Känns mycket skumt. Min blogg har bott här i över två år nu. Men jag är trött på passagen. Och inte helt nöjd. Så jag byter. Här bor jag nu. Samma Karin, samma innehåll. Kommer dock ha svårt att slita mig från den här bloggen med alla miljoner postade inlägg, så den kommer nog finnas kvar ett tag.
Så alla som har läst, läser eller ska läsa, lägg nu adressen på minnet och bokmärka!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
Ofta när man diskuterar feminism dyker det upp en klämkäck jävel som säger "Jag är inte feminist, jag är humanist istället!" Jaha? Och vad fasen menar du med istället? Humanism är väl en ideologi på samma sätt som feminism är det?
Ni får gärna rätta mig om jag har fel, för nu utgår jag från hur jag tolkar begreppet feminism. Men ideologin feminism är väl att man ser en manlig överordning, ett patriarkat och kvinnors underordning som grupp. Och man vill göra något åt det. Då är man feminist. Enkelt. Men man kan väl för fan OCKSÅ vara både humanist, ateist och pascifist? Och kanske rasist om man är dum i huvet? Alla är de ideologier som står för olika saker, de står väl inte emot varann?
Sen finns det de som tror på att det finns ett patriarkat men skiter i det. Den gruppen har jag aldrig förstått mig på. Och så finns antifeministerna. Dem har jag verkligen aldrig förstått mig på. Hitta på ett eget ord för fan. Tror du inte på feminism så blanda inte in det ordet och gör nåt fult av det.
Eller?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [13]
Jag orkar inte med media. Politiskt korrekta media som bestämmer vad folket ska tycka och inte tycka. Och ja, jag skiter i om Schenström hade hetat Ulrik, det enda ord som dyker upp i mitt huvud är m o r a l p a n i k.
Jag vill pausa.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Du ska absolut inte dricka alkohol. Du ska äta bara nyttigt, tre frukter om dan och gärna inget fika, då får du dåligt samvete. Du ska träna och röra på dig, men samtidigt vila och ta hand om dig själv. Du ska dricka mycket mjölk och vatten, men tänk för guds skull på vad du stoppar i dig. Du kan nämligen skada ditt barn, så att det får men för livet eller dör om du äter nåt olämpligt. Men du ska vara lugn och avslappnad. Deka inte ner dig för mycket bara, det är inte bra för barnet.
Gå upp för mycket i vikt får du inte heller göra.
Du ska helt enkelt vara perfekt, men ha inte för höga krav på dig själv. Sjukskriv dig om du har ont, men bara så du vet så är läkarna mycket ovilliga med att sjukskriva gravida. Läs också igenom böcker om förlossningen, gå profylaxkurser, lär dig om allt som kan gå snett, att du kan krysta fel, att du kan må illa om du tar lustgas, att du troligtvis kommer ha dödsångest under värkrna. Men föreställ dig en drömförlossning. Att föda barn är inte svårt, men tänk på att förbereda dig för ditt livs jobbigaste stund.
Du härliga svenska fertila kvinna. Var perfekt, var en robot. Gör du fel, kommer du få ångra det för resten av livet, för allt hänger på dig. Och var glad att du bor i Sverige, där vi är upplysta. Så var perfekt, vad du gör.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [8]
Man säger att det är så naturligt att föda barn. Det är det ju inte. Vad som är naturligt är att man vill dö medan man väntar på att öppna sig tio centimeter och värkarna känns som om nån mördar en inifrån (har jag hört). Det är naturligt att det kan komma ut en unge ur en. Det är helt fantastiskt egentligen vad två personer kan skapa. Men allt runt omkring en, alla maskiner, alla hjälpmedel och alla läkare, barnmorskor och undersköterskor som står bredda med sugklockor och diverse verktyg är jävlar i mig inte naturligt.
Så därför är jag inte ett enda jäkla dugg rädd inför förlossningen. Inte ett dugg. Kanske kommer det inte vet jag, men jag är beredd på att de kommer gör svinont. Och jag vet att går något snett så finns allt där som kan hjälpa mig, rädda mig. Hade jag fött på helt naturlig väg hade det inte funnits ett hjälpmedel där, DÅ hade jag varit rädd, för då had risken också funnits att jag skulle dö.
