Alla har kommenterat gårdagens datum
20111111.

Många har gift sig denna dag.
En nyfödd bebis fick namnet Elva
.
Jag kan bara tillägga att för 23 år sedan
försökte jag faktiskt klämma fram min dotter
före klockan 24.

Men hon föddes den 12:e i stället, kl 01.36.
 

GRATTIS
min älskade dotter 
på 23 års dagen.

Nu har gumman (min dotter, alltså)
kommit hem igen efter sin senaste resa.

Jag frågade faktiskt om hon såg Christer Björkman eftersom
jag hörde att han skulle till Düsseldorf redan idag.
Men det gjorde hon inte.
De möttes nog i luften!

Nåväl.
Väl hemma hade jag ett förslag till henne
som jag hoppades hon skulle nappa på.

I made her an offer, she couldn´t refuse.

Vilket hon godtog.
Så nu kan vi bara hoppas igen att allt löser sig på ett bra sätt.

(Usch, nu blev jag så där hemlighetsfull igen,
men det kommer nog förklaringar så småningom).

Ha det gott alla.

I dag, till och med NU, 01.36 fyller min dotter 22 år.

Under de tre år bloggen har funnits har jag varje år
skrivit om hur mycket jag älskar mitt lilla barn.
Nåväl, "lilla" är hon ju inte längre.

Du är nu en vuxen människa,
som jag, trots att jag  gnäller ibland,
är så oerhört stolt över.

Stolt för att du är som du är,
med din härliga personlighet.

Stolt över dina värderingar
och din sociala kompetens.

Stolt att du trots dina motgångar
nu har hittat ut på arbetsmarknaden
och är så duktig på det du gör.

Stolt att du kämpar på och ändå har
tid och kraft till din lilla mamma.

GRATTIS
gumman på din 22- års dag.

För dig lägger jag ut den här låten
med ditt favoritband.

Här har jag inte skrivit på hela helgen och
inte vet jag vad jag ska skriva om idag heller.

Hur har min helg varit?
Upp och ner i en salig blandning.
Jag har varit trött och hängig och sovit mycket.

Däremellan har jag städat, tvättat och
till och med putsat några fönster!
Allt det där tråkiga i ett hem som måste göras.

Min dotter har jobbat natten hela helgen,
så henne har jag knappt sett.

Apropå hushållssysslor och ungdomar.
Såg ni SVTs nya dockusåpa i kväll?

Ung och bortskämd

Om tonåringar som ideligen har passats upp av
sina föräldrar och nu ska bli tvungna att klara sig själva.

 Ha ha.
Kände nästan igen mig där (!).

Insåg nämligen för några år sedan att jag
till viss mån tillhört gruppen curlingföräldrar, 
framförallt av den tomt tjatande varianten.

Det var ett evigt tjatande från min sida i många år
utan att det hände något.
Till slut var det lättare att göra alla sysslor själv
i stället för att tjata.
Men på det sättet blev ju inget bättre..  

Nu när min dotter bor hemma för andra vändan 
försöker jag vara annorlunda.

Vi har pratat om ansvarstagande
och det faktum att vi faktiskt är två vuxna
som för tillfället delar bostad och då måste
också arbetet i hemmet delas.

Det är svårt ibland och det är lätt att falla in i
gamla mönster, men vi försöker, båda två.
Det blir lite tjafs ibland, men inte som förr.
Det känns skönt.

Nästa gång hon lämnar boet har hon
förhoppningsvis lärt sig lite mer och
kan klara sig bättre på egen hand.

Nej, det är verkligen inte lätt att vara förälder
och göra allting rätt. 

Uttrycket, små barn - små bekymmer,
stora barn - stora bekymmer,
stämmer allför väl.

Nu är tjejen hemma igen.
Välbehållen.

Allt är som vanligt.
Full fart med andra ord.

Min dotter är ute och far igen.

Hon är allt modig som ger sig ut ensam i världen.
Alla de stora flygplatserna hon besöker
ter sig för mig bara skrämmande.

