I dag har jag åter igen lämpat av min dotter vid ett transportmedel som ska ta henne någon annanstans. Den här gången inom Sverige, gudskelov, och med tåg dessutom. Hon har flygigt färdigt nu, säger hon efter flera, flera mil i luften på mycket kort tid.
Nu är det alltså tåg som gäller. Åtminstone i 80 mil. Sen ska hon fortsätta med bil. Det blir också en pärs. Hon kommer att avverka nära 200 mil nu inom bara några dagar.
Alltså, jag fattar inte hur hon orkar med detta. Jag blir helt slut bara jag tänker på det. Vilka resor! Vi ska summera sedan när allt det här är klart hur många mil det har rört sig om.
Men tänk egentligen, vad lätt vi reser i världen. Vi far hit och dit utan så värst stora betänkligheter. Vi vill röra på oss, se och uppleva olika delar av världen. Vi reser med flyg, tåg, bil, båt. Men det kostar förstås. Miljön påverkas av alla utsläpp, det går inte att undvika. Jag kan inga siffror, men jag kan gissa att miljöskadorna är oändliga av allt vårt farande.
Människans behov av att förflytta sig smidigt och lätt mellan två punkter bara ökar i takt med att tekniken förbättras. Hörde nyligen om ett ännu snabbare tåg som ska gå mellan Göteborg - Stockholm.
Borde vi inte tänka på att resa lite mindre nu i stället?
Borde inte experternas varningar om miljöförstöringar göra att vi tänker oss för innan vi reser?
Nej då. Vi reser allt längre och allt fortare.
En flykt?
Jag tror precis som dessa två mycket duktiga herrar att:
Vi reser inte till någonting. Vi reser ifrån.
(hittade tyvärr inte den här sköna låten, men väl en annan, på samma tema)
Läs även andra bloggares åsikter om resor, flyg, bil, tåg, miljöförstöring, Adolfson o Falk
Postat i: Min dotter | Permalink | Kommentarer [0]