Vad jag dock får höra hela tiden är att det minsann är naturligt att vara rädd inför förlossningen. Jahapp? Jag läser boken Blod, svett och tårar. Intressant absolut, problemet är väl att hon förfäras över att kvinnor i t ex USA hellre gör kejsarsnitt än föder vaginalt. Varför är det något att förfäras över? Är man inte riktig kvinna om man inte föder vaginalt? Jag har ingen direkt lust med kejsarsnitt, men jag har absolut inget emot det. Vad som är på riktigt och det allra, allra väsentligaste är att man faktiskt sedan har en bebis som man ska ta hand om. På vilket sätt den kommer till är inte för mig viktigt. Jag är kvinna oavsett hur jag föder, när jag föder eller om jag inte föder alls. Och naturen måste inte vara nåt slags definition av vad som är manligt och kvinnligt eller manskvinnligt eller vad fan man nu är. Man är vad man gör sig till. Eller hur?
(Och bara för att jag sa att jag inte är nervös inför förlossnngen, kom inte med några skräckhistorier om vad som ändå kan gå fel.Tack)
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [12]
Jag kunde inte låta bli att fundera på mitt ständigt återkommande ämne om min nacke . Om jag varit kille, hade jag av läkaren fått andra alternativ att välja mellan istället för "Ta lite alvedon och vila"?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [6]
När jag gick i högstadiet gick jag i en såkallad musikklass. Kriterierna för att man skulle få komma in var att, 1. kunna sjunga hjälpligt 2. spela ett instrument 3. Var något sånär musikalisk.
Nu låter detta ganska töntigt, men faktum var att musikklasserna var de coolaste klasserna på hela skolan. För det första samlades alla svinduktiga människor där, såna som har gått ganska långt i artistbranschen nu. De som kan sjunga som gudar, de som spelar teater och de som kan spela chopin på piano. Vi hade dessutom bästa betygen på hela skolan. Fråga mig inte hur det kunde vara så. Vi var på nåt sätt mognare, mer väluppfostrada än andra klasser. Jag hade högre krav på mig i nian än i gymnasiet. Dessutom favoriserade lärarna oss, vi tog stor plats, sjöng i centralhallen och satte upp konserter och musikaler i aulan. Sånt som alla klasser MÅSTE se på. Det var heller inte särskilt coolt att röka och skolka, det ansågs av oss omoget. Klart vi blev hatade. 7M, 8M och 9M var skällsord.
Som i de flesta klasser hade vi grupperingarna. Vi hade de supercoole, medelmåttorna och töntarna. Mot åttan började man dessutom se hur viktigt det var med märkeskläder. Där fanns också två coolhetsgrupper. De som köpte sina kläder på Filippa K, Kokaii, Tara Jarmon och Champagne. Och de som hade Whyred, Acne, Solo och Benetton. Dock hade alla Gul&Blå, till och med jag och min kompis som egentligen tyckte de tvar ganska töntigt att köpa en tröja på Champagne för 500 spänn, en exakt likdan man sett i h&m:s fönster för 99 kronor. Men Gul&Blå skulle alla ha. Alla gympakassar var Gul&Blå-kassar.
Jag tror jag tillhörde medlemåtte-gänget. Jag var alltså ingen tönt, men jag vara absolut inte supercool. Jag avskydde många i klassen, sådana som man tidigare umgåtts med, blev snart snobbar och det blev plötsligt väldigt viktigt vilka man umgicks med, var man köpte sina kläder och hur mycket man festade. Trots det hade i faktiskt ganska stor sammanhållning i klassen, vi hade roligt, vi satte upp två musikaler och i slutet av nian åkte vi buss till Prag för pengarna, där vi var på sightseeing på dagarna och drack Gin&Tonic i hotellbaren på kvällarna. Eller smet ut på disco. Vi var mogna (hmm), vi var smarta och vi var coola. Trots jobbiga perioder, sitter jag ibland och längtar tillbaka. Vi fick göra sånt inga andra klasser fick, jag älskade uppmärksamheten jag fick när de applåderade mig för mitt nyckelharpspel. (Jag var jääävligt duktig på den tiden, och hade så gott självförtroende att jag ensam ställde mig på scenen i aulan och spelade för 400 hatande elever.)
