Äntligen!
Vi har gjort den sista vägningsresan med Svarten idag.
En resa där han för ovanlighetens skull var knäpptyst.
Han skrek inte alls som han brukade.
Väl framme fick vi nästan chocken när vi såg vad vågen stod på.
5,6 Kilo!
Målvikten var ju 5,5 så vi kan så gott som betrakta honom
som färdigbantad nu.
Äntligen igen!
Visserligen berodde nog den sista viktnedgången på
att han ätit dåligt den senaste veckan.
Den nya maten var ju inte bra och jag misstänkte faktiskt
att han bitit sönder en tand.
Veterinären kollade i munnen men han hade bara lite tandsten
och han var lite röd i tandköttet.
De vägrade dock att ta tillbaka maten,
vilket jag blir ytterst förgrymmad över.
För jag hävdar fortfarande att den där maten var
alldeles för hård att bita i för en så pass gammal katt.
Fast mest blir jag sur på mig själv som hela tiden
låter mig övertalas av andra.
Nu köpte vi i alla fall maten som han haft innan
och som var den bästa av all mat vi testat.
Det bästa är nog att han får stå kvar på den sorten
trots att bantningen nu är över.
Vi ska ge honom samma mängd ett tag till,
men sen kan vi öka mängden.
Härligt!
Nästan två års kämpande är över.
Han har (och vi med) varit jätteduktig.
Det var i Maj 2008 som vi fattade beslutet att banta ner honom.
Vi var då på seniorkontroll och han vägde hela nio kilo!
I dag är jag glad att vi klarade av det.
Framför allt att vi stått ut med allt tiggande.
Annars hade han förmodligen inte ens överlevt den sommaren.
Nu får vi innerligt hoppas att han får vara frisk i övrigt i några år till.
Han är ju en mycket älskad kisse.
Postat i: Min andra älskling | Permalink | Kommentarer [0]
