Japp mina damer och herrar, den term som de alltid slänger sig med  i sjukhusserier på tv är vad jag idag gått igenom, en så kallad CT-skalle, skallröntgen. När jag på återbesöket berättade för min vackre doktor att huvudvärken satt kvar men var mest begränsad till hjässan blev han allvarligt oroad. Han ville direkt skicka in mig på röntgen. Helst idag. Jag försökte försiktigt påpeka att det kanske har med min nacke att göra, men han tyckte inte det stämde in på min beskrivning.

Så jag fick sätta mig och köra in (han kunde väl ha kostat på mig en sjuktransport, tänk om jag skulle kollapsat på vägen in, det var ju han som var så orolig) till sjukhuset. Tog några prover och sen fick jag sitta och vänta en stund på röntgen. En sköterska kom efter bara några minuter, jag hade ju faktiskt en akuttid, men jag fick ändå höra att hon minsann hoppat över lunchen nu på grund av mig. Förlåt, förlåt, pep jag men hon skrattade bara och sa att jag var viktigast nu.

Så fick jag lägga mig på en brist som var i den smalaste laget. Jag fick liksom antränga mig för att hålla mig kvar på den. Hon gav mig kontrastvätska som utvidgar kärlen så att det ska bli lättare att röntga, bad mig ligga alldeles stilla och blunda. Sagt och gjort. Jag blundade och så började en motor låta och jag fördes in in nån slags tunnel. Kontrastvätskan gjorde att min kropp blev alldeles varm och den brummande motorn lät precis som en fläkt i ett solarium så det var vad jag föreställde mig att det var. Man försöker ju på alla sätt och vis slå bort tanken på att man ligger på ett sjukhus och ser efter om det är något fel på huvudet. Allt gick fort och bilderna skickades direkt till min husläkare. Det vill säga jag fick inte reda på ett enda dugg då. Hon bad mig ringa upp min läkare för att få reda på svaren men det gav jag fan i. Så darrhänt som jag blev efter detta ville jag slå ifrån mig allt vad sjukhus och huvudbesvär betydde, jag försökte peta i mig en macka, men det gick sådär. 

Istället tog jag bussen in till huvudstaden för ett andra möte med min "bloggdejt". Komma på lite andra tankar. Fika lite, går runt på stan och ha allmänt trevligt.

Resultatet tar jag reda på så snart jag vaknar i morgon bitti. Det roliga är att just nu känner jag på mig att det inte är ett dugg jag behöver vara rädd för. Jag känner mig ganska lugn. Men kanske är det bara nån slags försvarskänsla. Problemet är att visar inte bilderna någonting kommer jag ju ändå ha kvar min huvudvärk. Och då skulle jag få hjälp med lite avslappningsövningar. Jag hatar avslappningsövningar. Jag förskte häromdan, lyssna till en gubbe som säger saker som "Nu känner du dig helt AVSSSLLLAPPAD". "Din högra arm är nu AVSSSLLLAPPAD". Och jag kunde inte låta bli att irritera mig på att han sa avslappad. Det heter väl för bövelen avslappnad? Till slut började jag fnittra och när det slutligen började spelas lugn musik kände jag mig kissnödig och jag kunde inte slappna av ett dugg.

Kanske är det just avslappningövningar jag behöver.

Resultatet av min skallröntgen berättar jag imorgon.