När vi var arton var de dags för en reunion. Alla som nånsin gått i muskklass skulle samlas för middag och en gemensam konsert. Man skulle sitta klassvis vid långbord. Jag konstaterade snabbt att inget förändrats. De coola pratade med de coola, töntarna satt i sitt hörn och medelmåttorna en klase för sig. Det var som i filmen Klassfesten, man var tillbaka i samma klass. Kläder och coolhet spelade plötsligt roll igen.
Nu har det snart gått åtta år sen vi slutade nian, och jag känner att jag aldrig igen vill träffa klassen. Hur mycket mognare man än blir, tror jag aldrig ränderna går ur och skulle vi träffas skulle det förmodigen handla om vem som lyckats bäst i livet. Så detta är för mig ett avslutat kapitel. Hur kul vi än hade, de vi våra bestämda roller och jag vill inte förpassas till en roll igen. Vissa saker ska man aldrig gräva upp igen.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
Ja nu är det tydligen så att en kampanj startats, man har satt upp affischer i tunnelbanorna med texten "Bevara äktenskapet". Man är helt enkelt emot homovigsel. Det ska vara man och kvinna. Känns inte det här väldigt gammalt? Och vad tror dom? Självklart startas det upp motkampanjer och deras lilla töntkampanj lär knappast bli långvarig.
Nu orkar jag inte höra ett ord om att Sverige har yttrandefrihet och man får tycka vad man vill. Blablabla. För mig får man gärna vara hur homofobisk man vill, men börja inte propagera för det, snälla nån! Vi har kommit längre än så, jag tycker det är synd och skam att homosexuella fakskt inte får gifta sig i kyrkan i Sverige. Det är helt enkelt förjävligt. Och så kommer det här. Ska vi inte gå vidare nån gång?
Men ok, nu gör vi så här. Låt oss ta diskussionen istället för att riva ner planscher. Låt homofoberna prata av sig, låt oss bemöta det som vuxna människor. Diskutera och lägg sedan ner och gå vidare.
Har inte Sverige blivit väldigt kallt?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Jag blir stel i hela kroppen när nån telefonförsäljarjävel ringer till mig. Jag tänker med ens: Nu är det kört. För jag kan inte säga nej. Även Herr R har svårt med den saken, innan vi skaffade Nix struntade vi i att svara när det var nåt långt nummer som ringde, som vi inte kände igen. Vilket resulterade i att numret ringde i flera veckor flera gånger om dan, innan de gav upp.
Fortfarande ringer försäljare vilket gör mig skitförbannad. Men har man varit eller är kund någonstans, kan företagen kringgå Nix, de är även så fräcka att de säger att de samarbetar med ett annat företag. De lämnar alltså ut våra telefonnumer hejvilt, fast vi med Nix visar att vi typ hatar telefonfösäljare, vilket företag de än ringer rifrån.
Hittills har jag ofrivilligt tackat ja till en tjänst av Spärrservice, hon ringde på min mobil tantjäveln, jag satt och körde bil och hade gärna velat skälla ut henne för att de inte nöjer sig med att ringa på hemtelefonen utan på mobilen också. Men istället sa jag ja till att betala 350 spänn för en service som går ut på att man ringer ett samtal för att spärra kort och nycklar om man blir stulen eller tappar bort nåt värdefullt. Hur ofta gör man det?
