Jag kommer ihåg hur det var när man var liten... Allt såg ut att vara så bra och det enda man, eller jag, brydde mig om, det var om mina dockor hade tillräckligt gulliga kläder. Och hur jag skulle få tag på, helst riktiga, blöjor till de. Jag tog hand om de som vilken mamma som helst. De var mitt allt. Jag saknar den tiden, när man var behövd och samtidigt hjälplös. Det tycktes inte funnits många bekymmer då... Ibland känner jag mig liten igen. Lilla Kajsa! Finns hon fortfarande inom mig, eller e hon för länge sen försvunnen. Jag är iaf glad och tacksam över att mitt öde gjorde så att jag fick vara barn lite extra länge. Det tror jag alla skulle behöva. Jag menar idag så e ju 10-åringar redan vuxna. Titta bara på hur de klär sig...Usch. Jag vill att det ska vara som det alltid har varit. Att barn e barn. Och låt de då va det för guds skull...
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Skrivet av Wolmer den 26 februari, 2008 kl. 23:35 #