Det är alldeles tomt i huvudet i natt.
Vad ska jag skriva om?
Jag kommer inte ens ihåg vad de sa på nyheterna idag!
Kommer någon annan ihåg?
Alldeles nyss satt jag och smålyssnade på reprisen av Uppdrag granskning,
men det var så tråkigt och förmodligen ointressant för mig,
för jag begrep inget.
Apropå repriser!
Såg ni den danska dokumentären som gick på ettan ikväll?
Hallåan varnade i början att det skulle bli sorgligt och det var det verkligen.
Tårarna rann utmed kinden på mig.
Den handlade om en mycket gravt handikappad pojke,
Martin och hans mamma.
Martin blev av syrebrist svårt skadad vid födseln,
men han lyckades ändå leva tills han blev 17 år.
Dokumentären skildrade mammans känslor under åren,
men framför allt den förändring som blev efter hans död.
Funderingar över vad hon skulle göra nu.
Hela hennes identitet kom ju i gungning eftersom hon i alla år
enbart varit koncentrerad på sin son dygnet runt.
Hon blir tvungen att börja om, hitta ett jobb, en försörjning,
ett helt nytt liv, samtidigt som saknaden av sonen var enorm.
Jag försöker förstå,
vilket naturligtvis är svårt för oss andra som inte varit där.
Vi andra som får ha lyckan att ha friska barn som sakteligt mognar
och sakta kan klara sig själv mer och mer tills de sedan flyger ur boet.
Vi får en sk normal separation med våra barn, även om bara det kan vara jobbigt.
Men denna kvinna har skött om i stort sett en bäbis i så lång tid och sen är det bara slut.
Det måste kännas tredubbelt så svårt.
Plötsligt i skrivandet stund kommer jag till insikten varför varken
uppdrag granskning eller nyheterna kändes så viktiga i dag.
- Den här dokumentären berörde mig verkligen.
God natt alla…..
Postat i: Sett på TV | Permalink | Kommentarer [3]