Jag har tackat ja till en vidareprenumeration på Hennes som tack för att jag prenumererat på den förut. Plus att jag får tre nummer av Vagabond. Jag gillar inte ens Hennes längre, jag irriterar mig på varenda sida jag bläddrar upp, och Vagabond? Jag tycker inte ens om att resa längre. Ändå tackade jag ja till att betala 80 kronor. Trots att jag hatar telefonförsäljare. Trots att jag är med i Nix. Jag inbillar mig att jag nog tycker det skulle vara skoj i alla fall.
Nu har jag dessutom tackat ja till ett par rakhyvlar som tack, från Herr R:s kalsongföretag, bara för att jag tackade ja till ett par förut. De sa att det var gratis men att jag ska belata 29.90 för portoavgift. Men då är det ju inte gratis pep jag, varpå hon framlade att det är ju produkten som är gratis. Och så tackade jag ja. Äen Herr R kapitulerade fast han lyckats säga nej fler gånger än jag. Han tackade ja till omega-3 tabletter. Först sa han nej, vilket telefonförsäljaren inte respekterade, så till slut blev det ett ja. Jävla hyenor...
De vet ju exakt hur de ska låta. Trevliga, avspända, låta som om de skickar grejerna gratis. Det skulle vara så lätt att säga Men för i helvete, jag vill inte att ni ringer hit. Men istället är man irrationell och tänker att den stackars telefonförsäljaren kanske blir ledsen om jag säger nej. Suck.
Men jag vet ju också att det enda som biter på telefonförsäljare är att vara otrevlig. Så nästa gång ska jag...
Kära människor, jag har ett problem. Och det gör mig så förbannad att detta problem egentligen inte skulle vara något problem om företagen kunde lära sig vad Nix betyder: Jag vill inte haaaaaaa!!!!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [11]
Jag var på vårt vanliga Ica och handlade idag. I kassan slängde jag som vanligt upp mina varor och när jag skulle betala sa tjejen i kassan: "Vilket datum ska ni ha bebis då?" Först blev jag så paff att jag bara stirrade, sen var jag tvungen att be henne upprepa frågan innan jag kunde svara.
Det var inte så att jag tyckte frågan var oförskämd. Det är bara det att min mage inte är särskilt stor. Dessutom hade jag en tjock collegetröja och vet man inte om att jag är gravid är det nog svårt att se. Nu tycker jag att den här kassörskan är affärens trevligaste tjej och hon gör mig alltid till världens trevligaste kund där hon sitter däroch hälsar och är glad, därför hade jag absolut inget emot frågan. Det är också skoj om det syns att jag är gravid, det har jag fanimig gått och väntat på sen jag fick det positiva beskedet. Men jag skulle aldrig nånsin fråga en tjej jag knappt vet vad hon heter om när bebisen ska födas. Jag KAN faktiskt ha varit lönnfet, druckit lite för många öl under sommarmånaderna. Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur pinsamt det skulle varit om jag INTE varit gravid.
Vidare funderade jag på om det pågått nåt rykte. Bara det att vi knappast har gemensamma vänner, aldrig pratat med varann, jag vet inte ens om hon vet mitt namn. Vidare har jag inte bott här mer än ett par år, och det tar tid för fok att veta vem en nyinflyttad person är. Men hur skulle hon kunnat se min mage därifrån hon satt? Min slutgiltiga förklaring blir därför att det måste varit nån som berättat. Nån som känner mig som jag inte vet känner henne. Och HON måste veta vem jag är. Jag har alltid haft lite svårt för rykten och skvaller, även om de är sanna. Jag är helt enkelt inte intresserad. Därför har jag lite svårt för att en tjej jag aldrig pratat med annat än "Var det bra så?" Och "Ja, tack" frågar om datum för bebisankomst. Även om jag tycker hon verkar vara världens trevligaste tjej.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [9]
Jag lyssnade nyss på P4 där Per ström var där för att tala om sin nya bok Mansförtryck och kvinnovälde. Jag hann komma in i mitten nånstans och har inte läst boken. Men jag uppfattar den för det första som extremt ovetenskaplig. Bland annat skriver han hur mannen respektive kvinnan är. Dvs han vill ha oss kvar i våra könsroller som kvinnan som den vårdande oegoistiska, och mannen som den starka. Han pratade så fint om att se till individen, medan han samtidigt har en bild av hur kvinnan och mannen ska se ut. Trots att han säger sig vara för jämställdhet. Jag har alltid undrat vad antifeministers lösning på problemet egentligen är. För jag har faktiskt aldrig hört någon.