Naturligtvis är jag som mamma lite orolig
när hon befinner sig i det blå.

Men jag hoppas hon landar mjukt och
återvänder helskinnad hem till mig igen.

Annars så har det varit turbulent här idag.
En hel veckas stiltje tog slut när min dotter svepte in i hemmet i morse.

Hon är för go, med sin förmåga att både muntra upp
och få igång sin omgivning på både det ena och det andra.

Hur som helst, så jobbar hon natten just nu.
*pust*
Hon får väl sova några timmar i morgon förmiddag,
innan det bär iväg en vecka till.
Då ska hon bland annat på bröllop.

Själv stannar jag hemma....

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta
att min dotter nu har börjat få betalt för sitt jobb.

Efter två månader med gratispass både kvällar och nätter
går hon äntligen in som sommarvikarie.

Vikariatet är fram till slutet på augusti och sen får vi
hoppas att hon får extra pass därefter.
Fast det tror jag, för de verkar vara väldigt nöjda med henne.

Men jag måste bara få protestera lite grann, bara lite.
För jag är ärligt talat kluven angående
arbetsförmedlingens ungdomsgaranti.

 
Det är ju inte meningen att arbetsgivaren ska utnyttja systemet
och det säger hennes också att de varken vill eller ämnar.
Men ändå!

Att ungdomar kan prova på olika yrken och kanske få in en fot
 någonstans låter så bra och syftet är säkert också gott.

Men att behöva arbeta heltid, som vem som helst,
till en lön på 2.900 kronor.
Ersättningen är så låg att en komplettering behövs
från socialen för att klara mat och utgifter.

 
När jag började arbeta fick jag minsann full lön från första dagen,
 även om det bara var en introduktionskurs i början.
Men det var ju då förstås - på 70-talet.

Annat är det nu när resonemanget går
att våra ungdomar ska ha lägre lön.
En lägre lön för att vara attraktiva på arbetsmarknaden.
En lägre lön för att över huvudtaget ha en chans till första jobbet.

Vilka grupper ska nästa gång ingå i en låglönegrupp?
Invandrare? Sjuka? Alla arbetslösa?
 
Nåväl.
Min dotter har fått ett tillfälligt jobb och arbetsgivaren
har fått lära upp en arbetstagare gratis.

 
Då borde väl alla vara nöjda!
Eller? 

Nu har även min kära dotter fått sin dos av vaccinet.
Bara en spruta räcker nu tydligen.

Men jag måste erkänna att morsan allt var sjåpigare.
Hon reagerade knappt för sticket.

 
Bra verkar hon må nu efteråt också.
Skönt.

Så nu är vi skyddade båda två, lagom tills flunsan tonar ner...
Bra va!

Nu till något helt annat och något mycket roligare än en massa mediciner.
Kanske till och med den bästa medicinen som finns!

Min älskade dotter fyller år idag.

 
Klockan 01.36 för 21 år sedan

 
Föddes du.
Min lilla docka.
Så söt du var.
Det är du än.
Kommer alltid att vara.
Min älskade dotter.

Tillsammans har vi gått igenom en hel del.
Vi har stötts och blötts.
Många gånger hänvisade till varandra.
Ensamma
Vi har både bråkat och skrattat ihop.
En mor och dotter symbios i full blom.

Det senaste har du
Prövat dina vingar.
Pluggat och kämpat.
Det har inte varit lätt.
Men du vet.
Att jag stöttar dig i allt.
Du klarar det bättre nästa gång.
Ska du se.

Jag önskar dig all lycka i livet.
Min älskade dotter.

GRATTIS PÅ 21 - ÅRS DAGEN

(Bild: hit´s animationer)

Efter hela två resor till Göteborg fram och tillbaka har vi nu installerat oss i huset som dottbo / mambo. Det här ska nog gå bra. Vi har det riktigt mysigt tillsammans igen.

Redan har vi, nja mestadels tjejen, rensat ut gamla saker från hennes rum som blivit kvar och packat in det hon hade med sig. Fyra stora plastkassar med skräp blev det plus lite till bortskänkning också.

