Min lilla älskling var ju sjuk!
Jag berättade häromveckan hur orolig jag var över att
Svarten åt för dåligt.
Dagen efter inlägget for vi till veterinären.
De tog blodprover på honom och det visade sig att han
har en inflammation antingen i levern, gallan eller både och.
De trodde att han åt sämre för att han helt enkelt mådde illa.
Det här är visst allvarligt och det är inte många katter som klarar sig.
Dessutom är ju Svarten hela 14 år!
Min stackars älskling!
Han är ju det käraste vi har
och vi vill absolut inte mista honom nu.
Vi trodde ju någonstans att den här bantningen
var till gagn för honom,
men nu var han till och med för mager!
Usch, jag får så dåligt samvete
att jag pressat honom att gå ner i vikt.
Men man lyssnar ju på experterna när de säger...
..några hekto till, lite till …
Nu vet jag ju inte om det här beror på bantningen, men ändå.
Som tröst sa de att vi kom in så tidigt
så det är mycket möjligt att det rättar till sig.
Han har i alla fall fått penicillin och kortisontabletter!
Samt ett löfte om att äta (nästan) hur mycket som helst
och (nästan) vad som helst.
Snacka om att matte stack iväg och köpte kattmat på burk!
Och snacka om en glad katt!
För äter gör han nu - enormt!
Förmodligen ökad aptit av kortisonet, sa läkaren.
Men skiter gör han också - tyvärr ännu mer!
Han får grymma diarréer av penicillinet.
Allt rinner rätt igenom och det här kan ju inte vara bra.
Jag undrar hur mycket näring han får i sig egentligen.
Så just nu känns det som om det jag stoppar in i katten
från ett håll får jag ta rätt på från det andra hållet!
Sen brukar Svarten och mediciner vara ett gissel,
men vi har haft tur denna gång, för penicillinet smakar kött,
så det går ner med god aptit.
Kortisonet däremot har vi haft lite bekymmer med.
Men till slut kom jag på en cocktail som han accepterar:
Den består av:
2 delade räkor
En liten bit kött eller fisk
Lite ris
1 kortisontablett upplöst i vatten, med en droppe citron i
Liten mängd glass på toppen.
Mums!
Dessutom får han då och då lite A fil och
även lite Activia med blåbär.
Vi delar på allt, han och jag just nu.
Till och med kärleken.
En dag som denna.
Läs även andra bloggares åsikter om katt, inflammation, lever, galla, kortison,
Postat i: Min andra älskling | Permalink | Kommentarer [2]
Hej Bella, så tråkigt att du har bekymmer med din katt. Jag vet hur det är när man oroas för sina djur, har ju så många små husdjur.
Hoppas att han ska vara på bättringsvägen iaf.
Skrivet av carola den 14 februari, 2011 kl. 22:42 #
Tack Carola!
Jo, man blir ju lite orolig.
Men jag tror också att det här går vägen.
Han är ju pigg som vanligt och matglad igen.
Det är något speciellt med små husdjur.
De blir lika omtyckta som mänskliga familjemedlemmar.
Tack för din omtanke och ha en fortstt bra kväll.
Skrivet av Bella den 14 februari, 2011 kl. 22:57 #