Sedan låter det som att boken är direkt hämtad från Antifeminist.se, samma gamla idéer om att det är feminismens fel att vi idag lever så ojämställt. Att feminismen egentligen verkar sträva efter ett matriarkat (gäsp) och att man hur som helst får kalla en kille som inte håller med en feminist för Gubbslem. Huh?
Jag kan hålla med om en sak. Att män visst är förtryckta, i olika lägen. Problemet som jag ser det är att de gnäller, men gör inte något åt det. De skyller på feminismen men vågar inte kämpa. Om alla män var villiga att ta hand om sina barn och hushåll exakt lika mycket som kvinnan, tror ni verkligen att kvinnan fortfarande skulle få den största vårdnaden för barnen i skilsmässotvister? Eller om kvinnors yrken lyftes fram, om kvinnor fick lika lätt att komma in på manliga yrkesområden, fick exakt lika lön, tror ni inte det sakta men säkert skulle få bukt på förtrycken idag? För han håller med om att både kvinnor och män på olika sätt är förtryckta. Som sagt, jag har aldrig hört antifeministers lösning på någon av jämställdhetsproblemen. Bara gnäll.
Per Ström säger att han med denna bok vill få ett slut på Könskriget. Men det han gör är att blåsa liv i den.
I programmet fick man ringa eller maila in sina åsikter. Många bra åsikter fördes fram, bland annat var jag glad över att så många män inte höll med Ström. Sen var det ju såklart gamla stofiler som mailade in att det är synd om karlarna som inte får tjäna pengar bara för att de ska vara hemma med sina barn, något som är kvinnans jobb. Anna Klara Bratt journalist och feminist som också satt med i programmet svarade att ska det ses som en kvinnas jobb ska hon ha betalt för det, hon ska få pension och det ska ses som ett jobb som finns på marknaden. Så enkelt är det.
Jag är så jävla trött på att höra att allt alltid är feminismens fel.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [8]
Jag har av två personer blivit beskriven som intelligent på Facebook. Eftersom jag väljer att tro på att de är ärliga blir jag såklart glad - men - varför har jag så svår att tro på det själv? Jag tror för det första jag har en bild av vad en intelligens står för. Typ mattesmart, politisk...börsmänniska. Vilket jag är långt ifrån. Jag vet att alla människor är intelligenta på olika sätt. Jag traor även att en "korkad" människa har nån intelligens någonstans, bara det att den aldrig visas upp, den behövs aldrig användas, och människor avfärdar personen direkt som korkad.
Jag undrar bara på vilket sätt jag framstår som intelligent?
Jag slog upp De 7 intelligenserna. De som låg närmast mig till hands var Lingvistisk intelligens, dvs jag har en förmåga att uttrycka mig i skrift och tal. Skrift...ok, tal...verkligen inte. Jag har egentligen oerhört svårt för att kommunicera, hitta rätt ord, föra en hyfsad dialog. Däremot tror jag att jag är bra på att "uppskatta språkligt korrekta formuleringar och är bra på att förklara sammanhang." Sen tror jag att jag har en viss musikalisk intelligens, jag kan hålla ton, jag hör om någonting låter falskt, jag ha lätt för att känna igen melodier, känna takt osv.
Sedan...känner jag inte längre igen mig. Kanske är jag en...sökande person. En nyfiken människa, som gillar att spåna, att filosofera. Att få höra att jag är intelligent är yttersta sättet att smickra mig. Verkligen. Önskar bara att jag själv kunde känna det själv också. Att jag vågade tro på mig själv, och inte känna mig förljugen, jämföra mig med andra. Jag anser mig inte ha alla fakta, jag anser mig bara påläst om vissa saker. Jag anser mig använda mig av floskler. Jag anser mig...Varför är det så svårt att uppskatta sitt eget värde?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [6]
...är tydligen en väldigt intressant mage. Varför vill folk hela tiden känna på den? Vad är det som är så skoj? Det bor en bebis där, men det enda ni känner då är ju min mage, bebisen har ni ingen kontakt med.
