och hon tävlade här i Star Search.

Snälla

hjälp mig ta reda på vad den här sången heter och vem som sjunger den på riktigt...

TACK!!!

ska jag hitta där nånstans

Ja jag erkänner, jag har sett på SÅ som i himmelen. Och i vanlig ordning blir jag väldigt påverkad. Kanske lite för mycket? Jag kommer på mig själv att tänka: "Om ändå livet kunde vara sådär."

Som en film.

Men vem vet. Det kanske är det livet är. Med egna repliker och själv valda scener. Éller jag vet inte...

Och just i denna stund känner jag att jag ska kämpa. Kämpa för det JAG brinner för. Mina innersta drömmar. Jag vill förmedla något. Sen hur jag vill göra det, det kommer jag nog fram till så småningom. Men just nu. Nu ska jag tänka positivt. Ta en dag i taget och NJUTA av det jag har. Jag menar tänk för ett år sedan. Då var jag inlagd på psyk med LPT och fick inte ens ha min egen tändare. Och nu, nu sitter jag i en egen lägenhet. Jag lagar mat, jag handlar, jag städar. Ja jag gör allt det där som jag trodde att jag aldrig skulle klara av. Även om det bara är "vanliga saker" så är det stort för mig. (Och det vill jag tacka mamma för att jag har insett just ikväll)

Allt kommer till en om man bara är öppen för det. Jag MÅSTE lära mig att tänka positivt. Det är nog det första jag ska ta tag i nu. Sen så kommer det andra oxå, det är jag säker på.

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Det är 1st som ligger före dig i kön och har tackat ja, men ännu inte tecknat avtal. Var god avvakta ytterligare besked.

Jaha, vad var det jag sa... Bajs säger jag bara!!!

Ja asså den här bilden e den de visar på BotkyrkaByggen men det stämmer ju inte... Men lgh:en ligger iaf i detta område o husen ser ju likadana ut so wtf.
Jag får antagligen reda på om jag får den näta vecka *suuuuck* Orka vänta, men men.

Och här har ni ritningen på lgh:en!!!

Jag hoppas hoppas att den blir miiiin, men jag e ju bara 2:a så jag ska väl inte hoppas för mycket, eller?
Jag försöker intala mig själv att e det meningen att jag ska få den här lgh:en så får jag den, annars så ska jag få en mycket bättre.
Det som händer, händer. Jag menar det e ju inte kört bara för om jag inte får den här.

Ja ja!

Här e till er sötisar

LOVE U 4-EVER<333

Den här videon mixade jag ihop igår kväll... Älskar låten!!!

Dagarna bara rusar förbi. Det känns som om jag inte hinner tänka. På ett sätt e det bra. På ett sätt e det dåligt.
Meningen med livet då?
Dagens största fråga!
Och NEJ jag har inte kommit fram till svaret ännu, tyvärr.
Det känns som om jag vänder ut o in på mig själv för att besvara den frågan. Pust!
Hursomhelst. Det börjar närma sig våren nu. Skönt. Men ändå jobbigt. HerreGud, vart tar tiden vägen?
Tänk att nu e det 1 år sedan jag var inlagd - På ROSENHILL!!!
1 år.
Jag:
Inte.
På.
Sjukhus.
Kors i taket, ha ha ha ha ha!
Ja jag vet jag skrattar faran mitt i ansiktet, eller???
Äsch det här blir bara svammel. Så jag säger GODNATT för mig nu

BYE BYE

Jag kommer ihåg hur det var när man var liten... Allt såg ut att vara så bra och det enda man, eller jag, brydde mig om, det var om mina dockor hade tillräckligt gulliga kläder. Och hur jag skulle få tag på, helst riktiga, blöjor till de. Jag tog hand om de som vilken mamma som helst. De var mitt allt. Jag saknar den tiden, när man var behövd och samtidigt hjälplös. Det tycktes inte funnits många bekymmer då... Ibland känner jag mig liten igen. Lilla Kajsa! Finns hon fortfarande inom mig, eller e hon för länge sen försvunnen. Jag är iaf glad och tacksam över att mitt öde gjorde så att jag fick vara barn lite extra länge. Det tror jag alla skulle behöva. Jag menar idag så e ju 10-åringar redan vuxna. Titta bara på hur de klär sig...Usch. Jag vill att det ska vara som det alltid har varit. Att barn e barn. Och låt de då va det för guds skull...

Skrattar man inte när man ser det här, ja då e det nog nått fel nånstans, he he he!

Ja jag har verkligen inte mått så bra de senaste dagarna, men jag tror jag vet varför. Imorgon ska jag träffa både läkaren o psykologen så jag ska ta o berätta hur jag mår. Kankse kan jag behöva nån extra medecin just nu till våren, så att jag kan hålla mig flytande.

Imorgon efter det ska jag hem till mamma o äta sen ska jag o pavone gå o handla åt mig på ICA MAXI! Hon följer med för att hjälpa mig hitta det bästa o det billigaste. (TACK)

Nää nu ska jag ta o krypa ner under täcket för att, förhoppningsvis, vakna till en mycket bättre dag...
GOODNIGHT, SLEEP TIGHT

Usch, förut ikväll så mådde jag verkligen pyton. Jag blev till och med lite rädd för mig själv en stund, för vad jag ville göra, pga av mina tankar. Ett tag funderade jag på att ringa psykosteamet o be om hjälp...Men så blev det inte. Det gick över efter ett tag. Jag vet inte hur, men det bara släppte. Nu känns det helt ok, har bara lite små rester av det hela, ångesten och så. Men jag måste nog säga att det inte är kul att må sådär. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.

Nej, nu ska jag ta o titta på Skenet Bedrar på TV4+, sista avsnittet...Buäääääää*snyft*