Det hon däremot vill sälja är några Kalle Anka pockets nr 313 - 321, 324 samt nr 348.

Är det någon som är intresserad av dem? Lämna då gärna en kommentar.

 
Dagbädden är inte såld än, men det ramlar fortfarande in en massa mejl om den, så det är på gång.

Varför jag åkte två gånger till Göteborg berodde på att bilen krånglar igen. Jag fick lämna den i Götet och ta min mors bil hem mitt i natten och åka tillbaka och skifta bil igen dagen därpå.

En sak jag tänkte på när vi  alla tre satt i soffan hos mamma var att vi äntligen är samlade igen alla tre. Mor, Dotter och dotterdotter. De tre generationerna. Nu är vi inte utspridda i landet utan befinner oss alla här hemma igen.

 
Det känns tryggt och skönt.

I dag har jag åter igen lämpat av min dotter vid ett transportmedel som ska ta henne någon annanstans. Den här gången inom Sverige, gudskelov, och med tåg dessutom. Hon har flygigt färdigt nu, säger hon efter flera, flera mil i luften på mycket kort tid.

Nu är det alltså tåg som gäller. Åtminstone i 80 mil. Sen ska hon fortsätta med bil. Det blir också en pärs. Hon kommer att avverka nära 200 mil nu inom bara några dagar.

Alltså, jag fattar inte hur hon orkar med detta. Jag blir helt slut bara jag tänker på det. Vilka resor! Vi ska summera sedan när allt det här är klart hur många mil det har rört sig om.

Men tänk egentligen, vad lätt vi reser i världen. Vi far hit och dit utan så värst stora betänkligheter. Vi vill röra på oss, se och uppleva olika delar av världen. Vi reser med flyg, tåg, bil, båt. Men det kostar förstås. Miljön påverkas av alla utsläpp, det går inte att undvika. Jag kan inga siffror, men jag kan gissa att miljöskadorna är oändliga av allt vårt farande. 

Människans behov av att förflytta sig smidigt och lätt mellan två punkter bara ökar i takt med att tekniken förbättras. Hörde nyligen om ett ännu snabbare tåg som ska gå mellan Göteborg - Stockholm.

Borde vi inte tänka på att resa lite mindre nu i stället?  
Borde inte experternas varningar om miljöförstöringar göra att vi tänker oss för innan vi reser?

 
Nej då. Vi reser allt längre och allt fortare.

En flykt?

Jag tror precis som dessa två mycket duktiga herrar att:

Vi reser inte till någonting. Vi reser ifrån.

(hittade tyvärr inte den här sköna låten, men väl en annan, på samma tema)

Nu har gumman äntligen kommit hem igen från sin långa Canada resa. Även denna gång mellanlandar hon endast i några dagar. Hon åker kanske på onsdag eller torsdag uppåt landet igen. Hur hon har haft det? - Underbart, säger hon.

Hon var ju 5 dagar på Cuba också och när hon berättar om stranden där blir jag faktiskt lite sugen på att åka dit någon gång. Det låter underbart med sol och bad. Fast vid en närmare eftertanke är det nog lite för varmt för mig. Ibland sprang termometern upp en bra bit över 30 grader och jag har på senare år blivit lite väl känslig för värme. Men drömma kan man ju...

En länk på var hon varit bjuder jag på. Sen får hon allt starta upp sin eggen blogg igen och själv berätta hur hon haft det.

Annars har det väl inte hänt så mycket mer här egentligen. Vissa dagar mår jag pest, andra bättre.

Just nu sitter gumman och ser igenom alla Heroes-avsnitt jag har spelat in åt henne och jag sitter här och läser bloggar. Såg att vi fått tillskott i Passagen-familjen.

Välkommen Birro.

Jag saknar gumman.

Saknar att inte kunna ringa henne.

När hon är i Piteå så finns ju alltid mobilen.

Nu är hon på andra sidan Atlanten.

Jag vet inte ens hur hon mår.

Hoppas hon är ok.

Saknad.

Oro.