Sen är det också så att en gravid mag ses som en slags allmän mage. Det vill säga, folk tar ut sin rätt att lägga sina labbar på den.
Min kompis tryckte sitt pekfinger på den igår och tyckte det var skoj. Det är inte så att jag irriterar mig på det, henne känner jag ju väl, hon får gärna klämma på mina bröst också om hon vill, jag förstår bara inte grejen med det. Jag har aldrig varit intresserad av någon annans gravida mage. Det är fint, det är mysigt, men jag skulle aldrig få för mig att känna på den. Hellre håller jag i en livs levande bebis när den är ute.
Så bara så ni vet, träffar ni mig nån gång, prata gärna om den, beundra mina fina mage (för den ÄR fin) men vad ni gör, håll händerna styr...
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
Denna gång utmanad av Mymlan.
8 saker jag inte ger en chans.
1. Kent. Ända sen de "kom till" har jag avskytt deras gnälliga stämma.
2. Pernilla Wahlgren. Hon är en sån som inte går igenom rutan. Maken till falsk människa får man leta efter.
3. Som Mymlan skrev: Matematik. Jag har alltid haft stödhjälp, altid gått på "mupp-matte", men aldrig nånsin lyckats. Matte och jag går inte ihop. Jag vill aldrig i befatta mig med matte svårare än multifikationstabellen. Och den kör jag med miniräknare.
4. Magtröjor. Så fruktansvärt obehagligt att gå med tröjor och toppar som inte går över hela magen. Kan vara fint på vissa, men personligen föredrar jag långa tunikor isåfall.
5. Alex Schulman. Nu har han lagt av, men jag förstod faktiskt aldrig vad grejen var med honom. Han dissade folk, det kan jag också göra.
6. Golf. Fy fan för att stå på en gräsmatta och slå på en jävla boll. Finns nog inget som skulle göra mig så arg. Jag håller mig till minigolf
7. Mjökdrinkar. Så fruktansvärt äckligt.
8. Sushi. Alla säger att man måste ge det några gånger. Men varför ska man lida sig igenom något? Jag äter hellre nåt jag gillar på en gång. Jag har prövat en gång. Aldrig nånsin igen.
Jag gör det igen, alla som läser, kopiera och kör!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [10]
- Länka till den som taggar dig
- Berätta sju personliga sanningar om dig själv
- Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
- Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade
1. Jag har alltid varit enormt intresserad av hajar. Speciellt de farliga vithajarna tigerhajarna och tjurhajarna. Dessutom har jag en tatuering av en haj på vristen som jag gjorde när jag var 16. Tyvärr tror de flesta att det är en delfin. Mycket förödmjukande.
2. Jag pratar med min bil. När vi ska åka säger jag "Nu ska vi åka till x, lilla bilen" och när jag är klar blir det "Tack så mycket för idag". Jag inbillar mig nämligen att bilen inte har nån lust att samarbeta med mig annars...
3. Jag kan inte äta om någon tittar på mig. Eller rättare sagt, jag kan inte tugga om någon tittar på mig.
4. Jag har spelat nyckelharpa sen jag var åtta, spelat upp för Riksspelman, varit utomlands och spelat sen jag var tio och varit allmänt uppbokad på spelevenemang.
5. Jag har börjat peta i näsan så fort jag blir ensam.
6. Jag är lite för arg på våra katter ibland och kallar dem för allt annat än trevliga saker.
7. Jag sysslar med låtsaskonversationer med människor väldigt ofta. Jag finner det väldigt roande och underhållande
Nu klarar jag kanske inte utmaningen, men jag väljer att säga att alla som läser detta får kopiera av den och göra samma sak. Och jag lovar, det ÄR svårt att hitta 7 personliga sanningar om sig själv...
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]