ska jag hitta där nånstans

Ja jag erkänner, jag har sett på SÅ som i himmelen. Och i vanlig ordning blir jag väldigt påverkad. Kanske lite för mycket? Jag kommer på mig själv att tänka: "Om ändå livet kunde vara sådär."

Som en film.

Men vem vet. Det kanske är det livet är. Med egna repliker och själv valda scener. Éller jag vet inte...

Och just i denna stund känner jag att jag ska kämpa. Kämpa för det JAG brinner för. Mina innersta drömmar. Jag vill förmedla något. Sen hur jag vill göra det, det kommer jag nog fram till så småningom. Men just nu. Nu ska jag tänka positivt. Ta en dag i taget och NJUTA av det jag har. Jag menar tänk för ett år sedan. Då var jag inlagd på psyk med LPT och fick inte ens ha min egen tändare. Och nu, nu sitter jag i en egen lägenhet. Jag lagar mat, jag handlar, jag städar. Ja jag gör allt det där som jag trodde att jag aldrig skulle klara av. Även om det bara är "vanliga saker" så är det stort för mig. (Och det vill jag tacka mamma för att jag har insett just ikväll)

Allt kommer till en om man bara är öppen för det. Jag MÅSTE lära mig att tänka positivt. Det är nog det första jag ska ta tag i nu. Sen så kommer det andra oxå, det är jag säker på.

Jag vill känna att jag levt mitt liv